Bokkedjan 3: Överflöd

Nu är det dags för årets sista bokkedja, och så här i mellandagarna tycker jag att ett passande tema för oss här i västvärlden är Överflöd. Se dig omkring bland julklapparna och julmaten och fundera på vilka litterära associationer de ger!

Min första bok blir The Player of Games av Iain M. Banks. Den är en del av hans sciencefictionserie "The Culture", och egentligen hade jag kunnat välja vilken bok som helst i serien eftersom en av de definierande egenskaperna hos The Culture är att det är en utpräglad post-scarcity-ekonomi: människorna i böckerna kan göra vad de vill utan att behöva arbeta. Anledningen till att jag valde just The Player of Games är att den handlar om en tävling i udda spel, och jag tycker om att spela spel. Överflödet i The Culture täcker dock inte hela universum. Kontakten med de delar av världen som inte har samma överflöd sköts av en organisation som heter Special Circumstances...

... och en organisation med samma namn och ungefär samma arbetsuppgifter förekommer även i Uglies av Scott Westerfeld. Här är deras uppgift däremot snarare att se till att de skönhetsopererade ungdomarna i boken håller sig inom samhällets välordnade ramar och inte ger sig ut i den fria världen utanför. Till en början tror ungdomarna att de har det ganska bra, men de står hela tiden under övervakning från samhället.

Konstant övervakning är även temat för Cory Doctorows fantastiska Little Brother. Här råkar några ungdomar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle när en terrorattack sker, vilket gör att de blir omhändertagna av myndigheterna som tror att deras ARG är en del av terroristhotet. Det mest skrämmande med den här boken är hur nära verkligheten den ligger; de lagar som införts i USA efter attackerna mot World Trade Center är drakoniska.

Den sista associationen är inbyggd redan i titeln på Little Brother: det är en bok om ett övervakningssamhälle och med den titeln är det naturligtvis meningen att man ska associera till den kanske mest klassiska av alla skildringar av övervakningssamhällen. I George Orwells 1984 håller big brother ett vakande öga på alla med hjälp av teknik som teveapparater och rörpost; Orwell skulle ha dreglat över de övervakningsmöjligheter som modern datorteknik ger.

Från ett överflödssamhälle som The Culture har jag alltså lyckats associera mig fram till ett bristsamhälle som leder tanken till det forna Sovjet, men samtidigt är alla mina nedslag längs vägen sciencefictionböcker. Det här är å andra sidan en av de saker som science fiction ofta sysslar med: att undersöka hur ett samhälle med mer eller mindre resurser än det vi lever i skulle se ut.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan, sf, science fiction
intressant.se

2008-115: Lee Child: Fienden

Fienden är enligt omslaget en Jack Reacher-thriller. Att huvudpersonen är militärpolisen Reacher är naturligtvis odiskutabelt, men thriller tycker jag är vilseledande. Den här boken är en tämligen normal polisprocedursroman, bortsett från att det alltså handlar om militärpoliser. Det är bara ett fåtal sidor i boken där det finns någon större spänning eller action vilket jag tycker är kännetecken på en thriller. Jag tror att polisernas snokande efter spår och pusslande med ledtrådar är mycket mer intressant än vad en mer actionfylld historia hade varit. Däremot tror jag att den som köper den här boken och förväntar sig en traditionell thriller riskerar att bli besviken.

Reacher får ett telefonsamtal om en död militär och avskriver först det hela som ett rutinärende. Snart visar det sig att den döde är en tvåstjärnig general, och fallet är därmed inte alls något rutinärende. Han börjar också rätt snart känna sig motarbetad från de mest oväntade håll.

Den här historien berättas rättframt utan krusiduller och tillbakablickar och sånt; kronologin är rak och det är hela tiden Reacher som är i fokus. Språket är också enkelt, rappt och kraftfullt. Problemet som Reacher ska lösa är däremot allt annat än enkelt och okomplicerat. Det har snarare vissa likheter med en lök där man kan skala av lager efter lager utan att känna sig speciellt mycket närmare kärnan, men kanske däremot en smula gråtfärdig.

Deckargåtan är bra, men skiljer sig lite från vad man är van vid i många andra böcker i och med att den utspelas i det militära. Dels har militärpolisen i viss mån andra befogenheter än vanliga poliser, och dessutom gör det militära miljön att det finns en del andra typer av spår än vad som är vanligt. Det finns exempelvis kompletta listor på vilka som passerat in och ut på en militärbas, och för en polis är det naturligtvis praktiskt.

Som omväxling kan det vara trevligt med en titt in i den militära miljön, men jag känner mig egentligen inte speciellt road av den. Jag föredrar en normal civil miljö med mer variation och personer som inte hela tiden lyder order (eller åtminstone verkar göra det). Det betyder inte att det här är en dålig bok, för det tycker jag inte, men dess nästan totala placering i en militär miljö tilltalar inte just mig.

Lee Child: Fienden (The Enemy)
Damm, 2008 (originalet 2004)
Översättning: Anders Bellis
416 sidor
ISBN: 9789173513548

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, thriller, lee child, fienden
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, thriller, lee child, fienden

2008-114: Johnny Hart: The Return of B. C. Rides Again

Serien B. C. går i en del dagstidningar, men det är inte ovanligt att den publiceras på engelska istället för på svenska. Efter att ha läst ett helt album av den förstår jag varför; jag tror aldrig jag stött på en serie som haft en så hög koncentration av ordvitsar. För att göra det värre är vitsen ibland också integrerad med själva bilden i strippen så att det dessutom blir svårt för översättaren att helt enkelt hitta på en ny ordvits.

Detta gör att B. C. pendlar mellan att vara fullständigt lysande (när vitsarna träffar rätt) och obegriplig (när vitsarna är för obskyra eller tidsbundna för att jag ska förstå dem). En stripp som jag gillade är denna associationsstripp som jag inte vet hur man skulle översätta:



Johnny Hart: The Return of B. C. Rides Again
Andrews and McMeel
127 sidor
ISBN: 0836218361

Den här boken har jag fått via Bookmooch.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, b.c., johnny hart, the return of b.c. rides again
Technorati tags: böcker, läsning, serier, b.c., johnny hart, the return of b.c. rides again
intressant.se

Fria verk är fria, även i fransk domstol

Enligt fransk domstol är det tillåtet för författaren François Cérésa att skriva en fortsättning till Victor Hugos Samhällets olycksbarn (Les Misérables) trots att Hugos efterlevande motsätter sig det.

Eftersom Victor Hugo publicerade det här verket 1862 och sedermera dog 1885 (för långt mer än 70 år sedan) så tycker jag att detta är fullständigt självklart. Upphovsrätten gäller i dag 70 år efter upphovsmannens död (vilket redan det är en väldigt lång tid); efter den tiden är verket fritt för vem som helst att kopiera, återutge, modifiera eller göra vad de vill med. När upphovsrätten löper ut faller verken under den kulturella allemansrätten.

Jag tror att vi fortfarande har en lång väg kvar, men förhoppningsvis är den här domen ett litet steg på vägen mot att låta folk hantera det material som utgör vår kultur inom en rimlig tid istället för att vara tvungna att som i dag vänta tills författaren dör och ytterligare 70 år. Upphovsrätten är ingen självklar rättighet; den är en inskränkning i människans möjlighet att kommunicera. Tvärt emot vad copyrightlobbyn hävdar är den snarare en inskränkning i äganderätten än en del av den. Det finns ingen författare som skriver i ett vakuum, inga böcker som är helt originella. Alla som skriver gör det genom att medvetet eller omedvetet, uttryckligen eller fördolt referera till och låna från tidigare verk. I de flesta fall lånas det från verk som är någorlunda samtida, och författaren går rent av i svaromål mot böcker av andra författare.

Hela vår kultur är byggd på detta ständiga kommenterande av och byggande på andras verk. För länge sedan hörde folk en saga och berättade den senare för andra så som de kom ihåg den, kanske med några egna förbättringar och tillägg. På senare tid har författare blivit allt mer separerade från "vanligt folk", så att folk i gemen tänker inte på att de själva kan hitta på istället för att bara konsumera sådant som andra hittat på. Mediaföretagen av i dag upprätthåller gärna den här myten av författaren som en speciell klass av människor eftersom det gör deras egen roll tydlig och enkel när det gäller att publicera det som författarna producerar. Den växande trenden med gräsrotspublicering via bloggar, print-on-demand och så vidare hotar den klassiska mediabilden. Det ska bli spännande att se hur länge den kan stå emot nyordningen.

Andra bloggar om: böcker, läsning, françois cérésa, victor hugo, samhällets olycksbarn, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, françois cérésa, victor hugo, samhällets olycksbarn, upphovsrätt
intressant.se

2008-113: Britt Engdal & Gull Åkerblom: Trollkarlar, spöken & fantastiska världar

Trollkarlar, spöken & fantastiska världar publicerades i totalt tre delar; det här den andra. Den är synnerligen lik den första bortsett från att det naturligtvis är andra författare man får läsa om.

Författarna som presenteras i den här volymen är Niklas Krog, Kristoffer Leandoer, Ursula K. Le Guin, Margaret Mahy, Maud Mangold, Mikael Niemi, Meredith Ann Pierce, Tamora Pierce, Terry Pratchett, Philip Pullman, Joanne K. Rowling och Gull Åkerblom.

Britt Engdal & Gull Åkerblom: Trollkarlar, spöken & fantastiska världar
Bibliotekstjänst, 2003
184 sidor
ISBN: 9170185069

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, britt engdal, gull åkerblom
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, britt engdal, gull åkerblom
intressant.se

Konsumera gärna, men tänk på vad du köper

Magnus Andersson och Nima Sanandaji skriver på SVT Opinion att Naturskyddsföreningen har en allt för snävt kritisk inställning till konsumtionskritik.

Om man studerar de rekommendationer som Naturskyddsföreningen går ut med inför julhandeln blir det tydligt att organisationen i stor utsträckning helt enkelt är kritiska till konsumtion, framförallt till varor som produceras i andra länder.

Organisationen är exempelvis mycket negativt inställd till t-shirts som produceras i Indien och Kina. Resonemanget är delvis att tillverkningen är mindre miljövänlig i dessa länder, men även att det i sig skulle vara ohållbart att tillverka så mycket kläder som idag produceras.

Det senare reflekterar en önskan om att den globala tillverkningen ska krympa hellre än öka . knappast ett budskap världens fattiga idag vill höra. Ett sådant ställningstagande är samma sak som att säga till världens fattiga: Ni ska inte få samma möjlighet som vi fick.

Det är viktigt och rimligt att efterfråga miljövänliga kläder. Samtidigt är det viktigt att inte enbart ha ett kritiskt perspektiv på varor som produceras i länder som Indien och Kina.

Under senare år har hundratals miljoner människor i dessa två länder kommit in i den globala medelklassen just genom att producera t-shirts, leksaker och andra varor som de exporterat till omvärlden. Vilka är vi att stänga ute dessa människor från vår marknad och därmed inte ge dem samma möjlighet till ekonomisk tillväxt?

För att stödja denna i grunden mycket viktiga utveckling gäller det att handla mera, inte mindre, med länder i vår omvärld som håller på att ta sig ur fattigdom. Det är i första hand utvecklingen som sätter fart på miljötänkande, vilket hämmas om svenska konsumenter hela tiden skräms för att köpa produkter från dessa delar av världen.

Till att börja med tror jag att både jag, skribenterna här och Naturskyddsföreningen är överens om att det är bra att tänka på att de kläder man faktiskt handlar är miljövänligt producerade och att använda det som ett kriterium för vilka kläder man handlar. Det ser jag som självklart och inte mycket att orda om.

Det som jag tycker är försåtligt med den här artikeln är att den implicit hävdar att vi i den rika delen av världen har en plikt att konsumera så mycket av de varor som den fattiga delen av världen producerar att de får möjlighet att komma upp till en levnadsstandard som är likvärdig med vår egen.

Om man tänker efter lite så inser man att det finns ett problem här. När de (nu) fattiga länderna kommer upp till vår nuvarande nivå, varifrån ska de handla sina billiga varor? Och minst lika viktigt, vilka resurser är det som ska användas för att producera alla dessa varor?

Jag läste för ett tag sedan en artikel om att det började bli vanligt med människor, framför allt yngre, som struntade i att tvätta kläder eftersom det var så billigt att köpa nytt. Det säger sig självt att en sådan inställning gör att det kommer att gå åt mycket mer resurser per person, och redan i dag förbrukar mänskligheten mer resurser totalt än vad som produceras. Det håller ett tag, men det håller inte i längden, speciellt inte som jordens befolkning fortfarande växer.

Jag håller helt med om att vi ska göra allt för att ge den (än så länge) fattiga delen av världen möjligheten att komma upp till vår egen levnadsstandard. Det betyder inte att vi ska göra vad vi kan för att få dem att återupprepa alla misstag vi har gjort. Konsumtion har inget värde i sig. Det är bättre att köpa en begränsad mängd saker som är vackra, välgjorda och dyra och sedan använda dem länge än att hela tiden köpa nya slarvigt massproducerade saker. Det beteendet sysselsätter lika många personer med att göra saker åt mig (och därmed tjäna pengar på mig), men det förbrukar inte lika mycket resurser i onödan. För en längre förklaring av detta, läs Cory Doctorows tankar om Bruce Sterlings Viridianism (speciellt det citerade avsnittet på slutet).

Sammanfattningsvis: Det är OK att konsumera, men tänk på hur du gör det och vad det är du köper. Sakerna du köper ska inte bara köpas, man ska underhålla och husera dem också.

Andra bloggar om: miljö, konsumtion, naturskyddsföreningen, magnus andersson, nima sanandaji, kläder, bruce sterling, viridianism
Technorati tags: miljö, konsumtion, naturskyddsföreningen, magnus andersson, nima sanandaji, kläder, bruce sterling, viridianism
intressant.se

Bokkedjan 2: Vinter

Nu är det dags för en ny Bokkedja. Reglerna för hur det hela fungerar finns i förra veckans inlägg. Det är jättekul att se att så många hoppat på och gjort egna bokkedjor!

Den här veckan tänkte jag att startpunkten skulle vara Vinter. Börja med en vinterbok och associera dig sedan vidare till några andra böcker!

Jag börjar med Yasunari Kawabatas Snöns rike om en affärsman som åker till en turistort i bergen mitt i vintern. En geisha faller för honom, trots de dåliga förutsättningarna för en kärleksaffär där hon tar initiativet uppåt i hierarkin. Mitt främsta minne av boken är egentligen bilden av den totalt insnöade lilla japanska orten...

... vilket har stora likheter med Orhan Pamuks insnöade turkiska stad i Snö (och dessutom har både Kawabata och Pamuk vunnit nobelpriset). Det är för mycket sagt att kalla det här en deckare, men handlingen centreras kring en journalist som går runt och försöker hitta någon anledning till att ett antal unga flickor tagit livet av sig. Egentligen handlar boken mer om den turkiska regimen och dess förtryck av oliktänkande.

I Erlend Loes Gör vad du vill är huvudpersonen en flicka som vill ta livet av sig, men här är det hon själv som berättar historien (i dagboksform). Hela hennes familj har förolyckats i en flygolycka över Afrika och hon vill återförenas med dem istället för att leva ensam. Det sista hon hör av dem är ett SMS där de berättar att de håller på att störta och avslutar "gör vad du vill". Loe lyckas göra en komedi (om än med allvarliga inslag) av en historia där huvudpersonens familj dör och självmordstankarna löper genom hela boken.

En olycka, om än med bil och inte med flyg, drabbar även Paul Sheldon, författaren som är huvudperson i Stephen Kings Misery. Liksom Julie i Gör vad du vill kommer han att önska att han inte hade undgått olyckan, men av helt andra skäl. Många författare har det trevligt när de träffar sina fans, men Paul har otur när han träffar på Annie Wilkes som säger sig vara "hans största fan". Problemet är att hon inte gillar hans senaste bok. Hon är fast besluten att få Paul att skriva vad hon vill läsa, och hon skyr inga övertalningsmetoder.

I och med Misery så är vi faktiskt också tillbaka där vi började; i en snöstorm. Tre av fyra av böckerna jag kopplat ihop utspelar sig i avlägset belägna, igensnöade platser. Vilka bokassociationer får du av "vinter"?

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan
intressant.se

2008-112: Mort Walker: I'll Flip You for it, Beetle Bailey

För tjugo år sedan eller så brukade jag läsa serietidningen Knasen, men nu var det länge sedan jag stötte på den. Det var kul att återse Knasen igen (eller Beetle Bailey, som han heter i original) och prova den på originalspråk.

Jag har bara läst några enstaka strippar på engelska förut eftersom den svenska tidningen brukade publicera dem i original när de inte fick till översättningen. Det är inte helt ovanligt att Knasen har med ordvitsar, och de kan bli lite svåra att översätta när man dessutom har en bild som vitsen måste passa till.

Mort Walker: I'll Flip You for it, Beetle Bailey
Ace, 1982 (stripparna ursprungligen publicerade 1972-1977)
Opaginerad
ISBN: 0448168618

Andra bloggar om: beetle bailey, böcker, i'll flip you for it, knasen, läsning, mort walker, serier
Technorati tags: beetle bailey, böcker, i'll flip you for it, knasen, läsning, mort walker, serier
intressant.se

Vinnarna av Nova SF

Nu har jag dragit vinnarna i Nova SF-utlottningen. Vinnarna är:

• Martin Glännhag
• Jonas Ahrentorp
• Björn Lindström

Trevlig läsning!

Jag kan trösta er som inte vann med att säga att det går att få tag i Nova ändå genom att prenumerera.

Andra bloggar om: läsning, noveller, nova sf, sf, science fiction
Technorati tags: läsning, noveller, nova sf, sf, science fiction
intressant.se

2008-111: Svenska Turistföreningen: Svenska parker: Sköna platser för allt och alla

Ännu ett år har gått, och Svenska Turistföreningen har gjort en ny årsbok. I år handlar den om parker. Man har dock använt bredast möjliga definition av "park" för att få möjlighet att skriva om väldigt varierade saker.

Här finns artiklar om Folkets Park (som fenomen), nationalpark (Sarek), nöjespark (Gröna Lund), stadspark (Enköping), temapark (High Chaparral), djurpark (Järvzoo) och ett antal andra tolkningar av begreppet "park". Jag tycker att det här var ett kul grepp för att få en ganska varierad årsbok, samtidigt som det trots allt finns ett sammanhållande tema.

Som vanligt är årsboken både lättläst och inspirerande, så att man får lust att åka till en hel massa av ställena som de skriver om. Precis som det ska vara!

Svenska Turistföreningen: Svenska parker: Sköna platser för allt och alla
Svenska Turistföreningen, 2008
207 sidor
ISSN: 0283-2976

Andra bloggar om: böcker, läsning, stf, svenska turistföreningen, svenska parker
Technorati tags: böcker, läsning, stf, svenska turistföreningen, svenska parker

Njut av friheten medan den finns

Dikten "First they came..." brukar tillskrivas Martin Niemöller. Den förekommer i flera olika varianter; här är en av dem:

They came first for the Communists,
and I didnt't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Catholics,
and I didn't speak up because I was a Protestant.

Then they came for me,
and by that time no one was left to speak up.

Jag kom att tänka på den här dikten när jag hörde det senaste påhittet av vår förment liberala regerings smygfascistoida påhitt. Först var det filtrering av internet mot barnporr, sedan var det FRA-lagen, sedan var det IPRED-lagen, sedan datalagringsdirektivet, och nu ska internet filtreras för att ingen svensk ska kunna spela på internet utom genom Svenska Spel.

Erich Honecker ler i sin grav.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
intressant.se

2008-110: Charles Stross: The Atrocity Archives

The Atrocity Archive är tekniskt sett första delen av en serie som kallas "The Laundry", men den fungerar även bra att läsa fristående. Titeln kommer av en underrättelseorganisation med samma namn, som sysslar med ockulta fenomen.

Det första intrycket av boken är att den är ganska lik en del andra Stross-texter med en huvudperson som är något slags datoradministratör, men istället för en näraframtidsmiljö så får man en alternativ verklighet som i mångt och mycket är lik vår, men där magi fungerar och det finns varelser i andra dimensioner. Technothriller möter Lovecraft.

Jag är i normala fall rätt god vän med Stross texter av det här slaget; jag tycker att hans stil passar bra ihop med datornörderiet som i allmänhet förekommer i texten, och det skadar inte heller att det här är miljöer som jag är synnerligen väl bekant med själv.

Tyvärr tycker jag inte att det fungerar något vidare i den här boken, och det har nog i första hand att göra med att den här boken försöker sig på att vara skräck istället för science fiction. Problemet är att skräck är en genre som kräver en sammanhållen och förtätad stämning, och då passar inte Stross' normala lite raljanta stil. Effekten blir att den snarare motarbetar försöken att bygga upp en stämning. Eftersom det här är en bok i modern vetenskaplig tid så har personerna i den ett vetenskapligt förhållningssätt till den magi de utövar. Problemet är att när de talar om vad de sysslar med så blir det bara en ockult variant av technobabbel.

Charles Stross: The Atrocity Archives
Orbit, 2004
319 sidor
ISBN: 9781841495699

Andra bloggar om: böcker, läsning, charles stross, the atrocity archive, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, charles stross, the atrocity archive, skräck

Bokkedjan 1: En favoritbok

I april 2007 presenterade Malin den första Bokfemman, och hon höll sedan igång den ett år innan den avslutades. Stafettpinnen togs direkt upp av Petra med Lästrion som sågs till för sista gången i oktober.

Jag tycker att Bokfemman och Lästrion har varit trevliga även om jag inte har varit med själv mer än en bråkdel av gångerna. Nu tänkte jag plocka upp stafettpinnen själv och se om det är någon som har lust att följa med på min variant av den här leken.

Jag tänkte kalla min variant för Bokkedjan. Både Malin och Petra har hittat på ett tema och sedan låtit läsarna göra sina egna listor över böcker som passar på det temat. Jag tänkte göra lite annorlunda. Jag vill veta hur ni tänker och associerar, och det är därför som det här är en bokkedja.

Varje vecka hittar jag på en startpunkt. Det kan vara en bok, en författare eller kanske något annat. Var och en av er som är med skriver sedan ett blogginlägg som utgår från denna startpunkt och som sedan via associationer (som ni berättar, så klart) landar på några andra punkter som ni tycker passar. Skriv sedan en kommentar här så att det går att hitta till era bidrag.

På det här sättet hoppas jag att vi ska kunna få några inblickar i hur andra läsare tänker.

Den här veckans startpunkt är något som alla förhoppningsvis har: en favoritbok. Jag säger inte att det ska vara favoritboken, för någon sådan har jag inte (eller snarare har jag olika beroende på vilken dag man frågar), men jag har ett antal böcker som jag tycker bra om, och det har säkert alla. Välj en av dem!

Min egen variant av den första veckans bokkedja börjar med J. R. R. Tolkiens Ringarnas herre eller Sagan om Ringen som den tidigare översättningen hette. Jag har läst båda de svenska översättningarna och det engelska originalet, jag har lyssnat på både en brittisk och en svensk radiodramatisering och jag har sett både Ralph Bakshis och Peter Jacksons filmatiseringar. Jag har läst ett flertal böcker om Tolkien och hans värld. Den kanske inte var först på riktigt, men ringtrilogin är den första riktiga fantasybok som jag har starka minnen av, och det är säkert en del av anledningen till att jag återkommer till den, men den är också bra. Det är den enda bok som jag läst tre gånger, och samtidigt en av de böcker som jag är säker på att jag kommer att återvända till igen. Trilogin är som sagt filmatiserad, med bland andra Orlando Bloom i huvudrollen, och det får mig att tänka på...

Orlando av Virginia Woolf som är en bok som jag faktiskt inte läst, men däremot har jag sett filmen. Det var ett tag sedan, men jag minns den som en mycket fascinerande bild av en person som inte åldras, men däremot plötsligt byter kön. Efter en diskussion om Virginia Woolf nyligen så har jag blivit sugen på att läsa den här boken (så jag har beställt den via Bookmooch), men just nu är det enda jag har läst av Woolf To the Lighthouse, vilket osökt får mig att tänka på ...

Människohamn av John Ajvide Lindqvist som är hans senaste roman, och där en fyr också spelar en viktig roll. Den är visserligen en skräckroman med övernaturligheter och spöken och så, men den är också en starkt mänsklig roman om att förlora ett barn, om åldrande, och om skärgården. Som den skräckfantast jag är tycker jag att det är jätteskoj att en författare som inte skäms för att skriva skräck får så mycket positiv kritik. Det blir inte sämre av att han är så bra på att beskriva personer, miljöer och stämningar, vilket är viktigt för att få en skräckroman att fungera. Innan han blev författare sysslade John Ajvide Lindqvist bland annat med ståuppkomik, och en av hans kollegor i den branschen är...

Jonas Gardell som bland annat skrivit En komikers uppväxt (med uppföljarna Ett UFO gör entré och Jenny). Precis som Lindqvist är Gardell mycket bra på att mana fram den tid som hans berättelser utspelar sig i, det sena 1970-talet och tidiga 1980-talet, och eftersom böckerna är uppväxthistorier och jag själv växte upp under just den här perioden så talar de väldigt tydligt till mig.

Det var min bokkedja den här veckan. Nu är jag nyfiken på att se vad ni andra kopplar ihop!

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan

Julpynt

Snart är det jul, och nu har julpyntet kommit fram även här på "Du är vad du läser". Den nya julbannern överst på sidan är gjord av Anton Ymer, precis som den vanliga. Tack för den!

Andra bloggar om: jul
Technorati tags: jul
intressant.se

Glöm inte Nova SF-utlottningen!

Var med i utlottningen av senaste numret av Nova SF! Skicka ditt namn och adress till mig för att vara med i utlottningen.

Andra bloggar om: nova sf, sf, science fiction, noveller
Technorati tags: nova sf, sf, science fiction, noveller
intressant.se

Vetsaga anordnar essätävling om sf/fantasy!

Nättidskriften Vetsaga anordnar en essätävling om science fiction och fantasy i samarbete med Catahya och Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond.

Tävlingen har två klasser. En reguljär med vinstsumman 5000:- och en ungdomsklass (för personer födda 1989 eller senare) med vinstsumman 1000:-.

Jag själv kommer inte att ställa upp i tävlingen, men däremot är jag en av dem som kommer att vaska fram de bästa bidragen någon gång kring midsommar 2009. Ägna nu julhelgen åt att fundera ut ett bra ämne att skriva om!

Andra bloggar om: böcker, läsning, vetsaga, catahya, saam, alvarfonden, science fiction, sf, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, vetsaga, catahya, saam, alvarfonden, science fiction, sf, fantasy
intressant.se

Kommande svensk fantastik

Jag har tittat lite i Svensk Bokhandels vårnummer, och det är kul att se att det faktiskt kommer ut en del svenskskriven fantastik.

• Kalle Dixelius: Toffs bok (humoristisk efterkatastrofenhistoria, Ordfront)
• Carl-Magnus Åsard: Tredje testamentet (science fiction, Bokförlaget Mormor)
• Carina Rydberg: Främlingarna (science fiction, Albert Bonniers)
• Mattias Johnsson: Vilddjuret vaknar (ungdomsfantasy, Järnringen)
• Pål Eggert: De döda fruktar födelsen (skräck, Järnringen)
• Henrik Örnebring: Kapten Nova vid Planetpolisen (ungdomssciencefiction, Järnringen)
• Anders Björkelid: Ondvinter (fantasy, Natur och Kultur)

Det här är naturligtvis inte någon stor utgivning egentligen, men jag tycker i alla fall att det känns som en relativt stor skörd, för utgivningen av svenskskriven fantastik brukar vara väldigt liten. Det är också trevligt att se att det finns böcker både från stora och små förlag representerade.

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, fantasy, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, fantasy, skräck

2008-109: Ingrid Remvall: Silvertrådarna

Silvertrådarna ges ut under den övergripande titeln "Prismagalaxen" så det är tänkt att det ska komma ut flera delar. Boken utspelar sig i en framtid som egentligen inte verkar allt för avlägsen från vår tid om man tittar på hur människorna uppför sig, men det har skett stora tekniska framsteg. Rymdfart är inget problem, så till den grad att barn utan vidare reser till en annan planet för en veckas kollo, och det är precis vad boken handlar om.

Flickan Nova kommer till kollot med sin mamma vilket hon tycker är pinsamt, men det visar sig att fler kommer med sina föräldrar. Hon hamnar i en grupp med ett tiotal ungdomar som ska vara med om ett antal äventyr under veckan de är tillsammans.

Det här är den andra sf-boken för ungdomar jag läser på kort tid (den första var Uglies) så det ligger nära till hands att jämföra dem lite. Tyvärr är det inte en jämförelse som är fördelaktig för Silvertrådarna vilket är lite trist eftersom det är så sällan man får tillfälle att läsa science fiction skriven på svenska.

Det finns flera scener i Silvertrådarna som känns som klippta ur Harry Potter-böckerna med ett antal ungdomar som inte ursprungligen känner varandra placerade i något slags skolmiljö. Det tydligaste exemplet är en scen där de får ett lokalt djur från planeten förevisat och det kommer loss, vilket är väldigt likt scenen precis i början av den första Harry Potter-boken där Harry är med familjen Dursley på zoo och en orm kommer ut ur sin bur.

Trots att hon befinner sig på en annan planet så kan Nova utan problem ringa sin mamma i realtid, utan fördröjningar, och se ett hologram av henne. Det sägs ingenting om hur detta fungerar, så vi kan anta att det är realistiskt med något slags hyperrymdsteknologi eller så. Det som däremot inte är realistiskt är att personer som använder en sådan teknologi skulle referera till den i dagligt tal som att "teleholografera". Det är ett ord som är bra för läsaren som får reda på vad det är som händer, men det är alldeles för klumpigt för att någon faktiskt skulle använda det. Det är ju ingen i dag som säger att de ska mobiltelefonera hem. När det gäller språket har författaren gjort en ansats till att göra det lite främmande genom att låta ungdomarna använda slanguttrycket "grönt" (med olika modifierare) för något som är bra. Det är en god tanke att låta språket modifieras, men det blir fånigt när det bara är ett enda uttryck som förändrats, speciellt när det används ideligen.

Det finns också en del vetenskapliga underligheter, som exempelvis när det sägs att ungdomarna inte ska dricka vattnet ur kranarna utan bara flaskvatten. Med tanke på att de har gott om annan teknik på maginivå så kan man tycka att de borde kunna rena vatten. Extra underhållande blir det när det på ett annat ställe sägs att det är fantastiskt att de på den här planeten har så mycket vatten, H2O, att de kan bada i det. På Jorden badade man bara i kemiskt framtaget vatten för att spara H2O till dricksvatten. Vad det skulle vara för skillnad på vanligt vatten och "kemiskt framtaget vatten" framgår däremot aldrig.

En annan sak som blir lite påfrestande är bokens ideliga pekpinnar mot nutiden. När det framgår att några av ungdomarna är mutanter eller inte människor så konstateras det att människorna naturligtvis inte bryr sig om ras längre, och det refereras ett antal gånger till hur förskräckligt människorna betedde sig mot miljön förr. Det är mycket trevligare att som i Uglies visa hur fel det kan bli och låta läsaren dra sina egna slutsatser istället för att vara så här didaktisk. Jag skulle påstå att Silvertrådarna är tänkt för något yngre läsare än Uglies så jämförelsen är inte helt schysst, men det är stor skillnad i hur böckerna tilltalar läsaren.

Ingrid Remvall: Silvertrådarna
Wahlströms, 2008
287 sidor
ISBN: 978-91-32-15417-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, ingrid remvall, silvertrådarna
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, ingrid remvall, silvertrådarna

Erik Granström och Bertil Mårtensson på nätet

Fantasyförfattaren Erik Granström är mest känd för Svavelvinter, både i dess form som rollspelsäventyr och som roman. Just nu arbetar han med en uppföljare till romanen, och har som en del av det arbetet startat en blogg om vilken han själv säger

Den här bloggen är inte tänkt som ett skyltfönster för mina böcker eller spel, heller inte som en estrad för mig att glänsa på som person. Ni ska istället se den som ett arbetsredskap och som en samlingsplats för personer som intresserar sig för Trakoriens detaljer. Det innebär att inlägg kan vara ofullständiga och att de kan ändras efter hand, att formuleringar inte alltid är slipade för publicering och att textutdrag inte behöver vara slutgiltiga versioner. Jag kan vidare tänkas göra inlägg bara för att provocera fram en reaktion, motsäga mig själv och publicera kommentarer utan synbarlig koppling till Trakorien över huvud taget.

I ett första inlägg resonerar han kring hur språket skapar världen för en författare. Till att börja med helt naturligt eftersom en roman består av text, men i Granströms böcker även handgripligen eftersom gudarna i hans värld skapar ord som representerar saker, och om orden sedan ändras så ändras världen -- orden är tingen.

