Till formen har Dossier K formen av en intervju, men det är Imre Kertész som intervjuar sig själv. Det gör naturligtvis att han är väldigt bra inläst på sitt ämne och vet precis vad han ska fråga, men jag tycker inte att det gör att texten blir tråkig och tillrättalagd. Tvärt om känns det som att intervjuformen ger texten en dramatik som den inte hade haft på samma sätt om den hade varit upplagd som en vanlig kronologisk berättelse. Framställningen är i stort sett kronologisk i vilket fall, men eftersom intervjuaren Kertész och den intervjuade Kertész ibland gnabbas med varandra och försöker lirka med varandra för att få fram önskade svar eller undvika oönskade frågor så tycker jag att det fungerar bra.
Kertész ser skrivandet som sitt liv
jag har ganska tidigt erövrat min andliga frihet, och från och med det ögonblick då jag fattat beslutet att skriva kunde jag plötsligt betrakta mina problem som stoff för min konst. Och detta stoff, även om det verkar tämligen tystert, befrias genom formen och förvandlas till glädje. Ty skriva kan man bara av energins överflöd, alltså av glädje; skrivandet är -- det har inte jag hittat på -- stegrat liv.Han har visserligen under stora delar av sitt liv haft svårt att nå ut eftersom han levt under en diktatur med stark censur. Han beskriver ett tillfälle när en hög censor och tillika litteraturkritiker berömde honom privat för ett verk men sedan såg till att det recenserades likgiltigt på en undanskymd plats för att inte väcka någon uppmärksamhet. Periodvis har han förtjänat sitt uppehälle på att skriva lättsamma stycken för teatern medan han sedan ägnat kvällarna åt att skriva på Mannen utan öde som han jobbade med i femton år innan den kom ut.
Imre Kertész: Dossier K (K. dosszié)
Weyler, 2007 (originalet 2006)
Översättning: Ervin Rosenberg
235 sidor
ISBN: 9789185849000
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
Nr 111-120
Nr 121-130
Nr 131-140
141: Dénis Lindbohm: Bevingaren
142: William Gibson: Spook Country
143: Harold Pinter: Tolv gånger Pinter
144: Leonie Swann: Glennkill
145: Kent Björnsson, red.: Schakt 005: Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter
146: Poppy Z. Brite: Self-Made Man
147: Imre Kertész: Dossier K
Andra bloggar om: böcker, läsning, imre kertész, dossier k, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, imre kertész, dossier k, nobelpristagare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar