Diktsamlingar utan läsare, vem ska köpa dem?

Dagens DN skriver om hur det i dag kan ta flera år från det att en diktsamling antas av exempelvis Albert Bonniers förlag tills den verkligen ges ut. Detta gör att författarna mycket väl kan vara klara med ytterligare en bok innan den förra ens hunnit komma ut.

Ett problem med detta är att eventuella samtidsreferenser i texten kan vara svårare att uppfatta när boken väl utkommer flera år efter att texten skrevs. För att slippa de här väntetiderna ser sig en del författare om efter andra förlag eller publicerar sig på flera förlag.

En av de som hamnat i den här publiceringskön är Mats Söderlund som också är ordförande för Författarförbundet. Han ser det som att storsäljarna prioriteras som en effekt av kommersialiseringen av bokbranschen.

Ungefär här tycker jag att det är läge att ta ett steg tillbaka och fundera på vad han egentligen säger. Det är ett problem att de författare som säljer många böcker publiceras på bekostnad av de som säljer färre böcker. Mhm. Om det har undgått Söderlund så är bokförlag rätt ofta företag som har ägare och anställda. De behöver dra in pengar för att kunna betala lönser. Om man behöver få in pengar för att få ekonomin att gå ihop så går det inte att säga att man ska prioritera smala utgivningar framför storsäljarna. I första hand måste man ge ut saker som säljer, för om man inte gör det så kommer man inte att ha några pengar för att ge ut någonting alls, säljande eller inte.

Borde då alla förlag koncentrera sig på att ge ut Liza Marklund, Jan Guillou och J. K. Rowling? Vore det ett problem, och i så fall för vem?

Naturligtvis får vem som helst skriva vilka böcker som helst. Det finns däremot ingen som helst rättighet för någon att få sina texter utgivna, oavsett hur brännande intressanta eller sublimt välskrivna de är. För att en text ska bli utgiven krävs det antingen att författaren får den antagen av ett förlag eller att författaren själv står för den ekonomiska risken för utgivningen.

"Visa mig några andra råvaruleverantörer som behöver vänta två tre år på att få betalt." säger Mats Söderlund. Precis som på alla andra marknader är det tillgång och efterfrågan som styr bokmarknaden, och på den svenska poesimarknaden är uppenbarligen tillgången större än efterfrågan. Det står Söderlund naturligtvis fritt att trycka upp sin diktsamling själv för egna pengar och håva in vinsten direkt. Om det nu blir någon vinst. De författare vars böcker inte tjänat in sina kostnader är antagligen inte speciellt pigga på att kompensera förlaget för mellanskillnaden.

För att ta en analogi till musikbranschen känns Söderlund som någon som i dag står och kräver att produktionen av LP-skivor och rullband måste öka.

Bokhora beklagar de "skamligt långa utgivningstiderna" och avslutar med att fundera över varför poesin har så liten läsekrets och vad man ska göra åt det. Kanske ta med en diktsamling som gåbortpresent istället för en blomma?

"Vi har fått en utpräglad indiekultur inom ny svensk lyrik, med festivaler och småförlag. Det är jätteroligt, men i slutändan kan det bli ett demokratiskt problem. Poesin når inte ut till lika många läsare. Jag vill inte marginalisera mig", säger poeten Anna Hallberg. Stora förlag har antagligen lättare att sälja in sina böcker till bokhandeln, men i dagens samhälle där allt fler söker på internet blir det bara lättare för småförlag att synas själva. Ett litet förlag som riktar sig mot en liten och välavgränsad kundkrets som poesiläsare eller sciencefictionläsare kan ägna allt sitt krut mot att marknadsföra sig till just de läsarna istället för att som de stora förlagen prata med alla. Att vara liten behöver inte vara en nackdel; det kräver däremot att man känner sin målgrupp.

Andra bloggar om: böcker, läsning, poesi, dikter
Technorati tags: böcker, läsning, poesi, dikter
intressant.se