Ytterligare en svensk fantasyförfattare har hittat ut på nätet på allvar i dagarna, och då handlar det om Sveriges kanske flitigaste: Bertil Mårtensson. Han har öppnat en egen hemsida som ännu bär en del spår av inflyttningskartonger, men redan nu exempelvis innehåller en bibliografi (dock tyvärr endast över Mårtenssons romaner, inte novellerna) och en länklista till dem av hans verk som finns publicerade elektroniskt i olika former.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, erik granström, bertil mårtensson
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, erik granström, bertil mårtensson
intressant.se

[Via Järnringen och Fanspan.]

Skrivarkurs, sjätte träffen

I går var den sista normala träffen för min skrivarkurs. Den här gången var vi uppdelade i tre grupper, och alla skulle läsa texterna från dem som var i samma grupp. Om var och en av dessa texter (två stycken) skulle man sedan producera en skriftlig kritik på två sidor. Man fick även övrigas texter, så om man ville kunde man läsa dem också, men det var frivilligt.

På själva träffen gick vi sedan igenom allas texter genom att de som kommenterat en text gick igenom sina kommentarer. Efter det fick författaren kommentarer från kursledaren, och till sist eventuella kommentarer från andra som läst texten. På grund av att det var ont om tid att hinna med att kommentera alla texter så blev det tyvärr inte mycket tid över för vidare diskussioner om texterna, men jag tycker att de förberedda kritikerna av texterna var intressanta.

Texten som jag lämnat in till den här gången var ungefär ett halvt kapitel från min NaNoWriMo-roman från 2006, Verkligheten på spel. Jag har använt kapitel från samma roman till övriga textinlämningar också, men då har det varit kapitel från början av romanen som fungerat rätt bra för sig själva. Den här gången ville jag ha ett kapitel med lite mer dramatik och tog ett ganska sent i romanen vilket gjorde att läsarna fick en del problem med att de saknade en del bakgrundsinformation från de åttio sidor eller så som jag hoppat över. Oavsett det så fick jag en del intressant kritik.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs

2008-108: H. G. Wells: The Time Machine

The Time Machine är en av sciencefictiongenrens klassiker, och liksom flera andra av dem skriven av H. G. Wells. Jag har lyssnat på den i form av en amatörinläst ljudbok från Librivox (vars ljudboksegenskaper jag redan kommenterat).

Berättelsen består av två delar, en ramhandling och själva berättelsen. Ramhandlingen utspelar sig i nutid och berättas i tredje person av en besökare hon tidsresenären. Själva berättelsen är tidsresenärens egen berättelse (i första person) om hur världen ser ut långt in i framtiden. Det förekommer någon enstaka mening inuti texten som hör till ramhandlingen, men i princip syns den bara i början och slutet.

Tidsresenären reser ~800000 år in i framtiden och stöter på varelser som han först inte alls känner igen. Efter ett tag inser han att de är efterlevande till människorna. Det som är extra anmärkningsvärt är att det finns två grupper av varelser som båda utvecklats från människorna, inbördes tämligen olika. Dels är det de skira eloi, dels de grovhuggna morlocherna. De förstnämnda har utvecklats från människornas aristokrati medan de senare sprungit ur arbetarklassen. Redan på Wells' tid levde de två grupperna till stor del skilda från varandra, men i den avlägsna framtiden har de utvecklats till två hela olika arter.

Jag visste naturligtvis de här grunddragen i boken redan när jag började läsa den, men jag var inte medveten om att den innehöll på pass mycket explicit diskussion om det politiska läge som råder i världen som tidsresenären reser från.

Som tidsreseroman är den här historien ganska naiv; det var fortfarande ett bra tag tills de paradoxer en tidsresa kan ställa till med blev en naturlig del av genren (vad jag vet tack vare Ray Bradburys novell "The Sound of Thunder"), men det förhindrar inte att den här texten är värd att läsa i alla fall, och inte bara i dess egenskap av klassiker.

H. G. Wells: The Time Machine
Librivox, 2008 (originalet 1895)
mp3, 4:09:29

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, tidsresor, h. g. wells, the time machine
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, tidsresor, h. g. wells, the time machine
intressant.se

Sommar på vintern

Sveriges Radio tar i år upp en gammal idé genom att sända programmet Vinter. Mellan juldagen och nyårsdagen sänder man enligt samma mall som det välkända programmet Sommar, förutom då att det inte är sommar.

Vintervärdarna är Jonas Gardell, Jan-Öyvind Swahn, Jenny och Susanna Kallur, Lamine Dieng, Mari Jungstedt, Henning Mankell, Lasse Åberg och Kerstin Ekman. Dieng är den enda i startfältet som jag inte alls vet vem det är (han presenteras som debattör, skådespelare och konstnär).

Motsvarande program har sänds tidigare, från 1969 till 1974 samt några spridda program på 1990-talet. Jag gillar Sommar, så det här låter lovande.

Andra bloggar om: radio, vinter, sveriges radio
Technorati tags: radio, vinter, sveriges radio
intressant.se

Vinn sf-tidskriften Nova SF!

Nu är det dags för en ny utlottning av några nummer av sciencefictiontidskriften Nova SF. Det handlar om nr 17 med texter av bland andra Diane Duane, Paul di Filippo, Bertil Mårtensson och Thomas M. Disch.

Mycket av den bästa science fiction som publiceras i Sverige för stunden finns i tidskriften Nova SF, så naturligtvis vill du läsa Nova! Här är en chans att få ett provnummer gratis!

För att vara med i utlottningen, mejla helt enkelt namn och adress till mig. Utlottningen är öppen till slutet av den här veckan.

Prenumerationsuppgifter för Nova SF finns här.



Andra bloggar om: läsning, noveller, science fiction, nova sf, sf
Technorati tags: läsning, noveller, science fiction, nova sf, sf
intressant.se

Borde litteraturkritiken vara snobbigare?

Litteraturkritikern Malin Ullgren skrev i DN häromdagen att det är dags för

kultursidorna att komma ut som de snobbar och experter de är och sluta känna plikter mot litteratur som inte har några andra värden än att man kan bygga staplar av den på Åhléns och sälja rubbet

Hon säger att underhållningslitteratur blivit en storindustri under 1990-talet och att kritikerna sprungit benen av sig för att försöka hitta något att säga trots

hyfsat ansträngda positioner i förhållande till kackig litteratur: man tar en svensk deckare, man läser in samhällskritik, man tar en svensk chick-litt, man läser in subversiv feministisk undertext

Hennes tes är att svenska kultursidor i allmänhet slår knut på sig för att säga positiva och inträngande saker om författare som Liza Marklund och Camilla Läckberg. Jag måste ha läst andra kultursidor än Malin Ullgren, för även om det är korrekt att de recenserar böckerna så tycker jag sällan att det handlar om några speciellt positiva utlåtanden; det brukar snarare handla om mer eller mindre förtäckta sågningar. Jag brukar få intrycket att skribenterna vill kunna säga åt sina kritikerkompisar att de sågat boken, samtidigt som de vill undvika allt för mycket klagomål från läsarkretsen, och recensionerna brukar därmed kännas lite tvehågsna.

Ett problem med Ullgrens text är att hon skriver om problemen med underhållningslitteratur utan att berätta vad hon egentligen menar med begreppet. Talar hon i något slags cirkelresonemang helt enkelt om dåliga böcker? Drar hon all genrelitteratur över en kam, och låtsas som att den inte kan vara bra (alla hennes exempel är genrelitteratur av något slag)?

Den uppenbara invändningen mot en sådan här text är att kritiker har gjort på det här sättet länge. Det var knappast några seriösa kritiker som skrev om en skräpförfattare som Shakespeare när det begav sig; han har upptäckts av mer sentida läsare. Ullgren försöker också förekomma detta:

Ibland tror jag att kritiken nojar för framtiden, och för vad litteraturforskarna kan tänkas komma fram till om de får fyra år på sig att närläsa en dålig bok. Den sketna deckaren kanske visar sig vara ett fyrverkeri av analyserbara textelement. Och det är fullt rimligt att skriva intressanta uppsatser och avhandlingar om dålig litteratur, och dra upp feministiska strategier och metalitterära spår ur textmassorna. Men det finns en avgörande skillnad mellan forskning och kritik: värdering. Här och nu, i stunden - är det bra?

Jag förstår dock inte varför en kriker skulle behöva fyra år på sig för att inse att en bok trots allt är bra. Om kritikern nu är så kompetent som hon hela tiden hävdar, vad är det svåra med att se storheten i en bra bok med en gång?

Nej, själv låter jag mig inte begränsas i mitt läsande av om någonting är underhållningslitteratur eller inte. Jag läser bra böcker. Ibland läser jag dåliga böcker också, för den delen. Skillnaden mot Ullgren är att jag inte automatiskt tror att något är dåligt bara för att det är kommersiellt eller populärt.

Fler bokbloggare har haft synpunkter på den här Ullgrens artikel: Deckarbiten, Bokstavligt talat, Bokmania

Andra bloggar om: böcker, läsning, kritik, malin ullgren
Technorati tags: böcker, läsning, kritik, malin ullgren
intressant.se

Få kritik på dina texter via critters.org

Ett problem för den som skriver skönlitteratur kan vara att få konstruktiv kritik på det man skriver, för att kunna göra texten bättre. Om man skriver på engelska och inom någon av genrerna science fiction, fantasy eller skräck så kan man använda critters.org.

Som författare kan man registrera sig på critters. Man kan sedan skicka in en av sina texter för att få den kritiserad av andra medlemmar. Haken är att man själv måste kritisera andras texter för att ens egen text ska bli behandlad.

Som medlem får man varje vecka en lista på alla nytillkomna texter för den månaden. Det brukar vara 10-20 stycken. För att man ska kunna få sin egen text kritiserad måste man upprätthålla ett snitt på 0.75 kritiserad text i veckan, så man kan välja bland veckans texter för att hitta något som passar ens egen smak.

Hur mycket respons man får på en inskickad text kan man inte få några garantier på, men det verkar inte vanligt att någon text blir helt utan. När halva veckan gått så får man en påminnelse om vilka texter som är aktuella för veckan, men då är det bara de som fått färst kommentarer hittills som listas, för att ge dem en extra puff.

Jag har hittills bara skickat in en text för kommentarer så jag har inte så mycket statistik att falla tillbaka på, men jag är i alla fall nöjd med responsen jag fick på den. Jag fick kommentarer från totalt fjorton olika personer på novellen, och även om det är lite varierande kvalitet på kommentarerna så är de i de allra flesta fall användbara. När man får fjorton uppsättningar kommentarer på en och samma novell får man naturligtvis räkna med att flera av dem kommer att säga samma sak, men å andra sidan kan man också se det som en extra säkerhet. Om en person klagar på någonting så kan det vara fel på texten eller så kan det vara fel på läsaren. Om åtta av fjorton klagar på samma sak är chansen rätt mycket större att det är fel på texten.

Andra bloggar om: böcker, noveller, skrivande, critters.org, kritik, science fiction, sf, fantasy, skräck
Technorati tags: böcker, noveller, skrivande, critters.org, kritik, science fiction, sf, fantasy, skräck
intressant.se

Svenskar bättre på språk?

Översättningen av utländsk litteratur minskar. Dels beror det på att svenska författare säljer allt bättre (kan det vara en effekt av de svenska deckardrottningarnas framgångar, månne?), och dels beror det på att allt fler svenskar läser engelskspråkiga författare på originalspråk.

Här kan jag tänka mig flera anledningar. Bättre språkkunskaper är naturligtvis en tänkbar anledning men jag undrar om gemene mans kunskaper i engelska har blivit så väldigt mycket bättre under senare år (däremot lär sig barn engelska mycket tidigare än när jag var liten, men det påverkar knappast bokförsäljningen). Att man vill få tag i nya böcker av sina favoritförfattare så fort som möjligt och inte vill vänta på en översättning är en bidragande orsak, och en naturlig följd av en allt mer global mediemarknad. Jag misstänker dock att den främsta anledningen till att fler läser böcker på engelska helt enkelt är att det på senare år blivit mycket enklare att få tag i ett rejält sortiment av böcker på engelska. För den som beställer på nätet är det inte svårare att beställa från amazon.com än det är att beställa från bokus.com.

När det gäller böcker på alla andra utländska språk än engelska tror jag att det är ytterst få svenskar som ger sig på att läsa på originalspråk. Jag har läst enstaka böcker på norska och danska och en på tyska, men det är ingen tvekan om att det tar emot mer än att läsa på svenska eller engelska som jag är van vid.

I min egen läsning är det tvärt om. Förr om åren läste jag nästan ingenting på svenska, men med tiden har jag blivit allt mer vänligt inställd till översättningar. Jag har inget emot att läsa på engelska, men för böcker som jag inte i första hand läser för språket så läser jag lika gärna på svenska. Även om det inte känns så när jag håller på så vet jag att jag läser fortare på svenska, så om jag läser översättningar så hinner jag läsa fler böcker på samma tid, och det är ju inte fel.

