Inlägg
Sputnikälskling är den senaste Murakami-bok som kommer ut på svenska, även om det inte är hans senaste. Boken kretsar kring tre personer: läraren K är den som berättar boken. Han är kär i Sumire, en ung författare. Hon i sin tur är kär i affärskvinnan Myū som visserligen anställer Sumire men har förlorat kapaciten att alls älska någon.Läraren K återberättar vad som hänt på ett lite fragmentariskt sätt, så ibland får man pussla ihop händelseförloppet för att få klart för sig vad som hände, men det känns aldrig rörigt. Det är en långsam bok utan någon action, men det betyder inte att den är tråkig. Det är relationerna mellan K, Sumire och Myū som är det intressanta.
När alla tre personerna introducerats och läsaren börjar känna sig bekant med dem så följer Sumire med Myū på en affärsresa till Europa. Ett tag senare ringer Myū upp K och berättar att Sumire har försvunnit och ber honom om hjälp. Det slutar med att K reser till den grekiska ö där kvinnorna befann sig och hjälper till att leta.
När boken kommer så här långt så får jag starka associationer till John Fowles The Magus. Att båda böckerna utspelar sig i den grekiska övärlden gör naturligtvis sitt till, men de har också osäkerheten över vad det egentligen är som händer gemensam; någon försöker få reda på vad en annan person gjort utan att få ordning på händelseförloppet.
Den lite vagt magiska känslan som jag gillade från Murakamis Kafka på stranden finns även i den här boken, men i övrigt är böckerna väldigt olika. De är dock båda väldigt bra.
Haruki Murakami: Sputnikälskling (Supuutoniku no koibito)
Norstedt, 2008 (originalet 1999)
Översättning: Vibeke Emond
287 sidor
ISBN: 9789113019352
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälsklingintressant.se
3 kommentarer:
Det låter intressant. Den ska jag läsa. Jag har ju gillat två av hans böcker förut. Både "Kafka på stranden" och "Norwegian wood" som båda har den där magiska känslan som är svårbeskrivlig men mysig.
Jag fick också starka The Magus-vibbar av Sputnikälskling. En bidragande förklaring till att det är en av mina favorit-Murakamis.
Gillade Norwegian Wood, kanske för att jag kände igen mig i miljön och för att jag är gift med en japansk kvinna, men Kafka på stranden var seg och utan den där magiska wow-känslan, trots en hel del konstigheter och flum. Sputnikälskling uppskattas av många, tycks det, men framför mig ligger Fågeln som vrider upp världen och väntar. Men det blir kanske en omläsning av Kawabata istället.
Skicka en kommentar