
De pratar vidare på ungefär samma sätt, men så fort någon går därifrån passar de andra på att kommentera den som inte är där, och när de skiljs åt utanför efter ett tag är det likadant -- den som inte längre är där blir nu samtalsämnet, och behandlas definitivt inte med några silkesvantar.
Som karaktärsstudiet tycker jag att det här är välgjort. Det känns som om samtalet är naturligt och alla nojor fångade på ett trovärdigt sätt. Om man förväntar sig något slags handling så blir man däremot besviken; det händer inget mer än att tjejerna pratar med varandra. Teckningarna är inte fantastiska, men de gör sitt jobb. Det som är bäst är inlevelsen i karaktärerna; det ständiga hoppandet från ett ämne till ett annat utan att egentligen komma någon vart och det underliggande nojandet om livet och om det verkligen är någon som bryr sig om en eller inte.
Daniel Ahlgren: För fin för denna världen
Bonnier Carlsen, 2000
102 sidor
ISBN: 91-638-1890-6
Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, daniel ahlgren, för fin för denna världen

intressant.se
1 kommentar:
Jag kan inte låta bli att fundera på om författaren hade någon slags tanke bakom de dubbla bestämda formerna, "denna" OCH "världen"... eller om det bara är en pinsam grammatikmiss.
Skicka en kommentar