Spillkråka, kruståtel och klippebarr

Tidigare idag var mormor och morfar här och hämtade alla barnen till helgen. Efter det åkte Camilla och jag iväg på naturguidning i Ycke naturreservat. Det ligger i närheten av Ulrika och är en urskog. Eller, för att vara mer korrekt, en "urskog", för riktiga urskogar finns det knappt några i Sverige. I vilket fall så har den här skogsbiten inte påverkats så mycket av människor så det finns en del arter som inte är så vanliga på andra håll.

Själva skogen består av tall, gran och lärk med enstaka lövträd (åtminstone asp, kanske annat). Det fanns även en del orkideer och gott om linnéa, men vi var inte i rätt säsong för att se någon blomning. Den enda av orkidéerna som jag kan identifiera själv är tallört. Den ser lite mysko ut eftersom den inte har någon klorofyll utan är blekgul. Eftersom den inte har det måste den ta hjälp av en svamp för att få sin näring.

Spillkråkor känner jag igen sedan tidigare, men nu har jag lärt mig att höra skillnad på när de flyger och när de sitter stilla. Det hade jag ingen aning om att man kunde göra. När de flyger säger de kry kry men när de sitter stilla säger de kly kly. Det var gott om hackspetthål i träden. Framför allt i de döda, men även i andra. Rätt många av de döda träden var av, och normalt sett när träd blåser av så är det just i ett hackspetthål de går sönder.

Kruståtel är tydligen ett av Sveriges vanligaste gräs, men oftast gör det inte så mycket väsen av sig. När en skog huggits ner kan hela hygget täckas av gräs, och det är kruståtel. Anledningen till att det heter som det gör är att de stänglar som blommorna sitter på är krusiga.

Klippebarr var en nyhet även för guiden. Det är uppenbarligen östgötska för vissa typer av mossa. Just den sorten som var aktuell just nu var revlummer, men vi såg även (åtminstone) plattlummer.

Andra bloggar om: natur, ycke, naturreservat, tallört, spillkråka, kruståtel, klippebarr