
Den avdankade svensktoppsartisten Lennart är ute och letar svamp, men istället hittar han något i en plastpåse som rör sig. Det visar sig vara en liten flicka, och när hon öppnar munnen märker han att hon skriker i helt rena toner. De flesta skulle ringa polisen och lämna ifrån sig barnet, men Lennart tar hem henne. Han vill inte att hennes klara röst ska förstöras av den vanliga världen, så han bestämmer sig att han och hans fru ska uppfostra henne hemma i sin källare. Som man kan ana så bli den här flickans världsbild en aning skev.
Parallellt med den första flickan får vi också träffa en andra flicka i ungefär samma ålder. Hon är mer normal, men hon känner sig inte riktigt hemma i sitt liv med familj och skola och så. Något är fel, men hon kan inte sätta fingret på det.
Naturligtvis kommer de här två flickorna så småningom att träffa på varandra. De har utanförskapet gemensamt, och trots en hel del andra olikheter så kommer de väl överens med varandra.
Den här romanen är lite som ett ånglok på väg mot en vägg. Det går inte så väldigt fort, men den går som på räls mot en väldigt otrevlig avslutning. Här händer det även en del otrevligheter längs vägen. Flickorna utforskar världen omkring sig på ett sätt som man inte förväntar sig, och det blir tidvis mycket otrevligt. Det fascinerande är att en av de mest framträdande känslorna med boken samtidigt är kärlek. Det låter konstigt, men det känns helt naturligt när man läser det. Flickorna gör hemska saker, men de gör det för kärlek.
Ajvide är som vanligt mästerlig på att teckna miljöer och personer så att man känner att man vet precis vilka de är och hur det ser ut, utan att ägna speciellt mycket tid på det. I den här boken ger han sig även på internet som miljö. Det är något som tenderar att vara svårt; många författare som ger sig på det brukar antingen visa att de egentligen inte har en aning om vad de talar om eller skriva så mycket detaljer så att det är uppenbart att de gjort en massa research och är måna om att visa det. Här hamnar vi för en gångs skull på ett vettigt mellanting. Internet är en viktig miljö, en verklighet i sig, och den måste kunna finnas med på ett trovärdigt sätt i en roman och här fungerar det utmärkt och spelar även en rätt viktig roll i handlingen.
När jag började läsa Svenska kulter sade jag att John Ajvide Lindqvist får akta sig, för det finns konkurrenter om skräcktronen. Det är dock ingen tvekan om att även Ajvide utvecklar sig. Med Lilla stjärna har han skrivit sin bästa roman hittills så ett litet tag till sitter han säkert på sin tron. Jag slukade den här boken, och hade gärna läst mer när den tog slut. Vad mer kan man önska sig? Förutom en till Ajvide-bok, då.
John Ajvide Lindqvist: Lilla stjärna
Ordfront, 2010
446 sidor
ISBN: 978-91-7037-403-6
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, lilla stjärna

intressant.se
5 kommentarer:
Håller på att läsa den just nu och lyssnar på den också eftersom jag gärna tar med mig boken ut i träningsspåret. Hittills är det allt jag förväntar mig av en Ajvide-bok.
"Hittills är det allt jag förväntar mig av en Ajvide-bok."
BK;
Vadå, att den försöker skriva en stephen king-bok fast i svenska miljöer?
Anonym: Det finns mycket sämre saker att sträva efter än att skriva en Stephen King-bok. Det är få förunnat att klara det.
Exempelvis att sträva efter att skriva en Dan Brown-bok? :-)
(Ordverifieringsordet "androp" låter som en boktitel.)
Plötsliga länkar:
Knowing Darkness: Artists inspired by Stephen King
Unboxing ovan nämnda verk.
Skicka en kommentar