2009-53: Stephen King: Storm of the Century

Storm of the Century är inte någon roman, det är en screenplay. Det är alltså manuset för en teveserie; det man använder som grund för att filma. Det betyder att det inte bara är uppdelat i kapitel, det är också uppdelat i scener, en för varje kameravinkel. För varje scen får man reda på vad som finns i bild, vilka personer som är där och så vidare, och sedan kommer dialogen tydligt uppmärkt med vem som säger vad. Det är ungefär som att läsa en pjäs, fast med ovanligt tydliga scenanvisningar. Just det sista gör att skillnaden mot att läsa en vanlig roman inte är speciellt stor. Genom stora delar av texten kändes det faktiskt som om jag läste en film och såg bilder framför mig. Jag brukar inte ha så tydliga bilder framför mig när jag läser en bok.

Boken utspelar sig på en liten ö utanför Maine. Den drabbas av en ovanligt kraftig storm, komplett med strömavbrott, snöoväder och avbrott i all kontakt med fastlandet. I sig är det inget ovanligt för människorna som bor här. Stormar får man leva med på öarna.

Stormen är dock inte deras enda problem eller ens deras värsta problem. Innan stormen bryter ut på allvar sker ett blodigt mord på en gammal dam, och när deltidspolisen Mike kommer till platsen sitter mördaren lugnt kvar i damens fåtölj och låter sig bli arresterad. Linoge som han heter verkar helt oberörd av mordet och påpekar lugnt när Mike och hans assistent gör misstag, men försöker inte dra nytta av dem. Det känns nästan som om det är fången som leker med polisen, trots att det är han som har handklovarna på sig.

Allt medan stormen rasar över ön sitter han sedan i den enda cellen i bakre delen av lanthandeln, helt stilla på sin brits. Underliga saker händer på ön medan Linoge sitter och verkar vänta på något.

Beskrivningen av stormen som har ön i sitt grepp på det fysiska planet och Linoge som på något sätt verkar ha ön i något slags mentalt grepp är mycket väl utförd. Bilder och teman återkommer, och med små medel får man intrycket att Linoge är mycket hotfull, trots att han bara sitter still.

Det intressanta med den här texten är att den börjar med att framställa Linoge som ond och öborna som på det hela taget goda. Så enkelt är det dock inte. När Linoge konfronteras med öbor visar det sig att han vet saker om dem. Han känner till saker de gjort som de tror att ingen annan vet om, och han berättar dem gärna för andra. Stämningen på ön förändras snabbt när människors hemligheter börjar komma ut, och det gör knappast den redan tryckta atmosfären trevligare. Framför allt är det intressant att se hur vi går från en illusion av att världen är svart-vit till något mycket mer nyanserat: ingen är fläckfri och utan hemligheter. När alla sedan väl vet det, vad är de då kapabla att göra? Linoge har en anledning till att komma till ön, men kan han övertyga öborna att göra som han vill? Hans mål är diaboliskt från öbornas sida men helt rimligt utifrån Linoges perspektiv, och det hanteras väl, faktiskt bättre än jag först vågade hoppas.

Det här är en av Stephen Kings mindre kända verk, men det är synd. Det är en av de bästa King-titlar jag läst på länge.

Stephen King: Storm of the Century
Pocket Books, 1999
376 sidor
ISBN: 0-671-03264-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, stephen king, storm of the century
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, stephen king, storm of the century