Det är många som verkar tro att en wiki som Wikipedia aldrig kan uppnå samma kvalitet som gammaldags tryckta uppslagsverk. Det är nog dags att tänka om snart. vetenskapstidskriften Nature har gjort ett test där man skickade ett antal artiklar från både Wikipedia och Encyclopedia Britannica till experter för fackgranskning. Man kom fram till att genomsnittsartikeln i Britannica hade omkring tre fel, medan Wikipedia hade omkring fyra. Man hittade totalt åtta riktigt allvarliga fel, varav fyra fanns i vardera uppslagsverket. Man kan naturligtvis tycka att detta indikerar att Wikipedia ligger långt efter, men då ska man ha klart för sig att Britannica skrivs av en noggrant övervakad stab av experter medan vem som helst kan skriva i Wikipedia, och gör det utan lön. Jag har lagt till en del småsakar som jag sett saknades. Det är också värt att notera att Britannica först kom ut 1768 medan Wikipedia startades 2001. Sådär en 230 års försprång borde göra en del nytta. Själv tror jag att det inte dröjer länge innan gemene man drar sig för att slå upp saker i pappersuppslagsverk eftersom risken då är så stor för fel och inaktualiteter, till skillnad från kollaborativa verk som Wikipedia. [Via Boing Boing.]
J Wynia propagerar för att man ska inte vara så snäll mot sina böcker som det ofta propageras för: skriv inte i dem och vik absolut inte hörnen. Hans huvudargument är att det mest respektfulla man kan göra med en bok är att använda den, och det håller jag helt med om. Jag var länge helt emot att skriva i böcker, men har successivt ändrat åsikt på den fronten. Dels är det praktiskt att notera saker i marginalen när man studerar böcker (vare sig det gäller skönlitteratur eller facklitteratur) så att man lätt kan se vad man tyckte var viktigt när man behöver repetera något eller behöver hitta citat för att skriva en recension eller så. Jag tycker också att det är intressant att läsa mina egna marginalanteckningar (som ibland känns som en diskussion med författaren) långt efter att jag läst ut boken. Det är mycket lättare att komma ihåg saker via mina egna noteringar om det än genom att hitta rätt ställe i texten utan några noteringar.
Man ska alltså inte bli förvånad om man hittar anteckningar i mina böcker. Jag är däremot så pass mycket bokvårdare att jag inte skriver med något annat än blyerts i böcker. Vem vet, det kanske ändrar sig det också? Jag har dock inte kommit så långt att jag börjat vika hundöron i böcker. Det brukar leda till att sidorna går sönder, och det gillar jag inte. Däremot brukar jag ibland lämna ett spår av PostIt-lappar efter mig för att markera intressanta ställen.
Marginalanteckningar framhålls ibland i antikvariatskataloger som något som höjer en boks värde - om det är någon känd person som gjort dem (eller åtminstone någon som har koppling till författaren eller boken). Även om det är någon helt okänd person som skrivit i marginalen kan det vara intressant att läsa som kontrast till ens egna reflektioner till boken. Detta fenomen används för den delen i den senaste Harry Potter-boken, där marginalanteckningar i en bok spelar en viktig roll. [Också via Boing Boing.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar