Inlägg
Clark Ashton Smith: "The Empire of Necromancers" var en passabel fantasyhistoria i en storslagen värld med imperier som överlevde kontinenters flyttande och liknande. Den kräver dock en rätt stark mage för att lyckas ta sig igenom språket som får H. P. Lovecraft att framstå som pulperans svar på Hemingway. Just Lovecraft var anledningen till att jag var intresserad av att läsa Smith; jag känner till att de influerade varandra, men efter att nu ha provat ett par texter av Smith tror jag att jag ska hålla mig på respektabelt avstånd från honom hädanefter.
Clark Ashton Smith: "The Maze of Maal Dweb" hade samma fantastiskt överlastade språk men saknade alla spår av handling eller annat intressant innehåll. Detta gjorde att jag hoppade över den tredje novellen, "The Last Heiroglyph", av samma författare och fortsatte till nästa skribent. En viss tidsbrist inför mötet gjorde att jag bara läste en text av dem var, slumpmässigt vald.
Edmond Hamilton: "A Conquest of Two Worlds" hoppade jag över, och läste istället "The Stars, My Brothers". Att läsa den här texten efter att ha kämpat med Smith var som att komma ut i friska luften efter ett par timmar i en dammig källarskrubb. Hamilton är kanske ingen stor stilist, men han kan i alla fall skriva text som går att läsa utan att staka sig i varannan mening. Novellen handlar om en person som dör i en rymdolycka och sedan återupplivas många år senare. Den har en del trevligt idéinnehåll, men den påklistrade kärlekshistorien hade man klarat sig utan.
Stanley G Weinbaum: "Parasite Planet" skippade jag också, och läste "The Worlds of If". Detta är en historia om tidsresor, men sidledes i tiden, vilket innebär att man kan se parallella möjliga världar istället för fram- eller baktid. Den har också ett klart humoriskt element som faktiskt fungerade bra.
Abraham Merritt: "Through the Dragon Glass" hade däremot inte några uppenbara räddande egenskaper. Prosan var den styltigaste av de fyra författarna, och handlingen höll inte heller den någon vidare klass. Det snällaste man kan säga om den var väl att det "dragon glass" som den handlar om verkar vara en häftig pryl, men det räcker inte för att rädda hela novellen. Hans andra novell, "Three Lines of Old French", hann jag inte med.
Andra bloggar om: läsning, noveller, science fiction, sf, fantasy, clark ashton smith, edmond hamilton, stanley g. weinbaum, abraham merritt, pulp
Technorati tags: läsning, noveller, science fiction, sf, fantasy, clark ashton smith, edmond hamilton, stanley g. weinbaum, abraham merritt, pulp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar