torsdag, maj 01, 2008

2008-49: Nick Hornby: Slam

Sextonårige Sam lever för att skejta. Om man misslyckas med något trick kallas det för att man slammar, och det gör han. Det boken handlar om är dock inte någon skateboardolycka utan ett mycket större problem som uppstår i hans liv, i relationen till Alicia som han nyligen träffat.

Det första jag läste av Nick Hornby var High Fidelity som jag tyckte väldigt bra om. Efter den försökte jag mig på Fever Pitch som jag gav upp i akut leda. Jag tänkte att jag skulle ge Hornby en chans till med Slam, och den känns som lite av en återgång till High Fidelity med en man (om än mycket yngre i den här boken) som har problem med sina relationer till kvinnor. Även här har han ett allt uppslukande intresse (skateboard istället för skivor), och när det inte går som han vill i livet så är skateboarden en trogen vän. Istället för att sortera om sin skivsamling i någon ny kreativ ordning så pratar Sam med den världsberömde skejtaren Tony Hawk. Han känner naturligtvis inte Hawk, men han har en plansch med honom på väggen och har läst hans självbiografi ett otal gånger. När han frågar planschen något så får han svar i form av citat ur Hawks självbiografi.

Förutom greppet att låta Sam prata med en imaginär Tony Hawk har den här boken ett annat intressant hyss för sig. Vid ett par tillfällen drömmer Sam att han lever sitt liv något år eller så in i framtiden, utan att ha koll på just någonting. Han vet inte vilken skola han borde gå till och han kan inte namnen på kompisar han träffat under tiden mellan bokens tid och drömmen. I de här drömmarna blir det mesta rörigt, så klart. Poängen med de här episoderna är att Sam senare i något slags déja vù får möjligheten att leva samma sak en gång till, men med hjälp av de misstag han gjorde första gången kan han göra bättre ifrån sig på andra försöket.

Den här boken tacklar ett tungt ämne men jag tycker att den generellt lyckas bra med det. Det är Sam som berättar hela historien. Oftast gör han ett bra intryck, även om han ibland kan kännas lite äldre än det är meningen att han ska vara.

Översättningen är generellt sett bra men det finns en del missar, framför allt när det gäller mer slangbetonade uttryck i dialogen. Det är dock inget stort problem.

Nick Hornby: Slam (Slam)
Forum, 2008 (originalet 2007)
Översättning: Marianne Mattsson
309 sidor
ISBN: 9789137132075

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

3 kommentarer:

Miss Lyckad sa...

BOKEN ÄR UTE NU!

Miss Lyckad - En bok till dom som bryr sig!

Köp den idag!

http://miss-lyckad.blogspot.com/

/ Miss Lyckad - Buy Me -

Åka sa...

Det här får mig att tänka på en sak jag funderat på: hur mycket ska man säga om översättningen i en recension? Somliga menar att man inte får uttala sig om den ifall man inte läst originalet och jämfört, somliga säger att man självklart måste nämna något om den eftersom det är en viktig del av läsupplevelsen (och med en massa jobb bakom). Har du några funderingar om det?

Anonym sa...

Helst ska översättningen inte märkas, det ska vara som om boken skrivits på svenska. De flesta översättningar jag läst är från engelska, och eftersom jag är hyfsat bra på det språket retar det mig när jag upptäcker att jag precis förstår vilket uttryck översättaren haft problem med eller slarvat med. Men översättning är en verkligt svår konst! (Och jag vet att jag är en kritisk typ...) /Pappa