Inlägg
Tankefelet som fördummar hela diskussionen, är att alternativet till fildelning skulle vara att alla köper sina filer från centralt kontrollerade filbutiker (så kallade “legala tjänster”). Alternativet till fildelning är en massa andra sorters kopiering. Redan idag tar den digitala piratkopieringen otaliga andra vägar än de som fildelningsnätverken upprättar. Inte bara via nätet – mailprogram, chattprogram, med mera – utan lika gärna via fysiska lagringsmedier.
Kapaciteten på små bärbara hårddiskar och usb-minnen ökar dramatiskt, lika dramatiskt som priserna sjunker. Om inte särskilt många år kommer det inte vara några problem för någon av oss att gå omkring med (mer eller mindre) all musik som någonsin getts ut i vänster bakficka. Ständigt redo att kopieras över till en kompis fickminne. Att stoppa oss från att göra det kommer att vara lika dödfött som det var att försöka stoppa folk från att spela in från radio till kassettband. En smula dramatiskt kan vi säga att vi närmar oss Singulariteten.
Kopieringen är ett faktum. Fri kopiering är inte längre en fråga, framför allt ska vi inte inbilla oss att fri kopiering automatiskt innebär något bra. Frågan är hur vi kan använda den lösgjorda energin på ett sätt som inte är tråkigt. Hur kan vi skapa kulturella sammanhang, i stället för att bara stapla objekt som vi känner allt mindre för. Filerna är redan nedladdade, och uppladdade, de har laddats upp och ned och in och ut i överflöd. Frågan är hur vi skapar mening ur detta överflöd.
Andra bloggar om: copyright, upphovsrätt, fildelning, kultur, kopiering, copyriot
Technorati tags: copyright, upphovsrätt, fildelning, kultur, kopiering, copyriot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar