2010-27: Johan Theorin: Blodläge

Blodläge är den tredje delen i Johan Theorins serie om Öland. Redan tidigare har de skiljt sig en del från de flesta traditionella deckare, och den här delen känns ytterligare lite mer avlägsen från mittfåran. Vår gamla bekant (i dubbel bemärkelse) Gerolf finns naturligtvis med även här, men hans roll är kanske en smula mer nedtonad än tidigare.

Gerolf tycker inte om att sitta på ålderdomshemmet och inte ha något att göra. Istället lyckas han utverka att få flytta hem till sitt torp och få lite hjälp där att klara sig. När han kommer tillbaka dit så har han fått nya grannar. I en gammal stenhuggarstuga (inte olik den Gerolf bor i) finns Per Mörner, och dessutom har det dykt upp två vräkiga nybyggen, naturligtvis med tillhörande fastlänningar som inte bor där på heltid.

Den som är huvudperson i den här boken är Per Mörner. Han kämpar med att komma överens med sin far som dels haft stroke och är svår att kommunicera med, och som han hela tiden hållit borta från sin familj eftersom han inte är överens med faderns tidigare liv som producent av porrfilmer. Hans relation till fadern har aldrig varit bra, och stroken gör inte det hela bättre. Som om det inte var nog så har Pers dotter någon svårbestämd sjukdom som läkarna försöker komma underfund med vad den är.

Trots det öppna landskapet på Öland så känns den här boken som ett kammarspel; det är en ganska liten och tät historia med ett ganska begränsat persongalleri, och under en stor del av handlingen håller den sig även geografiskt på ett litet område. Theorin gör Öland levande trots att man egentligen ser rätt lite av det, men framför allt är han en mästare på att teckna personer så att man verkligen känner för dem. Jag brukar ofta sitta och fundera över vilken person som är vilken i romaner jag håller på att läsa och famla efter namn när jag ska beskriva handlingen, men i Blodläge kändes det som om personerna var tydliga från början. Personerna och deras bakgrunderna är också till minst lika stor del som själva deckarhandlingen vad som gör boken intressant.

De olika personerna visar sig ha en del kopplingar till varandra som det tar ett tag att komma underfund med. Några kan man ana sig till tidigt, andra dröjer fram till slutet innan man ser, trots att man har dem under näsan hela tiden.

Theorin befäster sin ställning som bra författare, och han fortsätter också att bredda deckargenren. Jag ser fram emot nästa del!

Johan Theorin: Blodläge
Wahlström & Widstrand, 2010
406 sidor
ISBN: 978-91-46-22058-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, johan theorin, blodläge
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, johan theorin, blodläge
intressant.se