Inlägg
Efter att ha diskuterat styrkor och svagheter hos den första texten i en halvtimme eller så lyckades vi öka tempot lite grann, men vi hann inte riktigt med att alla fick kommentera alla texter. Till nästa gång har vi delat ut sex nya sidor text men den här gången ska vi dela upp oss i två grupper för att kunna ägna mer tid åt varje text, och dessutom har varje person fått ett huvudområde att koncentrera sig på när de läser (jag ska fokusera på dramaturgi, medan andra tittar på personskildring, språk och miljö).
Till den här gången hade jag delat ut två texter eftersom de var rätt korta. Det var dels ett kapitel ur min NaNoWriMo-roman från 2006, dels en kort fantasynovell som jag hittade i gömmorna som var lagom kort för att fylla ut platsen som var kvar på mina fyra sidor. Båda texterna fick över lag positiv kritik, även om jag naturligtvis har fått diverse saker utpekade att fundera på om jag ska ändra eller inte.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkursintressant.se
8 kommentarer:
NaNo-texten bådar gott för fortsättningen.
Novellen har fin stämning - en vacker text! Välformulerad och med bra språk, anpassat till innehållet.
Ni skulle kunna ta utmaningen att skriva något riktigt kort - som ändå är något helt. En novell på max 500 ord, till exempel. Eller 100. Eller 1000. Bara att välja.
Eller följ Hemingways exempel att skriva en novell med bara 6 ord:
"For sale. Baby shoes. Never worn."
Jag fattar inte vitsen med att gå skrivkurs. Behöver man konstruktiv kritik är det lättare att bilda ett nätverk med de som skriver i samma genre som man själv gör.
Själv har jag aldrig gått någon kurs, men fått uppfattningen via bekanta att kurserna inte lär ut mer än vad som går att hitta i lär-dig-skriva-böcker eller en svenska A-kurs på komvux.
En skrivarkurs är väl ofta mer workshop än kurs. Om man har en grupp intresserade människor så kan man klara sig utan.
Däremot tror jag att det är många som skriver som inte känner ett antal andra som skriver och som är intresserade av att kritisera och få kritik. Dessutom är det bra om man har åtminstone någon i gruppen som har lite erfarenhet av textkritik. Om man sedan fått den av skrivarkurser, studier i litteraturvetenskap eller flitigt recenserande är mindre väsentligt, men man behöver ha en viss vana av att plocka sönder en text i beståndsdelar.
HP:
Absolut. Håller med till 110%.
Vad jag menade var att om man tex skriver Sci-fi, kanske man inte får rätt respons bland människor som hoppas bli den nästa Liza M eller Janne G.
Först tänker jag som så, att en skrivarkurs – eller ens ett dussin av dem – kan inte göra författare av någon som inte har talangen för att skriva.
Tidigare har jag tänkt som så, att vad ska man med skrivarkurser till! Kan det verkligen ge något? Och ibland kan jag fortfarande tycka som så, att det mest verkar som något snobbigt som inte leder till annat än nya skrivarkurser. ”Jag har gått där-ochdär”! Vilket iofs kan vara trevligt! Man möter ju likasinnade. Får man tro. Jag har aldrig varit på någon av de där skrivarkurserna man åker till för en helg eller en vecka eller kanske under flera terminer.
Däremot går jag regelbundet sedan drygt 2,5 på skrivarkurser här hemma. Dels av typen Medborgarskolan, dels i en egen liten grupp där vi nu känner varandra väl. Ja, vi brukar faktiskt numera även ses i den lärarledda cirkeln, och just den läraren satte igång oss alla då i början. Hon är fenomenal på att lära ut och leda oss. Jag har alltid varit bra på språk och grammatik, men det här har utvecklat mitt skrivande berydligt.
Jag skulle vilja påstå, att en bra skrivarkurs lär en att se på sig själv och sitt skrivande mer objektivt. Man lär sig var man har sina starka och sina svaga sidor, och om man bara själv vill – kan man lära sig en hel del.
Att man i gruppen tillhör olika genrer, kan jag se som en fördel. Det är ofta på olikheterna, på de andras ”friska ögon” som man lär sig. Annars skulle man ju aldrig komma ur sin begränsning. Liksom att det är bra att läsa mycket om man vill utvecklas som författare. Om man bara läser ett och samma, så ser man aldrig något nytt. Och även av det som man tycker är dåligt, kan man ju lära sig. Om inte annat så hur man inte ska skriva.
Så man kan visst få hur bra respons som helst av de som skriver i en helt annan genre. Så är det hos oss. Man tvingas lära sig bli tydligare om än inte övertydlig.
Att man i gruppen tillhör olika genrer, kan jag se som en fördel. Det är ofta på olikheterna, på de andras ”friska ögon” som man lär sig.
Det finns nackdelar också. Inom de flesta genrer finns det etablerade konventioner, uttjatade teman och annat sådant. En läsare som inte har koll på genren kan inte kommentera hur en text förhåller sig till sådant.
Jo, det är just en av de saker jag har lärt mig med två, tidigare tre, fantasyförfattare/läsare i gruppen. Men trots olika genrer, så upplever jag att vi har ett gott utbyte av våra textdiskussioner.
Vissa saker är unika för var genre, annat har vi gemensamt och det är roligt nu när vi lärt oss varandras olika stilar och sätt att skriva.
Då kan man tycka att något är bra, därför att... Och annat kan man undra över varför det är si eller så...
Men vi har ju också vuxit samman under drygt två år. Det är nog lättare då.
Skicka en kommentar