2009-112: Vilhelm Moberg: Brudarnas källa

Brudarnas källa är inte direkt en roman i normal mening, snarare fyra fristående historier som knyts samman av liknande teman och en gemensam plats.

Alla historierna utspelar sig kring titelns källa. Den första handlar om Anders Eriksson, åldrande speleman. Han vet att han och hans fiolspel håller på att bli omodernt; numer blir han bara tillfrågad till midsommar, och då bara för att byta av en yngre dragspelare. Han ser tillbaka på sitt liv och konstaterar att det inte alltid gått så bra; han fick aldrig den kvinna han ville ha (mycket på grund av ett dråp han begått på fyllan), även om de älskade en midsommarnatt vid källan innan dess. Efter det hamnar han i häkte, och sedan går det utför; han blir allt för kär i brännvinet.

Detta är också vad som knyter ihop historierna; de handlar alla om män som är spelemän på ett ellar annat sätt, även om de alla har olika instrument. De lever sina liv kring brudarnas källa, de upplever en kort tid av lycka tillsammans med en kvinna, men på olika sätt går det fel för dem. För varje historia kommer vi ytterligare några hundra år bakåt i tiden.

Det märks inte bara på rekvisitan att berättandet rör sig tillbaka i tiden, även själva språket förändras mer och mer ju avlägsnare från nutiden vi kommer. Jag tycker att det här fungerar riktigt bra; även om de flesta detaljerna är annorlunda så blir de fyra männens historier lika varandra. Trots att det kan låta som att det här borde vara en ganska nedslående bok men så känns det faktiskt inte. Även om det mesta går fel så är inte känslan i texten en av hopplöshet.

Vilhelm Moberg: Brudarnas källa
Aldus/Bonniers, 1963 (originalet 1946)
136 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, vilhelm moberg, brudarnas källa
Technorati tags: böcker, läsning, vilhelm moberg, brudarnas källa
intressant.se

2009-111: Dénis Lindbohm: Evig exil

Evig exil har rätt stora likheter med Möte med Rama. En ny himlakropp upptäcks även här, men vid närmare undersökningar visar det sig att den faktiskt registrerats redan på 1800-talet. I vilket fall bedöms den som tillräckligt intressant för att en rymdsond som är på väg hem från ett annat uppdrag längre ut i solsystemet ska kunna dirigeras om lite för att undersöka den lite närmare. När sonden kommer i närheten mottar den plötsligt signaler som gör att den styr in på en ny kurs, bort från Chiron som den "nya" himlakroppen kallas.

Det här gör naturligtvis att den uppfattas som mycket intressantare än tidigare, och en expedition startas för att undersöka den närmare. Expeditionen får med sig en förvånad expert som är en uppenbar tuckerisering av en sf-fan, och resten av boken handlar om hans försök att komma underfund med hur Chiron fungerar.

I Möte med Rama kommer mänskligheten aldrig underfund med hur Rama fungerar eller vad den egentligen är till för. Här träffar man visserligen inte heller på Chirons skapare direkt, men huvudpersonen får å andra sidan tillfälle att resonera med det datorsystem som sköter om skeppet medan skaparna ligger nedfrusna i väntan på ankomst så i den här boken får man mer fakta och mindre spekulationer.

Precis som Rama så lider den här boken i viss mån av att det saknas tillräckligt mycket dramatik; det handlar i första hand om att huvudpersonen leds förbi den ena fantastiska uppfinningen efter den andra, ungefär som de tidiga tidsreseromanerna ofta var uppbyggda. Här finns ansatser till att lägga till en handling utöver det, men den känns inte allt för övertygande.

Dénis Lindbohm: Evig exil
Delta, 1986
127 sidor
ISBN: 91-7228-360-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, dénis lindbohm, sf, science fiction, evig exil
Technorati tags: böcker, läsning, dénis lindbohm, sf, science fiction, evig exil
intressant.se

2009-110: Arthur C. Clarke: Möte med Rama

Möte med Rama får väl sägas vara en av de större klassikerna i sciencefictiongenren, men jag har faktiskt inte läst den förrän nu.

Ett par hundra år in i framtiden upptäcker astronomerna plötsligt ett objekt som är på väg mot solsystemet. Det får namnet Rama. Eftersom den verkar vara farligt nära en kollisionskurs skickar man iväg en rekognoceringspatrull. Det framkommer att Rama i själva verket inte är en komet som man trott utan en perfekt cylinder; rimligen något slags farkost eller åtminstone något som är tillverkat av intelligenta varelser.

Detta ställer naturligtvis många antaganden på ända, och det som framkommer när man börjar undersöka Rama närmare gör inte förvirringen mindre.

Strukturellt finns inga överraskningar här; berättandet är rakt och prosan funktionell utan konstigheter. Det hela bygger på Clarkes förmåga att bygga upp sense of wonder över detta spektakulära föremål som mänskligheten plötsligt konfronteras med, och det fungerar utmärkt.

Hela boken utspelar sig antingen på Rama, på skeppet som skickas iväg till Rama eller undantagsvis på styrcentralen som håller kontakt med expeditionen. Trots det märker man också att en del förändringar skett även utanför de rent tekniska framstegen. Det framgår exempelvis att expeditionens kapten har två fruar med tillhörande familjer. De har visserligen aldrig träffat varandra, men han umgås aktivt med båda.

Det vore för övrigt intressant att veta vad som fick förlaget att publicera boken med ett så förskräckligt taffligt omslag, speciellt med tanke på att många andra böcker under den här tiden fick omslag med rymdmålningar trots att det inte förekom något i den stilen i böckerna...

Arthur C. Clarke: Möte med Rama (Rendezvous with Rama)
Översättning: Sam J. Lundwall
Bra Böcker, 1974 (originalet 1973)
248 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, arthur c. clarke, möte med rama
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, arthur c. clarke, möte med rama
intressant.se

2009-109: Michail Sjolochov: Den azurblå stäppen

Den azurblå stäppen är en novellsamling som är ett urval ur en större rysk samling. Precis som Sjolochovs mest kända verk, Stilla flyter Don, handlar den om kossackernas liv under och kring det ryska inbördeskriget.

De här novellerna ger åtminstone mig inte någon information att tala om om kriget i sig, men däremot får man en inblick i hur attityder och sådant såg ut. Jag kan inte säga om de här berättelserna visar människor som är helt typiska, men det tycks som att detta även jämfört med andra krig jag läst om varit ovanligt grymt.

Vad som också slår mig om de här novellerna är att de känns så fräscha och lättlästa. Det handlar om en tid som snart ligger hundra år bort, men berättandet känns modernt (trots att även det är ett halvsekel gammalt). Den här samlingen gör mig lite sugen på att ge mig på Stilla flyter Don också.

Jag jobbar på att läsa minst en bok av varje nobelpristagare i litteratur.

Michail Sjolochov: Den azurblå stäppen
Översättning: Staffan Dahl
Tidens Förlag, 1965 (originalet 1953)
126 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, michail sjolochov, den azurblå stäppen, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, michail sjolochov, den azurblå stäppen, nobelpristagare
intressant.se

2009-108: Herta Müller: Hjärtdjur

Hjärtdjur handlar om en grupp människor som drabbas av Securitates övervakning under Ceausescu-regimen i Rumänien. Huvudpersonen är en kvinna (som, om jag förstår det rätt, har biografiska likheter med Herta Müller) samt tre män som alltid omtalas som Edgar, Kurt och Georg (aldrig med "grabbarna" eller något annat obestämt, och alltid i den ordningen). Berättandet hoppar fram och tillbaka i tid och rum, och på samma sätt är prosan mycket mer ofokuserad än vad som är vanligt. Det är vanligt med tvära kast från en mening till en annan, ofta flera gånger i samma stycke, från ett ämne till ett annat. I gengäld återkommer hon till samma ämne flera gånger så att man successivt får en känsla för vad som händer.

Det är dock inte så att man lätt för klart för sig exakt vad allt är. Müller talar måhända inte direkt i gåtor, men hon gömmer ofta saker i metaforer. Tidigt i boken talas det exempelvis om människor som tillverkar plåtfår och trämeloner. Vare sig jag eller någon annan i min bokcirkel var helt på det klara med vad som avsågs, men en gissning är att det handlar om övergången från ett natursamhälle till ett industrisamhälle; man tillverkar fortfarande får och meloner fast inte längre naturliga sådana utan i plåt och trä. Egentligen tillverkar fabrikerna rimligen något annat, men det är inte intressant för historien exakt vad det är.

Jag har fått påpekat för mig att den sista meningen i boken är densamma som den första, och det känns som om det här är en bok som skulle vinna på att man börjar om och läser den igen. Det känns som om det finns otroligt mycket som ligger strax under ytan i texten och väntar på att komma fram om man bara skrapar fram det, men det är inte helt lätt att bena ut var det är värt att skrapa vid en första genomläsning.

Det här är en bok som det tar emot lite att läsa, men den är intressant både som ren berättelse om prosatekniskt.

Jag jobbar på att läsa minst en bok av varje nobelpristagare i litteratur.

Herta Müller: Hjärtdjur (Herztier)
Bonnier Pocket, 2009
Översättning: Karin Löfdahl
212 sidor
ISBN: 978-91-7429-092-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, herta müller, hjärtdjur, nobelpristagare, bokcirkel
Technorati tags: böcker, läsning, herta müller, hjärtdjur, nobelpristagare, bokcirkel
intressant.se

Torsten Jungstedt: Skräckletaren och hans vardag

Skräckletaren och hans vardag är ett tunt häfte som producerats som ett slags julhälsning. Jag vet inte om den kom från Torsten Jungstedt eller om det var förlaget som hälsade, men det gör väl detsamma numer.

Torsten Jungstedt är bland annat känd för radioserien "Mannen i svart" som bestod av dramatiserade skräcknoveller samt en antologi skräcknoveller tagna från programmet. Det här lilla häftet innehåller ett kåseri kring hur det gick till att skapa radioprogrammet och diskuterar allt från olika teman som novellerna handlade om till hur man bäst skapar en ljudeffekt för en katt som äter upp en råtta.

Jag brukar gilla den gamla klassiska kåseriformen á la Cello, och det här var också njutbart.

Torsten Jungstedt: Skräckletaren och hans vardag
Illustrationer: Robert Turner
Proprius, 1972
24 sidor
ISBN: 91-7118-157-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, torsten jungstedt, skräckletaren och hans vardag
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, torsten jungstedt, skräckletaren och hans vardag
intressant.se

2009-107: Stephen King: Christine

Christine är Stephen King från den gamla goda tiden när han inte försökte göra något annat än att skriva skräckromaner, och den sista boken från den perioden som jag faktiskt hade kvar oläst. Med det menar jag inte att hans nyare böcker är sämre -- det är ju en mer erfaren författare -- men på något sätt har de ofta inte samma kompromisslösa driv som hans tidigare böcker har. Å andra sidan har de finess, vilket man inte alltid kan anklaga de tidigare böckerna för.

När Arnie Cunningham ser ett gammalt bilvrak med en till-salu-skylt en dag blir han eld och lågor och köper bilen på stående fot, trots sin vän Dennis protester. Hans föräldrar som tycker att sonen ska ägna sig åt akademiska studier blir inte heller glada när han istället börjar ägna allt mer tid (och pengar) åt att restaurera ett gammalt bilvrak. Till allas förvåning får Arnie bilen i fungerande skick snabbare än väntat, och han lyckas också få ihop det med snyggingen Leigh, även det otippat.

Både Dennis och Leigh ogillar bilen men kan inte riktigt sätta fingret på varför men Arnie slår ifrån sig alla antydningar om att det är något fel på Christine, och han väljer utan vidare bilen före någon av kompisarna. Allt för fort visar det sig att de har fog för att vara misstänksamma, och det blir värre fort.

Christine är uppdelad i tre bitar. Den första och den sista berättas i första person av Dennis. Mittenbiten berättas i tredje person, för under den tiden ligger Dennis på sjukhus och kan inte vara med i händelsernas centrum.

King beskriver highschoolmiljö och amerikansk småstad på sitt vanliga mästerliga sätt. Som läsare får man tidigt små vinkar om var det inte står rätt till, men det är inte alltid man reagerar på dem med en gång. Personbeskrivningarna av framför allt Dennis och Leigh som båda älskar Arnie (som barndomskompis respektive pojkvän) men som också ser hur han blir allt mer fanatiskt fokuserad på Christine är bra; man ser hur de vacklar mellan att vilja stötta honom så mycket det går och att vända sig bort från honom i avsky när han förolämpar dem efter att de varit kritiska mot Christine. De känner på sig att det inte är han själv som talar i de här situationerna, men det är i vilket fall att helhjärtat stå upp för honom i alla lägen.

Verkstadsägaren och skurken Darnell är också en mycket bra karaktär, faktiskt inte alls olik Big Jim Rennie i Kings senaste roman Under the Dome. Han har sina fingrar i mycket ohederligheter i den lilla staden, men inte heller han kan känna sig säker inför Christine och att vara rädd är inte något som han är van vid.

King gör ett bra jobb av att få Christine att kännas som en naturkraft; något övernaturligt och skrämmande som verkar oövervinnerligt, men som Dennis och Leigh i vilket fall på något sätt måste ta sig an för att överleva.

Det här är the good stuff, helt enkelt.

Stephen King: Christine
New English Library, 1987 (originalet 1983)
597 sidor
ISBN: 0-450-05674-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, stephen king, christine
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, stephen king, christine
intressant.se

Avbruten: Johan Holm: Solitude - den svagaste länken

Jag jobbar på att lära mig att sluta läsa böcker som inte är bra, men i det här fallet var det inte så svårt. Det här var inget vidare.

Solitude - den svagaste länken är en deckare med en klassisk privatdetektiv, snarare än en polis. Till sin hjälp har han en kompis som är hacker i världsklass och tar in enorma mängder pengar men inte bryr sig om dem. Det är svårt att undgå att se kalkeringslinjerna från Lisbeth Salander.

Boken berättas i första person av huvudpersonen Sam Lindwall (som jag hela tiden tänker på som Sam Lundwall, men det är knappast författarens fel). Berättarrösten är en blandning av arrogant, slängig och sarkastisk. Som extra bonus är det inte speciellt välskrivet.

