2010-85: Otto Witt: Monsieur X

När jag började läsa Monsieur X trodde jag att det var en av Otto Witts deckare och det är det onekligen, men det visade det sig att den även är relevant ur ett sciencefictionperspektiv.

Mary är en ung kvinna som börjar se sig om efter någon att gifta sig med, och erbjudanden saknas inte. En av de mest envisa är Erik Berner, men hon tycker inte att han är tillräckligt intressant. Hon nöjer sig nämligen inte med att hennes tilltänkte har pengar (vilket Berner har), utan han ska också uppfylla hennes krav. Här är det dock inte någon modern feminism som gäller (även om man kan ana en kritik av den):

Mary Wanners var en ganska ovanlig kvinna. Hon hade stora vyer och hennes begrepp om män voro helt andra än dem, som hystes av hennes samtida jämnåriga.

På rätt få år hade det manliga idealet nedsjunkit så lågt, att kunde en man endast skaffa pengar, så förläts alla hans snedsprång och dumheter. Sådana åsikter hade så fott som alla Mary Wranners' väninnor -- hon själv däremot helt andra.

För henne var mannen, och skulle så vara, härskaren, den som obetingat ägde att befalla -- men, för att hans härskarehand skulle kännas lätt för kvinnan, måste hans karaktär stå fast och klar; han måste ha ett inre värde, vara något, hava utfört något -- kort och gott han skulle vara allt, utom det, att endast ha förmögenhet.

Hon, den beundrande skönheten med det varma hjärtat -- en lycklig, men sällsynt kombination -- hade haft många, som giljat till hennes hand och hjärta.

Men alla hade hon kasserat efter grundlig prövning -- nej, hon kunde aldrig slå av en tum på sitt manliga ideal.

Handlingen inleds med att Mary får ett kort brev som talar om att det brodyrgarn hon behöver finns i en viss affär. Det kanske inte verkar så konstigt, förutom detaljen att Mary inte berättat för någon att hon behöver något visst garn (även om så är fallet). Brevet är undertecknat "Monsieur X". När hon kommer till garnaffären visar det sig att den inte bara har vad hon behöver, utan att den har det beror på att den fått sig ett paket tillsänt med garner av rätt sort och ett kort brev från Monsieur X.

På det här sättet fortsätter det. Den mystiske Monsieur X skickar små noter hit och dit och berättar saker som senare ofta har med något kriminiellt att göra, så att polisen får lättare att jaga rätt på en storbrottsling de är ute efter sedan tidigare. Erik Berner bestämmer sig för att han ska lösa mysteriet med vem Monsieur X verkligen är, i hopp om att Mary ska tycka att han då är en mer värdig friare.

Detta är en detektivhistoria av den klassiska typen med en privatdetektiv istället för poliser (även om sådana också förekommer). Det som är lite irriterande är det sciencefictioninslag som jag nämnde i början, vilket har med upplösningen att göra. Det handlar om en uppfinning som förklarar de mystiska förmågor Monsieur X har, men den framkommer i handlingen som ett slags machina ex machina. Vad som tidigare framstått som den sorts bok där läsaren har möjlighet att se ledtrådar och avslöja brottet före detektiven omkullkastas när en sådan uppfinning dyker upp ur intet. Av någon anledning ger sig även Witt på att berätta historiens upplösning med ett metalitterärt grepp: den person som är Monsieur X har skrivit en berättelse om hur han gått till väga, och denna läses av en annan person i handlingen. Det greppet gör väl egentligen vare sig till eller från för romanen, men däremot förvillar det lätt läsaren eftersom det inte finns någon tydlig markering av när det man läser hör till den ursprungliga texten och när det hör till den så att säga inre texten.

Otto Witt: Monsieur X
Nordiska Förlaget, 1914 (Detektivbiblioteket vol. 1)
128 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, otto witt, monsieur x, deckare, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, otto witt, monsieur x, deckare, sf, science fiction
intressant.se