Inlägg
Fjärilen från Tibet är en skräckroman som känns som om den vill bli en film när den blir stor; en splatterfilm. Det är visuellt skrivet, och Håkansson väjer inte för något när han beskriver vad som händer personerna i boken. Jag har noga låtit bli att skriva "hjältarna" eller något i den stilen, för något sådant finns inte. Här finns en ondska, och den drabbar den som står i vägen. Man får aldrig något intryck av att det finns så mycket att göra åt saken, ungefär på samma sätt som när det gäller de extradimensionella monstren som Lovecraft skrev om, det handlar mest om att hålla sig så långt borta det bara går eller att bli överkörd som av en ångvält.Håkanssons prosa är aldrig dålig, men det är i beskrivande avsnitt och framför allt actionscener som det blir riktigt bra. Beskrivningarna känns ofta filmiska, och här får språket ofta också extra liv med diverse inspirerade liknelser. Avsnitten med dialog känns lite stela i jämförelse.
Strukturmässigt har jag ibland lite svårt att kalla det här en roman. Skillnaden i kraftfullhet mellan den onda och den ovetande sidan är så stor att det sällan finns något som ens liknar hopp, och Håkansson har har inga betänkligheter när det gäller att ha ihjäl vad man tror är en huvudperson då och då. I början får man intryck av att det finns något slags konspiration eller någon form av uråldriga hemligheter som senare kommer att nystas upp, men till stor del rinner detta ut i sanden när monstren tar sig an mänskligheten. Detta gör att läsningen ger mer känsla av en kompromisslös skräcktunnel än en regelrätt roman.
C. J. Håkansson: Fjärilen från Tibet
Vertigo, 2007
262 sidor
ISBN: 978-91-85000-44-9
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, c. j. håkansson, fjärilen från tibet
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, c. j. håkansson, fjärilen från tibetintressant.se
4 kommentarer:
Jag tyckte tyvärr den var rätt trist eftersom den förlitade sig så på "splattereffekter" Fanns vissa partier som jag gillade men på det stora taget blev jag mest besviken. Kanske delvis beroende på det som du skriver lite om, att den inte leder någonstans.
Jag tycker om den. Ibland är det lite over the top, som "Vilddjuret öppnade sina oändliga anusögon och ejakulerade sin skit över världen" som är en formulering jag minns för att den är svår att ta på allvar, och boken har sina svagare partier, men den är arg, intensiv och välskriven. Håkansson är alltid läsvärd, oavsett om det är roman eller noveller. Han skriver splatter med personer man bryr sig om, vilket är mycket mäktigare än att bara skriva splatter.
//JJ
Maria H: Boken leder någonstans. Till undergången.
anser "johan" att det är ett vanligt dilemma med splatterpunk - att det handlar om personer man inte bryr sig om? Inte min erfarenhet.
Själv tycker jag Fjärilen från Tibet infriade alla förväntningar.
Skicka en kommentar