Andra bloggar om: böcker, läsning, språk, översättning
Technorati tags: böcker, läsning, språk, översättning
intressant.se

Vinterdäcket som bytte sig självt

Häromdagen bytte Henrik och jag till vinterdäck på bilen. Eller vi försökte i alla fall, men lyckades inte riktigt. På det första hjulet hade ett par av bultarna fastnat. En fick vi loss efter viss åverkan på gängorna, en annan ville inte släppa och när vi tog i hårdare gick den av. Nå, fyra bultar av fem ska i alla fall vara tillräckligt tills jag hinner köra bilen till verkstaden för att få en ny bult, så vi fortsatte. Nästa två hjul gick utan problem.

När vi kom till det sista hjulet upptäckte vi att det sista vinterdäcket var tomt, så bilen fick klara sig på tre vinterdäck och ett sommardäck i väntan på att verkstaden skulle ha tid att fixa bultarna. På väg till verkstaden fyllde jag det sista vinterdäcket med luft och tänkte låta det ligga i bagaget ett par dagar för att se att det verkligen höll tätt.

I dag gick jag ut i mörkret och lyfte fram däcket. Jag kollade på bilen på den sidan där jag trodde att det skulle sitta och upptäckte att det satt ett vinterdäck där. När jag gick runt bilen och kollade satt det ett vinterdäck på den sidan också. När jag tittade närmare på hjulet jag just burit in i garaget så var det ett sommardäck.

Uppenbarligen har verkstaden upptäckt att bilen bara hade tre vinterdäck och att det fjärde låg i bagaget och skiftat det sista hjulet (antagligen in tron att jag misslyckats med att få loss bultarna). Sedan har jag lämnat sommardäcket de dog bort i bagaget i några dagar för att se att det höll tätt, i tron att det var ett vinterdäck.

Det är nog första gången jag är med om att en verkstad gör mer än man ber dem om utan att tala om det eller ta betalt för det (jag har kollat fakturan).

Andra bloggar om: bilar, bilbyter
Technorati tags: bilar, bilbyter
intressant.se

Har du koll på dina rysarplatser?

I en rysare är miljön ofta en väsentlig ingrediens. För att känna den rätta krypande skräcken hjälper det att man får en tydlig bild av ödsliga hedar, spöktäta kråkslott eller vad det nu handlar om.

SvD har en kort frågesport där man ska pricka in vilken plats tio rysare utspelar sig. Jag lyckades pricka in nio av tio. Intressant nog svarade jag rätt på två som jag inte läst men missade en av dem jag läst. Hur många klarar du?

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, skräck
intressant.se

Rowlings "Tales of Beedle the Bard" översätts inte

J. K. Rowlings senaste bok, The Tales of Beedle the Bard, kommer inte att översättas till svenska. I den sjunde Harry Potter-delen förekommer boken i handlingen, och Rowling skrev sedan vad som ursprungligen var en i dubbel bemärkelse fiktiv bok.

Den första utgåvan av The Tales of Beedle the Bard bestod av sju exemplar, alla handskrivna av Rowling. Sex av dem skänktes till personer som hjälpt till med Harry Potter-serien och den sjunde såldes på en välgörenhetsauktion för ungefär två miljoner pund. I dag kom en lite mer överkomligt prissatt utgåva av boken ut, dels i en normal pocketutgåva, dels i en lyxutgåva som ser ut som den handgjorda.

Rowlings svenska förlag säger att de inte kommer att översätta boken eftersom de på grund av den stora försäljningen av Potter-böcker på engelska i Sverige antar att många kommer att köpa den här boken på engelska innan en svensk utgåva kan vara klar. Med tanke på att de två tidigare kringböckerna från Potterserien, Quidditch genom tiderna och Fantastiska vidunder och var man hittar dem översatts så tycker jag att det är lite underligt att man inte översätter även denna som rimligen är mer direkt relaterad till Potter-serien. Å andra sidan är det möjligt att försäljningen för de förra böckerna varit dålig.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, harry potter, j. k. rowling, the tales of beedle the bard
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, harry potter, j. k. rowling, the tales of beedle the bard
intressant.se

2008-107: Mare Kandre: Hetta och vitt

Den här boken är det första jag läser av Mare Kandre, men om hennes andra böcker är som den här så ska det bli mer. Hetta och vitt är en novellsamling, men redan innan man börjar läsa den kan man märka att det inte är som novellsamlingar brukar vara. Det finns ingen innehållsföreteckning, och novellerna saknar titlar.

När man läst en bit upptäcker man att det är något som inte är som det brukar även med novellerna, men för mig tog det ett litet tag innan jag kunde sätta fingret på vad det var som stack ut. Personerna i novellerna får aldrig några namn, utan refereras bara till som hon, flickan eller något annat mer opersonligt. Det här gör naturligtvis att texterna blir lite mer distanserade, men det känns helt rätt. Majoriteten av novellerna handlar om personer som på något sätt är lite udda eller utanför, eller åtminstone som gör saker som placerar dem utanför samhället. Bristen på namn är så klart ett helt medvetet grepp, och det passar bra till texterna.

Även i övrigt så är Kandres språk lite speciellt. I början tyckte jag att det kändes lite avigt, men jag vande mig fort. Hon har en förkärlek för ganska långa meningar, och de kan ofta beskriva samma sak från flera olika håll, börja om, försöka igen och liksom slingra sig fram till rätt bild av det som ska sägas. Som omväxling till det här finns en del korta, ibland rent av avhuggna, meningar.

Till slut blev det givetvis helt ohållbart.

Deporteringarna, arresteringarna --

Allt detta trappades upp, kröp allt närmare.

Om eftermiddagarna stod han i vardagsrummet, fastän han inte fick, och såg ut över det regnvåta, kullerstensbelagda lilla torget nedanför, där män och kvinnor hukande skyndade förbi, tryckta mot husväggarna, rädda, med sänkta blickar, såg hur det obemärkta soldathoperna, innan de blixtsnabbt försvann in i någon av de intilliggande grändernas skyddande dunkel.

Mare Kandre: Hetta och vitt
Albert Bonniers Förlag, 2001
215 sidor
ISBN: 9100575143

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, mare kandre, hetta och vitt, noveller
Technorati tags: böcker, läsning, mare kandre, hetta och vitt, noveller
intressant.se

Världens lägsta timlön?

Som den minnesgode läsaren kan erinra sig skrev jag för länge sedan att jag hade lagt in en googleannons i vänsterspalten. I och med slutet på november (det vill säga efter 15 månader) så har annonserna slutligen visats så många gånger att det ska utbetalas pengar. För att Google ska slippa tjafsa med småsummor så får man vänta på sina pengar tills man skrapat ihop $100 totalt, nämligen.

Det borde innebära att jag nu tjänat fantastiska 1:50 eller så per text jag skrivit. Man blir inte direkt fet på den inkomsten, men det räcker i alla fall för att köpa en bok eller något annat skoj.

Andra bloggar om: bloggar, google, annonser
Technorati tags: bloggar, google, annonser
intressant.se