2010-80: Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta

I den värld som presenteras i V for vendetta så har mänskligheten överlevt ett kärnvapenkrig, men det är inte effekterna av det som i första hand präglar handlingen. Alan Moore berättar i sitt förord hur han använde det för att det var det sätt han kunde tänka sig att driva in England under en fascistisk regering. Han kände sig sedan rätt naiv när Margaret Thatcher kom till makten bara några år senare.

Bokens totalitära samhälle håller stenhård koll på sina medborgare. Det finns dock en person som inte passar in i mönstret och som gör allt han kan för att bryta det. Han uppträder i slängkappa, hatt och en ansiktsmask som föreställer Guy Fawkes, och han drar sig inte för att bruka extremt våld mot mål som har med regeringen att göra, även om det skadar oskyldiga. Han inleder med att spränga parlamentsbyggnaden (vilket den riktige Guy Fawkes aldrig lyckades med). Han tar sig också an den unga flickan Evey som han räddar från gatan när hon gett sig ut för att prostituera sig. Det är hennes första försök i den branschen, och hon har oturen att stöta på några poliser. De förbereder sig för att våldta henne innan de burar in henne, men V kommer imellan och räddar henne genom att hugga ner poliserna.

Detta tema av att stå upp för de svaga samtidigt som de som har makten och använder den fel inte får någon som helst pardon är tydligt i V for vendetta, men man kan inte heller säga att V är god. Jag vill inte avslöja vad han gör, men Vs behandling av Evey gör det tydligt att för V så är alla människor sekundära; det är kampen mot den orättfärdiga makten som är det helt övergripande målet.

Jag har läst V for vendetta tidigare och läste om den nu till en bokcirkel och fann den minst lika bra andra gången som jag gjorde den första gången. Under bokcirkeln tittade vi även på filmen baserad på boken och var rätt överens om att den väl inte direkt var dålig, men att den inte heller nådde upp till bokens höjder. Detta är å andra sidan en av de bästa böcker jag har läst, serier eller inte. Alan Moore är ett säkert kort, helt enkelt.

[Om du är känslig för spoilers så läs inte längre -- jämförelse av sluten i boken och filmen följer.] I boken så ger sig Evey ut på gatan för att prostituera sig för att hon behöver pengarna, och stöter på poliserna. I filmen så ger de sig på henne ändå, och istället för att ha problem med pengar så jobbar hon med propagandaministeriets tevesändningar, trots att hon enligt officiella register vuxit upp med föräldrar som varit subversiva och sedan bott på något slags uppfostringsanstalt. I boken ser man inte så väldigt mycket av hur vanligt folk lever, men det framgår att de inte har det bra. I filmen ser man ännu mindre, och det står i bjärt kontrast till de glassiga miljöer som visas i Eveys arbetsmiljö. Filmen visar också ett visserligen underhållande men inte speciellt trovärdigt satiravsnitt av ett teveprogram där man gör narr av landets ledare. Något sådant förekommer inte i boken, och man får intrycket att det inte heller hade låtits passera så lättvindligt som det gör i filmen.

Detta är dock småsaker jämfört med vad som hänt med slutet. I boken tar Evey över efter V efter att han dör, och hon tillfångatar en polis på samma sätt som den ursprungliga V tog hand om henne. Man kan gissa att hon har liknande planer för honom som V satte i verket för henne. Den ursprungliga V lyckades visserligen spränga även Downing Street, men om det kommer att han någon avgörande effekt på regimen är högst tveksamt, och boken slutar utan något tydligt lyckligt slut. I stort är situationen densamma som tidigare, fastän med en ny V. I filmen å andra sidan divergerar slutet från boken. Även här lyckas V till slut att spränga parlamentet (i filmen är av någon anledning den inledande sprängningen något annat). V har dock också distribuerat kopior av sin mask till alla hushåll (oklart exakt hur) och fått ut meddelanden om att så många som möjligt ska infinna sig vid parlamentet, vilket också sker. En stor folkmassa, samtliga med Guy Fawkes-masker, tågar mot parlamentet där beväpnade soldater siktar på dem. Till slut ropar en av deras befäl att de inte ska skjuta, och folket tågar genom soldaternas led och bevittnar när parlamentet sprängs. Det känns inte trovärdigt att samtliga soldater på det sättet skulle klara att hålla igen och inte skjuta mot den annalkande folkmassan utklädda till terroristen V, och det känns inte heller trovärdigt att hela folkmassan skulle kunna passera helt smärtfritt genom soldathopen utan minsta handgemäng från endera sidan. Det som är värst är dock att denna scen helt ändrar slutet från det ursprungliga mörka och tvetydiga till en uppenbart lyckligt slut.

Alan Moore har krävt att hans namn inte ska finnas på filmen, och jag kan ha en viss förståelse för det.

Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta (V for Vendetta)
Egmont Kärnan, 2005 (originalet 1982-1988)
Översättning Göran Semb
286 sidor.
ISBN: 91-7269-710-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, alan moore, david lloyd, v for vendetta, bokcirkel
Technorati tags: böcker, läsning, serier, alan moore, david lloyd, v for vendetta, bokcirkel
intressant.se