Jerry Määttä: Science fiction i Sverige 1950-1968: En bibliografi

Den här bibliografin över science fiction på svenska utarbetades parallellt med att Jerry Määttä skrev sin doktorsavhandling Raketsommar, och nu har även bibliografin kommit i tryck.

Standardverket för sf-bibliografer i Sverige har länge varit Sam J. Lundwalls Bibliografi över science fiction och fantasy 1741-1996 (och dess tidigare utgåvor) och den kommer att fortsätta att vara relevant eftersom Määttä bara täcker 1950-1968. Den perioden täcker han däremot rätt grundligt, men också med en annan inriktning än Lundwall.

I Lundwalls bibliografi listas alla verk som med lite god vilja kan sägas vara science fiction (eller fantasy, vilket Lundwall tar upp men Määttä utelämnar). Määttä däremot har en strikt definition av vad som är relevant och inte:

Den novologiska definitionen

Science fiction är en form av skönlitteratur som skildrar en ofta till framtiden förlagd fiktionsvärld som på en eller flera för berättelsen och dess litterära gestalter avgörande punkter - nova - avviker från författarens samtidda värld, och där avvikelserna, som företrädesvis är baserade på någon form av teknisk, naturvetenskaplig eller pseudovetenskaplig spekulation (men där human- och samhällsvetenskaplig spekulation också förekommer), vanligen ger sken av att vara någorlunda trovärdiga och inte vilar på explicit övernaturliga förklaringsgrunder.

[...]

Den paratextuella definitionen

Science fiction är en form av skönlitteratur som utgör en egen marknadskategori på bokmarknaden, identifierbar dels (A) genom på den enskilda publikationens omslag befintliga paratextuella genremarkörer såsom (1) genrebeteckningen science fiction eller en erkänd variant därav, (2) ett serienamn, en seriesymbol eller ett förlagsnamn som starkt förknippas med genren, (3) ofta grälla illustrationer med uppenbar koppling till genrens megatext, (4) en titel som i någon mån anknyter till genrens megatext och (5) ett författarnamn som för genrens läsare är omedelbart igenkännbart som ett namn på en sf-författare, dels (B) genom att verken ofta distribuerats i de populära kretsloppen och ansetts utgöra en form av populärlitteratur, med allt vad det innebär av sällsynta anmälningar i ansedda dagstidningar och litteraturtidskrifter, mycket sparsamma omnämnanden i litteraturhistoriska, icke-genresprcifika översiktsverk samt att de försetts med särskilda avdelningar i bokhandeln och på bibliotek.

Med hjälp av denna definition kan man skilja på de verk som publicerats som en del av marknadskategorin science fiction - kategoriserad science fiction - och de verk som visserligen inte marknadsförts som science fiction, men som ändå kan anses tillhöra genren eftersom de faller uder den novologiska definitionen och ofta uppvisar släktskap med genrens megatext - okategoriserad science fiction.

Bibliografin består av ett antal olika delar. Till att börja med listas all kategoriserad science fiction som gavs ut under den aktuella perioden i kronologisk ordning komplett med noggrann information om alla volymerna (162 titlar), följt av en kronologisk lista på okategoriserad science fiction under samma period (215 titlar).

Efter detta följer en lista på recensioner och artiklar i 16 av de största dagstidningarna under perioden, återigen uppdelad på kategoriserad sf (cirka 330 poster, sorterade kronologiskt) och okategoriserad sf (cirka 120 poster, grupperade kring några utvalda verk).

Nästa stora avdelning är en komplett genomgång av innehållet i de två sciencefictiontidskrifterna Häpna! och Galaxy som utkom under perioden. Detta har gjorts tidigare av Leif Andersson och Bertil Mårtensson i olika fansin och av mig på webben. Uppställningen här skiljer sig från tidigare register genom att den listar innehållet i varje nummer i tur och ordning istället för per författare. Mer användbart för den som vill se utvecklingen av genren men mindre praktiskt för den som vill hitta alla texter av en viss författare. Tidskriftsavdelningen avslutas med en lista på alla större fansin som utgavs under perioden.

Det hela avrundas med en litteraturförteckning och ett personregister, så den som vill veta allt om en viss författare och inte bryr sig om kronologin kan fortfarande hitta rätt information, men med lite mer arbete än i tidigare bibliografier.

Den här bibliografin ger ett mycket genomarbetat intryck (även om jag hittills bara bläddrat och slumpläst, inte använt den på allvar), men för den som snabbt vill slå upp saker kan det kronologiska upplägget sätta käppar i hjulet. Att boken är konstruerad så gör å andra sidan att den kan användas för fler former av studier än ett rent alfabetiskt upplägg skulle göra. För den som är intresserad av den period när science fiction i bokform först introducerades i Sverige så är den här boken ett värdefullt tillskott till Lundwalls bibliografi.

Jerry Määttä: Science fiction i Sverige 1950-1968: En bibliografi
Avdelningen för litteratursociologi, Uppsala Universitet, 2008
161 sidor
ISBN: 9185178411

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, bibliografi, jerry määttä, science fiction i sverige 1950-1968, sam j. lundwall, häpna!, galaxy
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, bibliografi, jerry määttä, science fiction i sverige 1950-1968, sam j. lundwall, häpna!, galaxy
intressant.se

Dags att börja skriva saker igen!

Det var ett tag sedan jag senast skrev skönlitteratur, till skillnad från bokrecensioner eller andra blogginlägg. Det ska bli ändring på det så snart som möjligt. I dag har jag anmält mig till en kurs i kreativt skrivande som det så vackert heter, på Folkuniversitetet.

Under hösten ska jag alltså se till att läsa mindre och skriva mer. Jag har börjat så smått genom att skriva ett par stycken på en novell. Jag har haft en bild i huvudet ett tag som jag har gillat men inte riktigt vetat hur jag skulle få in den i en novell. Förhoppningsvis har jag listat ut det, men vi får hur det blir när jag är färdig med texten.

Andra bloggar om: böcker, skrivande
Technorati tags: böcker, skrivande
intressant.se

2008-81: Dean Koontz: Livstid

Dean Koontz har producerat en del riktigt schyssta rysare som Phantoms och Främlingar, men det var uppemot 20 år sedan. Livstid är en av hans senare alster och den håller inte alls samma klass.

Det fåniga är att inte ens prosan är speciellt bra vilket man annars skulle kunna vänta sig av en erfaren thrillerförfattare, men den känns ofta styltig. Framför allt är det alldeles för mycket ord. Nu talar jag för en gångs skull inte om att boken är för tjock utan om att personerna i den pratar i all oändlighet. Mitt i vad som rimligen borde vara en dramatisk scen kan de stå och prata om oväsentligheter ett bra tag, inte sällan med en person som nyss framstod som vansinnig och försökte ha ihjäl dem. Sedan stannar tiden upp ett tag medan de diskuterar.

När Jimmy Tock föds ligger hans farfar för döden, och precis innan födelsen förutsäger farfadern Jimmys exakta längd, vikt och födelsetid. Efter det fortsätter han med att säga fem datum om 20-30 år och förklara att det kommer att vara hemska dagar som Jimmy måste genomlida. Sedan dör han samtidigt som Jimmy föds.

Förutsägelsen stämmer naturligtvis och Jimmy och hans föräldrar tillbringar en massa tid med att förbereda sig för den (och oroa sig för vad det är som ska hända). Behållningen här är Jimmys farmor som envist drar fram mardrömsscenarion som krossar den övriga familjens planerade säkerhetsåtgärder.

Det visar sig snart att flera av de här hemska sakerna som kommer att hända (för det händer naturligtvis verkligen hemskheter) har med varandra att göra. Kopplingen mellan dem är så långsökt absurd att man nästan tappar andan. Samtidigt var det denna handlingens vansinne som gjorde att jag lyssnade vidare. Det är lite grann som en tågolycka. Man vet att det kommer att hända saker som man helst inte vill se, men det är svårt att titta bort. Fast i det här fallet är det alltså en tågolycka i slow motion, eftersom personerna på tåget måste hinna prata färdigt innan tåget kraschar.

Det ska väl erkännas att det inte är misär hela vägen. Ibland kan man se Koontz tidigare flinka skrivande lysa igenom. Konstigt nog är det inte i första hand actionscener där det händer, utan ofta scener där huvudpersonen av en eller annan anledning ser sin familj hamna i fara. Det finns en sjukhusscen som är riktigt smärtsam att läsa, exempelvis, och då är det ingen action inblandad; bara en person som står på gränsen till att förlora delar av sin familj. Måhända sentimentalt, men känslomässigt övertygande.

Dean Koontz: Livstid (Life Expectancy)
Bra Böcker, 2008 (originalet 2004)
Översättare: Sabina Söderlund
Uppläsare: Eric Ericson
10 CD
ISBN: 9789170025037

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, dean koontz, skräck, thriller, livstid
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, dean koontz, skräck, thriller, livstid
intressant.se

2008-80: Philip Reeve: Grön storm

Det här är den tredje delen i Reeves serie om de vandrande städerna, och det känns som om konflikterna huvudpersonerna dras in i bara blir större och mer komplicerade. De inblandade kommer från världens alla hörn.

Samtidigt vänder sig den här boken inåt genom att en väsentlig del av konflikterna kommer inifrån huvudpersonerna istället för från något stort yttre hot. Boken utspelar sig 16 år efter den förra och Tom och Hester har hunnit få en dotter, Wren. Hon går omkring på den strandade isstaden Anchorage och har tråkigt för att hon aldrig får uppleva några av de äventyr som hennes föräldrar hade när de var lika gamla som hon är. Naturligtvis kommer hon snart att bli indragen i mer äventyr än hon skulle vilja.

När jag läser den här delen blir jag lite osäker på vilken målgruppen egentligen är. Jag inbillar mig att tilltalet är lite mer barnsligt i den här delen än det varit tidigare (även om jag inte gått tillbaka och jämfört). Samtidigt så är den här delen blodigare än de föregående, och ett väsentligt tema handlar om svek inom familjen.

Just konflikten mellan Wren och hennes mor Hester är intressant. I början av boken tycker Wren att mamma är hopplöst trist som inte låter henne göra sådant hon själv gjorde som ung. Senare, när hon hamnat i mer äventyr än hon önskade sig längtar hon tillbaka till tryggheten hos mamma och bestämmer sig för att hon faktiskt älskar henne även om hon verkar tråkig, och mot slutet av boken kommer hon underfund med en hemlighet om Hesters bakgrund som hon inte visste om tidigare och som får henne att omvärdera modern ytterligare en gång.

Jag gillar hela premissen med de rörliga städerna i den här serien. Den kanske inte är helt realistisk, men den är häftig, och det kommer man långt med. Den storslagna konflikten mellan de olika stadsfraktionerna börjar bli lite långdragen vid det här laget (det ska bli en fjärde och sista del i serien), men jag tycker att relationerna mellan personerna är det som i allt högre grad driver handlingen framåt, och det är en lovande utveckling.

Philip Reeve: Grön storm (Infernal Devices)
Natur och Kultur, 2008 (originalet 2005)
Översättning: Lena Karlin
405 sidor
ISBN: 9789127088962

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, philip reeve, grön storm
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, philip reeve, grön storm
intressant.se

2008-79: Steve Savile: Similar Monsters

Similar Monsters är Steven Saviles första novellsamling. Texterna rör sig i gränslandet mellan skräck och dark fantasy och är inte sällan väldigt mörka. På slutet får vi också rätt långa kommentarer till varje novell som berättar bakgrunden om hur de kom till.

Det sämsta först, dock. Det här är den sämst korrekturlästa bok jag har läst på bra länge. Man hittar lätt felslag på tangentbordet i den, men mer irriterande är att åtskilliga stav- och grammatikfel slunkit förbi både författare och redaktör utan att korrigeras. Det finns ett antal fall av förvirring av "photos" och "photo's" respektive "passed" och "past", exempelvis.

Innehållet då? Jo då, riktigt trevligt -- om nu "trevligt" är rätt ord för svartsynta skräcknoveller. Savile har en lite irriterande förmåga att välja titlar till rätt många av sina noveller så att jag inte lyckas koppla ihop dem med själva novellerna efteråt vilket naturligtvis inte påverkar själva texterna men det gör det lite svårare för mig att knyta an till dem i efterhand. Inte blir det lättare av att många av texterna i första hand gjort intryck på mig i form av scener och stämningar, snarare än handling. Det är bara ett fåtal noveller som jag i efterhand kan berätta vad de handlar om -- vilket jag i och för sig inte säger som något nedsättande.

Många av novellerna kretsar kring plågade människor som försöker komma överens med sina personliga demoner. I många av fallen har deras problem övernaturliga orsaker, men det är inte alltid så. En av de starkaste (och kortaste) novellerna, "Better Than You Know Yourself", är helt realistisk. Det går knappt att berätta något om premissen utan att avslöja för mycket, men den kretsar kring saknad och hämnd och har ett riktigt djävulskt uttänkt upplägg.

Den här boken ger ett spännande intryck, men skulle ha mått bra av en kompetent redaktör. Jag har även läst de två romaner Savile gett ut som inte är media-tieins (Secret Life of Colors och Skrattande pojkens skugga) och tyckt rätt bra om dem så jag ska se om jag kan få tag i hans andra novellsamling och se om den är bättre producerad.

Steve Savile: Similar Monsters
Cosmos Books, 2001
220 sidor
ISBN: 1587154048

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, dark fantasy, steve savile, similar monsters, noveller
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, dark fantasy, steve savile, similar monsters, noveller
intressant.se

Skillnaden mellan bäst och mest omtyckt

DN refererar en brittisk omröstning om Storbritanniens mest omtyckta författare. Som rubrik över detta sätter man "Enid Blyton bättre än Shakespeare".

Om man läser vidare kan man också hitta ledtrådar till hur det hänger ihop (även om DN som vanligt är för fina för att verkligen länka till andra). Enkäten som det hela bygger på omfattar 2000 vuxna, och här tror jag att en stor del av förklaringen ligger. I dagens samhälle så finns det en deprimerande stor andel människor som aldrig läser, men barnlitteratur har nästan alla läst. Redan här ges barnlitteratur en fördel. Som bekant var allting också bättre förr, och det gäller även guldskimrande minnen av böcker man läste för 30-40 år sedan. Jag vågar säga att få om ens några av de vuxna som röstade på Enid Blyton i den här undersökningen har läst någon av hennes böcker i vuxen ålder. (Det har, ska sägas, inte jag heller.)

Jag tror att det är rätt ofarligt att förutspå att om 30 år så kommer en motsvarande undersökning att säga att J. K. Rowling är bäst (nu kom hon "bara" trea).

Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, enid blyton, shakespeare, harry potter, j. k. rowling
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, enid blyton, shakespeare, harry potter, j. k. rowling
intressant.se

Mer ont för att få mindre ont

Jag har haft ont i en axel ett tag och i dag var jag på ett första träningspass med en sjukgymnast. Jag har fått ett specialanpassat träningspass som ska fokusera på att bygga upp mer muskelstyrka kring axeln (eftersom det uppenbarligen är det jag inte har), men som även tränar resten av kroppen.

På förmiddagen i dag har jag alltså blivit instruerad på diverse maskiner fulla med vajrar, vikter, stoppade dynor och hjul. När man väl kommit underfund med hur man ska placera sig i anordningen och ställt in den rätt brukar de vara lätta att använda, men det var bra att ha en expert till hands som förklarade hur allt fungerade och hur mycket vikt som var lagom (och för den delen vilka apparater jag skulle använda).

Förutom diverse apparater skulle jag även göra en övning med en hantel i varje hand samtidigt som jag låg med övre delen av ryggen på en gigantisk badboll. Det största problemet är alltså inte vikten hos själva hantlarna, utan att hålla balansen samtidigt som man lyfter.

På det hela taget tycker jag att det hela gick bra, men jag utgår från att jag kommer att ha mer ont i axeln den närmsta tiden än förut, även om det nu är träningsverk istället för bara verk.

Andra bloggar om: motion, träning
Technorati tags: motion, träning
intressant.se

Epostlista för dig som skriver sf och fantasy

För den som är intresserad av att skriva skönlitteratur är det väldigt givande att ha andra personer att diskutera sina alster med. Om man inte känner någon som är intresserad av att läsa och kommentera ens noveller så kan man istället gå med i något av de elektroniska fora som finns.

Själv är jag med på epostlistan Korkek som beskriver sig som en

e-postlista som riktar sig till dig som är intresserad av att skriva noveller, huvudsakligen inom science fiction, fantasy, horror och angränsande genrer

Tanken är att man ska kunna skicka in sina noveller till listan och få andras kommentarer på den. Vad i texten fungerar bra och vad behöver göras om, och varför? På samma sätt så är det naturligtvis fritt fram för alla medlemmar på listan att kommentera de noveller som skickas in. Förutom det rena diskuterandet av varandras texter så innehåller listan även generellt prat om sf, fantasy och skräck och skrivande i allmänhet.

Några gånger om året brukar det också arrangeras novelltävlingar. Just nu pågår en kortnovelltävling (max 1500 tecken). Det går bra att läsa de bidrag som kommit in till tävlingen hittills via listans arkiv eller så är det bara att kasta sig in och skicka in ett eget bidrag. Välkommen!

Andra bloggar om: skrivande, noveller, science fiction, sf, fantasy, skräck, epostlista, korkek
Technorati tags: skrivande, noveller, science fiction, sf, fantasy, skräck, epostlista, korkek
intressant.se

2008-78: Charles Stross: Halting State

Halting State är Charles Stross i sitt rätta element. Det är nära framtid och full frontal nerdity. Jag misstänker att den som inte har någon bakgrund alls inom internet och gaming kommer att känna sig en smula bortkommen. För oss som vet vad det handlar om är det å andra sidan kul.

Handlingen baserar sig på ett bankrån, men inte vilket som helst. De som rånar banken är ett gäng orcher med en drake som eldunderstöd. Banken som rånas ligger i Avalon Four, en virtuell spelvärld. Redan i dag förekommer banker som konverterar mellan traditionell valuta och spelvaluta, så konceptet att råna en spelbank för att tjäna pengar är inte speciellt långsökt.

Vad som gör livet lite mer komplicerat för personerna som ska lösa brottet är att det verkar som om de magiska föremål som stals ut bankens förvaringsboxar har flyttats till andra spel för att göra dem svårare att spåra. Ju mer de snokar i vad som har hänt desto större ser konspirationen ut att vara.

Handlingen alternerar mellan tre personer: Sue Smith som är polis, Elaine som hanterar bedrägerier på ett försäkringsbolag och Jack som är kodapa. Ganska snart går deras tre handlingstrådar ihop, men berättandet fortsätter att alternera mellan deras olika perspektiv.

Detta är en av de saker som är mest ovant med Halting State. Den utspelar sig i en virtuell spelvärld, och boken gör vad den kan för att följa den stilen. Precis som i spelen sätter spelaren i fokus så placerar boken läsaren i handlingens centrum genom att (likt spelen) berätta allting i andra person presens. Det är ovant och jag var lite osäker på hur det skulle fungera tillsammans med en struktur som hoppar mellan tre olika personer, men jag tycker att det fungerar utmärkt. Kanske inget som jag vill se ofta, men i en bok som till stor del utspelar sig inuti interaktiva datorspel tillför greppet en extra närvarokänsla.

På en rent poetisk nivå ska man inte förvänta sig några revolutioner i den här boken, förutom det nämda perspektivet och det faktum att en del av dialogen är på skotska. Den som vill ha en trovärdigt uttänkt nära framtid med massor med flippade men ändå rimliga idéer har däremot hittat helt rätt bok. Stross strösslar som vanligt texten med idéer. En del av dem är bärande för handlingen medan andra bara är skoj detaljer i bakgrunden, men även en del av de senare skulle räcka för att bygga en bok runt. Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och insupa drygt 300 sidor koncentrerad future shock.

Charles Stross: Halting State
Ace, 2007
324 sidor
ISBN: 9780441016075

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, charles stross, halting state, spel
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, charles stross, halting state, spel
intressant.se

Podcast om science fiction

Podcast har blivit populärt på sistone, och jag växlar mellan att lyssna på podcast och ljudböcker på min mp3-spelare.

De flesta podcast produceras av amatörer men det är sällan det låter amatörmässigt. Det enklaste sättet att inta podcast är att skaffa en speciell läsare för dem. Jag använder Rhythmbox (för Linux), men det finns gott om alternativ. Läsaren upptäcker automatiskt när det har kommit nya avsnitt, laddar ner de tillhördande mp3-filerna och talar om för mig vilka olyssnade avsnitt jag har. Mycket enklare än att försöka passa sändningstiderna för vanliga radioprogram!

Några av de bästa podcast om science fiction jag hittat hittills är dessa:

• Escape Pod (sciencefictionnoveller)
  
• Podcastle (fantasynoveller)
  
• Pseudopod (skräcknoveller)
  
• I Should be Writing (om skrivande)

(samtliga på engelska)

Jag skulle gärna vilja hitta en podcast som publicerade nyheter om och recensioner av sciencefictionböcker. Någon som har tips?

Andra bloggar om: podcast, escape pod, podcastle, pseudopod, i should be writing, science fiction, sf
Technorati tags: podcast, escape pod, podcastle, pseudopod, i should be writing, science fiction, sf
intressant.se

2008-77: Jens Lapidus: Aldrig fucka upp

Aldrig fucka upp är uppföljaren till Lapidus mycket positivt mottagna debutroman Snabba cash. Nu säger han att det ska bli en trilogi böcker under titeln "Stockholm noir", alla i samma miljö men med olika huvudpersoner. (Detta är för en gångs skull en korrekt användning av ordet "trilogi" -- tre verk som är relaterade men inte direkta fortsättningar på varandra.)

Den som sedan tidigare läst Snabba cash kommer att känna igen mycket. Miljön är fortfarande stockholms undersida, osminkad och brutal. Juggebossen Radovan är en av dem som har mest makt. En del av småbuset vill komma loss till ett vanligt liv men Radovan har hållhakar på dem. Knarket flödar. Berättelsen alternerar mellan tre huvudpersoner varav alla är mer eller mindre brottsliga. Det är inte samma personer som i den förra boken, men känslan i berättandet är detsamma. Handlingen har driv. Lapidus språk är korthugget, upphackat och streetsmart in absurdum -- och det fungerar. Respekt.

Samtidigt så känns det rätt mycket som same same. De tre hänsynslösa männen som berättelsen följer gör det man kan förvänta sig av dem. De backar inte, de känner inte, de förstår inte. De kör på mot vad som bara kan vara deras undergång. Det händer andra saker än i Snabba cash, men det är väldigt tydligt att Aldrig fucka upp är stöpt i samma mall.

Det här är inte en dålig bok, långt därifrån. Om man inte har läst den förra så kommer den här antagligen att vara samma energirush som jag tyckte att den första var. Jag tycker bara att det är lite synd att Lapidus inte varierat sitt koncept lite mer.

Jens Lapidus: Aldrig fucka upp
Bonnier Audio, 2008 (nedladdad som DNs sommarläsning)
Uppläsare: Jonas Malmsjö
22 timmar 20 minuter
ISBN: 9173481793
ISBN13: 9789173481793

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, jens lapidus, aldrig fucka upp, deckare, thriller
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, jens lapidus, aldrig fucka upp, deckare, thriller
intressant.se

2008-76: John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar

Den här novellsamlingen är John Ajvide Lindqvists tredje bok; efter Hanteringen av odöda men före Människohamn. Den innehåller tio texter av väldigt varierande längd. Många har övernaturliga element och många är skräck, men det finns även texter utan någondera elementen.

Om man ska försöka sig på att hitta något slags gemensam nämnare förutom att det rätt ofta handlar om skräcknoveller så är nog det mest framstående att novellerna ofta handlar om helt vanliga människor i helt vanliga miljöer. Det är inga hjältar utan vem som helst, men de drabbas av väldigt underliga händelser. Eftersom Lindqvist som vanligt är mycket bra på att beskriva sina personer så att man tycker att man känner dem så redan i början av texterna så blir texterna ofta starka när personerna sedan drabbas av svårigheter.

Förutom själva novellerna innehåller boken också ett hyfsat långt efterord där man får lite bakgrund till en del av novellerna. Det här är något som vissa författare (Stephen King, Harlan Ellison, Isaac Asimov) gillar att göra, och jag tycker att det nästan alltid brukar vara intressant att få reda på lite om hur texten kom till eller varför.

Som i alla novellsamlingar finns det naturligtvis starkare och svagare texter här, men på det hela taget tycker jag att den här boken befäster Lindqvists redan tidigare starka ställning som en mycket intressant författare. Just nu uppfattas han som en skräckförfattare, men jag misstänker att han likt sin genrefrände Stephen King kommer att ge sig ut på utflykter till andra genrer framöver. Vart han än bestämmer sig för att resa så kommer jag att följa efter.

John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
Ordfront, 2006
393 sidor
ISBN: 9789170373008

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, john ajvide lindqvist, pappersväggar, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, john ajvide lindqvist, pappersväggar, skräck
intressant.se

Novellproblem

För rätt många år sedan fick jag (från en låttext av Frontline Assembly) en ide till en novell. Det tog ytterligare några år innan jag kom på hur man skulle kunna använda den i en text, men till slut blev den i alla fall skriven.

Jag har visat novellen för ett antal personer, och jag tror inte att någon hittills har fattat vad det är som egentligen händer i den, och det innebär att ingen har hittat den tanke som ursprungligen fick mig att skriva novellen. Det känns som en begränsad framgång, minst sagt.

Jag har av och till funderat på hur man skulle kunna göra om texten så att min tanke blir tydligare, men inte kommit på något. Nu var det länge sedan jag ens tänkte på novellen. Förrän alldeles nyss när jag kom på vad som borde vara en uppenbar lösning på problemet att få läsaren att fatta vad det är jag vill få fram. Det bästa sättet att lösa ett problem kanske är att helt enkelt glömma bort det och låta det lösa sig självt.

Jag har visserligen inte skrivit om novellen än, men det borde vara möjligt utan allt för genomgripande ingrepp mer än i slutet. Ett potentiellt problem är att det kan komma att kännas lite som deus ex machina. Å andra sidan tänkte jag mig redan från början att läsaren skulle inse vad som pågick på slutet och få omvärdera det som hänt tidigare, så det är kanske inte så fel. Ho hum.

Andra bloggar om: skrivande, science fiction, sf, noveller
Technorati tags: skrivande, science fiction, sf, noveller
intressant.se

Oväntat möte

Camilla och jag gick en sväng i vår närmsta skog för att se om vi kunde hitta några kantareller. Det var på det hela dåligt med svamp (även om Camilla till slut hittade en handfull småkantareller (som fick stå kvar) så att vi i alla fall hittade något), men däremot mötte vi en älg. Jag trodde först att det var någon som var ute och plockade bär eller så vi hörde, men när ljuden i skogen kom lite närmare såg vi att det var något större (som kanske för den delen letade efter bär).

Älgen verkade inte intresserad av att bekanta sig närmare med oss utan klev iväg på ungefär tio meters avstånd. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, och även om jag hade haft det vet jag inte om jag hade hunnit få till något kort (och för den delen var det träd mellan oss och älgen).

Andra bloggar om: natur, älg
Technorati tags: natur, älg

2008-75: Stephen King: Wizard and Glass

Stephen King började skriva serien The Dark Tower för över 25 år sedan men det är inte så länge sedan den sjunde och sista delen kom ut. Jag läste de första tre delarna när de kom ut i överkomliga utgåvor (först fanns de bara i begränsad lyxutgåva). Efter det tog det sex år innan del fyra kom ut, och när den väl kom så kände jag att jag tappat greppet lite om vad som hänt i de första tre delarna och den fjärde blev stående oläst, speciellt som det fortfarande var tre delar kvar i serien som inte var utkomna.

Nu när hela serien finns tillgänglig bestämde jag mig för att det var dags att hugga in på den igen, och började med att läsa handlingssammandrag av de första tre delarna på nätet. När jag sedan öppnade del fyra så började den också med ett handlingssammandrag, så det gjorde inte så mycket att jag väntade ett tiotal år med att läsa den.

Revolvermannen Roland och hans ka-tet inleder boken med att vara fast ombord på det intelligenta tåget Blaine som helst vill köra ihjäl dem. Han går till slut med på att släppa ut dem oskadda om de kan prestera en gåta som han inte kan gissa svaret på. Till slut lyckas de komma av tåget och hamnar då på en station där alla är döda. De hittar löpsedlar som berättar om farsoten "Captain Trips". Den som läst The Stand känner igen sig.

Det här är ett återkommande drag i The Dark Tower-serien. Den innehåller massor av referenser (mer eller mindre uppenbara) till andra King-verk. Ett av de andra jag tänkte på var frasen "Maybe si, maybe no." som dyker upp i den här romanen, men som används som ett slags catchphrase i Duma Key (som jag läste före denna, men som är skriven mycket senare). En annan är personen Flagg som förekommer i ett antal King-romaner.

Det är svårt att bedöma den här boken på egna meriter, dels för att den är en liten del mitt i en lång serie, dels för att den dessutom gör väldigt lite för att driva handlingen framåt. En bit in i boken börjar Roland berätta en händelse från hans ungdom, och det visar sig att den berättelsen kommer att ta upp lejonparten av boken. Ur hela seriens perspektiv så är den här tillbakablicken en del av förklaringen till Rolands personlighet, men den fungerar även att läsa som en egen berättelse.

Stephen King: The Dark Tower 4: Wizard and Glass
Illustrationer: Dave McKean
Plume, 1997
672 sidor
ISBN: 0452279178

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, stephen king, the dark tower, wizard and glass, fantasy, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, stephen king, the dark tower, wizard and glass, fantasy, skräck

2008-74: Mari Jungstedt: Den mörka ängeln

Det här är Mari Jungstedts sjätte deckare om poliskommissarie Knutas. Jag har inte läst någon av de tidigare men det kändes som om jag fick ett tillräckligt grepp om personer och miljö i alla fall. I själva verket tycker jag att Jungstedt lyckas bygga upp riktigt bra personteckningar trots att detta är en del långt in i en serie.

Den gotländske festfixaren Viktor Algård blir mördad under invigningsfesten för ett nytt stort kongresscenter i Visby. Algård är en publik person med många affärskontakter, och som sådan har han hunnit samla på sig ett antal ovänner. Men vem av dem har varit beredd att gå så långt som till att mörda honom? Förutom Knutas rotar även tevejournalisten Johan Berg i fallet tillsammans med sin fotograf Pia Lilja som är infödd gotlänning och verkar känna ungefär varannan människa på hela Gotland. Hennes kontaktnät är ovärderligt när det gäller att få tips om personer som vet intressanta saker.

Själva mordgåtan är kompetent ihopsatt om kanske inte så väldigt överraskande. Som vanligt i en modern deckare så har Knutas även problem på hemmafronten. I hans fall rör det sig om bristande kontakt med sina tonårsbarn. Just den biten känns mest som ett påhäng, men däremot tycker jag att det moraliska dilemma han drabbas av en bit in i boken gav den en extra dimension. För den delen finns det en extra finess med mordfallet som sådant som är lite skoj också, men jag tänker inte avslöja här vad det är.

Som alla deckare, tycks det, innehåller även denna stycken som är skrivna ur mördarens perspektiv. De bryter lite mot konventionen genom att inte vara kursiverade, men å andra sidan är de periodvis skrivna ut två olika personers synvinklar. Personligen tycker jag att det här greppet kan vara trevligt någon gång ibland, men just nu får det för mycket utrymme i för många böcker.

Mari Jungstedt: Den mörka ängeln
Albert Bonniers Förlag, 2008
318 sidor
ISBN: 9789100118211

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, mari jungstedt, den mörka ängeln
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, mari jungstedt, den mörka ängeln

Ny leksak: Nikon D50

I går bestämde vi oss för att slå till och köpa en digital systemkamera. Vi har haft en gammal analog Nikon F80 liggande oanvänd ett tag, så det blev en Nikon. Närmare bestämt blev det en begagnad Nikon D50 för vår gamla analoga och en del pengar. D50 liknar den lite modernare D40, men till skillnad från den så har den inbyggd autofokusmotor, och det gör att den fungerar med våra gamla objektiv som kräver att kameran har motor eftersom de inte har någon egen. För att använda våra objektiv på en modern kamera skulle vara tvugna att köpa en D80, och den kostar mycket mer.

En D80 kan naturligtvis mer än en D50, men jag betvivlar att det är några funktioner vi kommer att sakna. Ingen av oss har några direkta fotokunskaper, så steg ett nu får bli att skaffa lite sådant. Jag tror att vi klarar oss bra med en D50 ett bra tag. Min spontana känsla är att det är mycket viktigare vilka objektiv man har än vilken kamera man har (bättre objektiv har bättre ljusstyrka vilket ger möjlighet att ta i sämre ljusförhållanden och/eller med kortare slutartider och därmed bättre skärpa).

Just nu har vi dessa objektiv:

• AF-S Nikkor 18-55 1:3.5-5.6 G ED (D50:n standardobjektiv, som ingick)
  
• AF Nikkor 28-105 1:3.5-4.5 D (med makro)
  
• Sigma 70-300 1:4-5.6 D (med makro vid 300mm)

Just nu har jag bara koll på vad siffrorna i objektivbeskrivningarna betyder, inte bokstäverna. Det ger sig nog så småningom. Med anledning av det här köpet så hamnar en separat riktbar blixt och en trådlös fjärrkontroll till fjärrutlösaren på önskelistan. Och naturligtvis vore det trevligt med ett riktigt bra objektiv, men tyvärr tenderar objektiv att ha prislappar som är relativt väl korrelerade med sina prestanda, så ett sådant är dyrt...

Härom dagen började jag så smått med att importera alla våra existerande digitalfoton (tusentals) i f-spot för att tagga dem så att det ska bli lite ordning på dem. Det kommer att ta tid innan det är klart, men förhoppningsvis ska det gå att hitta bland dem sedan. Det vore kanske också en god idé att börja använda mitt flickrkonto lite mer aktivt.

Näckros i Stångån

Andra bloggar om: kamera, foto, nikon
Technorati tags: kamera, foto, nikon

Stiltje...

Jag har semester. Även om jag inte haft några tekniska problem kändes den här strippen ändå relevant.



Andra bloggar om: semester, serier
Technorati tags: semester, serier

Tysk- och LEGOland

Camilla hann före mig med att förklara varför jag inte har skrivit något här på ett tag.

Andra bloggar om: semester, resor
Technorati tags: semester, resor

Pekade Sherlock Holmes ut fel mördare?

I boken L’Affaire du chien des Baskerville hävdar den franske litteraturvetaren Pierre Bayard att Sherlock Holmes pekar ut fel person som mördare i Baskervilles hund. Han grundar sig på en noggrann analys av boken och pekar på ställen där ledtrådarna i berättelsen inte stämmer med slutledningarna, och avslutar naturligtvis med att framföra ett annat förslag på mördare. I sin understreckare om detta hävdar Hans-Roland Johnsson i sin tur att den nya mördaren inte känns speciellt trovärdig, och framför allt att det finns en troligare kandidat (men han låter däremot bli att avslöja vem han syftar på).

Man kan naturligtvis tycka vad man vill om att skriva en hel bok där man hävdar att en fiktiv detektiv har gjort ett fel, men jag tycker att det är häftigt att en bok som är över 100 år gammal fortfarande är så intressant att folk lägger ner allt detta arbete på den.

Jag tycker om folk som tar fiktion på allvar.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, sherlock holmes, baskervilles hund, pierre bayard, hans-roland johnsson
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, sherlock holmes, baskervilles hund, pierre bayard, hans-roland johnsson
intressant.se

Varifrån får du dina idéer?

Sciencefictionförfattaren Harlan Ellison brukar (som många andra författare) få frågan "varifrån får du dina idéer?". Han har ett standardsvar:

Go ahead, ask me the dumbest question a writer can be asked:

DUHH, WHERE D'YA GETCHER IDEAS?

My answer is always the same --- since there is no answer to this query. At least neither Plato nor Socrates nor Shakespeare could make the codification. When some jamook asks me this one (thereby revealing him/herself to be a person who has about as much imaginative muscle as a head of lettuce), I always smile prettily and answer, "Schenectady."

And when the jamook looks at me quizzically, and scratches head with hairy hand, I add: "Oh, sure. There's a swell Idea Service in Schenectady; and every week I send 'em twenty-five bucks; and every week they send me a fresh six-pack of ideas."

And wouldja believe it...there is always some demento who asks me for the address.

Som synes på bilden ovan kanske det inte är ett så knasigt påhitt som man skulle kunna tro.

[Via Boing Boing och Neatorama.]

Andra bloggar om: skrivande, harlan ellison
Technorati tags: skrivande, harlan ellison
intressant.se

OK för att läsa om zombies, men att bli en?

Jag har läst massor av skräcklitteratur och tycker rätt bra om genren. Jag har inget emot en zombieberättelse då och då; de senaste jag läste var Stephen Kings Signal och John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda.

Rick i Montreal (på bild till vänster) är en mycket större fan av zombies än vad jag är. Han har tatuerat hela kroppen för att han ska se ut som en zombie.

Andra bloggar om: skräck, zombies, tatuering
Technorati tags: skräck, zombies, tatuering
intressant.se

2008-73: Joe Hill: Vålnader

Vålnader är Joe Hills debutnovellsamling och följdes av Heart-Shaped Box även om de publicerades i den omvända ordingen på svenska.

För den som missat det (det framgår inte av den svenska utgåvan) så är Joe Hill son till Stephen King, och det finns en hel del likheter. De flesta texterna i Vålnader är skräck, men det finns även en del andra som för tankarna till Kings rena barndomsskildringar utan övernaturligheter. Personteckningen är ofta fantastisk och inte i någon novell mindre än riktigt bra.

Här finns historier där ett krypande obehag smyger sig på en och andra där otrevligheterna kastar sig över en på ett tidigt stadium. En del historier är våldsamma, andra är återhållna. Alla är de producerade av en författare som har en imponerande kontroll över det han gör. Och detta är en debutbok! Jag gillade Heart-Shaped Box men den här är bättre.

Joe Hill: Vålnader (20th Century Ghosts)
Norstedt, 2008 (originalet 2005)
Översättning: Gabriel Setterborg
384 sidor
ISBN: 9789113019093

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, noveller, joe hill, vålnader
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, noveller, joe hill, vålnader

Hur långt till omredigering av gamla filmer?

Det är tal om lagstiftning i Storbritannien för att begränsa glamouriseringen av rökning på film. För några år sedan var det uppenbarligen bara bad guys som rökte på film, medan det nu blir vanligare igen att vem som helst i en film kan röka. Eftersom de flesta som börjar röka gör det innan de fyller 18 år vill man begränsa förekomsten av positiva bilder av rökning.

Frågan är hur länge det dröjer innan Connie Willis' roman Remake där huvudpersonen jobbar med att redigera bort saker som blivit oacceptabla ur gamla filmer, som exempelvis rökningen i Casablanca, blir verklighet.

Jag tycker dock att det är stor skillnad på moderna filmer och äldre när det gäller rökning. Jag råkade se en film från 1940-talet häromsistens och det kändes som om alla i den rökte hela tiden. När man får se klipp från gamla teveprogram känns det också väldigt ovant att se folk som blir intervjuade eller så sitta och röka.

Jag tycker att det vore att gå för långt att plocka bort rökning ur gamla filmer och böcker, på samma sätt som det är fel att plocka bort böcker som innehåller andra företeelser som vi i dag motarbetar (slaveri, kvinnoförtryck, rasism, etc). Jag är däremot helt för det sentida rökförbudet som införts i Sverige och på många andra ställen. Det är väldigt trevligt att man numer kan gå ut på restaurang utan att bli totalt inrökt. Jag har inget emot att vuxna människor får röka om de nödvändigtvis vill, men deras frihet att röka slutar innan min rätt att slippa drabbas av deras rök. Det borde vara självklart för alla att man inte ska röka där det kan störa andra, som exempelvis precis vid ingångar eller vid busshållplatser. Jag skulle för den delen utan att blinka rösta för att klassa rökning i samma rum som barn som misshandel.

Andra bloggar om: böcker, film, rökning, droger
Technorati tags: böcker, film, rökning, droger

Ladda ner Lapidus

I dag är sista dagen man kan ladda ner hela Jens Lapidus Aldrig fucka upp som ljudbok från DN. De senare delarna kommer att ligga kvar ett tag till, men om man inte varit med från början och hämtat den första delen så är det sista chansen i dag.

Jag har precis stoppat in filerna i min mp3-spelare men inte hunnit börja lyssna än. Förhoppningsvis är den lika bra som Snabba cash.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, jens lapidus, aldrig fucka upp
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, jens lapidus, aldrig fucka upp
intressant.se

2008-72: Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt: De övergivnas armé

Jag har varit medveten om De övergivnas armé: En bok om rollspel (1997) ända sedan den kom ut men det har inte blivit av att läsa den. Att den inte har något värde när det gäller att sprida kunskap om rollspel har stått klart sedan länge, men eftersom det är ont om böcker om rollspel på svenska kan det alltid vara kul att bilda sig en egen uppfattning om den istället för att enbart förlita sig på recensioner. Tyvärr är väl den här bokens främsta merit att den har gett de värsta paranoida vanföreställningarna om rollspel ett ansikte. Jag orkar inte göra någon genomgång av alla faktafel och mystiska insinuationer boken innehåller. Björn Hellqvist har publicerat en genomgång av alla brister i boken som är mycket mer grundlig än jag skulle kunna åstakomma, så jag hänvisar helt enkelt dit för dem som vill ha alla fel utpekade för sig.

Den enda bok jag kommer på som innehåller samma kombination av faktaslarv, insinuationer och allmänt domderande är Åke Ohlmarks Tolkien och den svarta magin, men den har i alla fall den förmildrande omständigheten för sig att den utkommit på ett litet förlag medan De övergivnas armé utgetts av Norstedts som man kan tycka borde klara av lite bättre faktakontroll än vad den här boken fått (ingen, tycks det).

Boken driver flera teser med ungefär samma substans (det vill säga just ingen), men utifrån olika argument. Här är några exempel:

• Rollspel är i själva verket inte spel utan läromedel i våld, droger och giftanvändning.
  
• Rollspelsrörelsen är i själva verket en militär organisation som när som helst kan byta inriktning och försöka ta över Sverige.
  
• Rollspelsrörelsen har kopplingar till scientologin, rasism och satanister.
  

Det riktigt tråkiga med den här boken är inte att den är så full av faktafel och insinuationer utan att jag tror att den hade en signifikant effekt när det gällde att slutligen knuffa bort rollspel från vanliga butiker och till specialaffärer. När jag började spela rollspel i mitten av 1980-talet kunde man köpa rollspelsböcker i flera olika vanliga leksaksaffärer i Linköping, och så var det i några år till. Jag vet inte i hur stor grad migrationen mot specialbutiker som berodde på vikande försäljning och hur mycket som berodde på moralpanik i media.

Det första som hände var vaga artiklar om att ungdomar hade blivit inspirerade av rollspel att begå våldsdåd eller andra brottsligheter. De här skriverierna hade normalt lika mycket substans som motsvarande skriverier om videofilm, rock'n'roll eller jazzmusik, men (återigen normalt) så är mediadrevets logik sådan att fakta inte spelar någon större roll; det är rubrikerna i de initiala artiklarna som är det väsentliga. Korrigeringar publiceras normalt inte alls, och om de gör det så är det på en undanskymd plats.

Som nästa punkt publicerade Äventyrsspel rollspelet Kult 1991. Det hade publicerats våldsamma rollspel förut, på samma sätt som en krigsfilm eller indianer och cowboys är våldsamt, men Kult var annorlunda genom att vara genomtänkt, personligt och närgånget. Kult är inte trevligt och utger sig inte för att vara det. Det rekommenderades från 15 år, och det finns en mycket god anledning till det. Rollspelet Kult backar inte för att ta upp teman som incest eller våldtäkt, precis som andra konstinriktningar (litteratur, film, drama, etc) kan göra det, men det betyder inte att resultatet är njutbart för alla. Det betyder å andra sidan inte heller att resultatet automatiskt är mindre värt. Det är ingen som tycker att Kung Oeidipus är skräp eller bör förbjudas bara för att pjäsen behandlar incest. Gapet från de mer eller mindre Sagan om Ringen-inspirerade rollspel som då var normen till Kult var stort, och det gjorde att det uppstod en infekterad debatt i media med högljudda krav på förbud.

Slutligen kom De övergivnas armé ut och satte allt detta på pränt från ett respektabelt bokförlag. Jag skulle tro att de flesta som läste den här boken inte hade någon personlig erfarenhet av rollspel och tog dess utsagor för sanna, och det ledde till att rollspel allt mer trängdes undan till några enstaka specialbutiker istället för att som tidigare finnas på hyllorna i vilken leksaksbutik som helst. Med tanke på att de som växte upp med rollspel på 1980-talet numer tillhör den generation som driver leksaksbutiker kanske man kan hoppas på en återgång.

Didi Örnstedt har en blogg där hon ibland lägger ut utdrag ur De övergivnas armé.

Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt: De övergivnas armé
Norstedt, 1997
231 sidor
ISBN: 9119719019

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, spel, rollspel, moralpanik, kult, didi örnstedt, björn sjöstedt, de övergivnas armé
Technorati tags: böcker, läsning, spel, rollspel, moralpanik, kult, didi örnstedt, björn sjöstedt, de övergivnas armé

Bokmässa i Stockholm nästa år

Tydligen är det dags för ett nytt försök med en bokmässa i Stockholm. I november nästa år blir det Bokens dagar i Älvsjömässan, och till skillnad från Bok och bibliotek i Göteborg så kommer man att fokusera på privatpersoner istället för branschfolk.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokmässan, bokens dagar
Technorati tags: böcker, läsning, bokmässan, bokens dagar

Pacman äldre än man tidigare trott!

Jag har just kommit över definitiva bevis att datorspelet Pacman är mycket äldre än man tidigare trott. Namcos spel från 1980 är i själva verket bara en kopia av en tidigare implementation av en okänd hacker från Norrköpingstrakten. Hans version är som synes stencool!

Spöke från original-Pacman som hällristning vid Himmelstalund i Norrköping.

I går och i dag har vi varit på minisemester tillsammans med en annan familj. Vi började med en fika vid hällristningarna vid Himmelstalund i Norrköping. Sedan fortsatte vi med att först besöka Femörefortet och sedan paddla kajak utanför Oxelösund i strålande solsken. Barnen badade medan vi vuxna satt på klipporna och slappade i solen.

I dag har vi varit på Bodaborg och klättrat runt i deras äventyrsbana. Vi vuxna och Martin bildade ett lag och de lite större barnen bildade ett annat. Efter en dags klättrande, krypande, och klurande hade vi lyckats klara av ungefär tolv banor var, även om det inte var riktigt samma uppsättning banor för alla. Bodaborg var riktigt skoj. Man ska nog vara lite större än Martin (snart sju år) för att ha fullt utbyte av det. Han hade också roligt, men det var en del banor som han inte kunde vara med på eftersom han helt enkelt var för kort.

Andra bloggar om: semester, bodaborg, spel, pacman
Technorati tags: semester, bodaborg, spel, pacman

2008-71: Sven Christer Swahn: Mina kära döda

Redan titeln anger tonen för hela den här novellsamlingen. Den karaktäriseras till stor del av ett slags godmodigt vemod. Detta syns klart i exempelvis den novell jag fann bäst, Orgeladjunkten, om en lärare som inte trivs med sin tjänst och bostad och istället bosätter sig på skolan, i orgeln, och sedan överlever genom att äta rester från skolbespisningen. Under icke skoltid kan han i lugn och ro tillägna sig skolans bibliotek, instrument från musiksalen och så vidare utan att behöva konfronteras med några besvärande människor. Hans enkla liv och hans kärlek till denna okomplicerade tillvaro framgår klart trots den skenbart torftigheten i hans tillvaro. Även många av de övriga novellerna är på det här sättet mer intresserade av persongestaltning och stämning än av handling. Gott så, tycker jag.

Sven Christer Swahn: Mina kära döda
Lindfors, 1977
125 sidor
ISBN: 9172680474

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, sven christer swahn, mina kära döda
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, sven christer swahn, mina kära döda

Härnäst: vatten är vått

En gissningsvis lång och grundlig undersökning har kommit fram till att vatten på flaska står för mindre koldioxidutsläpp än exempelvis mjölk, öl eller läsk. Det var ju ... oväntat. För att inte tala om ointressant. Att det blir utsläpp av att transportera buteljerat vatten en massa i onödan är uppenbart. Att det blir mer utsläpp av att transportera samma vatten om det dessutom är behandlat (man har bryggt öl av det, exempelvis) inser vem som helst.

Det som behöver framhävas är att vanligt kranvatten fungerar lika bra att släcka törsten med som dyrt vatten på flaska, men är bättre både för miljön och plånboken.

Andra bloggar om: miljö
Technorati tags: miljö

2008-70: Erlend Loe: Gör vad du vill

En dag får 18-åriga Julie ett SMS från sin far som tillsammans med resten av hennes familj befinner sig i ett flygplan som håller på att störta över Afrika: Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa.

Boken är skriven som Julies dagbok medan hon planerar sitt spektakulära självmord för att återförenas med sin familj. Eftersom hon är fullt inställd på att inte leva så länge till så tar hon inte alltid så hårt på vad andra tycker vilket gör att boken ofta är rätt humoristisk. Samtidigt känns den också som ett välgjort och allvarligt menat försök att porträttera en ung människa med självmordstankar.

Den här blandningen av humor och allvar må tyckas halsbrytande men den fungerar riktigt bra. Det här är den första boken av Erlend Loe jag läser men jag ska definitivt prova fler.

Erlend Loe: Gör vad du vill (Muleum)
Alfabeta, 2008 (originalet 2007)
Översättning: Lotta Eklund
158 sidor
ISBN: 9789150109153

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, erlend loe, gör vad du vill
Technorati tags: böcker, läsning, erlend loe, gör vad du vill

Pseudopod 92: The Sloan Men

Pseudopod 92 är The Sloan Men av David Nickle.

För första gången följer Judith med sin pojkvän Herman till hans föräldrar, men så fort hon kommer dit känner hon att något inte är som det ska. Herman och hans far ger sig iväg någonstans och fru Sloan tar fram ett fotoalbum och börjar berätta om familjen för Judith. Det är ju en kliché att svärmödrar ska säga saker som man inte vill höra, men detta ligger en bra bit utanför vad man förvänta sig även av en sådan konversation. Som man kan ana av novellens titel är det inte mellan familjen Sloan och utbölingen Judith som skiljelinjen går utan mellan far och son Sloan å ena sidan och Judith och hennes tilltänkta svärmor.

Jag tycker att novellen är starkast i den delen när det verkliga tillståndet i familjen Sloan långsamt klarläggs, men även den mer dramatiska upplösningen fungerar.

Novellen finns i tillgänglig på nätet i sin helhet.

Andra bloggar om: ljudböcker, podcast, pseudopod, noveller, skräck, the sloan men, david nickle
Technorati tags: ljudböcker, podcast, pseudopod, noveller, skräck, the sloan men, david nickle