2010-22: Anders Björkelid: Eldbärare

Eldbärare är uppföljaren till Ondvinter och den andra av planerade fyra delar i serien "Berättelsen om blodet".

Syskonen Sunia och Wulf står fortfarande i centrum för handlingen, men de har inte längre samma täta band till varandra som i den förra boken (som delvis berättades i "vi"-form); i själva verket resonerar Wulf här en del om varför bandet mellan dem inte är lika starkt och vad det leder till.

När den förra boken slutade befann sig syskonen på något magiskt sätt inuti en domarring utan möjlighet att komma ut; något som de i den här boken lyckas med. De får ett uppdrag att bege sig till en stad (ett fenomen som de bara hört vaga rykten om) för att tända en eld, men det visar sig att livet i staden inte alls är som det de är vana vid. Till att börja med håller de på att inte ens bli insläppta. När de kommer över det hindret fastnar de istället i en labyrint av hovprotokoll där de förväntas skicka ansökningar om att få tillåtelse om att skriva brev för att presentera sig så att de ska kunna ansöka om audiens hos den de vill träffa, och liknande. Wulf har visserligen problem att anpassa sig till hovprotokollet (han är den pratsamma och utåtriktade i syskonparet, men här förväntas det att kvinnorna är de som talar för sig), men samtidigt trivs han som fisken i vattnet i det stora bibliotek som finns i staden. Sunia å andra sidan har tråkigt och känner sig instängd i staden. Hon får inte ägna sig åt stridskonst vilket är vad hon är bra på, och förväntar sig alla att det är hon som ska föra syskonens talan, något som hon vare sig kan eller vill.

En intressant detalj är att människorna i staden tillbringar en del tid med att spela brädspel, och då menar jag inte bara brädspel av typen schack, hnefatafl eller kvarn som man skulle kunna förvänta sig av hur deras miljö verkar relativt vår historia. De spelar istället stora brädspel med komplicerade regler som verkar rätt lika vår tids krigsspel. Jag misstänker att det någon gång framöver kommer att visa sig att detta mynnar ut i något slags kombination av Ender's Game och A Canticle for Leibowitz.

Det här är en mittenbok i en serie, men jag tycker att den klarar sig ganska bra undan de problemen. Syskonen har mål att uppnå på nära håll (inom den här boken), men gör samtidigt framsteg som tar hela serien framåt. Man ska nog inte läsa den här boken fristående, men för den som läste den förra delen när den kom ut så är det inget problem att hänga med. Det som hände i den förra boken är fortfarande relevant, men i och med förflyttningen till en annan miljö så känns det här i viss mån som en ny historia och inte bara "lite till".

Vad som däremot hänger ihop är Anders Björkelids världsbyggande. Det känns fortfarande fräscht, och trots att han förlitar sig på något som liknar profetior här och där så känns det inte så mossigt som det lätt blir; mer som ett omkväde som går genom boken. Så här halvvägs i utgivningen ser den här serien väldigt lovande ut. Jag hoppas att det håller hela vägen i mål, då har vi en framtida klassiker här.

Anders Björkelid: Eldbärare
Natur och Kultur, 2010
387 sidor
ISBN: 978-91-27-12114-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, anders björkelid, eldbärare, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, anders björkelid, eldbärare, fantasy
intressant.se