Om att sätta ner foten

När jag läser äldre litteratur brukar jag ibland inse att det görs en massa referenser till vad författaren tycker är kulturellt allmängods, som Shakespeare, klassiska grekiska dramer eller något annat. Rätt ofta så känner jag vinddraget av referenser som jag missar.

Fast egentligen är det nog inte så mycket en fråga om att beteendet har förändrats från då till nu. Det är bara en fråga om att de kulturella referensramarna har ändrats.

Nyss hördes följande på kontoret:

H: *flams*

L: Flamsputte!

H: Are you calling moi a flamsputte?

L: Put your foot down!

Ingen tvekan om att vi befinner oss i samma diskursiva rum i alla fall, om man nu ska låta som en litteraturvetare.