2008-64: Anna Jansson: Inte ens det förflutna

På ytan är det här en Anna Jansson-bok i mängden; polisen Maria Wern är huvudperson, det är en deckare, den utspelar sig på Gotland, handlingen har något med sjukvården att göra, och Maria Werns privatliv är trassligt. Så långt är allt som vanligt. Den här boken känns dock hafsig på ett sätt som de tidigare inte gjort, och det blir speciellt tydligt eftersom den föregående boken, Pojke försvunnen, var en av de bästa i serien.

Inte ens det förflutna kretsar kring en rehabiliteringskurs för några medelålders kvinnor. Den hålls på Gotska sandön och har karaktär av överlevnadskurs, för att kursdeltagarna ska komma närmare varandra. Den egentliga anledningen med det är naturligtvis att placera den här skocken höns på en avlägsen plats utan någon kontakt med andra. Kursen hålls i september när det inte finns någon bemanning på ön, och en storm gör att man inte kan räkna med att någon tittar in av en slump. För att komplettera detta så har deltagarna redan vid kursstarten fått lämna ifrån sig sina mobiltelefoner för att inte distraheras av dem. Det handlar alltså om ett slutna-rummet-mysterium i modern tappning.

För att undvika hot kring en förestående rättegång så skickas Maria Wern iväg på den här kursen tillsammans med en skara kvinnor som är elallergiker, personlighetsterapeuter och andra liknande saker som ligger i gränslandet av normal sjukvård. Jag misstänker att Anna Jansson tänkt sig att en del av detta skulle framstå som satir, men hennes beskrivningar av de här människorna varierar i huvudsak mellan tafflig och plump.

Exakt vilken grad av naturliv kursen kommer att kräva har inte framgått i förväg, och en del av deltagarna kommer försedda med högklackade skor och dryg attityd. När de inser att det verkligen inte finns någon möjlighet att ta sig tillbaka till civilisationen förrän om en vecka när kursen är slut sansar de sig en aning eftersom det faktiskt verkar nödvändigt med ett visst samarbete för att kunna överleva, men det är inte någon gemytlig stämning som genomsyrar kursen. Den blir definitivt inte bättre när det blir storm, strömavbrott och man hittar en av kursdeltagarna mördad.

Maria Wern försöker lösa fallet, men hon försöker också upprätthålla sin täckmantel på kursen där hon påstår sig vara florist istället för polis. Det går väl så där, som bäst. En rätt stor del av boken upptas av interaktionen mellan kvinnorna på kursen, och den sker till stor del i ett uppskruvat tonläge. Det skulle kunna borga för en tät stämning, men det är inte psykologisk skärpa och sönderfall á la Norén man får utan snarare högljudd Stefan & Krister-fars.

Som avslutning på detta gör Anna Jansson precis som Camilla Läckberg nyligen. Själva deckarhandlingen får en upplösning i slutet av boken, men i gengäld avslutas boken med en cliffhanger som har att göra med de återkommande personerna. Jansson tar inte i lika mycket som Läckberg här, även om tanken i övrigt är påfallande lik.

Anna Jansson: Inte ens det förflutna
Norstedt, 2008
308 sidor
ISBN: 911301823X
ISBN13: 9789113018232

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, anna jansson, inte ens det förflutna, deckare, maria wern
Technorati tags: böcker, läsning, anna jansson, inte ens det förflutna, deckare, maria wern