torsdag, april 12, 2007

Kurt Vonnegut är död

Under morgonen verkar det som om alla skrivit om att Kurt Vonnegut har dött. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstått hans storhet. Jag har å andra sidan bara läst två av hans böcker, så det är möjligt att jag har haft otur. Den första jag läste (för ganska exakt 20 år sedan) var Slaughterhouse-5 som brukar sägas vara en klassiker men som jag inte förstod ett dyft av. Senare läste jag Det mekaniska pianot (Player Piano) som är hans debutroman och minns den som en passabel dystopi, men inte något fantastiskt. Har jag helt enkelt haft otur och valt fel böcker, eller förstår jag mig bara inte på Vonnegut?

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Läs Cat's Cradle eller Breakfast of Champion's istället. Om du inte tycker om någon av dom, så kan du lägga ner Vonnegut med gott samvete..player piano är lite humorberövad och trots allt hans debutroman..

2007-04-12 11:31
Johan A sa...

Håller med Niklas beträffande Cat's Cradle, som är oemotståndlig, men i ärlighetens namn; har du inte förstått dig på mästerverket Slaughterhouse-Five så undrar jag om det finns hopp för dig och Vonnegut som kombination. Men du skulle kanske läsa om den?

2007-04-12 12:29
Hans Persson sa...

Det var ju som sagt ett tag sedan jag läste den så jag får väl försöka igen. Den är ju inte direkt tjock, så det experimentet kan jag ju kosta på mig.

2007-04-12 12:55
Zell sa...

Det kan nog vara en urvalsfråga, men Vonnegut har definitivt en egen stil som inte alla gillar. Jag har aldrig kännt att jag riktigt "fattat" honom och ser inte geniet som andra ser.

Å andra sidan gillar jag att han -- trots att han tänker djupt och länge och ofta på hur vår värld och människorna i den fungerar -- alltid föredrar att syntisera och lyckas låta bli att analysera i långa självmedvetna interna monologer där författarens åsikter speglas så klart att bokens fjärde vägg helt försvinner.

Inte ens John le Carre har lyckats låta bli det dom sista åren.

2007-04-12 20:55

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)