
På det hela taget är huvudpersonen en smula påfrestande. För det mesta lider han av att han inte får något gjort. Om han råkar göra något så är det efter mycket ångest och tandagnisslan om det först, och han framstår allmänt som en förlorare. Det må vara sant, men när han rör sig runt bland gatorna och stöter på diverse bekanta i Stockholms mediavärld så ser man att alla han möter är lika tomma som han själv; de är verkligen människor utan betydelse. Alla runt honom pratar om småsaker men ingen verkar ha något liv att tala om även om de gör sitt bästa för att försöka dölja det.
Nu låter det här negativt, men det är det inte. Johan Kling har ett makalöst språköra och skriver den bästa dialog jag läst på länge. Precis så här låter det när människor pratar, och Magnus tankar är snyggt invävda mellan replikerna. Kling är också väldigt bra på att skriva kort och kärnfullt, men ändå lyckas få med precis de detaljer som krävs för att få karaktäriseringen rätt.
Johan Kling: Människor helt utan betydelse
Norstedt, 2009
165 sidor
ISBN: 978-91-1-302541-4
Andra bloggar om: böcker, läsning, johan kling, människor helt utan betydelse

intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar