Inlägg
Jag är normalt ingen vän av såpor men den senaste verkar ha ett visst underhållningsvärde. Antipiratbyrån kämpar för att begränsa vanliga människors rätt att använda information de köpt. En del av deras verksamhet går ut på att försöka begränsa fildelningen av musik och film. För ett tag sedan fick de backning av bassning av Datainspektionen som sade att de IP-adresser Antipiratbyrån samlade in var personuppgifter och därmed krävde tillstånd, vilket man inte hade.
Nu har Antipiratbyrån fått ett undantag från denna regel, vilket Datainspektionen kan bevilja. Det presenterar man på sin webbsida som en seger. Så enkelt verkar det dock inte vara. För att de ska få samla in personuppgifter måste de också meddela den vars personuppgifter de samlar in, och det kan möjligen tänkas minska benägenheten för den registrerade att dela ut filer just då. Men det är en bisak.
Det som är riktigt roligt är att de inte verkar kunna komma att ha någon nytta av sina uppgifter. De vill nämligen använda dem för att tala om för internetoperatörerna vilka som laddar ner filer så att ISP:erna kan skicka ut varningsbrev till sina användare. Nu är det dock så att ISP:erna inte har samma undantag från Datainspektionen som Antipiratbyrån har, och därmed inte får befatta sig med de här personuppgifterna som de insamlade IP-adresserna har. I själva verket får Antipiratbyrån inte sprida dem alls. Det verkar som om man vunnit en pyrrhusseger.
Det här tycker jag dock mer är en underhållande vändning. Fildelning i sig är en utmärkt teknik och kommer inte att gå att stoppa. Den har gott om utmärkt lagliga användningsområden. Det går däremot inte att förneka att den även används till mer tveksamma syften. Det är inte direkt någon hemlighet att det går att ladda ner film och musik från nätet, både gammalt och nytt. Ibland så nytt att det inte ens kommit på bio. Jag kan hålla med om att detta inte är odelat positivt. Jag kan å andra sidan inte se det som odelat negativt heller, för med lite tur så kommer det att tvinga film- och musikbranscherna att inse att de är tvungna att ändra på sina marknadsmodeller. Det håller inte att släppa filmer till vissa delar av världen (USA, oftast) och sedan vänta ett halvår innan man släpper någon annanstans (Europa, etc). I dagens internetvärld så vet alla om att en film är på gång samtidigt, och alla vill se den på en gång. För biofilm kan trots allt biograferna erbjuda stora salonger med bra ljud som inte alla har hemma (även om fler och fler skaffar det). För TV-producenter är problemet än värre, för deras material är någonting som är tänkt att ses på TV till att börja med. De kan inte erbjuda en biosalong. De vill att jag ska titta på deras TV-serie i sändning, uppblandad med reklam. Alternativet är att ladda ner den från internet och se den när jag vill (utan att behöva använda någon video) och se den utan reklam. Svårt val...
Något som alla tar för självklart är att man kan köpa en skiva och spela in den på band och lyssna på i bilen eller i en freestyle. Så länge man talar om band är detta ganska oproblematiskt eftersom man inte kan kopiera något från band till band utan att få sämre kvalitet i varje steg.
Idag så köper man däremot sin musik på CD och kopierar den digitalt till hårddisken på datorn och spelar den därifrån. Då spelar man exakt samma musik som fanns på CDn, utan någon som helst förlust av kvalitet (i teorin). Normalt så använder de flesta mp3-filer som komprimerar filstorleken till en bråkdel av den ursprungliga. Det gör att man teoretiskt tappar bort en massa information som finns på CDn, men i praktiken går det inte att höra skillnad. Och mp3-filerna går att kopiera hur många gånger som helst utan att tappa mer i kvalitet. Detta är inte något som skivbolagen direkt jublar över.
Deras lösning är att hitta på kopieringsskyddade CD. Detta innebär CD som ska gå att spela i vanliga CD-spelare men inte på datorer, och därmed inte heller ska gå att "rippa", det vill säga att konvertera till mp3-filer. I praktiken är det som vanligt med kopieringsskydd. Det ställer till problem för de som har lagligen köpt den kopieringsskyddade varan men inte för de som vill kopiera den. Vi har ett par skivor som är märkta med kopieringsskydd. Per Gessles "Mazarin" är en av dem. Jag stoppade den i datorn som vanligt och bad om mp3-filer och de ramlade snällt ut, precis som vanligt. Det innebär att jag kan lyssna på den skivan via datorn, precis som jag lyssnar på all annan musik jag lyssnar på. De CD vi har står i en hylla och tas aldrig ut därifrån. De skulle lika gärna kunna ligga i en låda i källaren. Musiken ligger på datorn och är mycket mer åtkomlig därifrån än någonsin via CD. Dessutom blir den inte repig. Och så kan man flytta över vilka mp3-filer man vill till sin mp3-spelare och ta med när man ska ut och springa eller liknade, precis som man gjorde förr med kassettband.
Detta gillar inte Antipiratbyrån. De vill att man ska betala för varje kopia man använder (hemma, i bilen, i mp3-spelare). De och deras internationella anhang vill införa saker som DRM för att förhindra vanliga användare att lyssna på de CD och titta på DVDer de köpt på andra sätt än de Antipiratbyrån tycker är bra. Om de lyckas med det tricket så innebär det bland annat att man blir tvungen att använda "godkända" musikspelare för att lyssna på skivor man köpt. Jag som vill lyssna på mina CD på min dator som kör Linux kommer med största säkerhet att slippa det.
Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar för skivbolagen att inse att de måste ändra inriktning. Idag har man att välja på att köpa dyra CD som man använder en gång (sedan lyssnar man på musiken från datorn) eller att ladda ner musik från internet gratis. För de flesta är det inget svårt val. Jag tror dock inte att de flesta laddar ner musik för att det är gratis utan för att det är praktiskt. Om jag kommer på att jag vill höra en viss skiva en kväll så kan jag med stor sannolikhet hitta den för nedladdning på internet. Om jag vill köpa den så måste jag antingen vänta till en skivaffär i närheten öppnar och köpa den över disk eller beställa skivan och betala frakt för något som egentligen bara är information. Jag är inte intresserad av den fysiska artefakten som CDn i sig innebär, bara av de 1:or och 0:or som är lagrade på den. Varför ska jag betala frakt för dem när jag har bredband?
Skivbolagens räddning vore att göra hela sina lager av musik tillgängliga för försäljning via internet. Detta skulle göra det lättare för mig som konsument att hitta den musik jag vill ha och öka tillgängligheten för musiken. Det skulle också ta bort en väldig massa saker som kostar pengar helt i onödan. Man skulle inte behöva tillverka CD, inte frakta dem till affärer, inte hålla dem i lager och så vidare. Om skivbolagen vågade göra sin musik tillgänglig på det här sättet istället för att hålla fast vid en distributionsmodell från förra seklet skulle de ha mycket att vinna. De skulle antagligen kunna ta ut en kostnad av en krona eller så per låt och fortfarande gå med mer vinst än nu.
Nu har Antipiratbyrån fått ett undantag från denna regel, vilket Datainspektionen kan bevilja. Det presenterar man på sin webbsida som en seger. Så enkelt verkar det dock inte vara. För att de ska få samla in personuppgifter måste de också meddela den vars personuppgifter de samlar in, och det kan möjligen tänkas minska benägenheten för den registrerade att dela ut filer just då. Men det är en bisak.
Det som är riktigt roligt är att de inte verkar kunna komma att ha någon nytta av sina uppgifter. De vill nämligen använda dem för att tala om för internetoperatörerna vilka som laddar ner filer så att ISP:erna kan skicka ut varningsbrev till sina användare. Nu är det dock så att ISP:erna inte har samma undantag från Datainspektionen som Antipiratbyrån har, och därmed inte får befatta sig med de här personuppgifterna som de insamlade IP-adresserna har. I själva verket får Antipiratbyrån inte sprida dem alls. Det verkar som om man vunnit en pyrrhusseger.
Det här tycker jag dock mer är en underhållande vändning. Fildelning i sig är en utmärkt teknik och kommer inte att gå att stoppa. Den har gott om utmärkt lagliga användningsområden. Det går däremot inte att förneka att den även används till mer tveksamma syften. Det är inte direkt någon hemlighet att det går att ladda ner film och musik från nätet, både gammalt och nytt. Ibland så nytt att det inte ens kommit på bio. Jag kan hålla med om att detta inte är odelat positivt. Jag kan å andra sidan inte se det som odelat negativt heller, för med lite tur så kommer det att tvinga film- och musikbranscherna att inse att de är tvungna att ändra på sina marknadsmodeller. Det håller inte att släppa filmer till vissa delar av världen (USA, oftast) och sedan vänta ett halvår innan man släpper någon annanstans (Europa, etc). I dagens internetvärld så vet alla om att en film är på gång samtidigt, och alla vill se den på en gång. För biofilm kan trots allt biograferna erbjuda stora salonger med bra ljud som inte alla har hemma (även om fler och fler skaffar det). För TV-producenter är problemet än värre, för deras material är någonting som är tänkt att ses på TV till att börja med. De kan inte erbjuda en biosalong. De vill att jag ska titta på deras TV-serie i sändning, uppblandad med reklam. Alternativet är att ladda ner den från internet och se den när jag vill (utan att behöva använda någon video) och se den utan reklam. Svårt val...
Något som alla tar för självklart är att man kan köpa en skiva och spela in den på band och lyssna på i bilen eller i en freestyle. Så länge man talar om band är detta ganska oproblematiskt eftersom man inte kan kopiera något från band till band utan att få sämre kvalitet i varje steg.
Idag så köper man däremot sin musik på CD och kopierar den digitalt till hårddisken på datorn och spelar den därifrån. Då spelar man exakt samma musik som fanns på CDn, utan någon som helst förlust av kvalitet (i teorin). Normalt så använder de flesta mp3-filer som komprimerar filstorleken till en bråkdel av den ursprungliga. Det gör att man teoretiskt tappar bort en massa information som finns på CDn, men i praktiken går det inte att höra skillnad. Och mp3-filerna går att kopiera hur många gånger som helst utan att tappa mer i kvalitet. Detta är inte något som skivbolagen direkt jublar över.
Deras lösning är att hitta på kopieringsskyddade CD. Detta innebär CD som ska gå att spela i vanliga CD-spelare men inte på datorer, och därmed inte heller ska gå att "rippa", det vill säga att konvertera till mp3-filer. I praktiken är det som vanligt med kopieringsskydd. Det ställer till problem för de som har lagligen köpt den kopieringsskyddade varan men inte för de som vill kopiera den. Vi har ett par skivor som är märkta med kopieringsskydd. Per Gessles "Mazarin" är en av dem. Jag stoppade den i datorn som vanligt och bad om mp3-filer och de ramlade snällt ut, precis som vanligt. Det innebär att jag kan lyssna på den skivan via datorn, precis som jag lyssnar på all annan musik jag lyssnar på. De CD vi har står i en hylla och tas aldrig ut därifrån. De skulle lika gärna kunna ligga i en låda i källaren. Musiken ligger på datorn och är mycket mer åtkomlig därifrån än någonsin via CD. Dessutom blir den inte repig. Och så kan man flytta över vilka mp3-filer man vill till sin mp3-spelare och ta med när man ska ut och springa eller liknade, precis som man gjorde förr med kassettband.
Detta gillar inte Antipiratbyrån. De vill att man ska betala för varje kopia man använder (hemma, i bilen, i mp3-spelare). De och deras internationella anhang vill införa saker som DRM för att förhindra vanliga användare att lyssna på de CD och titta på DVDer de köpt på andra sätt än de Antipiratbyrån tycker är bra. Om de lyckas med det tricket så innebär det bland annat att man blir tvungen att använda "godkända" musikspelare för att lyssna på skivor man köpt. Jag som vill lyssna på mina CD på min dator som kör Linux kommer med största säkerhet att slippa det.
Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar för skivbolagen att inse att de måste ändra inriktning. Idag har man att välja på att köpa dyra CD som man använder en gång (sedan lyssnar man på musiken från datorn) eller att ladda ner musik från internet gratis. För de flesta är det inget svårt val. Jag tror dock inte att de flesta laddar ner musik för att det är gratis utan för att det är praktiskt. Om jag kommer på att jag vill höra en viss skiva en kväll så kan jag med stor sannolikhet hitta den för nedladdning på internet. Om jag vill köpa den så måste jag antingen vänta till en skivaffär i närheten öppnar och köpa den över disk eller beställa skivan och betala frakt för något som egentligen bara är information. Jag är inte intresserad av den fysiska artefakten som CDn i sig innebär, bara av de 1:or och 0:or som är lagrade på den. Varför ska jag betala frakt för dem när jag har bredband?
Skivbolagens räddning vore att göra hela sina lager av musik tillgängliga för försäljning via internet. Detta skulle göra det lättare för mig som konsument att hitta den musik jag vill ha och öka tillgängligheten för musiken. Det skulle också ta bort en väldig massa saker som kostar pengar helt i onödan. Man skulle inte behöva tillverka CD, inte frakta dem till affärer, inte hålla dem i lager och så vidare. Om skivbolagen vågade göra sin musik tillgänglig på det här sättet istället för att hålla fast vid en distributionsmodell från förra seklet skulle de ha mycket att vinna. De skulle antagligen kunna ta ut en kostnad av en krona eller så per låt och fortfarande gå med mer vinst än nu.
technorati tags: copyright
3 kommentarer:
Men hur ska den "stackars" artisten/gruppen få betalt?
Det blir ju inte svårare för artisterna att få betalt bara för att skivbolagen säljer musiken över nätet istället för att tillverka CD först. Det enda som händer är att det går åt mindre pengar till produktion av onödiga saker, transporter, lagerhållning och sådant. Dessa pengar kan istället gå till sänkta priser och höjda ersättningar till artisterna.
Du har så rätt. De allra flesta av världens fildelare är knappast ondskefulla lagbrytare som vill göra livet surt för bolagsbossar och konstskapare. Hjälp, liksom...
Skicka en kommentar