AVBRUTEN: Lise Bidstrup: Spiralportens väktare

För att få en chans att hitta mer än någon enstaka svensk sf-roman per år brukar man få bevaka även ungdomshyllan. Det är inte sällan så att en hel del av det som hamnar där tycks göra det just på grund av sitt genreval, inte sin åldersinriktning. Dessutom är bra ungdomsromaner helt enkelt bra böcker.

Tyvärr så verkar inte Spiralportens väktare platsa som en bra bok. Efter mina överenskomna 50 sidor för att ge boken en chans har jag retat mig på språket åtskilliga gånger för att det är upphackat till något slags staccato, antagligen med meningen att göra det lättare att läsa. Själva upplägget är också plågsamt tydligt; en flicka sliter på familjens hönsfarm (som hon avskyr) under ledning av sin farbror (som hon avskyr) tillsammans med sin lillebror (som hon älskar), men hoppas att bli utvald att bli en av de som får bli portväktare. För att bli det får man på något magiskt sätt cirkelrunda ärr i händerna, vilket hon till sitt förtret inte fått. Naturligtvis måste något vara fel, så hon rymmer för att övertyga Akademin om att hon trots det är lämpad att bli portväktare. Mer än så hann jag inte på lunchen, men det tycks mig osannolikt att något skulle kunna förhindra henne från att få som hon vill (efter att vederbörligen drabbats av diverse till synes farliga saker), men eftersom boken hittills misslyckats kapitalt med att engagera mig vare sig på grund av innehåll eller språk så ger jag upp och läser något annat.

Lise Bidstrup: Spiralportens väktare
Styxx Fantasy, 2010
223 sidor
ISBN: 978-91-7355-119-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, lise bidstrup, spiralportens väktare
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, lise bidstrup, spiralportens väktare
intressant.se