Inlägg
Så har jag läst ännu en nobelpristagare, men tyvärr måste jag säga att det den här gången var en besvikelse. Min bild av Doktor Zjivago innan jag läste den var att det skulle vara en kärleksroman. Visst finns det också kärlekshistorier i den, men man får kisa en hel del för att kunna hävda att det är de som är i fokus. Jag har inte kontrollerat sidnumren, men jag gissar att det dröjer mer än halva romanen innan de ens börjar på riktigt.
Så vad får man innan dess? En massa ryssar, som i vanlig ordning har ett helt gäng namn och smeknamn var och hela tiden refereras till med olika kombinationer av dessa. Man får första världskriget, ryska revolutionen och inbördeskrig. Folk tycks ständigt vara på väg från en ände av Ryssland till en annan, inte sällan efter att ha gått samma sträcka redan. Krig, misär, köld, snö, kaos.
Språket förefaller mig ganska styltigt. Boken är ju inte gammal nog för att vara skriven med pluralformer på verben och så, men på något sätt känns det ändå som om de voro där. Kanske är det ryskans struktur som hänger kvar, eller så är det ett försök av Pasternak att skriva med ett äldre språk eftersom boken utspelar sig kring ryska revolutionen. Jag vet inte vad det beror på, men njutbart var det inte. Replikerna känns ofta som om personerna står och föreläser för varandra. En del av detta kan naturligtvis bero på översättningen; det kan jag inte bedöma.
Den här boken var ett led i min kampanj att läsa något av alla nobelpristagare.
Boris Pasternak: Doktor Zjivago
Bonnier, 1958 (originalet 1957)
Översättning: Sven Vallmark (dikterna översatta av Ralf Parland & Leo Lindeberg)
607 sidor
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Andra bloggar om: böcker, läsning, boris pasternak, doktor zjivago, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, boris pasternak, doktor zjivago, nobelpristagare
4 kommentarer:
Minns när jag läste den här tegelstenen, som i vart fall kändes som en tegelsten, att den var så tråååååååkig. Tror jag tvingade mig igenom hela vilket jag nog inte hade gjort nu.
Och! Ja! Var var kärleken egentligen? Krig och elände minns jag mest.
Och så finns det ryssar som kan vara helt fantastiska att läsa! =D
Nu har jag inte läst denna bok, och med tanke på att jag trots allt talar ryska (om än i sorgligt och långt gånget förfall) har jag läst sorgligt lite av ryska författare, men ett par allmänna kommentarer tror jag mig i alla fall kunna göra:
Till att börja med alla "olika" namn som många svenska läsare svär långa haranger över när de försöker läsa ryska författare. Varför i hela friden kan inte människan hålla sig till ett namn per karaktär? Därför att då vore det inte vare ryska, Ryssland eller rysk kultur. Det hade varit lika svennefierat som den "kinamat" som serveras på flertalet av våra "kinesiska" restauranger lär vara enligt dem som vet. Det är helt enkelt så att ryssar har tre namn, förnamn, fadersnamn och efternamn, och dessa används i olika kombinationer och smeknamnsformer beroende på vem som tilltalar/talar om vem. Vill man läsa rysk litteratur har man allt att vinna på att lägga en halvtimme på att läsa på om ryskt namnskick, för sedan är det inte alls lika svårt att hänga med i svängarna.
Beträffande ålderdomligt och tillkrånglat språk: Ryskan har en uppsättning konstruktioner som saknar direkt motsvarighet i svenskan, och därför måste uttryckas med bisatskonstruktioner (eller andra omskrivningar). Dessa konstruktion används sällan i talad ryska, men desto ymnigare i skriven, särskilt på lite "högre" stilnivå. I översättning kan detta alltså ge långa, invecklade meningar, som påminner om ett äldre svenskt språkbruk. I modern svenska tenderar vi ju gärna att använda kortare meningar och undvika långa bisatser (i förekommande fall till min stora sorg).
Jag är fullt medveten om att det här namnskicket finns och alltså bör förkomma i en roman som utspelar sig i Ryssland, men det betyder ju inte att det inte gör romanen jobbigare för mig som läsare.
Filmen var inte så dålig...
Bra projekt förexten, nobelprisläsning. Du får det "kul" även när du kommer till Han Suin gissar jag. Och Winston Churchill.
Jag följer tråden med intresse. Ej ironiskt menat.
Skicka en kommentar