Inlägg
Game over innehåller den sortens dikter som jag normalt sett har svårt för: ingen uppenbar struktur (för mig, i alla fall), inga rim, bara ord i något fritt format. Av någon anledning fungerar det ändå här, och det är trevligt.Viktor Johansson skriver om sin uppväxt, hur det var att vara tonåring, och det är väl genomfört. Han fäster sitt berättande väldigt tydligt i periodens populärkultur, och detta är både texternas storhet och deras svårighet. Om man inte är bekant med de fenomen han skriver om så är det antagligen svårare att se och uppskatta de associationer som finns. Själv är jag ungefär femton år äldre än författaren, och redan det räcker ibland. Jag har inga problem att förstå hans referenser till Blade Runner, men å andra sidan har jag inte vuxit upp med Pokémon, bara sett på det lite som något mina barn tittar på.
En del av texten har ett nostalgiskt skimmer som texter om barndom ofta tenderar att ha, men andra delar är betydligt svartare:
Kören
En sko som var bra att krossa skyltfönster med
ställdes inför vårsäsongen ut i alla skyltfönster.
Det svarta blocket blev det nya svarta.
Att skära sig i armarna blev snyggt
och det kom ett speciellt smink för att härma ärrvävnad.
Vi ville fortfarande bara skrika
men vände sången inåt så att den skulle slippa bli en hit.
De första robotarna kom och bytte alla gamlingars blöjor,
man försöker få dem att prata, sjunga, printa ut sina känslor.
Men var inte vi de första robotarna hela livet,
våra armar behandlades som armarna på en klocka,
får vi nu respekt om vi rör oss lite hackigt och brummar?
[...]
Viktor Johansson: Game over
Modernista, 2010
164 sidor
ISBN: 978-91-86021-67-2
Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, viktor johansson, game over
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, viktor johansson, game overintressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar