Där världen slutar är den fjärde och sista delen i Philip Reeves serie om de vandrande städerna. Nu är det tyvärr ganska länge sedan jag läste de första delarna så jag hade inte detaljerna i handlingen i minnet, men jag tycker att den fungerade bra att läsa i alla fall. Jag ska inte säga att den är fristående, men det räcker med en någorlunda övergripande minnesbild av de tidigare delarna för att kunna läsa den med behållning. Med den reservationen så tycker jag att Reeve lyckas bra med att knyta ihop serien på ett vettigt sätt som inte bara är troget serien i sig; det känns också som ett verkligt slut som inte öppnar för okynnesuppföljare. Jag brukar inte gilla den sortens slut som visar händelser långt in i framtiden från bokens tid, men här görs det faktiskt på ett riktigt bra sätt.
Det man möjligen kan ha som invändning mot boken är att den i princip från sida ett lägger upp för en kärlekshistoria mellan två ungdomar, vilken sedan också genomförs som väntat, utan några komplikationer alls. Eller på sätt och vis med hur många rent fysiska komplikationer som helst, men de ställer aldrig på något signifikant sätt till det för kärleken, även om allt annat kompliceras.
Philip Reeve: Där världen slutar (A Darkling Plain)
Översättning: Lena Karlin
Natur & Kultur, 2009 (originalet 2006)
630 sidor
ISBN: 978-91-27-11771-6
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, steampunk, philip reeve, där världen slutar
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, steampunk, philip reeve, där världen slutar
intressant.se
måndag, december 13, 2010
2010-92: Philip Reeve: Där världen slutar
Etiketter:
böcker,
där världen slutar,
läsning,
philip reeve,
science fiction,
sf,
steampunk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar