Inlägg
Laura börjar närma sig 40 år, jobbar på en förskola och bor fortfarande kvar i föräldrahemmet tillsammans med sin far som mest verkar ägna sig åt att skriva insändare till lokaltidningen. Modern är död i bröstcancer, och Laura fruktar att den ska ta henne också. Hon har inte någon kärlek i sitt liv, och på det hela taget är hennes liv inte fyllt med speciellt mycket alls.En dag får hon ett infall och börjar på en skrivarkurs. Ungefär samtidigt träffar hon Shahrzad, mamman till ett av barnen på förskolan, och inser ganska snart att hon håller på att bli kär på ett sätt som hon inte alls förväntat sig.
Boken är skriven i första person från Lauras perspektiv, men utan att explicit ha något slags dagboksperspektiv eller så. Språket är vackert och tidvis poetiskt, och dessutom är Lauras berättelse då och då uppblandad med alster från hennes skrivarkurs (vilka alltid tycks ta formen av dikter). Ibland tyckte jag mig kunna se paralleller mellan de övningar hon får på skrivarkursen och vad som händer henne själv i romanen, men jag är osäker på om det verkligen var meningen. Det verkar i så fall inte vara konsekvent genomfört (eller så är det bara jag som inte upptäckt allt).
Laura är en ganska osäker personlighet, och hennes oväntade kärleksaffär gör inte det hela bättre, så berättelsen vimlar av funderingar där hon vänder och vrider på allt som händer för att försöka få rätsida på vad det är som händer, vad Shahrzad tänker och känner och så vidare.
Jag gillar den här boken: den är kort men kärnfull, vackert skriven utan att verka ansträngd eller konstruerad, och den skriver om kärlek utan att det blir sötsliskigt eller tillrättalagt.
Christine Falkenland: Vinterträdgården
Månpocket, 2009
199 sidor
ISBN: 978-91-7001-714-8
Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, vinterträdgården
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, vinterträdgårdenintressant.se
3 kommentarer:
Jag läste Falkenland rätt mycket under en period. Kanske skulle ge mig på henne igen.
Har inte alls läst henne, men borde kanske nu :-).
Däremot håller jag orecis på med min första Gaiman – fast jag testar en av hans barnböcker, The Graveyard Book. Snubblade på den innan jag visste att han skrev vuxenböcker. Den är i vissa scener utmärkt, lite skönt Dickens så där, och har gett mersmak.
Kul att du har en sådan bred och blandad boksmak, här kommer jag nog definitivt kika in igen.
Verkar vara en intressant bok. Falkenland är från min favoritstad: Mariestad, och jag har träffat henne några gånger, mest på föredrag och dylikt och pratat en del och fått reda på annat. En sympatisk kvinna som jag definitivt behöver läsa mer utav.
Skicka en kommentar