Nu har jag kommit hem från helgens
bokkollo på Ulvhälls Herrgård i Strängnäs. Ett trettiotal boknördar ägnade sig åt att läsa, diskutera böcker, lyssna på
Christer Hermansson (som inte var lika suddig i verkligheten som på min bild) och allmänt ha trevligt.
Vid ankomsten fick alla en "
goodie bag" med diverse böcker. Det var uppenbarligen inte riktigt samma saker i allas påsar. Min innehöll detta:
Ulrika Kärnborg: Myrrha
Eva Dozzi: Jävla John
Könskrig: Hur vi delas upp och hur vi hör ihop (antologi)
Petra Östergren: Porr, horor och feminister
Unni Lindell: Orkestergraven
Språktidningen nummer 1/2008
Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants (bonusbok från
Jessica)
Jag brukar ofta åka på litterära arrangemang i form av
sf-kongresser. Det finns både likheter och skillnader, och när jag nu har erfarenhet av både tänkte jag passa på att jämföra lite.
Bokkollot hade två programpunkter utspridda över lite drygt ett dygn. Även de mest avslappnade sf-kongresser brukar ha betydligt fler programpunkter än så. Å andra sidan (möjligen som en följd av det låga antalet programpunkter) så var en rätt stor del av deltagarna faktiskt närvarande på programpunkterna.
De två programpunkter som fanns, en kombinerad högläsning och författarintervju och en bokdiskussion om Jonathan Safran Foers
Extremt högt och otroligt nära, hade stora likheter med hur motsvarande programpunkter på en sf-kongress skulle ha sett ut. På en sf-kongress brukar det också finnas ett stort antal paneldebatter där några personer diskuterar ett givet ämne, ofta med inblandning av publiken.
Som namnet antyder handlar sf-kongresser om science fiction, men de handlar inte bara om det. Det normala är att programmet behandar både science fiction och fantasy, oftast primärt i bokform men även teveserier och film brukar behandlas. Enstaka programpunkter om andra sorters litteratur kan också smyga sig in, och de flesta deltagare på sf-kongresser läser även mycket annat och diskuterar glatt andra ämnen.
En stor del av deltagarna på båda sorternas arrangemang verkar, till skillnad från mig, tillbringa en stor del av sin tid med att se på massor av teveserier. Båda arrangemangen har oftast en gemensam middag (på sf-kongresser är det normalt sett frivillig, men de flesta brukar delta). Båda arrangemangen har en bar som tenderar att bli välbesökt framåt kvällskvisten.
Många deltagare på bokkollot tillbringade ganska mycket tid med att läsa. Det är ganska ovanligt på sf-kongresser som mer koncentrerar sig på att skapa forum för diskussioner. Det faktiska intaget av litteraturen brukar de flesta göra hemma för att kunna tillbringa mer tid med att prata med andra eller hänga i baren.
En sf-kongress har normalt sett en eller två hedersgäster, oftast författare inbjudna från utlandet. Dessa deltar i kongressen som vilka andra deltagare som helst och tycker att det är helt naturligt att man slår sig ner vid deras bord och börjar prata om vad som helst. Bokkollot hade en författargäst, men såvitt jag kunde se var han inte närvarande mer än den tid det tog att genomföra den programpunkt han deltog i. Den här möjligheten att kunna diskutera med en författare tycker jag är väldigt trevlig eftersom man kan göra det i ett litet sällskap istället för att behöva ställa frågor under en frågestund.
Bokkollot är ett allt-i-ett-arrangemang. Boende och middag på kvällen ingår. En normal sf-kongress består "bara" av programmet. Middagen är som sagt frivillig, och boende får var och en ordna efter eget tycke, smak och plånbok.
Det här låter som om det finns en massa skillnader, men jag tycker att det i mångt och mycket känns som rätt närbesläktade arrangemang. Den som trivs på det ena lär också trivas på det andra, åtminstone så länge man inte är totalt ointresserad av både science fiction och fantasy.
Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkollo, science fiction, sf, fantasy, sf-kongress
Technorati tags: böcker, läsning, bokkollo, science fiction, sf, fantasy, sf-kongress
intressant.se
Inlägg
Technorati tags: böcker, läsning, serier, elfquest
Skogshuggaren Hermanni Heiskari sitter på isen på enare träsk och pimplar när en luftballong havererar precis i närheten. Han undsätter kvinnan som släpas med i korgen. Hon heter Lena Lundmark och visar sig vara synnerligen rik. Eftersom Hermanni räddat livet på henne erbjuder hon honom att leva lyxliv på hennes bekostnad ett helt år.
Årets bok från Naturskyddsföreningen handlar om design och närbesläktade frågor. För inte så många år sedan var det helt omöjligt att få tag i miljömärkta kläder, och när det sedan började komma enstaka plagg så var det fråga om totalt designbefriade plagg: man fick välja mellan ekologisk produktion och snygga kläder. Nu börjar det tydligen bli ändring på det i takt med att fler designers väljer att jobba med miljömärkta material.
Inger Frimansson verkar mest vara känd som deckarförfattare, men det här är inte någon deckare utan en uppväxtskildring. Nina växer upp precis efter andra världskriget. Till en början flyttar familjen runt en del eftersom faderns arbete kräver det men till slut hamnar man i Jönköping.
Precis som tidigare Doctorow-böcker jag läst så utspelar sig den här boken i det svåra tidsintervallet bara en handfull år från den tid den skrev i. Tillräckligt långt för att mycket ska kunna hända, men inte så länge att man kan hävda att precis vad som helst kan förändra sig.
I drottningens England har barnen i några år fått "book tokens" som de kunnat gå till bokhandeln med och lösa in mot en bok ur ett urval speciellt gjort för World Book Day som britterna av någon anledning har tidigare än resten av världen. Årets urval påstås vara ganska tråkigt, men det finns åtminstone en bok där som intresserar mig.
Två flickor i London råkar snubbla genom något slags portal och finner att de hamnat någon annanstans. Som i Narnia går det att förflytta sig mellan vår värld och den magiska världen om man bara vet hur man gör, men det är det inte många som gör.
Jag missade att skriva om det på rätt dag, men vi har precis passerat trettioårsjubiléet av att The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy av Douglas Adams sändes första gången.
Trots att jag har bott i Linköping i fyrtio år så vet jag egentligen inte speciellt mycket om slottet. Det ligger ganska centralt mitt emot domkyrkan men är trots det ganska anonymt, inklämt mellan träd och bakom staket.
Hans Arnold är antagligen den konstnär vars bilder jag tidigast lärde mig att känna igen, och jag har uppskattat hans bilder sedan dess varhelst jag hittat dem. Det var däremot inte mer än några år sedan som jag först fick reda på att han illustrerat rysarnoveller i Veckorevyn i många år: från 1954 till 1979 producerade han ungefär 1300 illustrationer, en i veckan. Den här boken samlar 250 av dem, utvalda så att det finns bilder från alla åren.
Gary Gygax dog i dag. Han var en av skaparna av det ursprungliga Dungeons & Dragons-rollspelet. 
Den första versionen av D&D publicerades 1974 och följdes 1978 av Advanced Dungeons & Dragons. Tanken var att båda spelen skulle finnas samtigt; D&D för spelare som ville ha ett enklare spel och AD&D för de som ville ha mer avancerade regler. Genom åren har uppdaterade regler publicerats några gånger. Förutom att bryta ny mark med rollspel var Gygax också den som introducerade tärningar med andra antal sidor än de vanliga sex.
Det här är en novellsamling med den gemensamma nämnaren att alla novellerna utspelar sig i London. Nästan alla texterna är rätt korta (max tio sidor) och flertalet av dem har inte heller mycket till handling. Istället skildrar de ett kort förlopp (ofta bara en scen), en plats, en känsla.
Oscar är bara nio år gammal men både smart och lillgammal. Han bor med sin mamma och längtar efter sin pappa som dog i elfte september-attackerna. Precis när planen flög in i huset ringde fadern hem och lämnade flera meddelanden på telefonsvararen. Oscar upptäckte dem först, lyssnade på dem och behöll dem för sig själv. Senare ringde han igen när Oscar var hemma men Oscar kunde inte bringa sig att svara, och efter ett tag bröts samtalet. Oscar och hans mor har aldrig talat om attackerna, och han har inte berättat att han har det inspelade samtalen. 
Så har jag läst ännu en nobelpristagare, men tyvärr måste jag säga att det den här gången var en besvikelse. 
