Nationalencyklopedin öppnar sig lite mot nätet

Jag vet inte om det är någon som fortfarande köper Nationalencyklopedin på döda träd (den utgåvan är vid det här laget rätt inaktuell). Uppenbarligen har NE nu upptäckt att de tappar den mark de aldrig egentligen haft på nätet också.

Man ska nu öppna 64000 artiklar så att alla kan läsa dem på nätet. Det är ju fint och vackert, men det handlar om nedkortade versioner av de riktiga artiklarna i NEs nätversion, och det är inte heller alla artilar (NE innehåller ungefär 460000 artiklar).

Det här är naturligtvis ett desperat försök att hävda sig mot Wikipedia, men jag tror att det är dödsdömt. Den svenska Wikipedia innehåller 300000 artiklar och är alltså långt mer omfattande än det som NE nu gör allmänt tillgängligt. Wikipedia har också fördelen att det är tillåtet att återtrycka en artikel därifrån (helt eller delvis) utan problem. Jag utgår från att det inte kommer att vara tillåtet med NEs webbversion.

Avsikten är väl att läsarna som nu får se ett urval av NEs artiklar i nedkortade versioner ska vilja betala för att få läsa hela artiklarna i den kompletta nätversionen. Jag tror att det finns en risk att läsarna fortsätter att gå åt det andra hållet.

Det vore intressanta att veta mer om hur NE har gjort urvalet av vilka artiklar de ska publicera öppet på nätet. Det skulle förvåna mig om de inte har tittat noga på vilka ämnen Wikipedia är dåligt på och sett till att publicera artiklar om det. Det är ingen tvekan om att det är den måttstock som artiklarna kommer att jämföras med.

NE torde vara det sista stora generella uppslagsverk som publiceras i Sverige. Jag tror inte att det finns underlag för att publicera sådant framöver när det så lätt går att få tag i likvärdig information på nätet. Det kanske går ett tag till på engelska, men det är nog också en tidsfråga. Mer specifik (och därmed djupare) facklitteratur på papper kommer däremot att överleva ett tag till.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ne, nationalencyklopedin, wikipedia, internet, uppslagsverk
Technorati tags: böcker, läsning, ne, nationalencyklopedin, wikipedia, internet, uppslagsverk
intressant.se

Nedslag i en närbelägen bok

Inspirerad av Lila planeten:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Men när hon satt där på platsen mittemot och småpratade lite harmlöst med mig verkade hon trivas och känna sig avspänd.

Haruki Murakami: Sputnikälskling

Detta är min nuvarande lunchbok, och en trevlig bekantskap. Det är bara den andra Murakami-bok jag läser hittills, men det kommer att bli fler.

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
intressant.se

Fynd i källaren

Jag gick igenom en låda antikvariska böcker i källaren för att se om några av dem passade att ge bort via Bookmooch. Några lämpliga hittade jag, men jag hittade också något mycket intressantare och mer förvånande.

Jag hittade ett tiotal volymer i serien "Vårt hems vita bibliotek - Svenska litteraturens pärlor". En av dem var Livets fiender och Magistrarne i Österås av Oscar Levertin. Jag vet inte speciellt mycket om Oscar Levertin mer än att han varit död i mer än 70 år (eftersom jag vet att han finns representerad hos Projekt Runeberg) och att han förutom att vara författare även var litteraturkritiker.

Uppenbarligen var han även bekant med Verner von Heidenstam. När jag öppnade boken jag hittat upptäckte jag nämligen att den var dedicerad

Verner von Heidenstam
Tillgifnast
från
Oscar Levertin

Den hamnar med andra ord inte hos Bookmooch utan i min samling signerade böcker.

Andra bloggar om: böcker, läsning, autografer, oscar levertin, verner von heidenstam
Technorati tags: böcker, läsning, autografer, oscar levertin, verner von heidenstam
intressant.se

Artistuppror i upphovsrättsankdammen

Nu är det tydligen dags för ett nytt varv i ankdammen. En handfull artister av blandade sorter har publicerat en artikel i DN där man argumenterar för IPRED, den nya lag som ska ge privatspanare rätt att få ut personuppgifter kopplade till IP-adresser.

Man skriver exempelvis

Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen.

Huvudproblemet är naturligtvis att man utgår från att fildelningen är ett problem. Om man inte gör det har man naturligtvis inget case. Problemet (för artikelskribenterna) är att de undersökningar jag sett inte håller med dem. Det har visats att de som fildelar mest film också är de som går på bio oftast. De som köper mest musik är också stora fildelare.

Det finns också en annan sida av fildelning. För de allra flesta artister är problemet att ingen känner till dem, inte att de blir kopierade. Att bli spridd via internet är i själva verket gratisreklam. Så här säger sf-författaren Cory Doctorow:

I've discovered what many authors have also discovered: releasing electronic texts of books drives sales of the print editions. An SF writer's biggest problem is obscurity, not piracy. Of all the people who chose not to spend their discretionary time and cash on our works today, the great bulk of them did so because they didn't know they existed, not because someone handed them a free e-book version.

Artikelförfattarna gör också det vanliga misstaget att utgå från att det finns en rättighet att kunna leva på sitt skapande:

Låt detta bli en ny startpunkt i svensk upphovsrättsdebatt där vi hjälps åt att sätta de viktiga värdena bakom upphovsrätten i fokus; förutsättningarna för professionellt kulturskapande och rätten att skörda frukterna av sitt eget arbete som musiker, filmskapare eller författare.

Upphovsrätten har aldrig varit tänkt att fungera så, och förhoppningsvis kommer den heller aldrig att göra det. Det är istället upp till var och en att skaffa sig ett jobb som det går att leva på. Det innebär att man behöver en affärsmodell som fungerar. Titta på datorspelsbranschen där Blizzard får folk att köa för ett nytt spel och sedan betala abonnemangsavgift för att spela det online. Små enpersonersspel är det antagligen svårt att ta betalt för i dag, men MMORPG:er verkar frodas. Det betyder att den som vill tjäna pengar på att skriva spel behöver se till att skriva rätt sorts spel. Det existerar ingen gudagiven rättighet att fortsätta göra det man alltid gjort och få pengar för det.

Samma sak gäller för musikbranschen, och vissa har också agerat därefter. Madonna sade nyligen upp sitt skivbolagskontrakt och jobbar istället med en turnearrangör. Musik distribuerad på skiva eller via internet kan istället betraktas som reklam för konserter där det är lättare att ta betalt.

Till DNs försvar ska det också sägas att man samtidigt även publicerar fler artiklar i ämnet. En där forskare i ämnet berättar att

Historiskt har all ny teknologi varit ett hot mot den rådande ordningen, och lagstiftarna har alltid försökt hitta sätt att stoppa utvecklingen. Det har i längden aldrig lyckats.

och en annan av Timbuktu som visserligen tror att artister förlorar pengar på fildelning men också tror att det är fel väg att gå att försöka bekämpa individuella fildelare.

Jag gissar att upphovsrättslobbyn kommer att få igenom sin beställningslag. Effekten kommer att bli obefintlig för att minska fildelningen, men kommer att ge fildelningen ytterligare en knuff mot att skötas via anonyma och krypterande nätverk. Lagen kommer också att öka rättsosäkerheten, men det verkar inte vara något problem numer.

Andra bloggar om: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
Technorati tags: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
intressant.se

Jules Verne-Magasinet

Senaste numret av Jules Verne-Magasinet är en besvikelse för den som förväntar sig att det ska innehålla sf-noveller. Hela numret består av reproduktioner av den italienska konstnären Giovanni Battista Piranesis serie bilder Inbillade fängelser (Carceri d'Invenzione). Den som läst Lundwalls egna romaner kommer att känna igen omslaget till Fängelsestaden som en av de här bilderna.

Jag håller med om att de här bilderna är fantastiska i sitt frammanande av en gigantisk, till synes oändlig stad som för tankarna till Fritz Langs likaledes monumentala Metropolis. Jag håller däremot inte med Lundwall om att det är speciellt mycket fantastik över bilderna, och att fylla ett helt nummer av JVM med dem (bortsett från en redaktionsspalt och ett kort utdrag från just Fängelsestaden) tycker jag är lite snålt.

De här bilderna är från mitten av 1700-talet och alltså sedan länge befriade från upphovsrättens bojor (vilket händer när upphovsmannen varit död i 70 år). Kostnaden för att få publicera dem är alltså noll. Dessutom är det här numret av JVM ett tiotal sidor tunnare än de brukar vara, så det är ett synnerligen tunt häfte.

Om man tittar på alla nummer av JVM som kommit ut under 2008 så ser det precis likadant ut. Det är med ett undantag författare för vilka texterna kan återpubliceras utan att betala några royalties: Robert Louis Stevenson (d. 1894), Edgar Allan Poe (d. 1849), H. P. Lovecraft (d. 1937), Henning Berger (d. 1924), George Allan England (d. 1937), Filippo Morghen (d. 1807), Arthur Conan Doyle (d. 1930), Jules Verne (d. 1905). I fallet Jules Verne så får han fylla ut ett helt nummer av JVM, och det med en roman (Barbicane & co) som Lundwall översatt redan på 1970-talet och alltså haft till hands.

Så vem är då författaren som inte varit död i 70 år? Lundwall själv, naturligtvis. I det senaste JVM-numret (538) så får vi som sagt ett utdrag ur hans roman Fängelsestaden (1978), mest som illustration till bilderna. Intressantare är i däremot JVM 353 där vi får "Herr Rogy i evighet" (2007) som presenteras som "ett kapitel ur en roman under arbete". Med tanke på att det numer är långt mellan gångerna som nytt material av Lundwall publiceras så är det alltid intressant när det händer (om än i väldigt små doser).

Tillsammans med det här JVM-numret fick jag också en räkning för nästa år där Lundwall som vanligt ondgör sig över de stigande kostnaderna men säger att prenumerationspriset faktiskt varit konstant i tolv år. Det må vara korrekt i kronor räknat, men under den tiden har antal nummer som publiceras per år sjunkit från sex till fyra och sidantalet har minskat. Priser tenderar dock att gå upp, så det kan jag leva med. Tristare är i så fall att korrekturläsningen har varit rätt dålig på sistone.

Det händer att JVM publicerar intressanta texter, men den som vill få så mycket science fiction som möjligt för pengarna får både mer och modernare texter genom att prenumerera på Nova SF.

Andra bloggar om: läsning, noveller, sam j. lundwall, giovanni battista piranesi, jvm, jules verne-magasinet, sf, science fiction
Technorati tags: läsning, noveller, sam j. lundwall, giovanni battista piranesi, jvm, jules verne-magasinet, sf, science fiction
intressant.se

Corren vinklar snett om World of Warcraft

I dag hade Corren (med flera) artiklar om datorspelet World of Warcraft eftersom den nya expansionen "Wrath of the Lich King" släpps i dag.

Det som var anmärkningsvärt med Correns artikel var vinklingen. Förutom artikeln som jag länkar till ovan fanns en till (som var större, men som jag tyvärr inte hittar på nätet) som handlade om spelberoende och det var den som var i blickfånget på det uppslag som nästan helt handlade om det här ämnet. Själva Wrath of the Lich King skrivs det däremot ingenting om.

Man får väl visserligen se det som ett framsteg att Corren alls skriver om (dator)spel, men känslan jag fick av artikeln var som om de skulle ha skrivit en rubrik om att säsongens nya viner nu fanns tillgängliga på Systembolaget, och sedan skriva en helsida om Länkarna utan att säga något om själva vinerna, bara om folket som köar för att få köpa dem.

Det här är å andra sidan ingenting att egentligen bli förvånad över. Det passar utmärkt in i det normala mönstret för den mediala dramaturgin att det ungdomar gör är farligt (datorspel, rollspel, rockmusik, videofilm, jazz, etc) och behöver varnas för.

Det ska sägas att Corren då och då skriver om alkoholism också, men då är det i samband med hemlöshet, skolavslutningar eller liknande. Att skriva om det i samband med en artikel om nya viner är däremot otänkbart. Då skulle ju Correns egen läsekrets (som vare sig är hemlösa, går på skolavslutningar eller spelar datorspel i någon större utsträckning) tvingas att fundera på sina egna demoner, och det skulle inte kännas bra till morgonkaffet.

Andra bloggar om: spel, datorspel, world of warcraft, moralpanik, corren, alkohol, media,
Technorati tags: spel, datorspel, world of warcraft, moralpanik, corren, alkohol, media,
intressant.se

Skrivarkurs, fjärde träffen

Nu har jag klarat av den fjärde träffen på skrivarkursen, som var rätt lik den tredje.

Förra gången delade vi ut var sin text till den här gången, och nu kommenterade vi åter varandras texter. Skillnaden den här gången var att vi delade upp oss i grupper om fyra. Inom varje grupp hade sedan varje person ett särskilt ämne att prata om för alla texterna (personteckning, dramaturgi, etc). Efter att alla pratat om sina tilldelade ämnen för varje text kunde man sticka in några extra kommentarer om andra ämnen om det var någon tid över, men rätt ofta fanns det inte tid till det.

Även denna gång har vi lämnat in texter för kommentering, men den här gången ska vi kommentera skriftligt. Nästa gång ska vi istället ha individuella samtal med läraren om vårt skrivande.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
intressant.se

Upphovsrättens orimlighet i ett digitalt samhälle

Historiskt har upphovsrätten fungerat ungefär som det var tänkt, men i takt med att allt mer kulturellt material blir digitalt blir det också allt svårare att upprätthålla en upphovsrätt enligt gammal modell. Kopiering har blivit mycket lättare, och så kommer det att fortsätta.

Hittills har utgångspunkten varit att upphovsrätten gällt i en viss tidsperiod. Hur lång tid det handlat om har varierat (eller snarare ökat med tiden), men det är alltid tid det handlar om. Just nu gäller upphovsrättet under hela upphovsmannens livstid och sedan ytterligare 70 år. Jag är inte säker på att det är rätt modell. Att det är vansinnigt mycket för lång tid är uppenbart, men är det rätt att ens använda tiden som måttstock?

Kulturell produktion övergår förr eller senare till kulturellt allmängods. Kalle Anka och Harry Potter är en del av den moderna mytologin på samma sätt som Frankensteins monster eller bröderna Grimms sagor. Det är fullt rimligt att använda alla dessa som komponenter när man skapar nya verk utan man för den skull ska behöva riskera att drabbas av Disneys advokater (som Arne Anka gjorde), på samma sätt som Disney själva gjort när de skapat en väsentlig andel av sina filmer (Snövit, Pinocchio, Skönheten och odjuret, och så vidare bygger på existerande historier).

I början av det förra seklet så tog det lång tid från att ett verk publicerades till att det började ingå i gemene mans uppfattning om den tidens moderna mytologi. I dagens mediatäta samhälle får man räkna med att verk övergår till kulturellt allmängods mycket snabbare än de gjorde för 100 år sedan.

Det kanske är så att hela tänket med en upphovsrätt som gäller en bestämd tidsperiod som i dag är fel? Istället kan man tänka sig att ett verk är skyddat så länge det inte uppgått i det kulturella allmängodset, vilket vi kan approximera med när tillräckligt många tagit del av det. Säg att upphovsrätten gäller för de första 100000 exemplaren eller något. Med den logiken kommer en obskyr författare att ha skydd länge och hens efterlevande kommer att få lite pengar medan en ny Harry Potter-bok kommer att vara upphovsrättsfri från dag två eller så. Jag vet däremot inte hur ett sådant system skulle kunna implementeras i praktiken.

En annan variant på lösning är att man helt slopar den automatiska upphovsrätt vi har i dag och istället anammar ett system i stil med det som USA hade förut. Det innebär att en upphovsman måste registrera sitt verk för att få upphovsrätt på dem; görs inte detta så tillhör verket redan från början det kulturella allmängodset. Den väsentliga ändring jag skulle vilja göra är att det kostar pengar att registrera sin upphovsrätt. Det kan vara gratis första året och sedan kosta en struntsumma nästa år. Det som är det väsentliga är att kostnaden för att förnya upphovsrätten fördubblas varje år.

Det går att förnya upphovsrätten för lukurativa verk rätt länge. Ett stort företag som Disney kan fortfarande behålla ensamrätten för verk rätt länge, men det finns fortfarande en inbyggd begränsning som gör att att verk förr eller senare kommer att övergå till allmänhetens ägo. För att ta Musse Pigg som exempel skulle det i dag kosta i storleksordningen en biljon biljoner att förnya upphovsrätten ett år till, givet en initialkostnad på en krona. Det är rätt mycket pengar även för Disney. Som jämförelse kostar en förlängning för Harry Potter ungefär 2000 kronor vilket naturligtvis är en investering som lär löna sig.

Att spekulera om hur man på ett bra sätt kan begränsa upphovsrätten för verk är en sak. Oavsett hur man löser det så kvarstår problemet med att om man ska ha en begränsning så måste man också ha en övervakning av att begränsningen efterlevs och något slags sanktioner mot dem som inte följer reglerna. I det digitala samhälls vi lever i i dag så är en sådan begränsning i praktiken helt omöjlig att upprätthålla. Alla ni som läser det här har exempelvis just kopierat hela mitt blogginlägg till den dator ni läser det på, och det täcks av min upphovsrätt och kommer att göra det tills jag varit död i 70 år. Jag har inga invändningar mot detta, men om man strikt ska följa upphovsrätten så gör det er alla till kriminella, liksom alla andra som någonsin använt internet. Detta är naturligtvis inte vare sig rimligt eller hållbart i längden.

Andra bloggar om: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
Technorati tags: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
intressant.se

Bokens dag i Linköping 2008

Nu är Bokens dag i Linköping 2008 över. Precis som förra årets bjöds man på fyra författare som var och en läste en eller flera egna texter och sedan kommenterade och svarade på frågor. Årets författare var, i tur och ordning:

Carl Johan de Geer

Inger Edelfeldt

Mons Kallentoft

Katarina Frostenson

Jag kommenterade även Bokens dag innan den varit, med lite förslag på hur evenemanget skulle kunna utökas.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
intressant.se

2008-103: Erik Granström: Smolles varuhus

Innan han skrev Svavelvinter vare sig som rollspelsäventyr eller som roman så skrev Erik Granström romanen Smolles varuhus som i dag inte är speciellt känd. Den är en satir över konsumtionssamhället, och utspelar sig i ett gigantiskt varuhus som är så stort att många människor bor i det, antingen för att de tycker att dess värld räcker eller för att de helt enkelt inte hittar ut.

Huvudpersonen Brior^* brevväxlar med en bekant som befinner sig i varuhuset och bestämmer sig för att försöka få fatt i honom. Det innebär naturligtvis att ge sig in i varuhuset trots att han inte tycker om sådana. Han lyckas få jobb i varuhuset men upptäcker att det inte är så noga vad de anställda egentligen gör, så länge de håller sig sysselsatta. Brior ägnar en hel del tid åt att köra en golvputsningsmaskin, vilket visar sig vara ett bra sätt att undersöka varuhuset utan att någon bryr sig speciellt mycket om vad man gör.

Premissen för boken är skoj och i början håller historien rätt bra fart med en hel del bitska satiriska kommentarer. Mot slutet tappar berättelsen tyvärr lite fart (även om det händer mer handgripligt dramatiska saker).

Språkligt är det stor skillnad på den här boken och Svavelvinter. Frossandet i gamla och ovanliga ord som utmärker den boken saknas här, och hade inte heller passat in i miljön. Det är helt klart att Granström lärt sig mycket om skrivande sedan han skrev den här boken, men jag tyckte fortfarande att den var kul att läsa.

^* Brior har en namne i Granströms senare roman Svavelvinter. Namnet är ursprungligen ett smeknamn för författaren som hängt med från skoltiden.

Erik Granström: Smolles varuhus
Forum, 1980
279 sidor
ISBN: 9137074911

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, erik granström, läsning, satir, smolles varuhus, svavelvinter
Technorati tags: böcker, erik granström, läsning, satir, smolles varuhus, svavelvinter
intressant.se

Få böcker gratis via bookmooch.com

bookmooch.com är ett ställe för att byta böcker. Man lägger in en lista på vilka böcker man har som man kan tänka sig att skänka bort, och så kan man söka i andras listor eller skapa en önskelista och få reda på när någon lägger upp böcker man vill ha.

För varje bok man listar får man 1/10 poäng. För varje bok man skickar till någon får man en poäng (eller två om det är utomlands). För varje poäng man samlar på sig kan man sedan beställa en bok av någon.

Finessen med detta är alltså att man inte behöver hitta böcker man själv vill ha hos samma person som vill ha böcker av dig. Tack vare poängsystemet så blir det rättvist i alla fall. Jag har börjat med att lista diverse dubbletter och saker som blivit över efter en gallring i hyllan. Det kommer antagligen mer framöver.

De böcker jag lagt upp hittills finns här. Är det något du är intresserad av så är det bara att bli medlem och lista tio egna böcker (så att du får en poäng) och sedan beställa någon av dem så skickar jag den.

Andra bloggar om: böcker, läsning, gratis, bookmooch.com, återvinning
Technorati tags: böcker, läsning, gratis, bookmooch.com, återvinning
intressant.se

2008-102: L. Frank Baum: Trollkarlen från Oz

Trollkarlen från Oz är en historia som jag gissar att få personer inte känner till, men att de flesta känner till den i form av filmen och inte boken.

Det är många år sedan jag såg filmen, men mitt första intryck var att den höll sig nära boken. När jag läser på lite ser jag att det finns en hel del skillnader, men det vore väl närmast förvånande om så inte var fallet. Och hur skulle man annars kunna dividera om ifall boken eller filmen var bäst?

Det går inte att komma ifrån att bokens premiss med de fyra som träffas, blir vänner och slår följe för att träffa trollkarlen Oz för att be om det som var och en av dem mest önskar sig rätt snabbt framstår som en tydlig plantering för att Baum ska kunna visa hur de respektive figurerna (förutom Dorothy) egentligen hela tiden har det de önskar sig. Fågelskrämman som vill ha en hjärna är hela tiden den som kommer på hur problem ska lösas, plåtmannen som vill ha ett hjärta ser sig alltid noga för så att han inte ska råka trampa ihjäl insekter och det fega lejonet som önskar sig mod tvekar aldrig att försvara sina vänner. Dorothy önskar sig inte någon egenskap utan att få komma hem till Kansas istället, men det visar sig att även hon redan från början har vad hon behöver för att kunna klara av det i form av de silverskor (som i filmen är rubinröda för att visa upp Technicolor-tekniken) som hon övertar från den onda häxan Östan efter att hennes hus landat på henne så att hon dött.

Trots att jag redan från början vet hur det ska gå och trots att bokens moral alltså är (över)tydlig från start så jag har trots det trevligt medan jag lyssnar, kanske för att boken aldrig försöker låtsas vara något annat än den lättsamma äventyrshistoria den är.

Jag vill också passa på att nämna uppläsningen av Ingemar Nygren som är mycket bra. Nygren gör mycket distinkta röster för de olika personer genom att använda både röstlägen och dialekter, och det gör det mycket lätt att hålla ordning på vem det är som talar just för stunden.

L. Frank Baum: Trollkarlen från Oz
Tundell Salmson audio (Nedladdad gratis från DN 2008)
Översättare: Sam J. Lundwall
Uppläsare: Ingemar Nygren
4 timmar 35 minuter
ISBN: 9789185489022

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, l. frank baum, trollkarlen från oz, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, l. frank baum, trollkarlen från oz, fantasy

Undvik de spammande lögnarna golfresor.com / golfnyheter.com!

Jag får massor av spam varenda dag. Dels har jag en epostadress som varit densamma i nästan 20 år, dels är jag en av dem som får post som adresseras till Projekt Runebergs redaktionsadress. En hel del av skräpet filtreras bort automatiskt, men inte allt.

Ett av de återkommande spammen som brukar komma igenom filtren är ett "nyhetsbrev" från golfresor.com. Inspirerad av Nixon försökte jag mig på att göra samma manöver.

"Nyhetsbrevet" innehåller reklam från ett par andra ställen, ekholmsnasgolf.se och golfrea.se. Jag skrev till båda (med CC till golfresor.com):

Från: Hans Persson
Till: johan@ekholmsnasgolf.se, tony@ekholmsnasgolf.se, info@sportrea.se
Kopia: info@golfresor.com, runeberg@lysator.liu.se
Ämne: Reklamutskick via spammare
Datum: Mon, 13 Oct 2008 13:04:34 +0200

Hej ekholmsnasgolf.se och golfrea.se,

Jag tycker det är tråkigt att ni annonserar hos oseriösa, spammande aktörer. Golfnyheter.com skickar ut sitt "nyhetsbrev", med er annons, till mottagare som aldrig har beställt det [1].

Jag är inte intresserad av golf och ni är därmed inte intresserade av att betala för att skicka reklam till mig när ni tror att ni skickar till en relevant målgrupp. Ni vet säkert själva hur irriterande det är med spam via epost, så jag hoppas att ni slutar att betala för sådant.

Hans

[1] Jag får "nyhetsbrevet" golfnyheter.com via runeberg@lysator.liu.se, redaktionsadressen för Projekt Runeberg som publicerar gammal litteratur gratis på internet på http://runeberg.org/.

Några timmar senare fick jag svar från en av golfresor.com:s (före detta?) annonsörer:

Från: Jan Killander <jan@sportrea.se>
Till: Hans Persson
Ämne: Re: Reklamutskick via spammare
Datum: Mon, 13 Oct 2008 16:54:32 +0200

Hej,

Tack för ditt email.

Vi kände inte till det som ni informerat om nedan och jag är tacksam för informationen. Vi kommer att åtgärda det hela.

Mvh / Jan Killander

Dagen efter fick jag även svar från spammarna själva:

Från: AmerikaSpecialisten.se- <AmericanGolfTours.seinfo@golfresor.com>
Till: Hans Persson
Ämne: RE: Reklamutskick via spammare
Datum: Tue, 14 Oct 2008 06:34:15 -0400 (12:34 CEST)

Hej Hans,

Ni är nu manuellt borttagen från vårt system.

Man kan även själv gå in och ta bort sig på http://www.vacationproposal.com/html/unsubscribe.html

Golfnyheter.com

Är det någon som tror att de tog bort mig? Helt rätt, det gjorde de inte. Den 20:e oktober kom ett nytt nyhetsbrev spam. Jag skickade ett svar på mitt första brev och påpekade det.

Jag är inte säker på om jag fick något spam från dem veckan efter, men den 2:e november var det i alla fall dags igen.

Undvik de här spammande lögnarna på alla sätt och vis!

Andra bloggar om: internet, spam, dumhet, marknadsföring, reklam, golf, golfresor.com, golfnyheter.com
Technorati tags: internet, spam, dumhet, marknadsföring, reklam, golf, golfresor.com, golfnyheter.com

Akademibokhandeln ger upp priskonkurrensen

Fram till nu så har Akademibokhandeln försökt att upprätthålla en priskonkurrens med nätbokhandlar som Bokus och Adlibris på bästsäljarna, men man har nu bestämt sig för att det ger för lite och kostar för mycket, och ger nu upp den taktiken. Man höjer alltså priserna på bästsäljarna och hoppas på att de ska sälja i alla fall, trots priser som ligger 50:- över övriga bokhandlar och 80:- över nätbokhandeln.

Det finns alltid utrymme för riktiga bokhandlar, men jag tror att det är rätt tänkt att inte konkurrera med nätbokhandlarna på de riktiga storsäljarna. De som vill ha dem billigt kommer att beställa dem på nätet efter att ha letat upp det bästa priset via bokfynd.nu eller motsvarande tjänst. Andra som har bråttom och inte vill vänta på leverans med posten kommer att handla sådana böcker i mataffären eller på macken, och de kan behandla hela sitt boksortiment som lockvaror vilket bokhandeln naturligtvis inte kan göra.

Akademibokhandeln ska istället satsa på att sänka priserna på det boksegment som ligger under bästsäljarna. Det är alltså böcker som rätt många känner till och läser, men som inte ingår i det väldigt smala sortiment som finns i en mataffär (vår ICA-butik har ett utbud på ungefär tjugo titlar). Om man kan återta det här sortimentet från nätbokhandeln återstår att se, naturligtvis.

Problemet för tegelhandlarna är att de inte bara har en nackdel när det gäller att konkurrera om priset. De behöver också kämpa mot problemet med den långa svansen: tack vare att de inte behöver betala för butiksutrymme så kan nätbokhandlarna erbjuda ett mycket större sortiment, och enstaka exemplar av väldigt många titlar ger en rätt stor omsättning. Om en vanlig bokhandel ska erbjuda sina kunder böcker som de inte har i lager så måste de beställa dem, och den fördröjning och det extra besök i affären som det förfarandet innebär gör att de allra flesta kunder kommer att välja att beställa boken själva istället, för då får de boken levererad ända hem och antagligen billigare.

Det som tegelhandeln kan erbjuda som nätbokhandeln inte kan göra lika enkelt är kompetens: man kan hjälpa till att ge kunderna tips och information om böckerna. Det förutsätter naturligtvis att man har personal som verkligen är intresserad av böcker.

Andra bloggar om: böcker, marknadsföring, akademibokhandeln
Technorati tags: böcker, marknadsföring, akademibokhandeln
intressant.se

2008-101: Maria Vedin: Uppdrag Devi

Science fiction skriven på svenska utkommer inte speciellt ofta, och ännu mer sällan handlar den faktiskt om Sverige. Uppdrag Devi är just en sådan bok, dock, och även i övrigt är den lite okonventionell.

Huvudpersonen Rukmini Devi presenteras som "superhjälte" utan att man får några klara besked om vare sig vilka superkrafter hon har eller varför. Hon är även poet och skriver svar i något slags frågespalt, oklart i exakt vilket syfte. Hon utför även uppdrag åt den både mystiske och kryptiske ÖB. Det är inte alltid hon är säker på vad det är han egentligen vill, men hon tolkar så gott hon kan och utför efter bästa förmåga.

Maria Vedin har publicerat poesi som jag inte läst samt ett antal noveller i JVM. Jag vet att jag läst hennes noveller och gillat dem rätt bra, men utan att bläddra bland mina JVM kan jag inte påminna mig vad de handlat om.

Huvudpersonen Devi funderar vid något tillfälle över sitt namn och konstaterar att det skulle kunna blandas om till exempelvis Vedin, och när hon dessutom är poet så ligger det nära till hands att fundera på hur mycket av den här superhjälten som är Maria Vedin själv.

Boken utspelar sig i norra Sverige med snö och Statoilmackar, men där finns också rymdskepp, tidsmaskin och intelligenta kaniner. Man får ofta intrycket att Maria Vedin inte tagit den här boken riktigt på allvar utan skrivit ihop den lite snabbt eller som ett skämt. Som anstår en poet så är språket ofta oklanderligt och ibland lysande, men andra gånger känns det påfallande slängigt.

När jag läste drogs tankarna dels till den skruvade Liftarens guide till galaxen, även om det här är en bok i ett mindre format istället för guidens galaxomspännande historia, dels till Mikael Niemi för den handgripliga beskrivningen av Norrland (och det utan att ha läst Svålhålet som rimligen är den av Niemis böcker som ligger denna närmast).

Jag hade absolut inte tråkigt medan jag läste Uppdrag Devi och den är mestadels välskriven, men just det där "mestadels" retar mig. Det känns som om Maria Vedin är kapabel att göra det här ännu bättre, men att hon inte tagit den här boken riktigt på allvar.

Maria Vedin: Uppdrag Devi
Black Island Books, 2008
160 sidor
ISBN: 9789186115036

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se eller på Aftonbladet.

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, maria vedin, uppdrag devi
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, maria vedin, uppdrag devi

Följ den här bloggen

Nu kan man visa att man tycker om "Du är vad du läser" genom att klicka på "Följ den här bloggen" i vänsterkanten.

Om man inte sedan tidigare läser bloggar med en RSS-läsare så ger den här funktionen möjlighet att automatiskt få se nya blogginlägg från bloggar man gillar via sitt bloggerkonto.

Andra bloggar om: bloggar, internet, rss
Technorati tags: bloggar, internet, rss
intressant.se

Skrivarkurs, tredje träffen

Den tredje träffen på skrivarkursen innebar att vi för första gången skulle kritisera varandras texter. Vi är åtta personer som går kursen och alla hade fått ungefär fyra sidor text från alla andra.

Efter att ha diskuterat styrkor och svagheter hos den första texten i en halvtimme eller så lyckades vi öka tempot lite grann, men vi hann inte riktigt med att alla fick kommentera alla texter. Till nästa gång har vi delat ut sex nya sidor text men den här gången ska vi dela upp oss i två grupper för att kunna ägna mer tid åt varje text, och dessutom har varje person fått ett huvudområde att koncentrera sig på när de läser (jag ska fokusera på dramaturgi, medan andra tittar på personskildring, språk och miljö).

Till den här gången hade jag delat ut två texter eftersom de var rätt korta. Det var dels ett kapitel ur min NaNoWriMo-roman från 2006, dels en kort fantasynovell som jag hittade i gömmorna som var lagom kort för att fylla ut platsen som var kvar på mina fyra sidor. Båda texterna fick över lag positiv kritik, även om jag naturligtvis har fått diverse saker utpekade att fundera på om jag ska ändra eller inte.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
intressant.se

Geocachingtur på höstlovet

I dag är det den första dagen på höstlovet och hela familjen har tagit ledigt och ägnat dagen åt att leta efter geocachear tillsammans med en annan familj istället för att jobba. Vi har inte tagit så väldigt många cachear, men flera av dem har varit väldigt bra.



Vi började med att ta den enkla cachen vid det forntida monumentet Rödsten (vid gården med samma namn, strax norr om Åtvidaberg). Stenstoden är känd sedan 1300-talet men säkert äldre, och antas vara något slags fruktbarhetssymbol. Den ska målas röd varje gång gården målas, för annars sägs gården brinna ner (vilket har hänt en gång när man lät bli).



Nästa anhalt var cachen "Darkness awaits you". Den ligger i den övergivna Stenebo storgruva där man följer en gång rakt in i berget 85 meter. I slutet av gången finns ett bergrum som är 10x10 meter eller så med några bord i. Här finns ett schakt som dels går rakt upp till toppen av berget så att det kommer in ljus, dels ett hundratal meter ner. Schaktet nedåt är dock vattenfyllt, så man blir bara blöt om man ramlar i, inte död. Här inne finns cachen, naturligtvis. Mycket häftigt gömställe!



Camilla på kanten av schaktet.



Utgången, från bergrummet längst in.



Efter det här gruväventyret var det dags för lunch. Vi satte stormköket på toppen av Glasberget och passade på att titta på utsikten över Gärdserums kyrka.



Nästa anhalt var Grottan vid Könserum som i själva verket är många smågrottor. Platsen ser ut som en stor ostädad hög med flyttblock som det naturligtvis finns massor av gångar och skrevor mellan.

Efter de här äventyrliga gömmorna plockade vi även ett par cachear som var mer drive-in innan vi styrde hemåt igen.

Helt klart en lyckad dag i naturen!

Andra bloggar om: geocaching, grottor, natur
Technorati tags: geocaching, grottor, natur
intressant.se

2008-100: Stephen King: Vargarna i Calla

Vargarna i Calla är den femte delen av sju i Stephen Kings serie Det mörka tornet. I den här delen blir det återigen väldigt uppenbart att serien handlar om en värld där det finns flera parallella verkligheter. Handlingen utspelar sig dels i Rolands värld, dels i vår världs New York (eller något som i alla fall är väldigt likt).

Huvudhandlingen kretsar kring "vargarna" som regelbundet (var tjugonde år eller så) kommer till byn Calla och rövar bort barn. En egenhet här är att nästan alla barn i byn föds som tvillingar. När vargarna kommer så rövar de bort ett barn ur varje tvillingpar som är i lagom ålder. Exakt vad de gör med barnen de tar vet man inte, men senare kommer barnen tillbaka igen. Då är de "törda" (förstörda?). De törda verkar ha intelligens på en treårings nivå eller så, och efter ett kort liv när de plötsligt börjat växa väldigt fort så dör de till slut unga.

Det här återkommande bortrövandet av barn tär naturligtvis på byn, och de ber om hjälp av Roland och hans revolvermän att hålla stånd mot vargarna. Miljön i Det mörka tornet-serien kan på ytan verka som fantasy (om än med skjutvapen), men det finns gott om sciencefictionelement i den. I den här delen av serien har exempelvis en robot en väsentlig roll, och det förekommer även en del annan modern teknologi som fortfarande fungerar men som ingen vet hur man använder.

I den här delen är det också tydligt att Stephen King tar i hårdare med att knyta ihop ledtrådar från diverse andra av sina verk till den här serien. En av huvudpersonerna i den här boken är fader Callahan, en av huvudpersonerna i 'Salem's Lot. Det som händer i den boken visar sig vara väsentligt även här. King har någon gång sagt att han funderade på att skriva en uppföljare till 'Salem's Lot där vi skulle få se vad som hände fader Callahan. Det blev aldrig av, men i den här boken får vi i alla fall se vad som hände honom efter hans strider med vampyren Barlow.

Bitvis är tempot relativt lågt, men boken känns inte tråkig. Man kan ana att en del bitar som känns som transportsträcka nu i själva verket är upplägg för vad som ska hända i de avslutande två delarna. Det kanske går att läsa den här serien utan att ha läst King förut och bara läsa den för handlingen på ytan, men jag tror att man missar mycket av de paralleller och referenser som King stoppar in överallt. Jag har läst nästan allt av King (om än rätt mycket av det för länge sedan) och visst hittar jag vinkningar åt diverse böcker när jag läser, men jag misstänker att jag också missar mycket.

Jag har läst de tidigare delarna i serien på engelska, men det fungerade bra att byta till svenska mitt i serien. Trots att jag nu läst om Roland i fem volymer så känner jag fortfarande inte att jag förstår hur han fungerar. Han är en komplex personlighet, och jag följer honom gärna genom två volymer till.

Stephen King: Vargarna i Calla (Wolves of the Calla)
Översättning: John-Henri Holmberg
Illustrationer: Bernie Wrightson
Bra Böcker, 2008 (originalet 2003)
685 sidor
ISBN: 9789170023101

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, stephen king, det mörka tornet, vargarna i calla
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, stephen king, det mörka tornet, vargarna i calla

Bokens dag 2008 i Linköping

Nu har information om Bokens dag i Linköping till slut dykt upp i Corren. Formatet är detsamma som förra året med fyra inbjudna författare på en scen. I år har man flyttat tillbaka till Stora teatern där arrangemanget hållit till förr efter förra årets gästspel hos Missionskyrkan.

Årets författare är Mons Kallentoft, Katarina Frostenson, Carl Johan de Geer och Inger Edelfeldt. Jag har läst den förste och den sista och kan tänka mig att läsa även de andra två, men det är tveksamt om jag hinner med det innan Bokens dag.

Bokens dag är den 10:e november med start klockan 19. Biljetter går att köpa från i dag på Akademibokhandeln och kanske några fler ställen.

Tyvärr så tycks Bokens dag fortfarande vara ett litet arrangemang som nog snarare borde kallas författarafton. Förra året bestod det av en presentation och ett föredrag av varje författare med en paus för signering och mingel halvvägs. Det var allt. Nog måste det finnas mer lokalt kulturliv som skulle kunna engageras så att det blir lite mer liv och rörelse i arrangemanget så att man kan kalla det en endags bokmässa istället? Lokala författare, antikvariat och bokhandlare, Linköpings amatörbokbindarförening, Grafiska museet i Gamla Linköping, studieförbund med skrivarkurser, lokala föreningar med litteraturinriktning, Projekt Runeberg, estradpoeter från Linköping och så vidare.

Årets arrangemang presenteras dock likadant som förra årets med det första publika omnämnandet i dag, drygt två veckor innan det är dags. Förra året var notiserna i Corren (en kort introduktionsartikel och en intervju med varje författare) och en rad i bibliotekets kalendarium den enda reklam som verkade finnas. Både då och nu saknas hemsida för arrangemanget, och det tror jag är ett säkert sätt att undvika att dra ner medelåldern på besökarna på Bokens dag från den pensionsmässiga nivå den låg på förra året.

Bokens dag är ett bra initiativ och onekligen trevligt i det lilla format det hålls, men det skulle kunna vara så mycket mer.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, linköping, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, linköping, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt