Bokkedjan 11: Frihet

Ny vecka, ny bokkedja. Den här gången är startpunkten Frihet. Reglerna finns som vanligt här.

En bok som för mig symboliserar frihet är Richard Bachs Jonathan Livingston Seagull. Den handlar om en mås som inte är som andra måsar. Jonathan Livingston Seagull vill lära sig flyga högre och bättre än alla andra för att känna sig fri. Det är en väldigt kort bok som man lätt läser i ett svep. De flesta utgåvor jag sett innehåller även en massa bilder på måsar. Nyligen kom en svensk utgåva med bilder på trutar av fågelfotografen Brutus Östling.

Apropå måsar kommer jag att tänka på Donald Westlakes Dansen kring guldprästen. Anledningen till det är att ett helt kapitel i den av numer bortglömd anledning är skrivet från en mås synvinkel. Jag har för mig att det handlade om något slags biljakt. Boken handlar om ett gäng rätt klantiga tjuvar som ska smuggla ut en dyrbar guldstaty ur ett land. De gör det genom att gömma den i en låda med falska kopior av samma staty. Problemet är att de själva inte heller lyckas hålla rätt på vilken av statyerna som är den riktiga...

I mitt huvud och antagligen ingen annans så är Donald Westlake ihopkopplad med Ed McBain. Inte så mycket för att de båda skrivit rätt många deckare (för det handlar om rätt olika deckare) utan helt enkelt för att det här var ett par av de första utländska deckarförfattare jag läste, och jag läste ett antal böcker av dem var, ungefär i samma period. Tyvärr var det innan jag började skriva upp vilka böcker jag läste, så jag har inte koll på vilka böcker av Ed McBain jag läst.

Från Ed McBain känns steget rätt kort till Sjöwall/Wahlöös deckarserie om polisen Martin Beck. Nu är det visserligen åtminstone 25 år sedan jag läste McBain, men jag minns dem som samma typ av polisromaner som Beck-böckerna. Istället för idealiserade kammarspel med en skarpsinnig detektiv som Hercule Poirot i huvudrollen så handlar det här om mycket mer realistiska beskrivningar av polisarbete, med riktiga människor både som poliser och som brottslingar. Jag har läst några av Beck-böckerna på sistone, och jag tycker att de står sig rätt bra fortfarande, trots att de har några årtionden på nacken vid det här laget.

Det blev visst väldigt gamla bokminnen i min bokkedja i dag. Vilka associationer får ni av "frihet"?

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan
intressant.se

2009-16: Kalle Dixelius: Toffs bok

Toffs bok är något så ovanligt som svenskskriven science fiction som utspelar sig i Sverige, och inte nog med det: den är bra också.

Boken presenteras som en text skriven av Toff, en person som lever i ett Ståkkålm på 2200-talet, en mörk tid i mänsklighetens historia. Det är inte känt exakt vad det är som gått fel, men mycket av den teknologi och kultur vi har i dag har gått förlorad på Toffs tid. De som lever då lever ett hårt liv, dels för att det är ont om det mesta och dels för att de lever i ett förtryckande samhälle. De få saker som hittas från vår tid tas omhand av fullmäktige, den person som styr i området. Böcker är förbjudna, både att läsa och att inneha. Trots det bestämmer sig Toff för att börja skriva om hur han har det och vad han gör.

Ett par hundra år senare hittas Toffs bok och blir till ett av de viktigare dokumenten för förståelsen av den historiska period den handlar om, och den version av texten som presenteras här är kommenterad av en historiker från 2460-talet. I hur stor grad förståelsen för vår tid är korrekt kan naturligtvis diskuteras; både Toff och historikern uttalar sig ibland om den, men det är inte alltid de har rätt.

Jag tycker på det hela taget att den här boken är mycket lyckad. Det är en genomförd sciencefictionhistoria som har skapat en genomtänkt miljö, dessutom i två olika tider. Trots att den ligger flera hundra år bort i tiden så känns det samtidigt nära eftersom den utspelar sig väldigt nära i rummet. När boken börjar så bok Toff i Hornschtull. Många platser har på det här sättet delvis fått sina namn omtuggade av tidens tand, men det är aldrig något problem att förstå vilka platser det handlar om. Språket som talas på Toffs tid har förändrats på ett liknande sätt, men i den version av texten vi läser så har den sentida historikern till stor del normaliserat språket.

Toff och hans vänner lever den största delen av sina liv i svår nöd, men de kämpar trots det för det de tror på. Det här är en bok om vilja och om kärlek, men det är också en bok om att upptäcka böcker och läsande: när Toff börjar skriva har han aldrig sett en riktig bok. Senare får han tag i böcker och kastar sig över dem och läser dem, om och om igen tills han nästan kan dem utantill. Förutom att vara en resa i ett förändrat Sverige och i viss mån en uppväxtroman så är det här också en bildningsresa.

Det här är en mycket lyckad debut. Jag hoppas att Kalle Dixelius skriver fler sciencefictionböcker!

Kalle Dixelius: Toffs bok
Ordfront, 2009
192 sidor
ISBN: 978-91-7037-396-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, kalle dixelius, toffs bok
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, kalle dixelius, toffs bok
intressant.se

Pulpnovellmöte med LSFF

Jag har just kommit hem från ett bokpratsmöte med LSFF. Den här gången handlade diskussionen om ett antal fantasy- och sciencefictionnoveller från pulperan.

Clark Ashton Smith: "The Empire of Necromancers" var en passabel fantasyhistoria i en storslagen värld med imperier som överlevde kontinenters flyttande och liknande. Den kräver dock en rätt stark mage för att lyckas ta sig igenom språket som får H. P. Lovecraft att framstå som pulperans svar på Hemingway. Just Lovecraft var anledningen till att jag var intresserad av att läsa Smith; jag känner till att de influerade varandra, men efter att nu ha provat ett par texter av Smith tror jag att jag ska hålla mig på respektabelt avstånd från honom hädanefter.

Clark Ashton Smith: "The Maze of Maal Dweb" hade samma fantastiskt överlastade språk men saknade alla spår av handling eller annat intressant innehåll. Detta gjorde att jag hoppade över den tredje novellen, "The Last Heiroglyph", av samma författare och fortsatte till nästa skribent. En viss tidsbrist inför mötet gjorde att jag bara läste en text av dem var, slumpmässigt vald.

Edmond Hamilton: "A Conquest of Two Worlds" hoppade jag över, och läste istället "The Stars, My Brothers". Att läsa den här texten efter att ha kämpat med Smith var som att komma ut i friska luften efter ett par timmar i en dammig källarskrubb. Hamilton är kanske ingen stor stilist, men han kan i alla fall skriva text som går att läsa utan att staka sig i varannan mening. Novellen handlar om en person som dör i en rymdolycka och sedan återupplivas många år senare. Den har en del trevligt idéinnehåll, men den påklistrade kärlekshistorien hade man klarat sig utan.

Stanley G Weinbaum: "Parasite Planet" skippade jag också, och läste "The Worlds of If". Detta är en historia om tidsresor, men sidledes i tiden, vilket innebär att man kan se parallella möjliga världar istället för fram- eller baktid. Den har också ett klart humoriskt element som faktiskt fungerade bra.

Abraham Merritt: "Through the Dragon Glass" hade däremot inte några uppenbara räddande egenskaper. Prosan var den styltigaste av de fyra författarna, och handlingen höll inte heller den någon vidare klass. Det snällaste man kan säga om den var väl att det "dragon glass" som den handlar om verkar vara en häftig pryl, men det räcker inte för att rädda hela novellen. Hans andra novell, "Three Lines of Old French", hann jag inte med.

Andra bloggar om: läsning, noveller, science fiction, sf, fantasy, clark ashton smith, edmond hamilton, stanley g. weinbaum, abraham merritt, pulp
Technorati tags: läsning, noveller, science fiction, sf, fantasy, clark ashton smith, edmond hamilton, stanley g. weinbaum, abraham merritt, pulp

Öppenhet på nätet och den personliga integriteten

I morse skrev jag om att Anders Björck avgått från sin ordförandepost i Försvarets underrättelsenämnd. Även Torgny Nordin har upptäckt detta, och publicerat en ovanligt ogenomtänkt kommentar:

Kritiken mot den nya FRA-lagen har dock varit befogad och har grundats i en genuin oro för den personliga integriteten. Visserligen har vi goda skäl att anta att kraftfulla signalspanings- och övervakningsnätverk i vår nära omgivning redan idag kan följa det allra mesta vi företar oss på elektronisk väg, men det förringar i sig inte kritiken.

Protesterna mot FRA-lagen har till stor del drivits av engagerade, bloggande ungdomar. Det råder inget tvivel om att deras röster haft stor betydelse. Ändå finns det tillfällen, som då jag lyssnade på [radioprogrammet] Naken på nätet, när det är svårt att inte tolka ilskan som rena krokodiltårar. För är det något som alltfler struntar i alltmer så är det just värnandet av den personliga integriteten.

I det mesta från personliga bloggar och Facebook till tidningarnas intimsidor och dagens bekännelselitteratur pågår ett ständigt vittnande och fullständigt blottläggande av det mesta som rimligen kan kallas integritet. Att lägga ut sitt liv på nätet är självklart för allt fler; många publicerar redan sina veckokalendrar. Och man frågar sig: när blir det självklara också obligatoriskt?

Fortsätter utvecklingen torde det inte finnas så värst mycket personlig integritet kvar att kränka. Fast det lär knappast hindra övervakarna.

Till att börja med ska jag konstatera att Nordin faktiskt verkar vara emot FRA-lagen, så vi är överens så långt. Men sedan kör han i diket, och det med besked. FRA-lagen handlar om att låta staten avlyssna allas elektroniska kommunikation, när som helst. Det finns ingen frivillighet från min sida om jag vill bli avlyssnad eller inte. Att "lägga ut sitt liv på nätet" är däremot frivilligt. Jag väljer själv vad jag vill lägga ut på min facebooksida. Jag väljer för den delen om det jag skriver där är sant eller inte.

Det är också värt att notera att det finns många som skrivit (på nätet och annorstädes) om att FRA-lagen inte är bra, bland annat för att den innebär att staten får avlyssna all min elektroniska kommunikation. Det finns också många som lägger ut information om sig på publika webbplatser. Man ska nog däremot vara försiktig med att utgå från att de här grupperna är desamma.

Man framför allt handlar det om frivillighet. Jag publicerar en hel del information på nätet, men det betyder inte att jag vill att staten ska få läsa allt jag skriver på nätet. En del av det jag skriver är privat, avsett för endast en eller ett fåtal mottagare. Denna information har staten inte med att göra, och det är min rättighet att avgöra vilken information som är publik och vilken som är privat som är viktig för den personliga integriteten.

Andra bloggar om: personlig integritet, facebook, fra, torgny nordin, det fria ordet
Technorati tags: personlig integritet, facebook, fra, torgny nordin, det fria ordet

Remixkulturen drabbar Jane Austen

Medan mediasverige hårdbevakar rättegången mot The Pirate Bay så kan jag passa på att visa på av de saker som rättegångsspektaklet egentligen handlar om.

Det finns ingen som skriver böcker, skapar musik eller ägnar sig åt någon som helst kulturellt skapande utan att vara inspirerad av dem som gått före. Man behöver bara diskutera vilka andra konstnärer en skapare inspireras av, inte om de gör det. För länge sedan i mänsklighetens historia så lyssnade man på sagor runt lägerelden, och sedan gick man hem och berättade samma saga för sina vänner, men man ändrade lite för att man tyckte att det blev bättre så, eller man hade glömt hur historien gick, eller man anpassade lite för målgruppen.

Så har det alltid varit, men de verk man lånat från har varierat i ålder. Disney, exempelvis, tjänar stora pengar på att återberätta gamla folksagor från bröderna Grimm och andra källor. Dessa är gamla nog att inte längre vara upphovsrättsskyddade, så Disney får sitt grundmaterial gratis. Den som vill inspireras av Disneys skapelser för egna verk får däremot räkna med att få en stämning på halsen, för Disney vill inte att andra ska göra på samma sätt som de själva utifrån deras material. Med den sentida förstärkningen av upphovsrätten har det varit lätt för dem att hålla andra borta från "deras" domäner.

De sista åren, i takt med internets ökade betydelse för det kulturella skapandet, så har fler och fler börjat ägna sig åt ett skapande som snarast kan betecknas som remixande. En kulturyttring som fanfic hör exempelvis hit. Det handlar om att skriva egna berättelser med någon annans karaktärer eller motsvarande. Sådant publiceras numer ofta fritt på nätet, men de som skapat originalverken är ofta inte glada över detta och vill stoppa det. Det enda fall när det är möjligt att officiellt publicera sådana verk är om de baserar sig på verk som är gamla nog att inte längre vara begränsade av upphovsrätten. När de inte längre är det kan vi få verk som Pride and Prejudice and Zombies som gör om Jane Austens kärleksförveckligsdrama till ett zombieactionäventyr. Man kan naturligtvis ha åsikter om ifall det är en kombination av genrer som passar bra ihop, men jag ser ingen anledning till varför den som tror det inte skulle får försöka att skapa verket.

Vad det handlar om är att verk som publiceras och blir populära väldigt fort hamnar i det allmänna publika medvetandet och blir en del av vår kultur. Det måste till en kulturell allemansrätt som kodifierar att det är tillåtet att använda vårt kulturella allmängods som man vill, utan att riskera att bli stämd. Vårt gemensamma kulturarv får inte låsas in och ägas av enstaka storföretag, det är något som folket måste ha tillgång till.

Andra bloggar om: copyright, upphovsrätt, jane austen, zombies, skräck, the pirate bay, kulturell allemansrätt, remixkultur
Technorati tags: copyright, upphovsrätt, jane austen, zombies, skräck, the pirate bay, kulturell allemansrätt, remixkultur
intressant.se

2009-15: Anders Rydell & Sam Sundberg: Piraterna

Boken Piraterna kom ut precis härom dagen, men i dag är den extra relevant eftersom rättegången mot några av personerna bakom The Pirate Bay börjar i dag. Man kan dock bli lite vilseledd av bokens omslag (The Pirate Bays logga) och förledas att tro att boken bara handlar om The Pirate Bay. De har onekligen en framträdande roll i form av ett av fildelningsrörelsens flaggskepp, men boken handlar om mycket mer än så.

Författarna börjar med att skapa en dramatik genom att följa några av personerna bakom The Pirate Bay när de får reda på att polisen gör en razzia i deras datorhall, men strax efter det tar boken ett rejält kliv tillbaka och ger en grundlig genomgång av ett antal tekniska och kulturella fenomen som lett fram till dagens fildelning. Utan den här bakgrunden kan det vara svårt att förstå hur situationen blev som den är.

Alltså får vi en utmärkt genomgång av de juridiska striderna som uppstod när videobandspelaren lanserades, vi får en översikt av musikindustrins misslyckade kampanj "Home taping is killing music" från 1970-talet, och vi får reda på att en viktig orsak till att filmindustrin i dag ligger i Hollywood är att man ville undgå patentstämningar från Thomas Alva Edison som ägde ett antal väsentliga patent och styrde dem med järnhand genom att helt enkelt vara så långt från östkusten som möjligt.

Detta visar att dagens debatt egentligen inte är något nytt. Film- och musikindustrin har en lång historia av att hävda att ny teknik kommer att leda till dess fall, men trots det finns de kvar i dag och tjänar pengar.

Parallellt med detta får vi också en historik över hur internet växer fram. I Sverige gjorde hem-PC-reglerna att väldigt många fick tillgång till moderna datorer och internet (även om vi låg långt fram redan innan), och ungefär samtidigt skapades programmet Napster som var första välkända fildelningsprogrammet. Med det kunde man ladda ner filer som någon annan delade ut, och man fick möjlighet att söka efter det man ville ha tag i. Musikindustrin gick naturligtvis i taket över detta, och efter diverse turer tvingades Napster slå igen.

Under tiden har även fildelningstekniken utvecklats. En modernare teknik är bittorrent som är vad The Pirate Bay använder, och som innebär att man kan ladda ner olika bitar av samma fil från olika ställen. Det gör att det går fortare att få hem det man vill ha. I själva verket blir systemet aldrig överlastat; det går istället fortare ju fler som laddar ner samma fil.

Det är nu de riktigt intressanta bitarna kommer. När The Pirate Bay börjar bli kända så börjar upphovsrättsindustrins lobbyorganisation Antipiratbyrån att göra mer väsen av sig, och ett antal personer bestämmer sig för att de inte kan få stå oemotsagda. De startar Piratbyrån och får genast utrymme i debatten. Det listiga namnet gör dessutom att det verkar som att det var de som kom först och Antipiratbyrån som reaktion, trots att det är tvärt om. Detta att pirater argumenterade tillbaka och inte alls skämdes för att vara pirater, utan hävdade sig arbeta med viktig kulturspridning var något helt nytt.

Nästa oväntade steg var när Rick Falkvinge fick för sig att bilda Piratpartiet. Utan vare sig politisk erfarenhet eller organisation bestämmer han sig för att sikta på riksdagen 2006. Efter en kaotisk valrörelse får man erkänna sig besegrade med ett resultat på 0,63% av rösterna. Det räcker inte till riksdagen, men att bli tredje största parti utanför riksdagen med den korta startsträcka man hade är en prestation bara det. I dag siktar man istället på europaparlamentet, med en plattform som kräver kraftiskt försvagad (men inte slopad) upphovsrätt och en förstärkning av den personliga integriteten. Man har blivit en samlingsplats för debatten mot sentida företeelser som FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet. Man har i dag nästan 10000 medlemmar: något färre än V, men ḱlart fler än MP.

Boken väljer att nästan helt koncentrera sig på fildelning av musik och film. Spridning av programvara nämns endast någon gång vilket är lite trist, men samtidigt förståeligt eftersom en motsvarande genomgång av detta antagligen hade gjort boken ett hundratal sidor tjockare. En allvarligare brist att boken saknar register, så det är svårt att använda den som uppslagsverk. Det är synd, för den är en väldigt bra faktagenomgång av de flesta fenomen som är relevanta för en förståelse av fildelningsrörelsen.

Boken är i viss mån dramatiserad genom att ibland följa en person och visa hans reaktioner på något av de aktuella skeendena, och sedan varvas detta med historiska avsnitt som förklarar de tekniker som var aktuella just då. Författarna har gjort ett utmärkt jobb med researchen. Jag har inte detaljkollat vartenda datum men jag har varit med genom hela den period texten handlar om och minns när fildelning betydde att skicka kassettband med posten och jag har inte hittat något som inte stämmer med mina minnesbilder.

Texten är neutralt hållen när det gäller den centrala frågan om fildelning är bra eller dåligt. Om texten handlar om Rick Falkvinge och Piratpartiets framväxt får man en positiv bild, men det finns balanserade avsnitt med exempelvis Henrik Pontén som är jurist för Antipiratbyrån. På det hela taget är det här en mycket bra bok som förklarar piratrörelsen, dels internationellt men framför allt från svenskt perspektiv. Eftersom Sverige har haft en väldigt framträdande roll även med ett internationellt perspektiv så tror jag att boken vore intressant även för internationella läsare. Vi får hoppas på en översättning.

Alla som vill veta mer om piratrörelsen och dess motståndare, eller bara få en översikt över internets framväxt och de kulturella effekter det har lett till bör läsa den här boken. Den här sortens faktaböcker är det en njutning att läsa!

Anders Rydell & Sam Sundberg: Piraterna: De svenska fildelarna som plundrade Hollywood
Ordfront, 2009
235 sidor
ISBN: 978-91-7037-320-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, piraterna, anders rydell, sam sundberg, fildelning, the pirate bay, copyright, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, piraterna, anders rydell, sam sundberg, fildelning, the pirate bay, copyright, upphovsrätt

Anders Björck avgår på grund av FRA-lagen

Jag läser nu på morgonen att Anders Björck (M), tidigare försvarsminister, nu ordförande för Försvarets underrättelsenämnd, har avgått i protest mot FRA-lagen. Han säger sig "i hög grad" ha fört fram den här kritiken till regeringen förut.

Mitt intryck av Björck sedan tidigare är att han inte är rädd för att säga vad han tycker, och det här bekräftar naturligtvis det. Att stå upp för yttrandefriheten är alltid rätt, även om det går emot vad regeringen tycker. Samtidigt kan man notera att Björck bara har månader kvar till pensionsåldern och alltså inte speciellt mycket att förlora på det här avhoppet, men oavsett det så är det rakryggat att stå upp för det fria ordet på det här sättet. Det är synd att inte fler av våra politiker vågar göra det.

Gör som Anders Björck! Säg emot när staten försöker att övervaka dig i allt du gör!

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, anders björck, fra, personlig integritet
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, anders björck, fra, personlig integritet
intressant.se

Bokkedjan 10: Fantasi

För att kunna göra en bokkedja (reglerna finns här) så behöver man Fantasi, så jag tänkte att det skulle få vara veckans startpunkt.

En som inte har något fel på sin fantasi är Calvin i Calvin and Hobbes. En av de bärande idéerna med hela serien är att han fantiserar att hans tygtiger är en riktig tiger som kan prata, och i alla rutor där bara de är med så tecknas han så, men annars som en vanlig tygtiger. Hobbes är inte den enda som han ser som något annat än de verkligen är (eller är det så att han ser hur världen egentligen är?); han kan exempelvis se sin fröken som en gigantisk insekt eller fantisera att han flyger i ett flygande tefat.

Flygande tefat lyckas jag inte komma på speciellt många böcker som innehåller. Rymdskepp är det gott om, men inte flygande tefat. Ett undantag är The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy där det ges en förklaring till de flygande tefat som ibland siktas på jorden. De är i själva verket "teasers". Rika ungar som flyger iväg till någon underutvecklad civilisation som inte lärt sig åka i rymden än, och sedan landar, hoppar ur skeppet iklädda fåniga kostymer och springer runt lite, och sedan sticker igen. Allt för att förvirra de som tittar på. Ett annat rymdskepp i THHGttG är Golgafrincham Ark Fleet, ark B som är ett kolonisationsskepp fullt av nedfrusna frisörer och telefonrengörare, ivägskickade av den listiga övriga befolkningen som ville göra sig av med den onyttiga tredjedelen av befolkningen (för att sedan utrotas av en sjukdom de fått från en smutsig telefon).

En annan bok som handlar om ett rymdskepp fullt med människor som ska kolonisera en annan planet, men som inte lyckas något vidare är Harry Martinssons Aniara. Det är en boklång diktsvit som senare har gjorts om till opera. Rymdskeppet Aniara kommer ur kurs och kommer inte att nå någon planet alls under den tid människorna kommer att överleva, och det är just ingenting de kan göra åt det. Deras flykt från den förstörda jorden blir en lika sorglig historia som den de försökte fly från, till ingen nytta.

Några andra som är på en resa som går snett är barnen i William Goldings The Lord of the Flies. (Här är det dessutom en dubbelkoppling, för både Harry Martinsson och William Golding har fått nobelpriset i litteratur.) Barnen hamnar på en söderhavsö utan att veta var de är, hur de ska ta sig därifrån eller om någon vet var de är. Det enda de kan göra är att överleva, och det lyckas de med. Ganska snart har de dock även byggt upp en eget samhälle med priviligierade och underklass och en mytologi där man tillber ett grishuvud. Det är inte direkt de bästa egenskaperna hos människan som kommer fram när de tvingas klara sig själva, och det tar inte lång tid för dem att förfalla från väluppfostrade skolpojkar till vildar. Det är en skrämmande bok, men mycket bra.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan

2009-14: Mary Shelley: Frankenstein

Med anledning av kursen Ghosts and the Gothic har jag läst Mary Shelleys Frankenstein. För att vara exakt så är det tredje gången jag läser den, och samtliga gånger har det varit med anledning av en kurs. Inget ont i det, för det är en bra bok.

Frankenstein tillhör nog de böcker som flest personer tror sig ha en uppfattning om vad den handlar om, men utan att faktiskt ha läst den. Berättelsen om vetenskapsmannen som skapar ett monster är välkänd, men mycket längre än så sträcker sig i allmänhet inte kunskapen. Många tror sedan att andra ingredienser är en puckelryggig medhjälpare, en förväxlad hjärna och ett monster som väcks till liv med hjälp av blixten. Allt detta är element som kommer ur filmatiseringar, men saknas i boken.

Men visst, den rätt galne vetenskapsmannen skapar ett monster av likdelar och väcker det till liv, så långt stämmer det. Sedan får han omedelbart nippran och inser plötsligt så fort monstret börjar röra sig att det ser hemskt ut (vilket han av någon anledning totalt missat under alla de långa kvällar han sytt ihop det), och springer iväg från det. Monstret blir ledset och ger sig iväg åt sitt håll.

Monstret som till en början inte vet något alls om världen det hamnat i skaffar sig så sakteliga något slags utbildning, men sitt utseende kan det inte förändra. Alla som träffar det är överens om att det ser hemskt ut, och dömer det därefter. Det stackars monstret är en känslig själ, men alla dessa bryska avsnoppningar gör det till slut till en elak rackare som vänder sig mot sin skapare.

Jag måste säga att jag tycker bättre om Frankenstein varje gång jag läser den. Första gången tyckte jag att den var lång och tillkrånglad, men nu flöt läsningen på utan problem. Visst är berättarstrukturen en smula invecklad, men det finns en tanke bakom det. Boken börjar med några brev från polarforskaren Walton hem till hans kära syster, det sista aldrig skickat eftersom det är skrivet efter att han ger sig iväg ut i polarisen. Mitt i isen stöter Walton på en man i nöd och tar upp honom i båten. Han heter Frankenstein och berättar sitt livs historia för Walton, inklusive hur han skapar sitt monster. Mot slutet av berättelsen stöter Frankenstein på sitt monster som då börjar berätta sitt livs historia, vilket gör att vi får se en del av det Frankenstein berättat en gång till, men från en annan vinkel. När monstret är färdigt berättar Frankenstein resten av historien av hur han kom att hamna i isen intill skeppet, och slutligen berättar Walton vad som händer med både monstret och dess skapare.

Den här strukturen gör att vi får höra både Frankenstein och monstret berätta sina historier i första person, samtidigt som vi får se hur slutet blir för dem vilket ju naturligtvis inte vore möjligt med en strikt förstapersonsberättelse. Waltons berättelse i form av brev ger också berättelsen ett extra sken av något verkligt och inte bara en fiktiv berättelse.

Berättelsen om Frankenstein och hans monster går att läsa på massor av olika sätt. Man kan se monstret som en metafor för industrialismen. Man kan se boken som en varning om att människan inte ska försöka sträcka sig efter de krafter som bara gud borde ha: att skapa liv, något som förstärks av att bokens undertitel är "The modern Prometheus". Man kan läsa boken som ett utforskande av vad det egentligen är som gör en människa till en människa. Under en rätt stor del av boken framstår monstret som mycket mer mänsklig än sin skapare.

Det går inte att sticka under stol med att det märks att boken är nästan 200 år gammal; språket skulle definitivt vara annorlunda om boken skrevs i dag. Trots det tycker jag att Frankenstein är lättläst och framför allt mycket läsvärd. Det finns massor med intressanta saker att fundera på i den.

Mary Shelley: Frankenstein
Penguin Classics, 2003 (originalet 1818, reviderad upplaga 1831)
273 sidor
ISBN: 978-0-14-143947-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, mary shelley, frankenstein
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, mary shelley, frankenstein

2009-13: Scott Westerfeld: Ful eller snygg?

Ful eller snygg? är uppföljaren till Ful och fortsätter där den första boken slutar, så man bör läsa dem i ordning.

Tally har i den här delen blivit snygg och lever ett sorglöst liv som alla andra snygga, men det är något som skaver i huvudet. Hon lyckas inte riktigt komma underfund med vad det är, men hon känner på sig att något är fel.

Jag ska inte berätta vad som egentligen händer men precis som i den förra delen så är det en ungdomsbok och alltså både lättläst och fartfyllt skrivet, men det betyder inte att man har tråkigt som vuxen läsare. Westerfeld har stoppat in en del intressanta frågeställningar som Tally och de andra snygga måste ha ställning till, och som kan förändra deras liv helt.

Scott Westerfelt: Ful eller snygg? (Pretties)
Bonnier Carlsen, 2008 (originalet 2005)
Översättning: Lottie Eriksson
347 sidor
ISBN: 978-91-638-5920-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, scott westerfeld, ful eller snygg?
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, scott westerfeld, ful eller snygg?

Stephen King skriver speciellt för eboksläsaren Kindle

I dagarna presenterar amazon.com andra generationen av sin eboksläsare Kindle. I samband med det meddelas också att Stephen King kommer att publicera en långnovell speciellt för Kingdle, öh, Kindle.

Det låter på meddelandet som om texten bara ska gå att få tag i via Kindle, men så lär det inte bli. King har sagt flera gånger tidigare att texter bara ska publiceras i något speciellt format, men de verkar alltid dyka upp i någon samling till slut. Undantaget hittills är väl i så fall "The Plant" som bara finns tillgänglig som extremt begränsad pappersutgåva och som ebok. Å andra sidan är den historien inte heller avslutad. Jag utgår från att jag kommer att kunna läsa den här texten utan att skaffa mig någon Kindle, men jag kanske får vänta lite extra.

[Via Bokhora.]

Andra bloggar om: böcker, läsning, eböcker, stephen king, kindle, amazon.com, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, eböcker, stephen king, kindle, amazon.com, skräck
intressant.se

Åsikter om genrelitteratur

Här är en lista knyckt från Calle. Böcker i fetstil har jag läst. Böcker som är överstrukna hade jag lika gärna kunnat låta bli att läsa. Jag utökar även med kursivering, för böcker jag inte läst men är sugen på att läsa.

När jag säger att jag läst en bokserie så betyder det inte nödvändigtvis att jag läst hela.

1. The Lord of the Rings, J.R.R. Tolkien
2. The Hobbit, J.R.R. Tolkien
3. The Silmarillion, J.R.R. Tolkien
4. Foundation series, Isaac Asimov
5. Robot series, Isaac Asimov
6. Dune, Frank Herbert
7. Stranger in a Strange Land, Robert Heinlein
8. Earthsea series, Ursula le Guin
9. Neuromancer, William Gibson
10. Fahrenheit 451, Ray Bradbury
11. The Day of the Triffids, John Wyndham
12. A Book of the New Sun series, Gene Wolfe
13. Discworld series, Terry Pratchett
14. Sandman series, Neil Gaiman
15. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, Douglas Adams
16. Dragonriders of Pern series, Anne McCaffery
17. Interview with the Vampire series, Anne Rice
18. The Shining, Stephen King
19. The Left Hand of Darkness, Ursula le Guin
20. The Chronicles of Amber, Roger Zelazny
21. 2001: A Space Odyssey, Arthur C. Clarke
22. Rendezvous with Rama, Arthur C. Clarke.
23. Ringworld, Larry Niven
24. Elric of Melnibone series, Michael Moorcock
25. The Dying Earth series, Jack Vance
26. Lyonesse series, Jack Vance
27. The Chronicles of Thomas Covenant, Unbeliever, Stephen Donaldson
28. A Song of Ice and Fire series, George R.R. Martin
29. The Worm Ourobouros, E.R. Eddison
30. Conan series, Robert E. Howard
31. Lankhmar series, Fritz Leiber
32. Do Androids Dream of Electric Sheep?, Philip K. Dick
33. The Time Machine, H.G. Wells
34. The Invisible Man, H.G. Wells
35. The War of the Worlds, H.G. Wells
36. Eon, Greg Bear
37. Book of the First Law series, Joe Abercrombie
38. Miss Marple stories, Agatha Christie
39. Hercule Poirot stories, Agatha Christie
40. Lord Peter Wimsey stories, Dorothy L. Sayers
41. The Maltese Falcon, Dashiell Hammett
42. The Thirty-Nine Steps, John Buchan
43. Sherlock Holmes stories, Sir Arthur Conan Doyle
44. Cthulhu Mythos, H.P. Lovecraft
45. Inspector Wexford stories, Ruth Rendell
46. Adam Dalgliesh stories, P.D. James
47. Philip Marlowe stories, Raymond Chandler
48. The Godfather, Mario Puzo
49. The Day of the Jackal, Frederick Forsyth
50. The Fourth Protocol, Frederick Forsyth
51. Smiley series, John le Carre
52. Gentleman Bastard series, Scott Lynch
53. The Malazan Book of the Fallen, Steven Erikson
54. Watchmen series, Alan Moore
55. Maus, Art Spiegelman
56. Batman: The Dark Knight Returns, Frank Miller
57. Persepolis, Marjane Satrapi
58. Harry Potter series, J.K. Rowling
59. Chrestomanci series, Diana Wynne-Jones
60. Ryhope Wood series, Robert Holdstock
61. Wilt series, Tom Sharpe
62. Riftwar Cycle, Raymond E. Feist
63. Temeraire series, Naomi Novik
64. Chronicles of Narnia, C.S. Lewis
65. His Dark Materials series, Phillip Pullman
66. Dragonlance series, Margaret Weis & Tracy Hickman
67. Twilight saga, Stephanie Meyer
68. The Night's Dawn trilogy, Peter F. Hamilton!
69. Artemis Fowl series, Eoin Colfer
70. Honor Harrington series, David Weber
71. Hannibal Lecter series, Thomas Harris
72. The Dark Tower series, Stephen King.
73. It, Stephen King
74. The Rats series, James Herbert
75. Dirk Gently series, Douglas Adams
76. Jeeves and Wooster stories, P.G. Wodehouse
77. The da Vinci Code, Dan Brown!
78. The Culture Series, Iain M. Banks
79. The Duncton series, William Horwood
80. The Illuminatus! trilogy, Robert Shea & Robert Anton Wilson
81. The Aberystwyth series, Malcom Pryce
82. Morse stories, Colin Dexter
83. Navajo Tribal Police stories, Tony Hillerman
84. The Ipcress File, Len Deighton
85. Enigma, Robert Harris
86. Fatherland, Robert Harris
87. The Constant Gardener, John le Carre
88. The House of Cards trilogy, Michael Dobbs
89. The Dark is Rising saga, Susan Cooper
90. Psychotechnic League and Polesotechnic League series, Poul Anderson
91. Jurassic Park, Michael Crichton
92. Star Wars: Thrawn trilogy, Timothy Zahn .
93. Ender's Game series, Orson Scott Card
94. Gormenghast series, Meryvn Peake
95. Miles Vorkosigan saga, Lois McMaster Bujold
96. The Once and Future King, T.H. White
97. Fighting Fantasy books, Ian Livingston & Steve Jackson
98. The Stainless Steel Rat series, Harry Harrison
99. The Lensman series, E.E. 'Doc' Smith
100. The Cadfael stories, Ellis Peters

Forrest J. Ackermans samlingar auktioneras ut

Sciencefictionprofilen Forrest J. Ackerman dog i december 2008, 92 år gammal. Han är kanske den ende person som ägnat hela sitt liv åt att vara sciencefictionfan, och har med åren samlat på sig en otrolig mängd saker. Förutom 50000 böcker och kompletta uppsättningar av 200 sf-magasin hade han även stora mängder filmmemorabilia och annat. Nu ska samlingen säljas på auktion.

Nu finns chansen att köpa en signerad förstautgåva av Mary Shelleys Frankenstein eller en förstagåva av Bram Stokers Dracula signerad inte bara av Bram Stoker utan av Bela Lugosi som spelade Dracula i den mest kända filmatiseringen, Boris Karloff (som spelade Frankensteins monster) och många andra skräckfilmspersonligheter. Tyvärr lär de där böckerna hamna utanför min budget...

Andra bloggar om: forrest j. ackerman, frankenstein, dracula, skräck, böcker, film
Technorati tags: forrest j. ackerman, frankenstein, dracula, skräck, böcker, film
intressant.se

Bokkedjan 9: Böcker

Den gångna veckan har jag ägnat mycket tid åt att renovera arbetsrummet, och som en följd av det har jag burit en vansinnig massa böcker fram och tillbaka (och inte är det klart än...). Med anledning av det blir startpunkten för veckans bokkedja just Böcker (reglerna för bokkedjan finns här).

I Terry Pratchetts Discworld-serie kanske det inte förekommer det böcker som inte är som man är van vid. I de tidiga böckerna får man stifta bekantskap med magiböcker som är så farliga att man måste kedja fast dem på hyllorna för att de inte ska rymma. I någon av de senare delarna berättas hur en riktigt stor koncentration av böcker kröker rummet de befinner sig i, och skapar ett L-space.

I böckerna om Discworld är en av de återkommande figurerna i bibliotekarie som råkat bli förvandlad till en orangutang. En annan bok där en apa har en framträdande roll är Pippi Långstrump, även om Herr Nilsson är mycket mindre och ofarligare än The Librarian. Det mest utmärkande för Pippiböckerna är naturligtvis Pippi själv som aldrig gör vad som förväntas av henne, men som klarar sig bra ändå.

En annan tjej som gör som hon vill och åtminstone oftast kommer undan med det är Lisbet Salander i Stieg Larssons Män som hatar kvinnor med uppföljare. Det är inte alls svårt att se likheter mellan Pippi och Salander, även om de har helt olika inställning till livet och lever i olika tider och miljöer. Lisbet Salander kommer efter ett tag över en hel del pengar och blir ekonomiskt oberoende.

En annan tjej som plötsligen finner sig ha väldigt gott om pengar är huvudpersonen i Erlend Loes Gör vad du vill. Skillnaden är att hon får sina pengar i form av ett arv när hela hennes familj dör istället för att som Salander skaffa dem själv med ett bestämt syfte. Hon bryr sig inte om pengarna utan använder dem frikostigt för att försöka återförenas med sin familj eller åtminstone hitta något slags mening med resten av sitt liv.

En bokkedja om böcker kan rimligen hamna precis var som helst, eftersom det alltid handlar om böcker i bokkedjan. Var hamnar du?

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan

2009-12: Jean-Marie Gustave Le Clézio: Afrikanen

Afrikanen handlar inte alls om någon riktig afrikan, utan den som avses är Le Clézios far som under många år bodde i Afrika och verkade som läkare. En stor del av tiden var han dessutom skild från familjen, och när författaren till sist kommer till Nigeria som åttaåring har han inte träffat fadern tidigare.

Boken handlar om Le Clézios far, hur han kämpar mot en övermäktig uppgift som enda läkare på ett gigantiskt område. Den beskriver också hur hans liv separerad från sin familj måste ha tett sig. Från andra sidan får vi också en skildring av Le Clézios egna upplevelser av fadern, både av det första mötet och av hans senare liv efter att han återvänt till Frankrike. Här finns också mycket levande beskrivningar av hur det var för en ung europe att komma till ett vilt och främmande Afrika, en miljö som naturligtvis är långt från det krigshärjade Frankrike han kom från. Hela boken är bra, men jag tycker att de avsnitt som skildrar den unge Le Clézios upplevelser i Afrika är de som känns starkast eftersom de har en sådan närvarokänsla.

Jean-Marie Gustave Le Clézio: Afrikanen (L'Africain)
Elisabeth Grate Bokförlag, 2005 (originalet 2004)
Översättning: Ulla Bruncrona
91 sidor
ISBN: 91-975328-1-9

Se även bokkedjan om Afrika.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, afrika, afrikanen, jean-marie gustave le clézio
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, afrika, afrikanen, jean-marie gustave le clézio
intressant.se

2009-11: Charlie Christensen: Arne Anka 7: Ner med monarkin

Ner med monarkin är det sjunde i raden av Arne Anka-album och följer den gängse mallen: fyllenoja och satir över dagens Sverige med kanske ovanligt många inslag av internationell satir som åtminstone ibland föranletts av George W. Bushs slutliga förpassande från makten.

Det är rykande färskt men inte alltid lika träffsäkert som i det förra albumet. När man planerar i Rosenbad att lägga ner monarkin för att spara pengar och inhysa hemlösa i slottet faller det hela på att det då blir Reinfeldt som får dela ut Nobelprisen. Det är inte den enda kängan som kungahuset får i den här volymen, och för en gångs skull finns det en viss koppling mellan titeln och albumets innehåll.

Flera av samtidskommentarerna görs av ett nytillkommet (tror jag, i alla fall) par alkisar på en bänk, varför de nu är bättre som språkrör än Arne och Krille. De riktigt bitska replikerna i det här albumet verkar dock ofta komma från Arnes gamla farmor.

Charlie Christensen: Arne Anka 7: Ner med monarkin
Kartago Förlag, 2008
62 sidor
ISBN: 978-91-86003-08-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, charlie christensen, arne anka, ner med monarkin
Technorati tags: böcker, läsning, serier, charlie christensen, arne anka, ner med monarkin
intressant.se

Bokkedjan 8: Renovering

Veckans bokkedja har (på förekommen anledning) Renovering eller reparation som startpunkt. Reglerna finns här.

Några som renoverar är familjen Westin i Johan Theorins Nattfåk. De har precis köpt ett gammalt hus på Öland för att komma ifrån det stressiga Stockholm och sätter igång med att fixa till hela huset. Ganska snart verkar det som om det kanske faktiskt spökar i huset.

Ett annat ställe där det finns spöken är trollkarlsskolan Hogwarts där Harry Potter och hans vänner går. Här finns ett helt gäng spöken som exempelvis nästan huvudlöse Nick, och de har en mer sällskaplig personlighet än många andra spöken man kan läsa om.

Harry Potter-böckerna tillhör de där som man knappt kan hitta någon som inte läst, och som det nästan är ett socialt handikapp att inte ha åtminstone en flyktig bekantskap med. En annan bok som alla verkar ha läst är The Da Vinci Code av Dan Brown. Man kan ha synpunkter på den, men jag måste säga att Dan Brown är rätt bra på att skapa en bladvändarhistoria med ett mystierium efter det andra.

Precis som Da Vinci-koden så lyckas Andreas Marklunds Skördedrottningen få till en spännande historia om en person som tillbringar en stor del av sin tid med att gräva runt i olika arkiv efter information om saker som händer för länge sedan. I Skördedrottningen finns dock även ett övernaturligt inslag, och det är mer en skräckroman än en thriller.

Från en gammal gård på Öland till händelser under andra världskriget i Norrland. Var hamnar du?

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan
intressant.se

Arbetsrummet nästan tomt på böcker

Nu är nästan alla böckerna bortburna ur arbetsrummet. Sexton bananlådor och ett trettiotal papperskassar gick det åt för att flytta undan dem. Nu står de i källaren i väntan på det nya golvet. Sedan ska de tillbaka igen, men då ska jag göra en lite noggrannare gallring. Nu har det mesta åkt ner i lådorna för att det ska gå så fort som möjligt.

Så här ser det ut nu jämfört med från början. Det känns lite tomt, och det ekar väldigt mycket här inne nu.

Böckerna och bokhyllorna är borta!

Datorbordet har det däremot inte hänt så mycket med.

Bokhyllorna har fått semester i vardagsrummet...

... medan böckerna är på rymmen i källaren.

Andra bloggar om: renovering, hus
Technorati tags: renovering, hus
intressant.se

2009-10: Joe Hill: Welcome to Lovecraft

Welcome to Lovecraft är den första delen av den tecknade serien Locke & Key, skriven av Joe Hill och tecknad av Gabriel Rodrigues. Den har tidigare publicerats i form av sex tidningar, men finns även utgiven i bokform. Serien ska fortsätta med tjugofyra tidskriftsnummer till, och sedan avslutas av en tecknad roman. Det borde innebära att det här är ungefär en sjättedel av det färdiga verket.

Teckningsstilen är ren och klar men ändå med ganska mycket detaljer. Personerna är både uttrycksfulla och lätta att känna igen, utan att för den delen bli karikatyrer. Det som känns lite ovant är att huvudobjekten i varje ruta ritas med väldigt kraftiga konturer. Layouten på sidorna är varierad, allt från helsidor till sex rutor på samma sida. Rutorna är alltid rektangulära och rakt placerade, men kan ligga osymmetriskt och delvis över andra rutor. Berättandet arbetar ganska ofta med upprepningar av nästan samma ruta, men med någon väsentlig detalj förändrad vilket ger ett filmiskt intryck. Tittar man noga på teckningarna kan man ibland hitta små metadetaljer. På ett ställe förekommer exempelvis en båt som heter Kelly Link.

Boken börjar med att en familjefader blir mördad. De övriga i familjen klarar sig men det är nära att de också stryker med, och de får psykiska men av händelsen. För att försöka lämna detta bakom sig flyttar familjen från San Francisco till den lilla orten Lovecraft i Massachusetts där fadern växte upp. De flyttar in i ett gammalt hus familjen haft sedan länge som ser ut som ett spökslott, och det visar sig att det kanske inte bara är vad det ser ut som.

Locke & Key är våldsam och blodig, men jag tycker inte att den frossar i det. Det här är en våldsam historia, och det skulle bli fånigt att inte visa en del av det i bild. Det som är seriens styrka är dock framför allt de psykologiska insikterna. Joe Hill är inte bara en bra roman- och novellförfattare, han kan också hantera seriemediat. Definitivt ett namn att bevaka!

Joe Hill: Welcome to Lovecraft
Illustrerad av Gabriel Rodriguez
IDW, 2008
168 sidor
ISBN: 978-1-60010-237-0

Andra bloggar om: böcker, serier, läsning, skräck, joe hill, locke and key, welcome to lovecraft, gabriel rodriguez
Technorati tags: böcker, serier, läsning, skräck, joe hill, locke and key, welcome to lovecraft, gabriel rodriguez
intressant.se

Renovering av arbetsrummet

Nu har vi bestämt att arbetsrummet ska renoveras. Det är bra, för då kommer vi att slippa att få flisor i fötterna från det sönderkörda golvet. Nackdelen är att det innebär att hela arbetsrummet måste tömmas. Det är visserligen inget stort rum, kanske tre gånger tre meter, men det innehåller sex bokhyllor och två skrivbord varav det ena med en massa datorutrustning på. Det blir ganska mycket saker att flytta på...

Böcker om språk och litteratur och diverse annan facklitteratur.

Olästa böcker (sorterade i inköpsordning).

Datorhörnan.

Det eländiga golvet.

Uppdatering: På onsdag morgon kommer hantverkaren. Hittills har jag fyllt fem papperskassar med böcker utan att det syns någon nämnvärd skillnad i hyllan.

Andra bloggar om: renovering, hus
Technorati tags: renovering, hus
intressant.se