Mer spelande

Det förra inlägget skrevs med Gmail via GPRS. Det visade sig att det var svårt att hitta GPRS-täckning i Borås, så det blev inte fler inlägg den vägen.

Min andra omgång i Carcassonne-SM gick inte så bra, så det blev inga fler matcher för mig där. Camilla och jag ställde upp i Ticket to Ride-kvalet till SM men åkte ut lika snabbt igen. Till slut spelade Cecilia nästa nivå av kval i VM i Badaboom. Det var hon och tre killar i 20-30-årsåldern. En tjej i publiken sade till en av de andra killarna "Du ska veta att ingen kommer att heja på dig." till en av killarna och tittade menande på Cecilia. Semifinalen gick bra och Cecilia kom till final. Där gick det bara nästan lika bra, och hon slutade på en andraplats. Det var egentligen inte tänkt att det skulle vara något andrapris, men nu skrapade man raskt fram ett Badaboom som Cecilia fick som silverpris. Han som vann hade tidigare tagit hem VM-titeln även i Spank the Monkey, så det var väl bara att erkänna sig besegrad.

Badaboom var i vilket fall skoj, och nu kan vi ju fortsätta att spela det hemma. Vi kan även numer spela Euphrat & Tigris, The Haunting House, Yu-Gi-Oh! och Cubiq. Det sista är helt enkelt tredimensionellt luffarschack, fast konstruerat på ett listigt sätt så att man kan stoppa in sina bollar var som helst istället för att vara tvungen att börja nerifrån som det brukar vara.

Andra spel som vi provade på under helgen:

• Alhambra som var väldigt trevligt. Resursplanering och brickläggning. Jag kom visserligen sist, men jag spelar gärna igen.
  
• San Juan som också var bra. Det är en kortspelsvariant av Puerto Rico. San Juan går betydligt fortare att spela än Puerto Rico, och för oss är det en bra sak. Jag spelar gärna Puerto Rico fler gånger också, men jag tror att det inte skulle bli spelat så ofta hos oss (i alla fall inte med fyra spelare) eftersom det nog är lite för komplicerat för det (än så länge).
  
• Pentago som är vackert både som ide och som objekt, men inte den sortens spel som tilltalar mig. Cecilia gillade det däremot. Det fanns även i en fyrpersonersvariant (med nio småbräden istället för fyra) som jag gillade bättre.
  
• Senator som vi spelade två och ett halvt varv av de tre som utgör ett parti. Sedan bestämde vi oss för att det verkade roligare att spela något annat.
  
• Loco! (som jag och Henrik spelat förr, men inte övriga). Det är busenkelt och tar inte mer än fem minuter för ett parti (inklusive regelförklaring), men jag tycker att det är rätt skoj.