Avbruten: Fredrik Lindblom: Röd skymning

För ett litet tag sedan fick jag ett recensionsexemplar av Röd skymning som är en fantasyroman av en för mig okänd svensk författare, utgiven på ett litet förlag som jag misstänker är startat för den här boken (förlaget och världen i boken heter likadant).

Till att börja med måste jag säga att boken är imponerande påkostad. Boken är inbunden med riktig trådhäftning och skyddsomslag. Inlagan innehåller ett antal illustrationer i färg som jag tycker är riktigt snygga. De är är rätt mörka, men de passar bra i stilen (och till boktiteln).

Therese är en ung flicka vars familj mördas när krigare bränner byn hon vuxit upp i. Generalen Premanos befriar henne från familjens mördare och ser till att hon får en vettig uppväxt, och dessutom låter han henne träna till krigare. Det är naturligtvis fint och vackert med en general som inte har några synpunkter på att låta en ung flicka träna till soldat lika väl som att en massa pojkar gör det, men det går inte att undvika att reflektera över att det hela går väldigt lätt. Under sin uppväxt leker Therese med pojkarna istället för flickorna eftersom de senares drömmar om prinsessor inte intresserar henne. Fair enough, men hon har inte heller några problem att som femtonåring börja träna krigskonst i den tydligen helt mansdominerade armén. Det talas om en tidigare stridande kvinna, men sådana är i alla fall sällsynta nog för att Therese när hon är färdigutbildad ska vara den enda kvinnan i sitt förband. Det verkar som hon aldrig får höra några tråkningar om detta, inget motstånd från personer som tycker att kvinnor inte har i armén att göra, inga sexuella närmanden trots gemensamma sovsalar, och så vidare. Det är naturligtvis jättebra men, ärligt talat, är det realistiskt?

Som man kan vänta sig så kretsar handlingen helt kring soldater, strid, ära och uppoffringar. Therese framstår åtminstone under de första 100 sidorna som så präktig att Jesus skulle skämmas. Man kan också ana tydliga övermännisketendenser. Therese är inte bara en beslutsam krigare, hon talar också ett antal språk och föredrar att förhandla framför att slåss i onödan, förutom att hon dessutom har osedvanligt bra kontakt med en mycket beundrad general.

Stora delar av texten förklarar vad som händer snarare än att visa det, så läsaren känner oftast en viss distans till personerna i texten. Man får berättat vad de gör istället för att se det.

Prosan är inte tungläst i sig, men jag tycker att den har en allt för högtravande stil. Som ett exempel är här en bit av en scen där Therese har vaknat mitt i natten och sett den person som mördat hennes familj. Hon kastar på sig rustningen och springer ner till värdshuset där personen gick in. När hon kommer dit beväpnad protesterar värdshusvärden.

Theresa var inte road av erbjudandet och såg istället med en allvarsam blick på Ragnvald. Att lämna över svärdet i närvaro av hennes familjs mördare? Det skulle hon aldrig någonsin göra.

Hon såg forcerande på honom.

"Ser det ut som om jag är här för att dricka? Jag trodde att min utstyrsel avslöjade mina intentioner ganska väl. Det finns flera sätt vi kan lösa det här på, men det bästa vore om du bara steg åt sidan."

Med tanke på hur genomgod hon verkar kunde jag inte undgå att läsa hennes fundering som

Att lämna över svärdet i närvaro av hennes familjs mördare? Nej! Rakryggat hugga ner missdådaren? Ja!

(Ursäkta, både Fredrik Lindblom och Tage Danielsson.)

Fredrik Lindblom: Röd skymning
Ascentoria, 2010
Illustrerad av Takkaya Leeladechakul
457 sidor (jag gav upp efter 103)
ISBN: 978-91-979309-0-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, fredrik lindblom, röd skymning
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, fredrik lindblom, röd skymning
intressant.se