Sköterskan som bedövade sade att tandläkaren skulle rucka på tanden lite först, och om det gjorde ont skulle jag säga till. Tandläkaren kom med en tång och jag antog att han skulle känna på tanden lite, men när han tog ut tången igen efter någon sekund hade han tanden med sig utan att jag känt ett skvatt.
Vid det här laget har bedövningen släppt med god marginal, men jag känner fortfarande nästan ingenting av utdragningen. Det största problemet hittills var vid kvällsmaten; att komma ihåg att tugga allting på andra sidan för att inte få upp mat i hålet där tanden suttit.
Andra bloggar om: sjukdom, tandläkare

1 kommentar:
Av någon anledning sitter visdomständerna i överkäken mycket lösare än dem där nere. Märktes tydligt när mina skulle ut.
Skicka en kommentar