Avbruten: Eoin Colfer: Och en grej till...

Douglas Adams skrev till slut fem (och en halv) del i serien om Liftarens guide till galaxen. Jag har inte läst den sista delen, men av de fem delarna jag läst så är det otvetydigt att kvaliteten gick ner ju högre numret på boken blev.

För ett tag sedan annonserades det att Eoin Colfer (känd för ungdomsböckerna om Artemis Fowl) skulle skriva en officiell uppföljare till liftarserien, men det kändes inte som något som jag tänkte läsa. När den sedan väl kom ut såg jag flera stycken positiva recensioner av den, och ett tag senare fick jag helt oprovocerat ett recensionsexemplar av den svenska utgåvan, och då hade jag ju inte mycket att förlora på att läsa den, kan man tycka. Förutom tid, då.

Tyvärr får jag säga att förlorad tid var just vad den här boken var. Det är tydligt att Colfer läst in sig på liftarserien, men tyvärr känner han sig tvingad att stoppa in referenser till de tidigare böckerna i snart sagt varenda mening. Att huvudpersonerna fortfarande är Arthur Dent, Ford Prefect, Zaphod Beeblebrox och Trillian är inte så underligt, men han envisas också med att stoppa in referenser till hyperintelligenta nyanser av blått, vl'hurger och allt möjligt hela tiden; saker som Adams oftast bara kastade ur sig i farten som en lustighet och som aldrig återanvändes till något senare. När alltihopa återkommer som på ett pärlband nu blir det bara för mycket. Det känns mycket mer som en uppvisning i hur påläst Colfer är än något som har en faktisk dramaturgisk poäng. Detsamma gäller de flesta av de stycken med "faktainformation" som är inskjutna i berättandet här och där. Det sägs inte uttryckligen, men det ligger nära till hands att anta att de är tänkta som utdrag ur guiden.

Vad det gäller själva boken så känns det oftast som om miljön är ungefär densamma som i de tidigare böckerna, men samtidigt så är det uppenbart att Colfer gjort en ansträngning för att uppdatera miljön till nutida förhållanden, vilket innebär att det exempelvis talas om bloggar. Det här känns väldigt mycket som en påklistrad ansiktslyftning som inte fungerar. Redan i den första serien så talas det om Zaphods personliga subetha-kanal (och den finns med även här), och det känns som något som passar mycket bättre i miljön än ett koncept ur vår värld, som bloggen.

Återigen är det tydligt att det är bäst att sluta när man är på topp. Radioserien av The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy är lysande, och de första två böckerna eller så är också bra. Böckerna efter det blir sämre och sämre, och den här hjälper inte den trenden. Undantaget får väl sägas vara den nya filmatiseringen som kom för några år sedan, och som faktiskt lyckades balansera mellan att vara trogen originalet samtidigt som den införde en del nyheter. Tyvärr lyckas inte Och en grej till... med samma sak.

Eoin Colfer: Och en grej till... (And Another Thing...)
B. Wahlström, 2010 (originalet 2009)
Översättning: Lisbet Holst
281 sidor (jag sade "Adjö och tack för all fisken" efter 56)
ISBN: 978-91-32-15730-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, humor, douglas adams, eoin colfer, och en grej till, liftarens guide till galaxen
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, humor, douglas adams, eoin colfer, och en grej till, liftarens guide till galaxen
intressant.se