2010-52: Christine Falkenland: Själens begär

Själens begär är, precis som de övriga böcker av Christine Falkenland jag läst, en liten bok. Dels är den föredömligt fri från omtugg och utfyllnad och dels är det även innehållsmässigt en sammanhållen historia: den innehåller ett fåtal personer och handlingen rör sig över ett begränsat område.

Detta är berättelsen om Ernst som oväntat får en inbjudan att återvända till herrgården Berg där han ofta varit som barn, men inte varit på länge. Hans kusin Cora som han som ung sett upp till bor där fortfarande, men de har inte setts på många år. När han kommer dit tycker han först att hon känns oansenlig och blir besviken, men när de rör vid varandra blir han mycket mer påverkad än han kunnat ana.

Det är relationen mellan Ernst och Cora (och i viss mån hennes husfolk) som boken sedan handlar om. Den blir dock inte vad man skulle kunna vänta sig, för Ernst beter sig inte som man tycker att han borde. På det hela taget är han inte sällan rätt otrevlig och som läsare har man ibland svårt att förstå varför han gör som han gör, eller för den delen varför Cora står ut med honom på det sätt hon gör.

Det här är en lite knepig bok att förhålla sig till. Som vanligt med Falkenland så är den vackert skriven och relationerna beskrivs på ett bra sätt, men relationerna i sig är ofta så konstiga att man inte kan relatera till dem vilket i sin tur gör att boken blir svårare att ta till sig ordentligt.

Christine Falkenland: Själens begär
Månpocket, 2000
158 sidor
ISBN: 91-7643-780-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, själens begär
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, själens begär
intressant.se