Bodström på rymmen undan stilistiken

Till skillnad från DNs recensent har jag ännu inte läst ut Thomas Bodströms debutdeckare Rymmaren, men jag har kommit långt nog för att kunna hålla med om det mesta som sägs i recensionen. Bodström är ingen stilist och få om några av personerna i boken är speciellt sympatiska. Speciellt inte bokens justitieminister som framstår som direkt korkad både när det handlar om hennes ämnesområde och när det handlar om att hantera media. Man kan ju fråga sig om det är något slags utslag av plötslig självironi från en på sin tid måttligt populär minister.

Det som mest fascinerar mig med recensionen är dock det här stycket:

Men det svåraste med "Rymmaren" är ändå språket. Thomas Bodström är, lindrigt uttryckt, ingen stilist. Själv stirrar jag länge och allvarligt på sådant som "de mörka, nästan klotrunda blodfläckarna". Den tredimensionella bilden stannar kvar på näthinnan. Som bowlingklot av blod, då?

Jag studsade också till när jag hörde det där (jag läser Rymmaren som ljudbok). Det jag frågar mig är vad den av Norstedts redaktörer som hanterat den här boken sysslat med? Det är rätt uppenbart att det inte finns någon stilistisk tanke med den där formuleringen; den är bara fel. Sådant ska en bra redaktör hitta och se till att det blir korrigerat.

Andra bloggar om: böcker, läsning, thomas bodström, rymmaren, norstedt, redaktör, deckare, språk, stilistik
Technorati tags: böcker, läsning, thomas bodström, rymmaren, norstedt, redaktör, deckare, språk, stilistik
intressant.se