2007-74: Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas

I baksidestexten jämförs den här boken med Stephen Kings kommersiella kraft och Annie Proulx' litterära kvalitet. Jag är väl bekant med Stephen King, både vad det gäller hans litterära kvalitet (avsevärd) och hans kommersiella kraft (likaledes avsevärd). Annie Proulx vet jag däremot ingenting om. Man får väl anta att jämförelsen är tänkt att ställa boken i ett positivt ljus, och det får mig att tro att den delen av jämförelsen är lika överdriven som den om Stephen King verkar vara.

Jag ska inte säga att den här boken är direkt dålig, men den är inte heller något som sticker ut. Att den jämförs med King antar jag beror på att den har övernaturliga inslag. Dessa är genomgående och väsentlig men ganska lågmälda. Det är aldrig frågan om någon slafsig monsterroman eller någonting sådant; snarare verkar Harvey sikta på något slags spökhistoria.

Staden som nämns i bokens titel heter Bareneed och ligger på Newfoundlands kust. Ett antal personer där drabbas av en underlig sjukdom som gör att de verkar glömma bort att andas. Det börjar också sköljas upp underliga saker på stränderna i trakten. Till att börja med handlar det om underliga fiskar, men senare flyter det även i land döda människor. De är väl bevarade, men av kläderna de har på sig står det klart att det handlar om människor som varit försvunna i decennier eller århundraden.

Egentligen finns det nog en intressant historia i den här boken, men den lyckas aldrig riktigt kämpa sig fram genom ordmassorna. Språkligt står boken inte direkt ut åt något håll: den känns funktionell men inte exceptionell på något sätt. Översättningen är också i huvudsak bra, men på några ställen kan man klart se engelska ordvändningar skina igenom.

Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas (The Town That Forgot How to Breathe)
Bra Böcker, 2007 (originalet 2003)
Översättning: Eva Mazetti-Nissen
509 sidor
ISBN: 9170022879
ISBN13: 9789170022876
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 74 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
71: Ursula K. Le Guin: The Eye of the Heron
72: Karin Alvtegen: Saknad
73: Gainax: Tårar (Neon Genesis Evangelion 10)
74: Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas

Andra bloggar om: böcker, läsning, kenneth j. harvey, staden som slutade andas, skräck, spökhistoria
Technorati tags: böcker, läsning, kenneth j. harvey, staden som slutade andas, skräck, spökhistoria

Vart ska ni, sa ni?

I morgon bitti ska jag sätta mig på tåget till Stockholm, så jag ringde just och bokade en taxi för att komma till stationen. Det var endast med en kraftansträngning som jag lyckades låta bli att svara "Stationen" på frågan "Vart ska vi hämta dig?" som jag fick när jag beställde taxin.

Andra bloggar om: resor, taxi, svenska, språk
Technorati tags: resor, taxi, svenska, språk

Rushdie adlad och Pakistan skämmer ut sig

Medan jag befann mig i Göteborg i helgen och diskuterade böcker så verkar drottning Elizabeth ha gjort detsamma. Hon har dock möjligheten att adla folk, vilket jag saknar.

Knappt har bläcket torkat på adelstiteln innan Pakistans parlament skämmer ut sig genom att anta en resolution som fördömer adlingen. Som om det inte var korkat så att det räckte så har ministern för religiösa frågor hävdat att adelstiteln rättfärdigar självmordsdåd. Naturligtvis är det ett försvinnande litet fåtal muslimer som är så här fanatiskt intoleranta, men tyvärr är det också de som skriker högst och får störst rubriker i västmedia.

Andra bloggar om: böcker, läsning, salman rushdie, terrorism, dumhet, demokrati,
Technorati tags: böcker, läsning, salman rushdie, terrorism, dumhet, demokrati,

Går det bra för bokbranschen eller inte?

Häromdagen skrev SvD att bokförsäljningen i Sverige var högre än någonsin. Idag skriver man att Pocketgrossistens vd är rädd att pocketboken håller på att förlora i värde, med anledning av att det blir allt vanligare att man delar ut böcker i form av reklam eller som specialerbjudande av något slag.

Under senare år har ju rätt många dagstidningar ofta publicerat böcker ibland, antingen i form av extra bilagor eller som följetonger (som ju exempelvis Luftslottet som sprängdes gått nyligen).

Jag tror att den här rädslan för att detta ska devaluera böckerna är omotiverad. Visst finns det en del människor som läser de här bilagorna och följetongerna från början till slut, men jag tror att det också är många som börjar, upptäcker att boken är bra och sedan missar en del och istället köper boken. Eller så upptäcker man en ny författare på det här sättet och köper andra böcker av dem.

Det finns andra som tror starkt att det fungerar så, och backar upp den här tron genom att verkligen följa sin övertygelse genom att inte bara skriva böcker utan även släppa dem fritt för kopiering på nätet. Ett par exempel på detta är science fiction-författarna Cory Doctorow och Charles Stross. Deras tanke är densamma: om någon läser en av deras böcker gratis och gillar den så är chansen mycket större att de kommer att köpa någon annan av deras böcker.

Andra bloggar om: böcker, läsning, cory doctorow, charles stross, bokpublicering, nedladdning
Technorati tags: böcker, läsning, cory doctorow, charles stross, bokpublicering, nedladdning

Mot Jakarta!

Efter lite överläggningar på jobbet så har vi nu kommit fram till att jag ska åka till Jakarta nästa vecka för att hjälpa till med en kundinstallation.

Jag har just lärt mig av Wikipedia att Jakarta är världens elfte största stad, och i och med det besöket kommer jag att ha besökt fem av världens femton största städer: Sao Paulo (4), Seoul (6), Jakarta (11), Tokyo (12), London (15).

Andra bloggar om: jakarta, jobb, resor
Technorati tags: jakarta, jobb, resor

Conviction, sf-kongress i Göteborg

Jag har tillbringat helgen på Conviction, årets svenska nationella sf-kongress. Det innebär att jag har ägnat mig åt att lyssna på författarintervjuer, diskutera science fiction- och fantasyböcker och pratat med folk i allmänhet.

Hedersgäster på kongressen var Richard Morgan och John Ajvide Lindqvist. Båda visade sig vara både trevliga och intressanta att lyssna på. Morgan var som brukligt med under hela kongressen medan Lindqvist tyvärr bara närvarade under lördagen vilket gjorde att han fick ett ganska stressigt program för att hinna med alla sina inplanerade paneldebatter.

Kongressen hölls i Studenternas Hus i Göteborg som är något slags kårhus och hade allt som behövdes i form av stora och små programrum, bar att sitta och prata i, filmsal och så vidare. Tyvärr var den stora programsalen lite för stor för det antal deltagare kongressen hade (gissningsvis omkring 65), så det blev ibland lite för stort avstånd mellan paneldeltagare och publik. Eftersom mikrofonerna krånglade så var det ibland också svårt att höra vad panelisterna sade om man satt långt bak.

Av någon anledning använde man olika lokaler för baren olika dagar vilket gjorde att man under lördagen var tvungen att passera genom stora programrummet för att komma från baren till resten av kongressen. Jag var rädd för att detta skulle störa programmet i onödan, men det fungerade faktiskt förvånansvärt smärtfritt.

Innehållet i programmet var generellt intressant och de flesta programpunkter jag var på var intressanta. Schemaläggningen av programmet fungerade inte riktigt lika bra. Dels blev det omstuvningar i programmet redan från första punkten, och förseningar och omflyttningar var regel snarare än undantag även senare. Man var tvungen att kontrollera programmet som satt på väggen i receptionen, för det som var tryckt i programboken var ofta inaktuellt. Rätt ofta fanns det tre parallella programspår (två pratpunkter och en film), och på en kongress med 65 deltagare är det för mycket. Vid några tillfällen hade man även lagt märkliga punkter parallellt (exempelvis låg auktionen samtidigt med både en hedersgästpunkt och Lars-Olovs diabildsvisning, vilket gjorde att vi som faktiskt var där och köpte böcker ofta fick dem väldigt billigt).

Kongressens namn, Conviction, hade satt spår i banketten. Alla blev inkommenderade till bankettsalen och beordrade att sätta sig av en tjej med batong i högsta hugg. Väggarna hade försetts med diverse plakat i bästa 1984-stil, och när alla väl satt sig fick vi reda på att vi var satta i arrest eftersom vi ägnat oss åt fritt tänkande. Efter det delades mineralvatten och bröd ut, och vi fick reda på detta var maten. Lite senare talade de om att vi fått dödsstraff, och att vi nu skulle få vår sista måltid. Denna visade sig bestå av indisk buffé och var riktigt god. Som tur var benådades alla efter maten.

Under banketten delades även Alvar Appeltoffts minnespris ut, och mottagare i år blev Johan Jönsson. Grattis!

Senare under kvällen hölls också omröstningen om vilken kongress som skulle bli swecon för 2008. Den här gången fanns det faktiskt tre bud att rösta på: Linköping, Stockholm och Uppsala. Efter omröstning med 42 inlämnade röster framkom det att Swecon för 2008 är ConFuse 2008 i Linköping. Vi kommer att bjuda på Cory Doctorow som hedersgäst. Jag är en av arrangörerna för kongressen, och jag hoppas att vi ses i Linköping om ett år. Välkommen!

Glenn Petersen intervjuar Richard Morgan

John Ajvide Lindqvist signerar böcker

Stefan Ekman och Anna Höglund leder en diskussion om akademisk forskning om science fiction, fantasy och skräck

Andra bloggar om: böcker, läsning, conviction, sf, science fiction, fantasy, skräck, richard morgan, john ajvide lindqvist, sf-kongress, fandom
Technorati tags: böcker, läsning, conviction, sf, science fiction, fantasy, skräck, richard morgan, john ajvide lindqvist, sf-kongress, fandom

Prenumerera på: skicka kommentar

I måndags tröttnade jag på frasen ovan i Bloggers mallar och talade om för dem att den var en felöversättning. Idag ser jag att bloggermallarna använder mitt förslag till ledtext på kommentars-RSS-flödet istället.

Som rätt ofta när man bestämmer sig för att buggrapportera någonting så är kringjobbet det värsta. Det tog bra mycket längre tid att lista ut vart jag kunde skicka mitt förslag än att skriva själva brevet. Till slut lyckades jag hitta namnet på en person som kallades produktmanager för Blogger och kunde (via hans personliga blogg) hitta en epostadress som uppenbart inte var officiell men som tydligen i alla fall fungerade.

Andra bloggar om: blogger, översättning
Technorati tags: blogger, översättning

Conviction, SF-kongress i Göteborg i helgen

Alla som är intresserade av science fiction, fantasy och skräck bör fundera på att ta sig en tur till Göteborg i helgen, för då går sf-kongressen Conviction av stapeln. Hedersgäster är den brittiske sf-författaren Richard Morgan och den svenske skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist. Om du skulle gilla att prata om fantastisk litteratur en helg så är det här arrangemanget för dig. Om du är nyfiken så ta en titt på programmet.

Jag kommer att vara på plats större delen av tiden, även om jag kanske passar på att se åtminstone något av Göteborg också. (Det kommer dock garanterat att regna, för det gör det alltid när jag är i Göteborg.) Om det finns några göteborgsbaserade läsare som ser detta så vore det kul att ses, antingen på kongressen eller någonstans på stan.

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, fantasy, skräck, richard morgan, john ajvide lindqvist, sf-kongress, fandom, conviction
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, fantasy, skräck, richard morgan, john ajvide lindqvist, sf-kongress, fandom, conviction

Ofärd och senfärd

Trots att jag fick Dick Harrisons bok Ofärd när den släpptes så har nu både DN och SvD hunnit recensera den innan jag ens hunnit börja läsa. Så kan det gå...

