Du är vad du läser: 2007-136: Otto Witt: Löjtnant von Sterners detektivbragd

tisdag, december 11, 2007

2007-136: Otto Witt: Löjtnant von Sterners detektivbragd

Den hyperenergiske författaren Otto Witt (1875-1923) var inte bara en av de tidiga pionjärerna inom science fiction i Sverige, han var också tidigt ute i deckargenren. Han skrev ungefär ett dussin deckare totalt, varav de flesta publicerades under samma år som denna.

Huvudperson i romanen är den i titeln nämnde löjtnanten von Sterner. Han får av misstag ett telegram riktat till en privatdetektiv, skickat från gården Stjärnehed. På Stjärnehed har den gamle baronen begått vad som ser ut som självmord, men hans brorson och -dotter är inte övertygade om att det verkligen handlar om självmord. von Sterner är förälskad i brorsdottern Viola, men brorsonen Adalbert är kraftig motståndare till att de skulle bli ett par.

Snabb att gripa tillfället i flykten skickar han ett svarstelegram och säger att han är på väg, men undertecknar det med namnet Assar Wern och tar sedan på sig en förklädnad värdig en stumfilmsfars. Om denne Assar Wern är en tidig anfader till Anna Janssons polis Maria Wern låter jag vara osagt, men trots sin brist på formella meriter visar han sig vara bra på att lösa deckargåtor. Han återkommer i minst ett par till av Witts deckare.

Vad det gäller karaktärsteckning är boken inte så mycket att komma med, men som deckarmysterium tyckte jag att den var lite intressant. Man kan utan vidare se Witts intresse för vetenskap och rent av science fiction lysa igenom i texten. Som i alla andra Witt-böcker jag läst (vilket onekligen inte är allt för många, men dock) så är huvudpersonen inte bara klipsk utan även vetenskapligt beläst. Hans undersökningar baserar sig inte i första hand på förhör av vittnen utan på listiga slutledningar och vetenskapliga undersökningar av de föremål som finns på brottsplatsen. Det är lite av samma känsla som man får av en modern deckare där allt ska analyseras i minsta detalj för att släppa ifrån sig alla tänkbara ledtrådar, och så tycker jag inte att det brukar vara i äldre deckare.

Vi har alltså en mycket kompetent detektiv som parallellt med själva handlingen har en kärlekshistoria med en av de som är närstående till den döde, vi har en modern och vetenskaplig undersökningsmetodik, och vi har dessutom ett fall där det visar sig att man måste förstå vad som hände för flera decennier sedan för att kunna förstå brottet. Det är nästan så att man skulle kunna tro att det är Camilla Läckberg man läser.

Otto Witt: Löjtnant von Sterners detektivbragd
A.-B. Dahlberg & Co:s Förlag, 1914
168 sidor

Köp böcker från Bokus så får jag lite provision.

Läsutmaning för 2007
~~Hundra böcker totalt: 100 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9!~~ 116 Klart 10/10 (utan att räkna serieböcker)!
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will