måndag, april 13, 2009

Bokkedjan 16: Vår

De senaste dagarna har vädret plötsligt blivit riktigt sympatiskt, så det känns som om det börjar bli dags att ha Vår som startpunkt för veckans bokkedja. Den kommer lite senare än vanligt, men på sätt och vis är det ju söndag i dag så det får ni stå ut med.

Att hitta en bok som passade in på "vår" var svårare än jag först trodde att det skulle vara eftersom det är en årstid som i alla fall jag gärna ser fram emot. Bertil Mårtenssons Vingmästarens dotter handlar inte så mycket om våren som sådan, men vårens ankomst är samtidigt mycket viktig för huvudpersonerna eftersom det är när våren tar över efter den stränga vintern som det är dags för den stora vårkapplöpningen. Tävlingen sker med hjälp av bevingade djur som lever i symbios med människorna; själva består de inte av så mycket mer än ett par vingar och klor så att de kan hålla fast en människa. Under det året som boken handlar om så får den här kapplöpningen mycket större betydelse för huvudpersonernas liv än man någonsin kunnat tro.

Även i Harry Potter-böckerna förekommer tävlingar där människor flyger omkring med hjälp av något, men här handlar det om magiska kvastar, och det är inte en kapplöpning utan trollkarlssporten quiddich. Precis som i Vingmästarens dotter är det en tävling som huvudpersonerna tar på stort allvar, och som inte alltid slutar på det sätt de tänkt sig.

Från magiskolan Hogwarts i Harry Potter-böckerna var det lätt att associera till magiskolan Roke i Ursula K. Le Guins trilogi om Övärlden. Här måste jag medge att mina minnen är ganska dimmiga eftersom det var länge sedan jag läste böckerna, men jag minns det som att (den blivande) trollkarlen Geds upplevelse av att komma till Roke på sätt och vis var lite lik Harry Potters; han vet från början inte att han kan trolla men visar sig vara en mycket kraftfull trollkarl. Och till slut får även han flyga, genom att rida på den jättelika draken Kalessin.

När åren gick insåg Le Guin att hon inte var nöjd med hur hennes tre första Övärlden-böcker var rätt normal fantasy med kvinnor i sekundära roller, så hon kompletterade serien med en del till med ett mer medvetet feministiskt anslag. En annan författare som låter sina personliga åsikter färga av sig på sina fantasyvärldar är China Miéville vars socialistiska credo är klart synligt i hans genombrottsroman Perdido Street Station. Romanen utspelar sig i en skitig storstad som har många likheter med Dickens London, och det är underklassen som står i fokus. Några personer håller till och med på att publicera subversiva pamfletter. För att göra den här bokkedjan ovanligt tematiskt sammanhållen måste jag också påpeka att huvudpersonen ägnar mycket av sin tid åt att försöka komma underfund med hur fåglarna bär sig åt när de flyger, för att kunna återskapa det.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se