Inlägg
Åtminstone de flesta av novellerna i den här samlingen är skräcknoveller och de är även i övrigt typiska för Poppy Z. Brite. Det betyder att de är skrivna med ett vackert, poetiskt språk som drar in läsaren i historierna och effektivt målar upp miljöer, ofta från New Orleans-trakten. När man läser Brite får man dock vara beredd på att språkets lena vin är kryddat med malört. Några av hennes återkommande teman är sex, våld, (manlig) homosexualitet och döden, och hon drar sig inte för att kombinera dem.Brites karaktärer är ofta synnerligen skruvade människor, men även om de är seriemördare eller nekrofiler så är de också just människor. Hon har kritiserats för att hon skulle glorifiera mördare och annat, men jag håller med Caitlín R. Kiernan som i efterordet påpekar att just Brites envishet i att låta sina monstruösa karaktärer ha en mänsklig sida som även den mest äcklade läsare kan identifiera sig med är en av hennes stora styrkor.
Poppy Brite är inget för den kräsmagade läsaren, men det är alltid en upplevelse att läsa henne. Hennes motivval gör att det kan vara en starkt dikotomisk upplevelse, men styrkan i berättandet och språket gör att det alltid är en upplevelse värd att ha.
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, noveller, poppy z. brite, self-made man
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, noveller, poppy z. brite, self-made manPoppy Z. Brite: Self-Made Man
Orion, 1998
180 sidor
ISBN: 0753810174
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Klart 22/12! Klart 12/8! Klart 17/11! (varav en seriebok) Klart 3/5! Klart 2/3! Klart 19/11Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
Nr 111-120
Nr 121-130
Nr 131-140
141: Dénis Lindbohm: Bevingaren
142: William Gibson: Spook Country
143: Harold Pinter: Tolv gånger Pinter
144: Leonie Swann: Glennkill
145: Kent Björnsson, red.: Schakt 005: Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter
146: Poppy Z. Brite: Self-Made Man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar