Jonas Gardell, Stasis bäste vän

Det har blivit diskussion om Jonas Gardells artikel om nätanonymitet i kommentarerna till min recension av Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag började skriva en kommentar om det, men det blev så långt så jag gjorde det till ett nytt inlägg istället:

Det Gardell skriver om men undviker att nämna vid sitt rätta namn är ett övervakningssamhälle med åsiktsregistrering. Han kallar det demokrati. Han vill ha rätten att "öppet kunna uttrycka sina åsikter utan att riskera att trakasseras" men det han argumenterar för är att man inte ska få säga något utan att identifiera sig.

Tänk nu efter vad det innebär. Varje gång du vill säga eller skriva något måste du identifiera dig. Det innebär legitimationskontroll vid brevlådan, exempelvis. Posthemligheten kan man glömma. Nu kan man hävda att Gardell pratar om internet och inte om brevlådor, och det är sant. Det är just det som visar hur farligt oinsatt han är. Internet är inte en leksak som vi kan sätta skilda regler för. Internet är en del av verkligheten, och det måste fungera som resten av verkligheten. Vi är vana vid att det är OK att skicka anonyma brev på papper och det måste vara självklart att detsamma gäller på nätet. Alternativet är total övervakning, och det innebär att staten kommer att ha tillgång till ofantliga mängder information om var och en som staten inte bör ha. Varje gång du skickar mejl kommer det att sparas inte bara vem du skickar det till utan vad du skrev. Vilka webbsidor du tittar på kartläggs. Alla saker du köper på nätet bokförs. Summan av den här informationen blir en mycket detaljerad bild av ditt privatliv, och den kommer staten att ha tillgång till.

Ju mer information det finns desto troligare är det att allt eller delar av den kommer att komma på villovägar. En databas med så detaljerad information om privatpersoner kommer att vara värd stora pengar som underlag för reklam eller för den delen utpressning (vet din man om att du tittar på de här webbsidorna?), och ju värdefullare informationen blir, desto större är också risken att någon kommer att använda den till saker den inte var tänkt att användas till.

Detta kallar Gardell demokrati. Jag kallar det Stasi.

Jag noterar också att Gardell som hastigast försöker sig på att dra växlar på historien med Arbogafallet. Jag vet inte om han är oinsatt som tror att det hände som han säger, eller cynisk som drar historien trots att han vet att den är felaktig. Det spelar mindre roll. Fakta är att bilderna det handlade om publicerades av en domstol genom att de skickade hela förundersökningen till en privatperson som begärde ut informationen, eftersom den var allmän handling. Privatpersonen lade upp förundersökningen på The Pirate Bay. Några få personer laddade ner informationen under någon månads tid. Sedan fick gammalmedia nys om historien och basunerade ut det över landet, och informationen laddades raskt ner av tusentals personer. Man skulle kunna tycka att det vore intressant att klandra någon av de aktiva parterna här: domstolen, privatpersonen eller gammalmedia. Men nej.

Istället går mediadrevet mot The Pirate Bay. Så vad har de gjort? Det som gjorts är att privatpersonen gjort förundersökningen tillgänglig på sin dator, och sedan talat om det för The Pirate Bay. När sedan någon söker efter förundersökningen på The Pirate Bay så berättar de att den finns på privatpersonens dator, och så kan den som sökte hämta informationen därifrån. The Pirate Bay fungerar alltså som en telefonkatalog. Förundersökningen har aldrig lagrats hos dem, och de har alltså ingen som helst makt att ta bort den från nätet. Och ändå är det dem som mediadrevet går mot.

Detta är naturligtvis känt sedan länge, men den som vill försöka ta en billig poäng i en debatt kan försöka låtsas som om det inte vore det. Sådana billiga trick fungerar inte, för nätet glömmer aldrig.

Gardells problem är att han är kontroversiell. Han är både bög och kristen och rätt högljudd om både och. Han är inte direkt den som drar sig för att häckla folk i sina framträdanden, men jag antar att han inte tycker att han tillhör pöbeln eftersom han är ensam. Samtidigt vill han ha ett privatliv. Jag förstår att det inte är lätt, men Gardell har valt att trampa på rätt många tår för att komma dit han är idag. Jag förstår om det finns de som gärna trampar tillbaka på hans tår. Det betyder inte att jag tycker att det är OK att mordhota honom, men sådant finns det redan lagar mot. Att det inte alltid går att lagföra den som gör det via nätet är inget konstigt. Det går inte att lagföra alla som mordhotar någon via anonyma pappersbrev heller.

Egentligen kokar det hela ner till Voltaires berömda uttalande: "Jag avskyr dina åsikter men jag skulle kunna ge mitt liv för att du skall få ha dem." Yttrandefrihet är svårt. Det svider. Folk kommer att säga saker som sårar, som vilseleder, som är totalkorkat. Lev med det. Det kallas frihet.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, demokrati, jonas gardell, internet, the pirate bay, personlig integritet
Technorati tags: yttrandefrihet, demokrati, jonas gardell, internet, the pirate bay, personlig integritet
intressant.se

2009-33: Unni Drougge: Boken i mitt drama kallas kärlek

Unni Drougges senaste bok Boven i mitt drama kallas kärlek kan laddas ner från The Pirate Bay. Det som är lite ovanligt är att det är Unni själv som har lagt upp den.

I ett tidigare inlägg (skrivet innan jag lyssnat ut boken) skrev jag

Ett förlag kan naturligtvis göra samma sak som Unni, och rent tekniskt kan de göra det bättre. Hennes bok är producerad så billigt som det går, och visst märks det. Ljudkvaliten i sig är det inget fel på (jag har hört sämre ljud i professionellt utgivna böcker), men redigeringen är lite slarvig. Vid något tillfälle har man missat att klippa bort omtagningar, vilket definitivt förstör illusionen. Man hör också när läsarna vänder blad, men det tycker jag inte stör utan tillför snarast en känsla av en riktig uppläsning istället för något helt sterilt.

och det gäller fortfarande. Det märks att det här är en produktion som är gjord på en minimal budget. De flesta podcast jag lyssnar på (producerade av amatörer) låter proffsigare än så här, men det handlar om program på max en timme medan detta är en hel roman på över femton timmar.

Det känns som om Unni är ovan att läsa på det här sättet (eller så är det bara det att de flesta andra jag lyssnar på är hårdare redigerade), men om vi bortser från de rent redigeringsmässiga bristerna så tycker jag att läsningen oftast är bra. Förutom Unni själv (som läser de delar av boken som hon själv presenterar) så finns avsnitt ur hennes son Gogges perspektiv. Dessa läses av Linus Raudsepp som dels känns mer varm i kläderna som uppläsare och som också har en röst och en arrogant attityd som passar bra till texten.

Själva boken beskriver en period i Unnis liv där hon träffar en ny man, blir kär i honom trots att varningsklockor borde ringa. Hon har sedan tidigare erfarenhet av misshandlade män och lever på att föreläsa om sådant, och ändå misslyckas hon uppenbarligen att se varningstecknen när det gäller sin egen relation. Hon går mot bättre vetande med på både det ena och det andra som hennes nya pojkvän vill, och sjunker allt djupare i något slags känslomässig misär.

Eftersom hon skriver den här boken så reser hon sig också till slut ur eländet. Det som framför allt slår mig om innehållet (där jag naturligtvis inte kan veta vad som är sant och inte) är hur fantastiskt naiv Unni tycks vara.

Tyvärr finns det även en annan sak som slår en, och det är att språket inte alltid håller. Unnis prosa är oftast rätt blommig; det är gott om ord och ibland får hon till formuleringar som är riktigt bra. Problemet är att hon verkar skriva ungefär med samma precision som ett hagelgevär. För varje hagel som träffar precis mitt i prick så finns det ett stort gäng som visserligen träffar men inte är exakt där de borde vara och ytterligare några som är fullständigt på fel ställe. Med tanke på att det här (som redan nämnts) är en ljudbok med redigeringsproblem så är det möjligen lite vanskligt att säga vad som är problem med prosan och vad som är rena felläsningar, men det finns en del kreativa fall av blandade metaforer och felanvända ord. Ett exempel som jag råkar komma ihåg är "jag svalde det med hullingar och hår". Det ledde visserligen till en del smärta efteråt, men det var den känslomässiga sorten och inte den med direkt man skulle kunna förvänta sig av uttrycket.

Jag misstänkte att Unni Drougge inte riktigt skulle vara min påse, men eftersom jag inte hade någon annan ljudbok till hands så tyckte jag att det var ett bra tillfälle att prova den här som så lägligt dök upp.

Unni Drougge: Boken i mitt drama kallas kärlek
Uppläsare: Unni Drougge & Linus Raudsepp
15h 16m 11s
mp3-filer

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, unni drougge, boven i mitt drama kallas kärlek
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, unni drougge, boven i mitt drama kallas kärlek
intressant.se

Hugonominerade noveller, 2009

Under några av LSFFs bokmöten brukar vi läsa de texter som är nominerade till Hugo-priset. Under det senaste mötet klarade vi av de fem texterna som var nominerade i novellkategorin.

Alla de nominerade novellerna går att ladda ner härifrån.

De nominerade är

• "26 Monkeys, Also the Abyss" av Kij Johnson.
  
• "Article of Faith" av Mike Resnick.
  
• "Evil Robot Monkey" av Mary Robinette Kowal.
  
• "Exhalation" av Ted Chiang.
  
• "From Babel's Fall'n Glory We Fled" av Michael Swanwick.

26 Monkeys, Also the Abyss handlar om en kvinna som plötsligen får för sig att köpa ett cirkusnummer bestående av 26 apor som gör diverse trick och sedan hoppar ner i ett badkar och försvinner spårlöst. Hon vet inte själv hur det hela fungerar, men så länge det fungerar spelar det ingen större roll. Den här novellen är bra på beskrivningar och kort om förklaringar. Apornas försvinnande presenteras som ett mysterium och vi får egentligen inga ledtrådar till vad som verkligen händer, men jag tycker att det är helt okej så. Apcirkusen sätter igång en process i henne, och det verkar inte vara första gången det händer. Jag gillar den här; ett kul mysterium som är väl berättat.

Article of Faith är den näst intill obligatoriska novellen av Mike Resnick, och en ovanligt bra sådan. Den är som vanligt sentimental, men den här gången går det inte (som ofta annars) överstyr. Handlingen är inget speciellt revolutionerande i sig (det handlar om en robot som jobbar hos en präst och försöker komma underfund med konceptet "religion") men jag tycker att det behandlas rätt väl. Det finns ett par moment av religionskritik, men jag misstänker att det inte riktigt är meningen så. Oväntat bra från Resnick som jag inte hade så höga förväntningar på.

Evil Robot Monkey är mycket kortare än de övriga novellerna; bara tre sidor. Den är i och för sig välskriven och lyckas presentera förvånansvärt mycket på det lilla utrymmet, men den känns fortfarande för avhuggen för att ha en chans i tävlingen. Novellen handlar om en apa (igen!) som fått någon form av implantat och blivit smartare, och därmed varken platsar som apa eller som människa.

Exhalation är den andra novellen jag läser av den haussade Ted Chiang, men tyvärr måste jag säga att även den här blev en besvikelse. Den utspelar sig i en värld där allting drivs av komprimerad luft, inklusive människorna. Det låter jätteknepigt, men det fungerar faktiskt inom novellens premisser. Problemet är att novellen inte är mycket mer än den skojigt uttänkta världen. Den ger iofs sense of wonder, men jag tycker att det inte hade varit fel med lite karaktärer, känslor eller drama också. Just nu är novellen väldigt kall.

From Babel's Fall'n Glory We Fled går ut hårt med att göra en maffig beskrivning av Babels torn och sedan placera huvudpersonen i tornet, när det faller. Här finns varelser av olika slag, och en av dem kommunicerar genom ett "språk" som i novellen presenteras som ett slags träd av ord. Det är väldigt svårt att beskriva, men det fungerar förvånansvärt bra. Man får en känsla för vad det är som ska framföras, men det känns samtidigt väldigt annorlunda. Trots de här styrkorna tyckte jag inte att novellen var helt övertygande, och den engagerade mig inte riktigt.

Min rankning av novellerna:

• "26 Monkeys, Also the Abyss" av Kij Johnson.
  
• "Article of Faith" av Mike Resnick.
  
• "From Babel's Fall'n Glory We Fled" av Michael Swanwick.
  
• "Exhalation" av Ted Chiang.
  
• "Evil Robot Monkey" av Mary Robinette Kowal.

Vi gjorde även en omröstning på bokmötet enligt samma regler som används vid det riktiga Hugo-omröstningen, och om vi åtta som var på mötet skulle bestämma så är det "From Babel’s Fall’n Glory We Fled" som ska få hugon.

Andra bloggar om: noveller, hugo-priset, science fiction, sf, fantasy, lsff
Technorati tags: noveller, hugo-priset, science fiction, sf, fantasy, lsff
intressant.se

2009-32: Fritz Leiber: Conjure Wife

Conjure Wife handlar om en universitetsprofessor i en liten amerikansk småstad, och till en början verkar den som en helt normal samtidsroman. Det går dock rätt fort över när professorn upptäcker att hans fru och många andra kvinnor kan trolla.

Från början var det hela en upptäckt han gjorde mer eller mindre av misstag. Så här femtio år efter att boken skrevs måste jag säga att omständigheterna runt det hela känns lite styltade eftersom det presenteras som uppseendeväckande att mannen överhuvud taget befinner sig i sin frus privata rum i deras gemensamma hus, men jag vet inte vad som var normalt för amerikanska akademiker på 50-talet. Efter det blir det snabbt mer dramatiskt när professorn blir tvungen att omsätta informationen han snubblat över i praktisk handling.

Jag gillar sättet som den här boken kombinerar det väldigt alldagliga i professorns liv (studentmöten, föreläsningar, intern politik på institutionen) med magi och diaboliska konspirationer bland de trolldomskunniga kvinnorna. De två olika miljöerna är väldigt annorlunda, men kombinationen av dem fungerar.

Fritz Leiber: Conjure Wife
Ace, 1981 (originalet 1953)
210 sidor
ISBN: 0-441-11712-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, fritz leiber, conjure wife
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, fritz leiber, conjure wife
intressant.se

2009-31: Jens Lapidus & Peter Bergting: Gängkrig 145

Gängkrig 145 är Jens Lapidus tredje bok i den serie han kallar "Stockholm noir". Den är alltså besläktad med Snabba cash och Aldrig fucka upp. Det är samma mörka miljöer med gäng, droger och våld, och en del av de personer som förekommer är bekanta för dem som läst de tidigare böckerna.

Det som särskiljer den här boken från de tidigare böckerna är att den inte är en vanlig roman utan ett seriealbum. Historien är helt klart Lapidus, men Peter Bergting har gjort ett mycket bra jobb med att skapa bilder som passar bra till historien och som stämmer bra med stilen. Lapidus berättande brukar vara korthugget, nästan upphackat i sina formuleringar. När historien presenteras i bilder så framgår inte detta riktigt lika tydligt eftersom de berättande bitarna ofta presenteras i bild istället och den mesta texten är repliker. Detta gör att den här historien kan kännas lite mer tillbakalutad jämfört med de tidigare, trots att det här egentligen är en kortare historia.

Vad man också kan notera jämfört med de tidigare böckerna är att det i den här finns en person som framstår som mer renodlat på den goda sidan än vad någon huvudperson i romanerna gjort. Där är alla personer mer eller mindre korrumperade, men alla har också bra sidor. Flera av personerna här är också sådana, men inte alla. Möjligen är det också en effekt av att det här är en kortare historia; det finns helt enkelt mindre plats att utveckla alla personerna.

Jag tyckte mycket bra om Snabba cash. Uppföljaren Aldrig fucka upp kändes inte lika intressant eftersom den i princip kändes som samma bok igen. Det är möjligt att den är lika bra som den första om man läser dem i omvänd ordning, men för mig var det lite för lika. Gängkrig 145 förnyar konceptet, men jag tror att det hela skulle vinna på att historien var lite längre. Det här är inte någon dålig bok, men den känns en smula kortfattad.

Jens Lapidus & Peter Bergting: Gängkrig 145
Wahlström & Widstrand, 2009
opaginerad
ISBN: 978-91-46-21955-2
Artikel i DN

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, deckare, thriller, jens lapidus, peter bergting, gängkrig 145
Technorati tags: böcker, läsning, serier, deckare, thriller, jens lapidus, peter bergting, gängkrig 145
intressant.se

Uppsagd

I dag har jag fått reda på att jag kommer att bli uppsagd under hösten eftersom kontoret jag jobbar på ska flytta till Stockholm (och det har jag inte lust med), så det är dags att se sig om efter något annat att göra. Exakt vad det kommer att bli har jag ingen aning om, men det löser sig säkert. Jag kan nätverk, IP-telefoni och diverse annat relaterat om det är någon i Linköping som är intresserad.

Å andra sidan kunde det vara kul att prova på något helt annat. Undrar vad, bara...

Andra bloggar om: jobb
Technorati tags: jobb
intressant.se

Ett antal svenska ljudboksförlag var först ut att få missfostret IPRED provat i domstol i hopp om att bevara sin affärsmodell med tvångsmedel. Eftersom det (oavsett domstolens utslag) naturligtvis är dömt att misslyckas på sikt så är det trevligt att se att man även funderar lite kring alternativa affärsmodeller i stil med Spotify för ljudböcker.

Tanken på att få sina ljudböcker streamade och inte behöva hantera någon fysisk produkt alls är först lockande eftersom det är ljudet som är det intressanta, inte förpackningen. Problemet är att jag (och gissningsvis många med mig) läser ljudböcker i första hand när vi är på språng. Själv läser jag en stor del av de ljudböcker jag konsumerar medan jag cyklar till och från jobbet. I den situationen är en dator med internetuppkoppling inte tillgänglig, vilket så klart är ett problem. Man kan tänka sig att streama till en telefon istället, men då uppstår problemet att det skapar trafikkostnader istället. Ljudböcker är dyrt redan som det är. Jag tror att man måste inse att en stor andel av lyssnarna är ute efter mp3-filer som kan laddas in på vilken spelare som helst. Som det också konstateras i artikeln måste även en Spotify-liknande lösning finansieras, och det är nog inte många ljudboksläsare som skulle acceptera regelbunden reklam i boken. Jag skulle inte göra det.

Tyvärr så finns det inte så mycket nytänkande i artikeln som man kunde hoppats på. Shadi Bitar, VD på ljudboksförlaget Earbooks, presenterar samma trötta felslut som vanligt:

Författare som inte vill tillgängliggöra sina verk gratis ska ha rätt att få betalt.

Så är det naturligtvis inte. Det står alla författare fritt att inte göra sina verk tillgängliga gratis. Det finns däremot ingen rättighet för någon författare att få betalt för sina verk. Om de har tur finns det läsare som är beredda att betala, men det är ingen rättighet. Det är en fri marknad, och den som inte är attraktiv får inga pengar.

Helena Gustafsson, VD på Storyside, spekulerar lite över om allt behöver kosta pengar:

Numera finns det äldre ljudböcker som inte köps i speciellt stor utsträckning och en idé är att de titlarna är gratis eller billigare medan nyheterna har ett annat pris. Då kan ju kunden välja.

Riktigt gamla böcker börjar redan gratis från exempelvis Librivox och det är ju trevligt om förlagen själva börjar släppa ut äldre titlar av sina författare gratis. Då börjar vi närma oss den modell med ljudboken som reklam för författarskapet som Unni Drougge talade om när hon släppte ljudboken för sin senaste roman gratis via The Pirate Bay.

Ett förlag kan naturligtvis göra samma sak som Unni, och rent tekniskt kan de göra det bättre. Hennes bok är producerad så billigt som det går, och visst märks det. Ljudkvaliten i sig är det inget fel på (jag har hört sämre ljud i professionellt utgivna böcker), men redigeringen är lite slarvig. Vid något tillfälle har man missat att klippa bort omtagningar, vilket definitivt förstör illusionen. Man hör också när läsarna vänder blad, men det tycker jag inte stör utan tillför snarast en känsla av en riktig uppläsning istället för något helt sterilt.

Själv tror jag att knäckfrågan är kostnaden:

En ljudbok i MP3-format kostar oftast mellan 150-180 kronor, medan en CD ligger på 200-350. Helena Gustafsson vill även betona att en ljudboksproduktion kostar pengar och för att klara sig måste branschen också ha intäkt.

I dag köper man lätt böcker i pocket för en femtiolapp, ofta billigare än så. Detta gäller även för böcker översatta för andra språk. Jag har svårt att tänka mig att processen att läsa in en text (med efterföljande redigering) tar längre tid än vad översättningsprocessen (med efterarbete) gör. Det som skulle få upp omsättningen för ljudböcker tror jag är att man slutar att försöka tjäna så väldigt mycket pengar på varje sålt exemplar och satsar på att sälja i volym istället. En bok för 200:- funderar de flesta en extra gång innan de köper, men en för 50:- är inte så mycket att tjafsa över. Produktionsmässigt finns också vinster att göra. De flesta ljudböcker levereras idag i en låda med en hel trave ljud-CD som inte går att använda utan att man konverterar dem till mp3-filer först. Varför inte skippa lådan och sälja ljudboken som en mp3-CD i ett vanligt CD-fodral? Produktionskostnaden för det kan knappast vara högre än för att trycka en pocketbok. Ljudboksförlagen måste så klart få in pengar för att kunna leva, men det är inget som säger att de ska kunna göra det på att sälja exemplar till slutkunder. Det är fullt möjligt att deras framtida roll är att producera ljudböcker åt de vanliga förlagen, och att dessa sedan ges bort som reklam för pappersböcker.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker
intressant.se

2009-30: Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Polismördaren

Polismördaren är den näst sista i Sjöwall/Wahlöös serie romaner om Martin Beck och hans poliskollegor. Det är faktiskt även den näst sista jag inte hade läst, men jag har absolut inte läst dem i ordning, och det behöver man inte heller göra. Kopplingen mellan dem är normalt sett obefintlig förutom att det är samma personer. I den här fanns för ovanlighetens skull faktiskt en uttrycklig koppling till en tidigare bok: mordet i Roseanna (den första boken i serien) nämns vid flera tillfällen, och personen som utförde det förekommer i boken.

Till skillnad från de flesta böckerna i serien så utspelar sig den här boken inte heller i Stockholm mer än undantagsvis: det mesta av handlingen rör sig kring orten Anderslöv i Skåne. En kvinna har försvunnit och Martin Beck kallas in för att ta reda på vad som hänt. Det jag tycker är trevligt med den här boken är att den inte totalt gräver ner sig i ett brott, utan det är flera olika händelser som bildar en väv av händelser som ibland har med varandra att göra, ibland bara råkar ske på samma ställe.

Jag reagerade på att inte bara Martin Beck och de flesta andra poliser (med ett lysande jovialiskt skånskt undantag), bovarna, övriga misstänkta och rent av berättarrösten har ett påfallande negativt, för att inte säga nihilistiskt, perspektiv på tillvaron. Boken är stundtals väldigt mörk, inte minst när det gäller polisernas roll i samhället. Oavsett det så är det dock -- precis som övriga Sjöwall/Wahlöö-titlar -- en bra bok.

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Polismördaren
Uppläsare: Torsten Wahlund
Pirat Audio, 2009
7 CD

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, martin beck, per wahlöö, maj sjöwall, polismördaren
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, martin beck, per wahlöö, maj sjöwall, polismördaren
intressant.se

2009-29: Kristina Hård: Alba

Alba är något så sällsynt som en svenskskriven sciencefictionbok. Den utspelar sig i en framtid där interplanetära resor inte är något underligt. Även om huvudpersonen kommer från Jorden ursprungligen så utspelar sig just ingenting av boken där. Precis som i Alien börjar den istället med att besättningen på ett rymdskepp vaknar upp efter en resa och finner sig vara på en plats de aldrig sett förut.

Alba är inte bara namnet på boken utan även namnet på den person som berättar boken, och hon är en av besättningsmedlemmarna i en expedition till en okänd planet där man tror att det finns lämningar efter en tidigare kultur. Hon är med som hjälpreda till professor Nielsen som är den som driver expeditionen. Den totala expeditionen består av 7-8 personer. Jag tycker att det känns som en väldigt liten och sårbar besättning att skicka iväg så långt, men i den aktuella framtiden tycks en interplanetär resa inte vara ett allt för stort problem så det kanske är realistiskt.

Det som ställer till problem är inte i första hand att expeditionen är liten utan att den består av människor som har olika för att inte säga helt motsatta mål. Det som till en början tycks vara en enkel arkeologisk expedition blir snart mycket mer komplicerat än så när de olika personerna börjar dra åt olika håll och rent av motverka varandra. Alba själv har varit både assistent och älskare åt den äldre Nielsen, men hon dras även till den mer jämnårige Xavier. Allt eftersom tiden går bryts gruppen isär allt mer av interna stridigheter, och det visar sig finnas mer att vara osams om än vad som först är uppenbart.

Alba har klassiska sf-element som rymdresor och utforskande av en okänd planet, men i första hand är den en bok om människor och hur de påverkas av påfrestningar av olika slag. Då och då händer det att handlingen tappar lite i tempo när det kommer för mycket exposition på en gång, men över lag tycker jag att det här är en lyckad debutroman.

Kristina Hård: Alba
Kabusa böcker, 2009
234 sidor
ISBN: 978-91-7355-093-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, kristina hård, alba
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, kristina hård, alba

Vinnare av Eskapix!

Nu har jag dragit vinnare i utlottningen av Eskapix:

Pernilla Lööwf
Rikard Gustafsson
Emma-Johanna Henriksson

Grattis till ryslig läsning!

Andra bloggar om: läsning, skräck, noveller, eskapix
Technorati tags: läsning, skräck, noveller, eskapix
intressant.se

Espresso Book Machine: Framtidens bok är utskriven

Bokhandeln Blackwell i London har skaffat sig europas första Espresso Book Machine. Det är en apparat som ser ut som en skrivare på steroider, och det är också ungefär vad det är. Utifrån digitala filer kan man begära utskrifter och få ut färdigbundna böcker i andra änden.

Informationen jag hittar om priserna på utskrifterna är lite oklara, men helt klart är att det är dyrt. Dels går det att beställa ur ett digitalt bibliotek där man får betala 10p per sida för en bok som är out-of-print (en term som väl för övrigt sett sina bästa dagar i och med den här maskinen). Det innebär att en bok på 300 sidor kostar £30, över 350 kronor. Det är en bit över nypris på nya romaner, och täcker antaligen kostnaden för ett antikvariskt exemplar av de allra flesta böcker (inklusive porto). Det verkar som om kostnaden för att skriva ut medhavda PDF-filer som böcker ska vara en annan ("Other books will cost roughly the same as a typical book on the shelves").

För att den här maskinen ska slå på allvar behöver priset på utskrifterna sjunka rätt rejält, men det händer med all teknologi så jag är säker på att det kommer att hända här också. Folk är vana vid att en pocket kostar 30-50 kronor, så mycket mer än så får en utskriven bok inte heller kosta.

När priset kommer ner till mer hanterbara nivåer kommer förlagen att inse att de har ett problem. Om utskrifter via Espresso Book Machine kostar ungefär som en bok gör i dag kan förlagen naturligtvis satsa på att sälja nya böcker via den istället, och därmed slippa lagerkostnad och risken att trycka en för stor upplaga.

Å andra sidan kommer naturligtvis det sista problemet -- att det är trevligt att läsa böcker på papper -- då försvinna för piratkopierade böcker. Det är lätt att ladda ner eböcker redan i dag, men rätt få har lust att läsa hela romaner på skärmen. Om man för ett par tior kan skriva ut den istället för att köpa en inbunden bok för ett par hundralappar (eller upp mot en tusenlapp; kurslitteratur är dyrt) så kommer det snart att bli ett väldigt liv om förbud av även den här maskinen. Det har drabbat alla andra maskiner som förändrat industrier -- tryckpressen, kopiatorn, videobandspelaren, radion, kassettbandspelaren, internet, och så vidare -- och i samtliga fallen har industrierna snart fått inse att de faktiskt tjänar pengar även på den nya maskinen. Det är bara att anpassa sin affärsmodell så att maskinen passar in.

Andra bloggar om: böcker, läsning, print on demand, espresso book machine
Technorati tags: böcker, läsning, print on demand, espresso book machine
intressant.se

Nova SF 20

Den svenska sciencefictiontidskriften Nova SF har kommit ut med sitt senaste nummer, och i och med det har den i sin nya inkarnation kommit ut med fem kompletta årgångar. Med anledning av det jubileumet var det extra passande att den europeiska föreningen ESFS också utnämnde Nova till Europas bästa sf-tidskrift nyligen.

Ledaren den här gången är kort, men kompletteras av ett register över alla hittills utgivna nummer av Nova, både över noveller och recenserade böcker.

Det här numret av Nova publicerades under sf-kongressen i Göteborg i helgen där Andreas Roman var hedersgäst, och med anledning av det så inleds numret också av novellen "Silhuetter av de döda" av honom. Vissa människor har en drift att ge sig av ut i det okända, bara för att det finns där. Andra är nöjda med vad som finns just där de är. Likväl har de båda något att ge den andra. Det här är en finstämd och lågmäld novell om rymdens lockelse -- eller brist på den.

David Gerrolds "I bristningszonen" är med god marginal den längsta texten i det här numret. Den framstår som något slags deckarhistoria, men utan att kompromissa med sf-innehållet. I den värld som beskrivs förekommer skalv i tiden, vilket kan gör att personer kan råka färdas både framåt och bakåt i tiden. Det handlar inte om speciellt långa hopp, men även ett tiotal år kan vara rätt förvirrande. Huvudpersonen är agent hos en organisation som ägnar sig åt att rädda personer från olika händelser, utifrån information från framtiden. Större delen av historien utspelar sig kring 1950-talet eller strax efteråt, i huvudsak i de mer tveksamma kvarteren i Los Angeles. Jag är inte någon expert på perioden men skildringen av miljöerna känns övertygande och detsamma gäller även när hoppen i tiden går framåt i tiden. Huvudpersonens relationer till de personer han träffar på ställer honom inför ett moraliskt dilemma som känns övertygande. Avslutningen på novellen var väl inte speciellt överraskande, men den känns rätt och det är viktigare.

Nästa novell är "Sommarljus" av Johan Jönsson, vilket innebär att det här numret innehåller inte bara en utan två svenska författare vilket inte är så vanligt i Nova. Speciellt inte när det gäller svenska författare födda efter 1940-talet, vilket är första gången. En kärlekshistoria som är en högaktuell kommentar till övervakningslagarna som blir allt fler kring oss just nu, och vilka effekter de kan få på människor.

Jennifer Pellands "Penselstreck" är liksom hennes "Den fångna flickan" i det förra numret av Nova en kärlekshistoria med förhinder, om än på ett annat sätt. Människorna i den hamnar i knipa utan att ha gjort något mer än att älska, men i andras ögon kan det vara mer än nog. Nova har sedan länge publicerat historier där kärlek kan uppstå oavsett kön på de inblandade och så även i detta nummer. Möjligen förtar det effekten en smula när tre noveller i rad involverar homosexuella män, men det är inte ett problem med någon av novellerna i sig.

Numret avslutas med ännu en novell i Mike Resnicks Kirinyaga-svit, "För jag har rört vid himlen". Jag har inte varit överdrivet förtjust i de tidigare novellerna i den här serien, men den här gillar jag. Den handlar om längtan efter kunskap och vilket pris man kan få betala för den.

Som vanligt finns också en recensionsspalt. Den är normalt sett inte något att kommentera särskilt (det känns lite onödigt meta att recensera recensionser), men jag vill speciellt framhålla Johan Fricks sågning av Neal Stephensons Anathem i form av ett refuseringsbrev till en debuterande författare. Underbart roligt!

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, sf, nova sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, sf, nova sf, science fiction
intressant.se

Vinn Eskapix!

I morgon drar jag vilka som vinner varsitt Eskapix-nummer. Skicka din adress till mig för att vara med i utlottningen!

Andra bloggar om: läsning, noveller, skräck, eskapix
Technorati tags: läsning, noveller, skräck, eskapix

2009-28: Alan Moore & Dave Gibbons: Watchmen

Jag läste Watchmen för ett antal år sedan och tyckte mycket bra om den. Efter att ha sett filmen nyligen blev jag sugen på att läsa om den för att se hur mycket som egentligen ändrats i överföringen till film. Spontant måste jag säga att jag blev imponerad av att boken lyckades överträffa mina förväntningar, trots att jag redan från början visste att den var bra. Watchmen är helt klart ett verk som vinner på att läsas om. Det vimlar av genomtänkta detaljer som är lätta att missa.

På ytan kan man säga att Watchmen är en superhjälteserie i stil med Stålmannen eller Batman, men det säger egentligen inte så mycket. Det Alan Moore gjort är att fundera på hur världen verkligen skulle se ut om maskerade personer tilläts agera som poliser, och vilket slags människor det skulle vara som gjorde det. Hans slutsats är att de människor som skulle ge sig in i något sådant antagligen är rätt konstiga, och det leder fram till en väldigt mörk historia.

Watchmen publicerades ursprungligen i form av 12 serietidningar med 32 sidor vardera. I bokversionen ser man fortfarande vad som hört till vilken tidning för omslag och så finns kvar, och varje tidning bildar ett eget kapitel. Varje kapitel (utom det sista) avslutas av 4 sidor med text som först kan tyckas orelaterad, men den hjälper till att fördjupa bilden av personerna. Det kan vara allt från utdrag ur en bok om maskerade hjältar till psykologiska utvärderingsformulär.



Som ett exempel på detaljnivån finns ovan inledningen på ett av kapitlen. Notera hur Hollis Mason Moloch (personen till vänster) ser vettskrämd ut där han står ovanför ordet "FEARFUL" medan Rorschach (till höger) står ovanför "SYMMETRY" med sin mask med rörliga fläckar som alltid bildar ett symmetriskt mönster. Kapitlet i sig är ett grafiskt palindrom där första och sista scenen utspelar sig på samma ställe, och så vidare. Kapitlet avslutas med ett kort citat från William Blakes dikt The Tyger som slutar med orden "fearful symmetry".

Watchmen utspelar sig i en värld som är lik vår, men en del händelser är annorlunda. President Nixon är inne på sin tredje mandatperiod, exempelvis. Skillnaderna mot vår värld har jag inte sett någon omedelbar tanke bakom mer än att markera att det är en alternativ värld, och det inser man ju redan av att de maskerade hjältarna existerar.

De här hjältarna har goda avsikter; de vill befria världen från brottslingar som polisen inte kan ta hand om. För att kunna göra det måste de vara beredda att ta lagen i egna händer. I praktiken sätter de sig själva över lagen för att kunna upprätthålla lagen. Flera av dem börjar också bli väldigt alienerade från människor i allmänhet, om än av väldigt olika anledningar. Dr. Manhattans superkrafter gör att han har väldigt svårt att relatera till människor som han liknar vid myror och Rorschach har en så totalt kompromisslös attityd att han gör sig till ovän med de flesta.

Watchmen är ett imponerande romanbygge. Den som luras av att det är ett seriealbum och att den handlar om superhjältar till att tro att det är en enkel historia bedrar sig å det grövsta; det här är litteratur av högsta klass.

Alan Moore & Dave Gibbons: Watchmen
DC Comics, 2008 (originalet 1986-1987)
opaginerad (vilket är ett oskick!)
ISBN: 978-1-4012-2266-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, watchmen, alan moore, dave gibbons
Technorati tags: böcker, läsning, serier, watchmen, alan moore, dave gibbons
intressant.se

Bokkedjan 17: Rädsla

Den här gången tänkte jag att startpunkten för bokkedjan skulle vara Rädsla.

Jag har varit på sf- och fantasykongress i helgen och träffat Andreas Roman, så en naturlig startpunkt för mig blir naturligtvis hans senaste roman Mörkrädd. En kille som är fobiskt mörkrädd bestämmer sig för att försöka besegra sin rädsla och hyr in sig i en avlägsen stuga i skogen.

Andreas Roman är ett av svensk skräcklitteraturs hopp för framtiden, och ett annat sådant är naturligtvis John Ajvide Lindqvist. Hans senaste roman Människohamn börjar med att ett ungt par förlorar sin dotter när de är ute på en vintertur på isen. Det mystiska är att hon inte går igenom isen; hon försvinner verkligen bara spårlöst.

I Människohamn hittar vi både spöken och en fyr, och en annan roman med den kombinationen (som dessutom kom ut nästan samtidigt) är Johan Theorins Nattfåk om en familj som flyttar från Stockholm till en gammal rucklig gård på Ölandskusten. Tyvärr omkommer mamman i en olycka rätt omgående, och sedan börjar det hända underliga saker.

Även om Johan Theorins bok kanske inte i första hand är en deckare så hamnar den ofta i deckarfacket, och den har som sagt även den en fyr i en väsentlig roll. En till bok som matchar den beskrivningen är vad jag förstår Camilla Läckbergs nästa deckare som ska komma till hösten, för den ska uppenbarligen heta Fyrvaktaren. Jag vet ingenting om den, men jag antar att det är mer av det vanliga. Jag måste erkänna att jag tycker att Läckberg blir bättre med tiden, även om jag inte gillar hennes brutala cliffhangers som tillkommit i de senaste böckerna. De rör dock huvudpersonernas privatliv och inte själva deckarhandlingen i boken, så boken känns avslutad trots det tilltaget.

Från en synnerligen mörk bok till tre böcker om fyrar, någonting som man behöver för att hitta rätt i mörkret. Var hamnar du?

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan

2009-27: Henry James: The Turn of the Screw

The Turn of the Screw var den sista boken att läsa till kursen Ghosts and the Gothic, och till skillnad från alla de övriga så var den inte någon trevlig läsupplevelse. Eftersom det handlar om skräcklitteratur kanske det känns som en merit, men den här är otrevlig att läsa av fel anledning.

Problemet är att prosan är monumentalt tillkrånglad och allmänt styltig, så det är en konstant ansträning att läsa och någon speciell motivering till varför det är så tillkrånglat har jag inte hittat. Texten av visserligen ett drygt sekel gammal, men det gäller även de övriga titlarna av kurslitteraturen, och de har alla haft en helt annan prosa som varit klart läsbar.

Historien här är i och för sig intressant om man orkar ta sig fram till den, men det är inte lätt att uppamma den envishet som krävs för att tränga igen fram till den. Under textens skal hittar man en historia om en guvernant som har hand om två barn, och hur hon ser spöken. Problemet är att ingen annan ser spökena, och vi har bara hennes uppgifter att förlita oss på (det är hon som är berättaren i historien). Den kritiskt lagde kan alltså gräva ner sig i meditationer över om det verkligen finns några spöken eller om det bara är guvernanten som i god gotisk tradition blivit vansinnig och tror att hon ser spöken. Beroende på vilken tolkning man väljer så blir det olika berättelser. Med tanke på den inneboende ambivalensen i texten så är det lätt att se varför det skrivits mycket om den här historien och jag misstänker att den även skulle kunna bli en intressant film, men tyvärr kan jag inte säga att det var någon njutning att läsa själva boken.

Henry James: The Turn of the Screw
Dover, 1991 (originalet 1898)
87 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, henry james, the turn of the screw, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, henry james, the turn of the screw, skräck

Utlottning av Eskapix

För den som vill prova Sveriges kompromisslösaste novelltidskrift så har jag fått nöjet att lotta ut några exemplar av det kommande numret av skräcktidskriften Eskapix. Skicka er adress till mig så drar jag vinnare på onsdag morgon nästa vecka (29/4).



Andra bloggar om: läsning, noveller, eskapix, skräck
Technorati tags: läsning, noveller, eskapix, skräck
intressant.se

Sciencefictionkongress i Göteborg

Nu i helgen kommer jag att vara på sciencefictionkongress i Göteborg och prata om böcker mest hela tiden. Hedersgäst är Andreas Roman.

Med tanke på hur vädret verkar nu så hoppas jag att det finns möjlighet att sitta ute och prata. Bara för att man pratar om böcker behöver man ju inte undvika att njuta av solen. Fast risken är väl att det regnar i Göteborg, som vanligt...

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, fantasy, sf-kongresser
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, fantasy, sf-kongresser
intressant.se

Unni Drougge släpper en ljudbok fritt på Pirate Bay

Unni Drougge har släppt sin senaste bok som ljudbok på The Pirate Bay. Hon har spelat in den själv och tar emot donationer via PayPal.

Det är Världsbokdagen i dag och naturligtvis kul att se ett så här bra initiativ lagom till det. Ännu intressantare är att Unni Drougge också publicerar en artikel på Newsmill där hon beskriver sina åsikter om förlagsvärlden i dag, nedladdning, och så vidare.

Hon verkar komma fram till ungefär samma sak som Daniel Åberg, men han uttrycker det tydligare:

Pirate Bay skriver att det här är den första av många kommande produkter som ska ges ut på samma sätt, de ska skapa en speciell katalog för material som distribueras unikt via deras sajt. Om fler författare följer i Drougges fotspår undrar jag hur ljudboksbranschen hanterar det. Om fler åtminstone någorlunda etablerade författare börjar producera ljudalster på egen hand – och om den tekniska kvaliteten blir bra nog – har de all anledning att bli rejält svettiga. Om ljudböcker förvandlas till en marknadsföringsprodukt vars syfte främst är att öka medvetenheten om ett författarskap för att sälja fler “riktiga” böcker [...], dras mattan undan för förlagens affärsmodell.

Jag tror att han slår huvudet på spiken här. Musikbranschen har inget att frukta från nedladdning om man bär sig rätt åt: man kan få in licenspengar via tjänster som Spotify och nedladdning fungerar som utmärkt gratis reklam för lajvspelningar. Bokbranschen tror jag också kommer att klara sig rätt bra, för pappersboken är en bra teknologi; billig och användarvänlig, inga batterier som kan ta slut och ingen dyr eboksläsare man riskerar att slarva bort på tåget.

Ljudboksbranschen har däremot ett problem. Precis som musikbranschen har de en produkt som går att kopiera utan några problem och utan försämring. Till skillnad från musikbranschen så är en ljudbok något som de flesta konsumerar en gång istället för att som med musik lyssna på om och om igen. Kopiering är med andra ord verkligen ett problem. Jag tror att Daniels postulerade skifte från ljudböcker som en egen produkt till ljudböcker som reklam för ett författarskap är en mycket trolig utveckling. Av de läsare jag pratar med så verkar de flesta vara mest intresserade av pappersböcker, och jag tror att huvudmarknaden kommer att finnas där inom överskådlig framtid. Att släppa ljudböcker fritt för att sälja fler pappersböcker kommer att vara en god affär.

Förlorarna kommer att vara ljudboksförlagen som istället för att sälja ljudböcker till priset av en inbunden bok eller mer kommer att få se ljudböcker släppas gratis av författarna. Som vanligt i den digitala ekonomin är det de onödiga mellanhänderna som förlorar, och för oss konsumenter är det en bra utveckling.

Även IDG har kommenterat detta.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, unni drougge, the pirate bay, nedladdning, världsbokdagen
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, unni drougge, the pirate bay, nedladdning, världsbokdagen

2009-26: Jenny Downham: Innan jag dör

Innan jag dör handlar om Tessa som är 16 år gammal och har leukemi. Hon vet att hon snart kommer att dö och hon börjar bli dålig. Hon vill däremot inte ge upp riktigt än. Istället gör hon en lista över saker som hon skulle vilja göra åtminstone en gång innan hon dör. Ha sex. Begå ett brott. Svara ja på allting en hel dag. Prova droger, och så vidare. Sedan börjar hon helt sonika att beta av sin lista.

Det går väl kanske inte alltid riktigt som hon hade tänkt sig, men hon lyckas i alla fall avverka en del av listan. Större delen av tiden har hon med sig en kompis som stöd eller draghjälp, men ibland får kompisen nästan övergå till att vara broms.

Tessas jakt efter sakerna på listan är naturligtvis viktig, men samtidigt är det inte listan som är grejen. Det är inte vad Tessa gör som är det väsentliga, utan att hon gör saker. Hon nöjer sig inte med att ligga i sin säng och vänta på att hon ska dö, även om det ibland känns som om det vore det enklaste. Hon ser till att leva så mycket hon kan under den korta tid hon har.

Trots det sorgliga upplägget så är det här en bok som man kan bli glad av, just för att Tessa vägrar att ge upp. Därmed inte sagt att det är en bok man skrattar åt, och sorglig på riktigt är den för den delen också. En bra bok, helt enkelt.

Jenny Downham: Innan jag dör (Before I Die)
Översättning: Helena Ridelberg
Pocketförlaget, 2009 (originalet 2007)
206 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, innan jag dör, jenny downham
Technorati tags: böcker, läsning, innan jag dör, jenny downham