2009-56: Anna Jansson: Först när givaren är död

Först när givaren är död är den senaste delen i Anna Janssons deckarserie om polisen Maria Wern. Tyvärr är det inte någon av de bättre.

Under kort tid hittas flera personer döda i trakten kring Roma på Gotland, och en person försvinner i samband med att hennes hus bränns ner. Maria Wern börjar gräva i fallet och det är uppenbart att personerna som drabbats känner varandra i olika grad, men att hitta något motiv är mycket svårare.

Det som fallerar med boken är egentligen inte deckarhistorien i sig. Den kretsar kring diverse historiska fenomen och känns vettig. Problemet ligger istället i språket och hur boken är skriven. Till att börja med känns det ofta som om man läser något slags journal snarare än en roman. Det är gott om rätt långa avsnitt som bara beskriver bakgrund utan något försök till dramatisering. Det som är mest irriterande tycker jag dock är vissa delar av själva språket. En av personerna är en ung man som kanske inte riktigt är en värsting men som i alla fall har domar mot sig och som absolut inte heller är någon svärmorsdröm. När han pratar så går det inte att skilja hans repliker från de som yttras av en 80-årig kvinna (förutom att han svär mer); ordvalen är precis de samma och rätt ålderdomliga. Vilken ungdom skulle få för sig att använda ordet "kavat" på fullt allvar?

Anna Jansson: Först när givaren är död
Norstedts, 2009
Uppläsare: Marie Richardson
9 CD
ISBN: 978-91-7313-577-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, anna jansson, först när givaren är död, maria wern,
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, anna jansson, först när givaren är död, maria wern,