Andra bloggar om: böcker, läsning, dick harrison, ofärd, recensioner
Technorati tags: böcker, läsning, dick harrison, ofärd, recensioner

Bokfemman: Deckare

Malins Bokfemma vecka 24 handlar om deckare. Jag har läst rätt mycket sådana på sistone, så det här var inte så svårt. (Förra veckan handlade det om poesi, och det läser jag så lite att jag inte ens fick ihop fem namn som jag tyckte att jag hade läst så mycket av att jag kunde rekommendera.)

• Stieg Larsson
  Allt vi får av den allt för tidigt avlidne Larsson är tre delar i hans Millennium-serie, men vilka böcker! De tre är Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. Se till att läsa dem i ordning, men läs dem!
  
  
• Karin Alvtegen
  Det är möjligen lite gränsfall att kalla Alvtegens böcker för deckare; de kanske snarare hör hemma i thrillerfacket. Skillnaden är hårfin, dock, och det förekommer definitivt element av deckare i dem så jag tar med dem här. Hittills har alla hennes böcker varit fristående vilket jag tycker är värt en extra eloge i denna deckarserietäta tid. Hon är bra på att krypa innanför skinnet på underliga personer. Jag har bloggat om Skuld och Saknad.
  
  
• Karin Fossum
  De flesta av Fossums böcker är typiska polisdeckare om polisen Konrad Sejer vid oslopolisen. Han börjar bli lite till åren och både han och böckerna håller ett lite tillbakalutat tempo, men man har aldrig tråkigt.
  
  
• Arnaldur Indriðason
  Jag har inte hunnit läsa mer än två böcker (Kvinna i grönt och Änglarösten), men jag vågar sätta upp honom på favoritlistan i alla fall. Böckerna hör liksom Fossums till en serie, men kan även dessa läsas fristående. Även om handlingen utspelar sig i Reykjavik så känns det inte direkt som en storstad; det bor ju inte så många människor där. Precis som många andra deckarförfattare är han mycket för att låta sina historier ha sina orsaker långt tillbaka i tiden, men han gör det väl.
  
  
• Sjöwall/Wahlöö
  Jag misstänker att många idag förknippar Sjöwall/Wahlöö med filmer snarare än med böcker, och numer antagligen inte ens med de filmer som gjorts av böckerna (ofta med Gösta Ekman som Martin Beck) utan de senare som bara återanvänder persongalleriet till nyskrivna historier i nutid (med Peter Haber som Martin Beck). Man ska dock inte missa att läsa böckerna, för de är riktigt bra. Förutom att vara bra deckare är de också bitvis rätt samhällskritiska. Den enda jag läst sent nog för att ha bloggat om den är Den vedervärdige mannen från Säffle.
  

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, bokfemman, utmaning
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, bokfemman, utmaning

Vem har makten, bokbloggarna och kultursidorna?

Igår skrev SvD om att bokbloggarna allt mer utmanar litteratursidorna på dagspressen. Som exempel använder man Bokhora som är den mest välbesökta av de svenska bokbloggarna. I artikeln uttrycker man oro för att kvaliten på bokrecensionerna ska sjunka om bokbloggarna lyckas konkurrera ut litteratursidorna och att bokbloggare ska vara lättare att "köpa" för förlagens marknadsföring.

Christian på Nekulturny har plockat isär deras argument på ett föredömligt sätt. Det enda som egentligen har något slags substans är kvalitetsargumentet. De flesta (om än inte riktigt alla) recensioner i dagspressen når upp till något slags miniminivå. Bland bloggarna kan man hitta allt från djuplodande analyser till kortfattat tyckande. Det kan man se som en brist, men det kan också vara en styrka. Det är inte alla som är intresserade av analyser som skulle ta upp en helsida i DN.

Vad däremot både SvD och Nekulturny verkar (outtalat) överens om är att de djuplodande litteraturvetarna finns på kultursidorna medan bloggar produceras av glada amatörer. Enligt den ursprungliga betydelsen av "amatör" är det naturligtvis korrekt, och även så till vida att bokbloggare inte får något ekonomiskt utbyte av sina skriverier (förutom några recensionsböcker). Jag kan däremot ta mig själv som exempel och notera att jag både skrivit på en kultursida och på en bokblogg. Jag är samma person i båda fallen, och i den mån det är någon skillnad så har jag läst mer litteraturvetenskap nu när jag bloggar än jag hade när jag skrev på kultursidan. Det är nog bara att konstatera att det inte går att säga att något är bättre än något annat. I viss mån fyller bokbloggar och kultursidor olika funktioner, och framför allt så är det till syvende och sidst läsaren som måste bilda sig en uppfattning om den som recenserar en bok vet vad hen talar om eller inte.

SvD noterar också att bokbloggare idag behandlas på samma sätt som andra bokskribenter av förlagen. Man skickar recensionsexemplar till bloggare lika väl som till kulturredaktioner, och båda får inbjudningar till boklanseringar och liknande. Jag kan själv konstatera att det är lättare att få recensionsexemplar till den här bloggen än vad det var för ungefär tio år sedan när jag skrev om fantasy och science fiction i Corren. Trots att jag då skrev för en av landets största dagstidningar var det inte alltid jag fick det jag ville ha. Om det berodde på att jag beställde böckerna själv istället för att gå genom tidningsredaktionen eller för att jag skrev om underliga genrer som fantasy och science fiction vet jag naturligtvis inte.

Angående faran att bokbloggare blir köpta kommentera Johanna Ö på Bokhora

Att förlag uppmärksammar bloggare med recensionsex betyder inte att allt vi får bloggas om eller uppmärksammas på det sätt som förlagen önskar. Som alltid när man ber om kritik är det ett vågspel - du kan inte på förhand styra hur recensionen, artikeln eller blogginlägget blir.

Detta är naturligtvis sant. När jag skrev för ungdomstidningen Codex fick jag ibland recensionsexemplar av böcker utan att jag hade bett om dem (förutom dem som jag själv beställde). Detta ledde till att jag regelmässigt hade fler böcker till hands än vad jag hade spaltutrymme för, så en del blev inte recenserade. När jag valde vilka böcker jag skulle skriva om så försvann normalt sett de sämsta böckerna. Jag såg då som en av mina uppgifter att tipsa om intressanta böcker att läsa, och då är det ju de böcker jag tycker är bäst som det är vettigt att skriva om. I något fall skrev jag även om mindre bra böcker eftersom det var välkända författare som låg bakom dem. Tanken var då att kunna varna för mindre lyckade böcker som många annars antagligen skulle köpa med bara författarnamnet som grund. Hur ofta jag lyckas övertyga någon att köpa en bok jag rekommenderar vet jag naturligtvis inte, men av kommentarer jag fått händer det i alla fall ibland. Till bloggen har jag också fått en del recensionsexemplar på sistone, men hittills har det (med ett undantag) handlat om böcker som jag själv bett om, och det innebär att jag i förväg bedömt dem som intressanta. Hittills har jag inte givit upp att skriva om några recensionsböcker jag fått till bloggen, men jag har några liggande som jag inte hunnit skriva om. Däremot drar jag mig inte för att skriva ner böcker jag tycker illa om, även om jag inte på rak arm kan påminna mig att jag hittills fått några riktigt otrevliga överraskningar av mina recensionsexemplar.

Jag avslutar med att citera Jocke på det lilla förlaget Järnringen som skriver:

varför envisas med att göra skillnad på en bokblogg och en papperstidning? Det är ju du som läsare som ska göra bedömningen om du upplever avsändaren som trovärdig, inte det faktum att det står “Stora dagstidningen” eller “lilla bokbloggen” i sidhuvudet. Vi på Järnringen Förlag betraktar i alla fall bloggen på precis samma sätt som en tidning, tv, eller radio. Märkligt att alla ännu inte gör det.

[Bilden ovan har jag tagit mig friheten att knycka från Nekulturny.]

Andra bloggar om: böcker, läsning, kritik, recensioner, bokbloggar, kultur, litteraturvetenskap, kultursidor, marknadsföring, recensionsexemplar, bloggar, bloggosfären
Technorati tags: böcker, läsning, kritik, recensioner, bokbloggar, kultur, litteraturvetenskap, kultursidor, marknadsföring, recensionsexemplar, bloggar, bloggosfären

TV-konkurrens, fast antagligen inte i alla fall

Nu ska Boxer få konkurrens på att sända i det digitala marknätet. Det är nog bra, och det är dessutom glädjande att se att man från statens sida varit oväntat smart och kommer att kräva att alla operatörer ska samarbeta om den tekniska lösningen så att konsumenterna slipper skaffa mer än en digitalbox (det är illa nog att vi tvingades skaffa digitalbox alls, med sämre TV-prestanda som enda märkbara effekt).

Tyvärr verkar det bara talas om kanalpaket, så jag misstänker att det enda som händer med "valfriheten" blir att man kan köpa samma paket som Boxer idag erbjuder från en handfull olika leverantörer. Jag är inte intresserad av att köpa 30 nya kanaler. Jag skulle möjligen kunna tänka mig att köpa ett par enstaka kanaler till, men jag är inte intresserad av att vara tvungen att betala för en massa kanaler på köpet.

Andra bloggar om: tv, boxer, digitaltv, media, konkurrens
Technorati tags: tv, boxer, digitaltv, media, konkurrens

På nätet är allt gratis, eller i alla fall nästan

Det brukar talas om att det är svårt att tjäna pengar på nätet eftersom surfare förväntar sig att allt ska vara gratis. Ett motsvarande problem finns för bokhandeln som om ett par månader ska börja sälja den sista Harry Potter-delen. Problemet är att prispressen är så stor att många bokhandlare kommer att sälja boken billigare än vad de själva köper in den. På det sättet tjänar man naturligtvis inga pengar, utan förlitar sig helt på att hoppas att de som köper ett exemplar av den sjunde Harry Potter-delen även kommer att köpa tillräckligt mycket annat för att de ska tjäna pengar på beställningen i alla fall.

När jag köper böcker på nätet brukar jag oftast beställa flera på en gång för att slå ut portokostnaden lite, men inte ens det behöver vara en hjälp här. Senast jag beställde något som var en lockvara på det här sättet (det var nog i samband med bokrean) så bjöd man dessutom på portot. I och med det är det nog många som inte heller tittar så noga på om det är något mer de borde beställa på samma gång.

Risken finns att bokhandeln gräver sin egen grav på det här sättet, men samtidigt är det svårt att bromsa. Om man inte tar in boken alls kommer man inte att gå med förlust på den, men samtidigt kommer de som tänkt sig att köpa boken att gå någon annan stans och köpa allt annat de tänkt handla där. Att ta in den ändå och sätta ett pris som gör att man i alla fall går runt på den riskerar att leda till att man istället blir sittande på ett stort antal osålda exemplar där boken finns billigare någon annanstans.

Andra bloggar om: böcker, läsning, harry potter
Technorati tags: böcker, läsning, harry potter

Bokbyteskväll i Linköping?

Efter att ha läst ett par sådana här rapporter från bokbytarkvällar är jag lite nyfiken på om det skulle finnas intresse av något liknande även i Linköping.

Detta är inte en utlysning av en bokbyteskväll utan en trevare om hur intresset ser ut i Linköping. Kommentera detta om du skulle vara intresserad av att komma!

Andra bloggar om: böcker, läsning, linköping, bokbyteskväll
Technorati tags: böcker, läsning, linköping, bokbyteskväll

Böcker, hösten är full av böcker

Jag har tidigare bloggat om höstens boknyheter från Natur och Kultur, Norstedts och Bonnier Carlsen. Nu har jag även fått "höstens nyheter"-numret av Svensk Bokhandel så i och med det bör det inte vara allt för många nyheter som jag inte haft chansen att se.

Med en drygt femhundrasidig katalog över höstutgivningen är det naturligtvis lätt att inse att man inte har en chans att läsa allt som ser intressant ut, men här är i alla fall några titlar som jag noterade vid en genombläddring:

• Richard Dawkins: Illusionen om gud (Leopard)
  
• Harry Roos: Demoner: Ett bestarium (Ruin)
  
• Naomi Klein: Chockdoktrinen (Ordfront)
  
• Alberto Manguel: Nattens bibliotek (Ordfront)
  
• Annika Berggren & Håkan Hjort: Vildmarksvandring i Sarek (Vildmarksbiblioteket)
  
• J. G. Ballard: Crash (Modernista)
  
• Iain Banks: Skuld (Modernista) [Läst på engelska för länge sedan]
  
• Dag Hammarskjöld & Claes Grundsten: Dag Hammarskjölds fjällvärld (Max Ström)
  
• Thomas Ekholm & Ingemar Ottosson: Japans historia (Historiska Media)
  
• Nina Auerbach: Våra vampyrer och vi (Hunger)
  
• Richard Matheson: Jag är legenden (Hunger)
  
• Joe Hill: En hjärtformad ask (Prisma)
  
• Dan Buthler & Dag Öhrlund: mord.net (Ica Bokförlag)
  
• Peter Bergting: The Portent: De dödas rike [serie] (Ersatz)
  
• Stina Engelbrecht: Alvin -- eldpojken [serie] (Ersatz)
  
• Liza Marklund: Livstid (Pirat)
  
• Jan Guillou: Fienden inom oss (Pirat)
  
• Anders Roslund & Börge Hellström: Flickan under gatan (Pirat)
  
• Charlie Christensen: Arne Anka del sex [serie] (Kartago)
  
• Marie Hermanson: Svampkungens son (Bonnier)
  
• Arne Dahl: Himmelsöga (Bonnier)
  
• Christel Schröder & Pär Nilsson: Uteman (Bonnier)
  
• Natsuo Kirino: Fri (Bra Böcker)
  
• Don DeLillo: Falling Man (Atlantis)
  
• Arne Zettersten: Tolkien -- min vän Ronald och hans världar (Atlantis)

Om jag tittar igenom katalogen en gång till hittar jag säkert lika många böcker till som jag missat första gången...

Andra bloggar om: böcker, läsning
Technorati tags: böcker, läsning

Releasefest för Dick Harrisons Ofärd

I kväll har jag varit på releasefest för Dick Harrisons debutroman Ofärd. Det är en historisk roman som utspelar sig på 600-talet, och författaren uppträdde som synes nedan i tidsenlig klädsel. Harrison har hunnit med att ge ut 24 fackböcker, men den här romanen har varit under produktion sedan 1999. Upprinnelsen till själva handlingen kommer ur en utgrävning som gjordes vid gården Borg när E4 skulle dras om vid Norrköping, men idén att skriva skönlitterärt kommer från Torgny Lindgren som idogt tjatat på att han skulle prova.

På 600-talet fanns det inga romaner, och överhuvudtaget är det ont om berättelser från den tiden som är bevarade till vår tid. Harrison säger sig dock ha försökt att skriva den här boken som en roman skriven på den tiden skulle kunna ha sett ut. Det innebär exempelvis att han har med övernaturliga element i berättelsen, för det var något som var helt naturligt för människorna som levde då. Som kuriosa kan nämnas att han apropå övernaturliga element sade sig vara passionerat förtjust i skräckförfattaren H. P. Lovecraft, och att den uppmärksamme skulle kunna hitta spår av det i Ofärd.

Boken beskrivs som en "historisk spänningsroman". Huvudpersonen är son till en hövding, men inte ens hans far tycker om honom. Han ger sig av på en resa för att handla med slavar men det slutar med att han själv hamnar i slaveri. Efter ett tag kommer han ur det och hamnar hos frankerdrottningen Balthild och hamnar istället mitt i hennes maktspel.

Lokalen var passande nog Linköpings slott (närmare bestämt museet där som jag ännu aldrig lyckats komma iväg och titta på). Förutom att vi fick höra Dick Harrison berätta om boken bjöds det på smörgås och vin.

Dick Harrison och Björn Eriksson

Andra bloggar om: böcker, läsning, historia, dick harrison, ofärd, releasefest, hpl, lovecraft
Technorati tags: böcker, läsning, historia, dick harrison, ofärd, releasefest, hpl, lovecraft