Inlägg
Vad som fascinerar mig är att man regelbundet läser om sådant här. Häromsistens var det någon som blivit av med sin nästan färdiga doktorsavhandling när en dator blivit stulen, inte hade någon säkerhetskopia, och förlorade flera års arbete. Även om folk inte är utbildade på datorer så tycker jag att vem som helst som använt en dator borde ha varit med om känslan man får när man tömmer papperskorgen och inser att det nog var fel fil man just tog bort. Så bra det hade varit om man haft en kopia på den någonstans. Om man arbetar på samma dokument i månader och år som med en roman eller en doktorsavhandling så borde det vara uppenbart att man ska ta en kopia på det man gjort då och då.
När jag skriver något så ser jag till att kopiera det till ett par tre olika ställen, på olika hårddiskar på olika datorer. Jag tycker inte om att förlora information, och ju fler ställen jag har en fil på desto mindre är risken att en kraschad dator eller en trasig hårddisk ska kunna förstöra den för mig. Jag hoppas att ni andra som läser det här också tar säkerhetskopior regelbundet. Om ni känner på er att det var ett tag sedan sist, gör det nu!
Andra bloggar om: deckare, böcker, skrivande, säkerhetskopiering, backup
Technorati tags: deckare, böcker, skrivande, säkerhetskopiering, backup
7 kommentarer:
Jag kan inget annat än dela din förvåning och fascination. Det här är nog det fjärde eller så fallet som rapporterats på mindre än ett år, och man får ju anta att det är en mycket liten bråkdel av alla dataförluster på grund av obefintliga säkerhetskopior som får medieuppmärksamhet.
Och även om risken att få sitt arbete stulet på detta sätt ändå är rätt liten, så bör väl de flesta ändå vara bekanta med det faktum att hårddiskar kraschar titt som tätt (hände mig för bara ett par månader sedan, och då var jag glad att jag hade i alla fall en halvhygglig back-up). När jag skrev på doktorsavhandlingen hade jag texten på upp till fem olika ställen i minst två olika byggnader (och ett av dessa ställen var institutionens filserver, som givetvis har sitt eget back-up-system).
Jag brukar reagera som du när jag läser något sånt där. Men sekunden efter mitt överlägsna "lite får de väl tänka" kommer jag på att det var sådär ett halvår eller mer sedan jag själv säkerhetskopierade något. Suck.
Jag läste ditt inlägg och gjorde ögonblickligen back-up på mitt. Jag brukar göra kopior, trots detta var det nog några veckor sedan sist.
Men jag lägger alltid mina romaner, noveller etc på D:disken, därutöver har jag backup både på små USB:minnen och på CD:rom.
Denna gång gjorde jag back-up på allt. Även på filer som inte direkt har med skrivande att göra. En dator kan kraxscha när som helst - tyvärr. Eller släckas ner utan förvarning. Det är inte roligt ens att förlora de senaste tjugo minuterna av skrivande, även om det är bättre att ha en back-up som är ett halvår gammalt än inget alls.
P.S.
Givetvis har jag minst en pappersutskrift också!
Att folk är dåliga på att säkerhetskopiera har jag viss förståelse för, det har jag själv varit. Men det borde inte gälla viktiga saker som romanmanus och avhandlingar. Vad som gjorde mig perplex senast jag läste om en försvunnen avhandling var att doktoranden, som nästan var klar, sade något i stil med "jag har inte brytt mig om att säkerhetskopiera eftersom det var en väldigt gammal dator som jag inte trodde att någon skulle vilja stjäla".
Hallå, låtit bli att säkerhetskopiera EFTERSOM det är en väldigt gammal dator? Antingen är människan så dum att jag saknar ord eller så hade hon arrangerat det själv för att slippa förklara varför hon inte kom någonstans med avhandlingen. Jag vet inte vilket.
Johan A: I just det avhandlingsfallet fick man lätt för den som var det minsta konspirationsteoretiskt lagd att få känslan av att finansieringen till avhandlingen hade tagit slut men att slutet på avhandlingsarbetet inte var i sikte.
Håller med dig fullständigt. Tycker det är absurt när folk int kopierar sina dokument, särskilt så viktiga! Skulle aldrig falla mig in att int kopiera över det jag skriver till min extärna hdd (och gärna nåt mer ställe).
Har kompisar som hade alla sina foton på plåtburken från sina bröllop m.m. och sen krashade den. Lyckades rädda en del men mkt gick förlorat. Gav dem uppmaningen att kopiera saker i framtiden, tror dessutom att deras förlorade kort lärde dem en läxa oxå. Tänk om de hade gjort som jag sagt från början...
Skicka en kommentar