Det Solitude som det talas om i titeln är ett webbforum för hackers. Det styrs av den anonyme Mind som inget vet någonting om. Så långt köper jag det. Sedan talas det om att denne Mind styr forumet med järnhand och kräver att de som blir insläppta inte avslöjar för varandra vilja de är. När man får se utdrag ur brev skickade mellan Sam och en av hans kontakter i Solitude så finns det kommentarer instoppade från Mind som klagar över formuleringen "Du kan väl höra av dig på något sätt så att jag vet om jag ska fundera vidare på om vi någonsin kommer att ses". Mind säger att han inte ens vill se antydningar till att man funderar på att träffas utanför Solitude, och att det är grund för att bli utslängd (vilket är välkänt). Detta implicerar att Mind läser all kommunikation på Solitude. Det är orimligt, dels för att det skulle innebära att all kommunikation mellan två parter måste fördröjas tills Mind haft tid att titta på den, och dels att alla hackers skulle acceptera att en tredje part läser alla deras brev. Framför allt det sista känns helt orimligt med tanke på vilken slags människor och vilka uppdrag det är som diskuteras. Eftersom Mind är helt anonym har medlemmarna på Solitude inte heller möjlighet att veta att hen ens står på den samma sida som de själva. Ännu fånigare blir det några sidor senare när Sam kommunicerar med en annan person via Solitude och då förmedlar en epostadress till en kontakt utan att Mind har några invändningar. Om det är OK att skicka en epostadress så är det vidöppet för kommunikation mellan Solitude-medlemmar utanför Solitude.

Johan Holm: Solitude - den svagaste länken
Cosy Crime, 2009
212 sidor (jag gav upp efter 58)
ISBN: 978-91-85535-49-1

Andra bloggar om: böcker, deckare, läsning, johan holm, solitude
Technorati tags: böcker, deckare, läsning, johan holm, solitude
intressant.se

2009-106: Arnaldur Indriðason: Glasbruket

Glasbruket är den tidigaste av Arnaldur Indriðasons romaner om polisen Erlendur Sveinsson som finns översatt till svenska (men det finns två tidigare på isländska).

Redan i den här första boken finns mycket av det man blivit van vid från senare delar i serien. Ett mord uppdagas i första kapitlet, och Erlendur börjar gräva i fallet. Han misstänker snart att fallet inte är så enkelt som det verkar, och börjar gräva sig bakåt i den mördades liv. Här hittar han en hel del intressant, men det tar ett tag innan han lyckas få ordning på vad det egentligen betyder eller varför det är väsentligt för mordfallet. Här finns också Erlendurs dotter Eva som har drogproblem, men som på något sätt lyckas ha koppling till utredningen.

Det visar sig att det finns flera stycken riktigt otäcka människor inblandade i det här fallet, även om man bortser från den som faktiskt begått brottet. Det som dock slår läsaren mest är att det blir väldigt tydligt att här mest finns förlorare. Utredningen och dess effekter drabbar personer som inte direkt är inblandade, men det förhindrar inte att deras liv inte blir vad de varit.

Det här är en riktigt bra deckare, men efter att ha läst tre av böckerna i serien kan jag tycka att de är tämligen lika varandra.

Arnaldur Indriðason: Glasbruket (Mýrin)
Prisma, 2003 (originalet 2000)
Översättning: Ylva Hellerud
263 sidor
ISBN: 91-518-4135-5

Andra bloggar om: deckare, böcker, läsning, arnaldur indriðason, glasbruket
Technorati tags: deckare, böcker, läsning, arnaldur indriðason, glasbruket
intressant.se

2009-105: Conor McPherson: The Weir

Några stammisar sitter på den lokala puben diskuterar en nyinflyttad kvinna. Efter ett tag kommer hon också dit tillsammans med ytterligare en man från trakten, och de börjar alla prata. Till att börja med pratar de strunt, men efter ett tag börjar männen berätta längre historier om folktro och annat.

Till slut berättar hon en egen historia, som till skillnad från de andras är sann, och som överrumplar dem lite. Efter det lugnar diskussionen ner sig lite grann och blir kanske lite mer personlig, men så småningom börjar folk droppa av.

Jag gillar känslan av en liten brittisk pub med stammisar som känner varandra utan och innan (bortsett från nykomlingen, som de andra liksom cirklar runt), och det var också intressant att läsa språket. Texten är rätt så talspråklig, och ibland har jag nästan svårt att hänga med; det här är en helt annan engelska än den jag är van vid. Jag skulle vilja höra hur det verkligen ska låta.

Conor McPherson: The Weir
Nick Hern Books, 2005 (originalet 1997)
50 sidor
ISBN: 1-85459-643-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, drama, conor mcpherson, the weir
Technorati tags: böcker, läsning, drama, conor mcpherson, the weir
intressant.se

2009-104: Neil Gaiman: Smoke and Mirrors

Den här novellsamlingen av Neil Gaiman är som en bra chokladask: den innehåller en blandning av godsaker som man antingen kan njuta av några i taget eller vräka i sig alla på en gång. Det ska väl medges att det finns en eller ett par lakritsbitar också, men det mesta är utsökt.

Den här samlingen har ett tiotal år på nacken och ibland märks det att det faktiskt var en annan värld för 10-15 år sedan: personer har inte mobiltelefoner och det talas om floppydiskar och annat som gör att man märker att man förutsätter saker om nutiden när det inte finns några uppenbara tidsmarkörer i övrigt. På något sätt känns det lika mycket som fantasy som en del av de andra fantastikelementen.

Det kanske finns något undantag, men åtminstone nästan alla noveller i den här boken är fantasy på något sätt. Det betyder däremot inte att de innehåller alver och svärd; sådant är det ont om. Det är oftast fråga om magi som smugit sig in i den värld vi lever i.

En del av texterna är vackra och lite mystiska, men andra som verkar sådana från början visar sig ha synnerligen otrevliga tänder och är inte rädda för att använda dem. En utmärkt blandning, helt enkelt!

Neil Gaiman: Smoke and Mirrors
Avon, 1998
339 sidor
ISBN: 0-380-97364-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, fantasy, neil gaiman, smoke and mirrors
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, fantasy, neil gaiman, smoke and mirrors
intressant.se

Den nya upphovsrätten

Det har varit mycket diskussion på SvD om upphovsrätt på sistone, naturligtvis föranlett av Google och deras inscanning av böcker. Det är visserligen ett litet tag sedan de här artiklarna först publicerades, men jag råkade läsa om dem nu och tycker att de fortfarande är intressanta.

Mats Söderlund är ordförande i författarförbundet och tycker att staten ska skjuta till pengar för att skapa en nationalportal för litteratur. Det är en vacker tanke, men det låte rinte som om Söderlund i första hand är ute efter att sprida kultur eller upplysa folket. Att det är i sin roll som företrädare för författare han talar framgår i slutet av artikeln:

Regeringen, med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen, borde ta chansen att låta författare och översättare få både inflytande över och inkomster från de böcker vi skrivit och översatt. Det vi väntar på är en rättsligt starkare ställning för upphovsmännen, en som öppnar för rimliga avtal och därmed en väl fungerande avtalslicens.

Med dagens lagstiftning har författare och översättare kontroll (med copyright) över sina texter under hela sin livstid och deras efterlevande i ytterligare 70 år, och Söderlund har mage att kräva en starkare ställning för upphovsmännen. Jag antar att han egentligen syftar på att det idag är omöjligt att se till att den gällande upphovsrättslagstiftningen faktiskt efterlevs, men det är en helt annan fråga. Om man vill säkerställa att upphovsrätten efterlevs i ett digitalt samhälle där kopiering inte bara är enkel utan nödvändig för att kunna delta i samhället (jag kopierade Söderlunds artikel till min dator för att kunna läsa den och du har kopierat det här blogginlägget till din dator för att läsa det) så måste man införa ett totalt övervakningssamhälle där brevhemlighet och personlig integritet tillhör det förflutna. Söderlund låter smart nog bli att nämna det, men jag har svårt att tro att han är omedveten om det.

Peter Sunde, en av grundarna till The Pirate Bay, konstaterar att debatten till stor del handlar om att upphovsrättsinnehavarna vill bevara sin maktposition och påminner om att den här debatten i grunden är en repris; vi har hört samma domedagsprofetior om radio, kassettband och självspelande pianon som vi idag gör om internet.

Journalisten Karl-Erik Tallmo intar en lite mer otydlig position någonstans i mitten, men påpekar i alla fall ett problem med många digitaliseringsprojekt:

Detta [att Google vill att deras scannade utgåvor av böcker där upphovsrätten löpt ut bara ska få användas icke-kommersiellt] liknar otyget när vissa bibliotek scannar in verk från medeltiden och sedan hävdar copyright till dessa i kraft av någon metod att visa dem på webben. Sådant bör inte vara tillåtet. Public domain måste få förbli public domain. Och vem som helst ska få använda materialet, även en kommersiell aktör.

Det här borde vara en självklarhet, men förtjänar tyvärr att repeteras.

Pelle Snickars på Kungliga Biblioteket är även han för en ökad digitalisering och frågar sig varför KB ger svenska folket tillgång till stora mängder böcker medan kb.se inte gör det. Hans förklaring

Att publicera boksamlingar på webben är nämligen mycket komplicerat. I den binära baksmälla som råder har digital access till bokarvet blivit juridiskt helt ogörligt att hantera.

sammanfattar till viss del upphovsrättens oanpassning till internet, men han glömmer samtidigt att nämna att problemet endast gäller en del av allt material som KB har. Alla böcker där författaren varit död i mer än 70 år kan KB utan problem sprida digitalt likväl som i pappersform, och även en del nyare material (där det faller under katalogskydd, exempelvis). Det är i första hand 1900-talets material som riskerar att falla bort i ett analogt svart hål. Till slut nämner Snickars Creative Commons:

Den enormt snabba tillväxten av ”creative commons”-licenser där kreatörer själva bestämmer villkoren för sina verk, är ett tecken på upphovsrättens ”digitala kris”. Får CC-lisencer en allt vidare spridning är det fullt möjligt att de traditionella legala systemen på sikt kommer att implodera.

Jag förstår inte vad det är han är rädd för. Att många väljer en CC-licens för sina verk innebär att de är mer intresserade av att folk använder deras verk än att de själva har total kontroll över verket. Detta är den lärdom som många borde dra av Creative Commons framgångar. För att citera Woody Guthrie:

This song is Copyrighted in U.S., under Seal of Copyright # 154085, for a period of 28 years, and anybody caught singin it without our permission, will be mighty good friends of ourn, cause we don't give a dern. Publish it. Write it. Sing it. Swing to it. Yodel it. We wrote it, that's all we wanted to do.

Andra bloggar om: böcker, google, upphovsrätt, copyright, internet, creative commons
Technorati tags: böcker, google, upphovsrätt, copyright, internet, creative commons
intressant.se

2009-103: Lois Lowry: Den utvalde

Den utvalde är en ungdomsbok om en värld där människorna inte har några problem alls: inga krig, inga skilsmässor, ingen fattigdom. Man har en diger uppsättning regler som alla följer, och alla tycker att det är helt naturligt att göra det. Naturligtvis är det här en dystopi, men det tar rätt lång tid innan personerna i boken kommer underfund med det.

I själva verket så kommer de flesta över huvud taget inte på det alls. Allt i den här världen tycks bestämmas åt en av ett råd, utifrån varje individs förutsättningar. Under en persons första tolv levnadsår observeras man, och en gång varje år hålls sedan en ceremoni där alla "tolvor" får reda på vad de ska ha för yrke. Huvudpersonen Jonas får gå i lära hos minnesbevararen, ett yrke han inte ens visste fanns.

Ganska snart efter att han börjat gå i lära så inser Jonas att allt inte står rätt till i samhället han vuxit upp i, även om han tidigare inte kunnat se det. Det finns saker i världen som människorna inte får se eftersom det betraktas som att de inte skulle kunna hantera det. Saker som känslor och färger finns på listan över onödiga saker.

För läsaren blir det ganska tidigt tydligt att allt inte står rätt till -- boken är snarast övertydlig på den punkten -- men för Jonas tar det lång tid. Tyvärr är inte övertydligheten det enda problemet i boken. Det är en väldig massa saker som bokens samhällsstyrande (som egentligen aldrig syns i bild) har lyckats ändra, och det känns inte speciellt trovärdigt att så genomgripande förändringar skulle kunnat genomföras utan att människor i gemen bevarat åtminstone något slags minne av dem. På medicinsk väg har man som nämnts eliminerat känslor och färger. Andra saker som inte längre finns kvar är oplanerat väder eftersom det krånglar till det för jordbruket; Jonas har aldrig varit med om vare sig regn eller snö.

Man har också eliminerat litteratur och musik eftersom de rör upp ohälsosamma känslor. Jag tror inte att det är möjligt att få människor att överge sagor och musik; det är något som är allt för djupt rotat i det mänskliga psyket. Det som dock slutligen gör att trovärdigheten faller är när Jonas ger sig iväg bort från idealsamhället. Efter att ha vandrat ett gäng dagar (det framgår inte hur länge, men han har i alla fall överlevt på mat han haft med sig plus vad han kunnat hitta längs vägen) så hittar han plötsligt snö. Jag har svårt att se hur det skulle gå att eliminera väder på bara en del av världen. Det antyds också att det skulle finnas andra samhällen utanför det Jonas kommer ifrån, och även det känns väldigt tveksamt att det skulle vara möjligt utan att det skulle vara mer eller mindre allmän kännedom.

Ett väldigt liknande scenario finns för övrigt i Scott Westerfelds Ful, Ful eller snygg och De rätta, men här hanteras det hela på ett mycket mer trovärdigt sätt.

Lois Lowry: Den utvalde (The Giver)
Översättning: Birgitta Garthon
En bok för alla, 2005 (originalet 1993)
176 sidor
ISBN: 91-7221-396-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, lois lowry, den utvalde
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, lois lowry, den utvalde
intressant.se

2009-102: Junji Ito: Uzumaki - Spiralerna 1

Uzumaki - Spiralerna är den första delen av en skräckmanga, men av den här delen att döma så verkar det inte vara så noga med att man läser dem i ordning. De första avsnitten i den här delen är visserligen lite introducerande, men i princip kan man få samma introduktion från baksidestexten. I övrigt är kapitlen fristående skräcknoveller, om än med gemensamma teman och personer.

Den lilla byn Kurôzu-cho på den japanska kusten tycks lida av en förbannelse. Det är dock inget som spökar på vanligt sätt, utan byn är full av spiraler. Det finns spiralformer överallt, och människor verkar bli galna av att titta på dem.

Den här premissen låter knepig, och ibland är den också det, men andra gånger är de här novellerna riktigt skrämmande. I första hand är det de stämningsfulla bilderna som gör att det hela fungerar. En del av novellerna är smygande och otäcka, andra mer rakt på. Några är mest absurda; det är svårt att bestämma sig för om det är skrämmande eller bara underligt. Jag misstänker att en del av det kan ha att göra med att mina kulturella referensramar inte är japanska - det är möjligt att jag helt enkelt inte är rädd för rätt saker. Å andra sidan stämmer det tillräckligt ofta för att även en västerländsk läsare ska bli skrämd ibland.

Junji Ito: Uzumaki - Spiralerna 1
Galago, 2009
Översättning: Björn Jerdén
298 sidor
ISBN: 978-91-7037-452-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, manga, junji ito, uzumaki, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, serier, manga, junji ito, uzumaki, skräck
intressant.se

2009-101: Hjalmar Söderberg: Doktor Glas

Doktor Glas driver en läkarpraktik men är egentligen inte speciellt nöjd med sitt liv. De dagar han drabbas av den otrevlige pastor Gregorius blir det än värre. En dag kommer pastorns unga vackra fru Helga och avslöjar att även hon trivs illa hos Gregorius, och ber Glas om hjälp. Som läkare är Glas naturligtvis motvillig, men han ser också att Helga far illa hos Gregorius. Han börjar allt mer fundera över den centrala frågan om man har rätt att döda en människa för att rädda en annan.

Hela boken är skriven som Doktor Glas dagboksanteckningar, så vi har bara hans sida av berättelsen, men det är helt klart att han våndas en hel del över frågan. Detta är för den del inte det enda han våndas över; han är inte heller nöjd med sitt liv som ensamstående, och känner sig själv dragen till Helga (även om han nog inte riktigt vill erkänna för sig själv exakt hur starkt, speciellt inte som hon har en annan älskare).

Texten gör några utvikningar när Glas återberättar saker som hänt förut, men till största delen sker allt kronologiskt. Det är en ganska liten miljö som presenteras; Glas rör sig runt det centrala Stockholm, men både rums- och tidsmiljö känns väl porträtterat på det lilla utrymme det ges. Det är dock det psykologiska dramat inom Glas som är bokens behållning, och det är mycket bra.

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
Bonnier, 2004 (originalet 1905)
181 sidor
ISBN: 91-0-058152-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, hjalmar söderberg, doktor glas
Technorati tags: böcker, läsning, hjalmar söderberg, doktor glas
intressant.se

2009-100: K. G. Johansson: Frukost i skymningen

Frukost i skymningen utspelar sig 2068 i ett Stockholm genomsyrat av sexreklam och klimatproblem och en nätberoende befolkning som troget följer den ena såpan efter den andra. Alla människor är konstant uppkopplade mot nätet (det är olagligt att inte vara det) och utsätts hela tiden för reklam som projeceras direkt via deras nätlinser. De enstaka människor som inte har tillgång till nätet kallas för zombies och betraktas som döda. Handlingen kretsar kring Selena Rashid vars hus brinner ner till grunden trots brandvarnare och försäkringsutredaren Frank Dribble som får i uppdrag att utreda branden.

Det går dock inte att komma ifrån känslan att det här inte i första hand är en bok om Stockholm 2068 utan en bok om här och nu. Visst har det skett en del utveckling mellan vår värld och den i boken, men den är egentligen främst kosmetisk. I dagens läge är det inte olagligt att vara utan nätkontakt, men det blir allt svårare att hänga med i samhället om man inte har det, och de flesta andra förändringar är likadana; främst smärre överdrifter av dagens situation för att lättare kunna diskutera det utan att läsaren ska känna sig skriven på näsan.

Om man ska se boken som strikt science fiction snarare än satir så känns det också som att utvecklingen har gått väldigt långsamt. Boken utspelar sig 60 år från vår tid, och underhållningen tycks fortfarande stå kvar och stampa på samma fläck som nu med dokusåpor i långa rader. Det är faktiskt inte mer än 12 år sedan Expedition Robinson gjorde entré i Sverige. För 60 år sedan var inte teve aktuellt över huvud taget utan det var radio och bio som stod för underhållningen. Jag vet inte vad vi kommer att roas av om 60 år, men knappast är det teve. På samma sätt är det med tekniken i boken. Den är visserligen mer avancerad än idag, men om man tittar tio år bakåt och jämför med idag så är det inte realistiskt att tro att så lite skulle ha hänt på ytterligare 60 år.

Det här är dock småsaker. Betraktat som en satir över reklamsamhället och näthysterin så tycker jag att det här är utmärkt läsning.

K. G. Johansson: Frukost i skymningen
Wela Förlag, 2009
176 sidor
ISBN: 978-91-86081-04-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, satir, k. g. johansson, frukost i skymningen
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, satir, k. g. johansson, frukost i skymningen
intressant.se

Inför klimatmötet i Köpenhamn

Inför klimatmötet i Köpenhamn har 56 tidningar världen över publicerat en gemensam ledare där de manar världens ledare att komma överens om något konstruktivt. (Corren här i trakten passar på att lyfta fram en av klimatförnekarna...)

Det har nu meddelats att de här förhandlingarnas svarte Petter USA kommer att delta på hösta nivå under förhandlingarnas slutskede. Tidigare var det sagt att Barack Obama bara skulle titta in i början av förhandlingarna, på väg till utdelningen av fredspriset. Möjligen betyder det att deras förhoppningar om att det faktiskt kommer att bli ett avtal har ökat.

Det som annars ställer till det i förhandlingarna är vad det är man egentligen ska jämföra och vilka det är som ska stå för de största förändringarna. Kina är numer det land som släpper ut mest koldioxid, men det säger egentligen mer om USAs ofantliga utsläpp än om Kinas, eftersom befolkningen i Kina är åtskilliga gånger större än den i USA. Kineserna tycker att det är koldioxidintensiteten (dvs utsläpp per capita) som ska räknas och inte de faktiska utsläppen, och de siktar på att minska den med 40-45% från 2005 till 2020. Man vill också att den största kompensationen för utsläpp ska göras där produkter konsumeras, inte där de produceras.

Deras första punkt är det bara att hålla med om. Den andra är lite mer komplicerad. Inte för att den är fel i sig, men för att det antagligen är svårt att genomföra. Det vore bättre om kompensationen gjordes vid tillverkningen på ett sätt som märktes på priset. För att en sådan lösning ska kunna fungera krävs det naturligtvis att alla tillverkningsländer gör likadant, för annars kommer bara all tillverkning att flytta till den nationen som blir den värsta miljöskurken (vilket väl, tyvärr, är ungefär hur det ser ut idag också...).

Avslutningsvis: tänk på vad du själv kan göra för att minska dina utsläpp. Läs Camillas miljöjulkalender.

Andra bloggar om: miljö, kina, usa, klimat
Technorati tags: miljö, kina, usa, klimat
intressant.se

Nya böcker under våren

Svensk Bokhandels vårnummer kom i fredags, och det är som vanligt fullt med en massa godis.

Jag har inte gett mig på Ersatz utgivning av ryssen Nick Perumovs fantasyserie, men nu ser jag att de ska ge ut en del annan genrelitteratur också. Max Freis Echos labyrinter 1: Främlingen handlar om drömvärldar, hemliga säkerhetstjänsten och magiska överträdelser. Det får mig att tänka på Charles Stross' Laundry-serie, men tydligen ska det vara steampunk. Från Sergej Lukjanenko kommer Nattpatrullen som handlar om personer med övernaturliga krafter både på den onda och den goda sidan. New York Times beskriver den med det lite udda citatet "Star Wars möter vampyrerna i Moskva". Slutligen kommer Sista önskningen av Andrzej Sapkowski om en häxkarl och magiker med mål att tillintetgöra alla vampyrer och annat oknytt som plågar världen.

Från Mons Kallentoft kommer Vårlik som naturligtvis är nästa bok om linköpingspolisen Malin Fors. Av någon anledning hittar jag den bara som ljudbok.

Påpassligt i tiden har Anders Jallai skrivit Spionen på FRA, men den verkar handla om skåpmat som estoniaförlisningen och ubåtskränkningar istället för FRAs storskaliga spionage på alla svenskar, något skulle kunna ge material till en rejäl dystopi.

Från Kartago kommer nya volymer av både Arne Anka, Nemi och Hans Lindström. Jag tycker att Nemi varit lite trött på sistone, men Arne Anka har hållit formen bra efter omstarten för några år sedan.

Årets mest lovande karamell kommer från Ordfront: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist beskrivs som "hans mörkaste bok hittills". Jag ser det som ett löfte och väntar med spänning på att det ska bli maj. För den som missat den kommer också en pocketutgåva av den utmärkta Piraterna: Historien om The Pirate Bay, Piratpartiet och Piratbyrån (som berättar mycket bredare om piratrörelsen än dess undertitel antyder).

Bonniers har hittat flera intressanta saker att publicera. Till att börja med säger redan titeln Science fiction på Johannes Heldéns diktsamling att den borde vara intressant; frågan är om den klarar att övervinna mitt motstånd mot poesi. I samma genre hittar vi även Leif Holmstrand och hans Vid mardrömmens mål som beskrivs som "poesi som fångar skräckfilmernas psykologi". Det låter onekligen intressant. En som däremot tycks ha fångat FRA-debatten och gjort en roman av det är Lars Jakobson vars Vännerna är en nära-framtids-dystopi om övervaknings- och konsumtionssamhället.

Ett annat säkert kort kommer från Wahlström & Widstrand i form av Johan Theorins tredje roman, Blodläge. Öland, mystik och Gerolf Davidsson. Vad mer behövs?

När vi ändå talar om deckare kan vi även passa på att nämna en av de allra främsta. Karin Fossums senaste roman Döden skall du tåla tycks handla om ett bortrövat barn.

I barn- och ungdomsdelen av katalogen hittar jag slutligen Anders Björkelids Eldbärare, uppföljaren till den lysande Ondvinter.

2009-99: Ulla Wagner: Det drömda Japan

Ida Trotzig var svensk, men sedan barnsben förälskad i allt som hade med Japan att göra. Hon gifte sig sedermera med en svensk som var anställd i Japan och flyttade själv dit 1888. Hon lärde sig japanska och japanska seder. Vid ett besök i Sverige kom hon i kontakt med Etnografiska museet som bad henne köpa fotografier över Japan för dess räkning, och det är de fotografierna som ligger till grund för den här boken.

Fotografierna i boken är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, och de flesta av dem (åtminstone de som återges i boken) visar typiska miljöer och människorna i dem. Det är däremot ont om direkta porträtt och landskapsbilder. Det kan ibland vara svårt att avgöra om bilderna är tagna i verkliga miljöer eller om de är återskapade i ateljé, men ofta tycks det vara människor i sin vardag.

Tillsammans med bilderna finns en text som förklarar Japan under Meiji-tiden, dels rent historiskt och dels mer ur ett etnografiskt perspektiv. Texten är uppdelad efter ämnen som jordbruk, handel, religion och hemmaliv. Bilderna är arrangerade så att de illustrerar respektive avsnitt.

Texten är skriven idag, men innehåller en hel del längre citat från andra källor. Ibland är det artiklar skrivna av Ida Trotzig, ibland andra tidiga japanresenärer. Att de här texterna är skrivna på ett gammaldags sätt är inte förvånande, men det känns ofta som om även huvudtexten kunde vara formulerad för hundra år sedan. Jag ska inte säga att det är ett problem eftersom texten behandlar historiska fenomen och helt klart är uppdaterad, men det kändes lite anakronistiskt.

Oavsett det så är texten intressant, och många av bilderna är (som äldre fotografier så ofta är) fantastiska att titta på. Jag har varit i Japan, men det Japan som skymtar fram på de här bilder från över hundra år sedan är ett helt annat Japan än det jag sett. Produktionsmässigt är den här boken en utmärkt coffeetablebok -- den är snyggt inbunden och full av vackra fotografier -- men i det här fallet är den dessutom försedd med en riktigt intressant text. Rekommenderas!

Ulla Wagner: Det drömda Japan
Carlssons, 2009
159 sidor
ISBN: 978-91-7331-278-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, japan, ulla wagner, det drömda japan, japan, foto, historia
Technorati tags: böcker, läsning, japan, ulla wagner, det drömda japan, japan, foto, historia
intressant.se

2009-98: Daniel Ahlgren: För fin för denna världen

Helena går på gymnasiet och sitter på ett kafé och väntar på sin kompis My. Hon får vänta ett bra tag och hinner tänka på allt möjligt -- sin otrevliga gymnastikläsare, busstiderna, vad hon ska göra när gymnasiet tar slut, de möjligen elaka motorcykelsnubbarna som sätter sig intill henne och så vidare. Till slut kommer My och de börjar prata istället. De svänger tvärt från ämne till ämne; från att vara helt överens till att argumentera med varandra. Efter ett tag kommer ytterligare ett par tjejer och sätter sig.

De pratar vidare på ungefär samma sätt, men så fort någon går därifrån passar de andra på att kommentera den som inte är där, och när de skiljs åt utanför efter ett tag är det likadant -- den som inte längre är där blir nu samtalsämnet, och behandlas definitivt inte med några silkesvantar.

Som karaktärsstudiet tycker jag att det här är välgjort. Det känns som om samtalet är naturligt och alla nojor fångade på ett trovärdigt sätt. Om man förväntar sig något slags handling så blir man däremot besviken; det händer inget mer än att tjejerna pratar med varandra. Teckningarna är inte fantastiska, men de gör sitt jobb. Det som är bäst är inlevelsen i karaktärerna; det ständiga hoppandet från ett ämne till ett annat utan att egentligen komma någon vart och det underliggande nojandet om livet och om det verkligen är någon som bryr sig om en eller inte.

Daniel Ahlgren: För fin för denna världen
Bonnier Carlsen, 2000
102 sidor
ISBN: 91-638-1890-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, daniel ahlgren, för fin för denna världen
Technorati tags: böcker, läsning, serier, daniel ahlgren, för fin för denna världen
intressant.se

2009-97: Charles Stross: Wireless

Wireless är Charles Stross senaste novellsamling och innehåller åtta noveller ihopsamlade från tidskrifter, antologier och webbsajter samt en kortroman som inte tidigare publicerats. På det hela taget får man väl säga att det hela är en blandning som är ganska typisk för Stross.

Ett par av texterna ("Missile Gap" och "A Colder War") börjar som alternativhistoria satt under det kalla kriget, men allt eftersom man läser visar det sig att det nog är väldigt alternativ historia, eftersom det förekommer både Lovecraftianska monster och interstellär ingenjörskonst. De här texterna gillar jag skarpt. De börjar på ett väldigt realistiskt sätt och låter underligheterna smyga sig in långsamt och diskret, tills läsaren plötsligt inser att just ingenting nog är som man först trodde.

När vi ändå är inne på Lovecraft är det väl bäst att också passa på att nämna "Down on the Farm" som är satt i Stross Laundry-universum. Här samsas underrättelsetjänst i bästa spionromanstil med fungerande magi och Lovecraft-monster.

Laundry-historierna innehåller ett visst mått av humor, men andra texter här satsar mer på sådant: "Rogue Farm", "Maxos", "Snowball's Chance" och "Trunk and Disorderly". Här tycker jag att kvaliten är lite mer varierad. "Maxos" (den kortaste texten i boken) och "Snowball's Chance" tycker jag håller, men de andra två balanserar ofta på fånighetens rand.

"Unwirer" är ett samarbete med Cory Doctorow, och jag inbillar mig att det märks i form av en lite mer nedtonad prosa. Den utgår från premissen att tillgång till internet har blivit olagligt i USA, och huvudpersonen jobbar med att bygga ett piratnätverk som ansluter sig till det fria nätet i Kanada. Man kan ana en viss släktskap med Cory Doctorows roman Someone Comes to Town, Someone Leaves Town här.

"Palimpsest" slutligen är inte publicerad tidigare, och också den längsta texten i samlingen. Det palimpsest det talas om i titeln är inte något gammalt manuskript utan en tidsperiod som tidsresenärer modifierat vid flera olika tillfällen. Huvudpersonen rekryteras av en organisation som övervakar tiden, och som så många tidsresehistorier så finns här en viss potential för att gå vilse i förvecklingarna. Den här historien har också ovanligt storslagna ramar, både i tiden och i rymden. Baxter, släng dig i väggen!

Sammantaget är det väl som nästan alltid med novellsamlingar. Några historier håller inte, men här finns också några som jag tycker riktigt bra om. Med tanke på att innehållet är rätt varierat så bör det finnas något för de flesta.

Charles Stross: Wireless
Ace, 2009
352 sidor
ISBN: 978-0-441-01719-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, noveller, charles stross, wireless
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, noveller, charles stross, wireless
intressant.se

2009-96: Alan Moore & Eddie Campbell: From Hell

Jag har långt ifrån läst allt som Alan Moore skrivit, men jag har inte blivit besviken än. Det är ingen tvekan om att även From Hell är ett mycket imponerande verk, men det drabbar mig inte på riktigt samma sätt som Watchmen och V for vendetta gör.

From Hell är en version av berättelsen om Jack the Ripper. Detta sedan över 100 år olösta seriemord har gett upphov till en massa olika teorier genom åren, och Alan Moore har läst in sig på alla varianter och plockat russinen ur kakan när han satt ihop sin version av hur det hela gick till. Över huvud taget är det här ett fruktansvärt väl researchat verk. Det finns ett massivt efterord där Moore går igenom sida för sida vad av det han skrivit som faktiskt är sant (både för handlingen och för miljöerna), vad som följer någon specifik teori (där det finns flera konkurrerande) och vad som är helt uppdiktat. Det här är riktigt intressant läsning, men det gör också att det nästan känns som om det är en faktabok man läser.

Det här är det främsta problemet med From Hell. Det är välgjort och det är vederhäftigt, men det känns på något sätt blodfattigt (bildligt, då...). I viss mån kan man tro att det också kan ha att göra med att man redan från början vet att ett antal kvinnor kommer att dö på blodiga sätt, men jag brukar inte vara känslig för spoilers. En bra bok håller för att läsa om, så att man vet hur det går behöver inte vara ett problem.

Samtidigt har man inte tråkigt medan man läser. Miljöerna är fantastiska; man känner sig nästan förflyttad till det skitiga, fattiga elände som Londonstadsdelen Whitechapel var vid den här tiden -- ungefär samma miljö som Charles Dickens skrivit mycket om. En detalj som jag tycker mycket om är att Moore väver in massor av andra företeelser i texten. Här finns Buffalo Bill med sin kringresande västernshow, här finns Robert Louis Stevenson som får idén till Strange Case of Dr. Jekyll & Mr. Hyde, här finns en ung Aleister Crowley, här finns en uppsjö av mystiska frimurare, Oscar Wilde och det brittiska kungahuset. Däremot förekommer inte (vilket inte är helt ovanligt i Jack the Ripper-sammanhang) Arthur Conan Doyle och/eller Sherlock Holmes.

På slutet finns även ett bonusavsnitt där Moore går igenom hur Jack the Ripper-myten blivit vad den är idag. Han presenterar kronologiskt de olika aktörerna, vem som berättat vad för vem, vilka böcker som publicerats och vad det fått för effekt på myten. Riktigt intressant!

Alan Moore & Eddie Campbell: From Hell
Top Shelf Productions, 2008
opaginerad
ISBN: 978-0-9585783-4-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, alan moore, eddie campbell, jack the ripper, from hell, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, serier, alan moore, eddie campbell, jack the ripper, from hell, skräck
intressant.se

Vilken är den mest älskade svenska boken?

BBCs The Big Read Top 100 bygger på en läsaromröstning om de mest älskade engelska böckerna, men vilka är de svenska? Nu vill jag veta vilka det, så hjälp till att rösta!

Jag tar emot röster under resten av året, och i början av 2010 presenterar jag de svenska böcker som bokbloggsveriges läsare tycker bäst om. Ju fler som röstar desto bättre, så sprid det här så mycket som möjligt!

Regler:

• Varje person får rösta på tio böcker, utan inbördes ordning.
  
• Det är bara möjligt att rösta på böcker skrivna på svenska.
  
• Det är OK att rösta både på enstaka böcker och på serier, men i summeringen kommer jag att slå ihop sådant så att inte både en serie och enstaka delar ur serien finns på listan. En röst på en del i en serie är detsamma som en röst på hela serien (jag kommer att räkna max en röst per serie per person).
  
• Röstningen pågår under resten av 2009.
  
• Skicka helst röster med epost till mig, men det går även att kommentera här.
  

Sätt nu igång och rösta på era favoritböcker, och se till att era bekanta också gör det!

Andra bloggar om: böcker, läsning, tävling
Technorati tags: böcker, läsning, tävling
intressant.se

2009-95: Steve Sem-Sandberg: Sökare i dödsskuggan

Sökare i dödsskuggan inleds i ett Europa av 2744, där världen har förändrats en hel del från hur den ser ut idag. Människor bor i gigantiska städer täckta av kupoler för att skydda dem från kylan utanför. Anledningen är att världen drabbats av en ny istid, så det går inte att vistas utomhus utan skyddsutrustning. I ett förord förklaras också att en ny istid är något som kan tänkas slå till relativt snabbt, och jag kommer ihåg att det under den här tiden inte var något tal om global uppvärmning, utan det var en ny istid man var rädd för.

Själva boken har dock förvånansvärt lite att göra med istiden. Den finns med som bakgrund men används egentligen inte. Huvudpersonen Ayac får reda på att han inte kan tillåtas få barn med sin partner, för kombinationen av deras arvsanlag kommer inte att ge någon lämplig avkomma. Som en effekt av det så får de inte heller fortsätta att leva ihop. Ayac vill inte fortsätta sitt liv som vore normalt i den här situationen utan väljer att försöka lämna samhället och ta sitt liv.

Problemet är att i den här världen så vakar staten nära över invånarna och ser till att de inte skadar sig. Här finns inget dödsstraff; i själva verket är döden en ynnest som man kan beviljas, och ett av de allvarligaste straff man kan få är att få sitt liv förlängt.

Det här är en ganska kort roman, och den gör inte några större ansträngningar att visa något av miljön i boken förutom det som läsaren så att säga måste veta för att förstå bokens premisser. Man får inte heller speciellt mycket karaktärsbeskrivningar utan det här är väl snarare att betrakta som en bok som vill utforska sin premiss; bitvis mer idéutforskning än roman. Eftersom den är så pass tunn så fungerar det, men jag hade gärna sett lite mer kött på benen om både huvudpersonen och världen.

Steve Sem-Sandberg: Sökare i dödsskuggan
Bokád, 1976
120 sidor
ISBN: 91-7368-006-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, steve sem-sandberg, sökare i dödsskuggan, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, steve sem-sandberg, sökare i dödsskuggan, sf, science fiction
intressant.se

Julkalendrar

När jag växte upp så betydde "julkalender" en papperskalender med luckor där man fick se en ny bild varje dag, och ibland var även varje lucka en lottsedel som man i regel inte vann något på. En av papperskalendrarna var naturligtvis Sveriges Radios, och ackompanjerades av tittande på den årliga teveserien. Numer brukar det inte bli av att följa tevekalendrarna, men jag minns en del av de gamla som bra.

När man läser bloggar stöter man ofta på en annan sorts julkalender. Många tar tillfället i akt att antingen skriva om något särskilt tema eller ordna lite tävlingar. Här är några tips:

Min fru har börjat med en miljöjulkalender i år där hon berättar om ett tips för miljön varje dag.

Lotten har en återkommande kalender där hon som vanligt varje dag skriver ett inlägg som om någon annan författare (oftast, i alla fall) skrivit, och så ska man gissa vem författaren är. I går lyckades jag till min förvåning till och med gissa rätt!

Den andra är Petra som dagligen bloggar en beskrivning av en bok på max 140 tecken (en tweet, alltså) och så ska man gissa vilken bok det handlar om.

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, julkalender
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, julkalender
intressant.se

Bibliotek i telefonkiosken

Den lilla brittiska byn Westbury-sub-Mendip blev av med både sin telefonkiosk och sin bokbuss. Nu har de övertagit en gammal telefonkiosk från BT för den symboliska summan £1 och gjort om den till ett bibliotek. Det nya biblioteket är naturligtvis öppet dygnet runt, och här kan den som vill byta böcker, DVD:er och CD. Till skillnad från vanliga bibliotek behöver man inte lämna tillbaka samma bok som man lånat, utan det går bra att ställa den någon annan bok man inte behöver längre. Effekten blir ungefär densamma som Bookmooch.

Andra bloggar om: böcker, bibliotek, bookmooch.com
Technorati tags: böcker, bibliotek, bookmooch.com
intressant.se

2009-94: Kristina Ohlsson: Askungar

En mamma och hennes dotter åker tåg mot Stockholm, men när mamman lämnar sin plats ett par minuter försvinner dotter utan att lämna några som helst spår efter sig. Polisen börjar naturligtvis utreda men har väldigt lite att gå på. I brist på bättre följer de det mest uppenbara spåret: att leta efter kidnapparen i flickans närmaste omgivning. Efter ett tag står det dock klart att det inte handlar om någon vanlig kidnappning utan något mycket värre. Det finns en djävulsk plan bakom försvinnandet. Frågan är om polisen ska hinna stoppa den.

Askungar är Kristina Ohlssons debutroman, och det är inte utan att det märks lite här och där. Språkligt tycker jag att den håller i jämförelse med de flesta av sina konkurrenter, men det finns en del brister i genomförandet. Till att börja med ska jag säga att jag tycker att handlingen i stort är bra. Det är en intressant historia och den verkar väl genomtänkt. Problemen med den här boken ligger på det berättartekniska planet.

Framför allt är Ohlsson rätt ofta övertydlig. När nya personer introduceras får man ofta flera sidor med bakgrund om dem upprapat på raken utan några ansatser till att dramatisera eller låta deras bakgrund växa fram under bokens gång. Flera av personerna presenteras på ett ganska endimensionellt sätt: här finns kräket, här finns den lidande hustrun, här finns den fullständigt lojala modern, och så vidare. Många av de här stereotyperna presenteras tydligt (med infodumpar enligt ovan), för att sedan ofta få sina egenskaper förtydligade åtskilliga gånger. Jag kan exempelvis köpa personligheten hos kräket, men jag tycker att det är onödigt att berättandet så tydligt poängterar den; det räcker med vad han (för naturligtvis är det en han) gör för att läsaren ska bli fullt på det klara med att den här killen inte är något charmtroll. På slutet är det likadant: efter att brottet är utrett och den skyldige avslöjad så får vi hela vederbörandes bakgrund i form av en lång infodump utan dramatisering att tala om. Det ska föreställa att en av poliserna läser rapporteringen av fallet efteråt. Det hade varit bättre att dra det hela fullt ut och presentera hela tidningsartikeln i boken.

Vid ett tillfälle så presenteras den lojala modern i en scen (med onödigt mycket bakgrund, men låt oss bortse från det). Hon förhörs av en polis som tycker att det verkar som hon ljuger, och det intrycket får man också som läsare. Den typen av osäkerhet gör läsandet intressantare, för man vet inte som läsare om man kan lita på vad som sägs. Tyvärr dröjer det inte speciellt många sidor innan samma moder avslöjar att hon faktiskt ljugit för polisen. Förr eller senare måste sådant naturligtvis avslöjas, men jag ser inte vitsen med att göra det helt utan anledning när det hade gått utmärkt att hålla läsaren ovetande (för det är bara läsaren som får reda på det, inte polisen som träffade henne). Effekten blir att ett spänningsmoment för läsaren försvinner utan att det gör någon som helst nytta för boken.

Det förekommer flera brott i boken, och det tar lång tid innan poliserna lyckas lista ut vad det är som är den gemensamma nämnaren mellan dem. Tyvärr är det inte lika svårt för läsaren att inse vad länken är. Åtminstone jag satt i 150 sidor eller så och undrade varför ingen polis såg den i mitt tycke uppenbara kopplingen.

En annan sak jag tänkte på är att det verkar som om samtliga personer i boken har något slags kärleksbekymmer. Nästan varenda person i boken är otrogen eller kär i någon som är det. På något mystiskt sätt lyckas dock alla få till detta utan större praktiska problem; den andra parten har alltid tid trots en andra familj. På det känslomässiga planet är det också förvånande okomplicerat. Undantaget är för kräket, men i hans fall framgår det med mer än önskvärd tydlighet att relationsproblemen han får bara är vad han förtjänar.

Det var ganska mycket klagomål, men jag ångrar trots allt inte att jag läste boken. Handlingen är som jag sade intressant, även om presentationen inte riktigt håller. Det hade inte skadat med en sväng till i redigeringen, men intrigen i sig är bra. Med lite mer författarrutin blir det säkert bättre nästa gång. DN skriver om författaren och bokens utseende men undviker att kommentera själva boken.

Jag har läst den här boken för en bokcirkel i Google Wave.

Kristina Ohlsson: Askungar
Piratförlaget, 2009
401 sidor
ISBN: 978-91-642-0297-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, kristina ohlsson, askungar
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, kristina ohlsson, askungar
intressant.se

Sista dagen i frihet från FRA

I dag är den sista dagen Sverige har brevhemlighet. I morgon kopplar FRA in kablarna och storebror kan fullt lagligt läsa alla dina mejl och allt annat du gör på internet.

Det är för sent nu att förhindra att övervakningslagen går igenom eftersom det sker imorgon, men det förhindrar inte att det fortfarande sker motstånd. Rick Falkvinge lämnar in en stämning till Europadomstolen, stoppaFRAlagen.nu finns kvar, och EU-parlamentarikern Christian Engström föreslår en Bill of Rights för internet. Det är också läge att börja fundera på att kryptera mer av din internettrafik.

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, internet, yttrandefrihet, brevhemlighet, piratpartiet, storebror, storebrorssamhälle, övervakning, personlig integritet
Technorati tags: fra, fra-lagen, internet, yttrandefrihet, brevhemlighet, piratpartiet, storebror, storebrorssamhälle, övervakning, personlig integritet
intressant.se