Människohamn är John Ajvide Lindqvists tredje roman. Han är kvar i skräckgenren där han redan tidigare tycks ha slagit ner sina bopålar ordentligt, men den här boken håller en lägre profil än hans tidigare.
En vinterdag tar Anders och Cecilia med sin lilla dotter Maja på en skidtur på isen i skärgården. De går upp i en fyr och tittar på utsikten. När de går ner igen så hinner dottern före föräldrarna och går ut själv. När de kommer ner är hon borta. Mitt på isen slutar spåren efter henne. Ingen vak, ingenting.
Efter försvinnandet börjar Anders och Cecilia glida isär och Anders börjar supa. De skiljer sig och resten av boken handlar om Anders kamp med sig själv. Han vill sluta supa men orkar inte med världen nykter. Han vill ha reda på vad som hände Maja men har inga spår.
Berättandet hoppar fram och tillbaka i tiden; vi följer inte bara Anders i nutid utan även hans tonårssomrar tillsammans med Cecilia och ett gäng andra ungar (och hans alkoholiserade pappa), vi ser faderns uppväxt och även spridda berättelser som är ännu äldre än så.
Precis som Jonas Gardell och Stephen King är Lindqvist lysande på att porträttera ungdomar både i deras trevliga och i deras elaka stunder och han lyckas bra att få läsaren att känna sig närvarande i de miljöer han presenterar, både när det gäller de olika tidsperioderna och när det gäller skärgårdsmiljöerna.
Även personerna står ut: Anders farmor med en mörk hemlighet och hennes särbo som varit trollkarl (som John Ajvide Lindqvist) och utbrytarkung men nu saknar fingerfärdigheten för det är det tydligaste förutom Anders själv, men det finns fler. De i förväg mest omskrivna är de två tonåriga spökena som åker runt på flakmoped och hela tiden talar i Smiths-citat.
Successivt byggs en stämning upp att det är något som inte står rätt till på Domarö och att det har något med havet att göra men Lindqvist är klok när att mestadels hålla det som ett vagt hot och låta läsarens fantasi göra grovjobbet, något som jag gärna gör.
Jag vågar redan nu säga att det här är en av årets bästa böcker. Hela sommaren ligger framför oss. Ta med den här boken till en strand och läs, den som vågar!
John Ajvide Lindqvist: Människohamn
Ordfront, 2008
451 sidor
ISBN: 9789170373732
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, människohamn,
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, människohamn,
söndag, maj 18, 2008
2008-52: John Ajvide Lindqvist: Människohamn
Etiketter:
böcker,
john ajvide lindqvist,
läsning,
människohamn,
skräck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Även om person- och miljöskildringarna (som alltid) är väldigt bra, så rankar jag inte den här boken som någon av Jan Ajvide Lindqvists bästa.
Han bygger upp stämningen på ett bra sätt, men slutet känns lite som ett platt fall och drar ner helhetsbedömningen av boken som i övrigt är kanon.
John Ajvide är i vilket fall som helst en frisk vind i Sveriges författarkår...
Skicka en kommentar