Inlägg
Efter att jag bestämde mig för att "nystart" var ett uppenbart tema att börja på började jag fundera på hur jag själv skulle utnyttja det och kom underfund med att det inte var så lätt (för mig, åtminstone). Efter lite funderande kom jag på att Stieg Larssons succédebut Män som hatar kvinnor passar. Michael Blomqvist inleder boken med att råka illa ut i en domstol för en artikel han skrivit, men får oväntat i uppdrag att istället snoka i ett gammalt släktmysterium. Hans problem med jobbet vänds till ett oväntat uppdrag, även om det också snart visar sig innehålla komplikationer. Med en del av problemen får han hjälp av hackern Lisbet Salander.
Eftersom jag läser rätt mycket science fiction är det inget ovanligt att jag stöter på hackers, men det jag kom att tänka på är en lite udda förekomst. Boken The Particolored Unicorn trodde jag först var klassisk fantasy, men efter ett tag visade det sig att det var en efter katastrofen-miljö där teknik fungerade, även om det numer var få som begrep sig på hur den fungerade. Det som gjorde att jag kom att tänka på boken nu är att den innehåller den roliga detaljen att trollkarlarna i boken kodar sina trollformler i gamla programmeringsspråk, precis som hackers gör i vår tid.
Den här kombinationen av teknik och magi får mig att tänka på ett citat av Arthur C. Clarke: "Any sufficiently advanced technology is indintinguishable from magic". Det ligger mycket i det. Jag vet inte i vilket sammanhang han myntat det, men i vilket fall så tror jag faktiskt att det enda jag läst av honom är 2001: A Space Odyssey. Det här är en av de stora klassikerna i sciencefictiongenren, men stora delar av historien ligger väldigt nära vad som var tekniskt möjligt när den skrevs. (Dock kan man notera i filmen att det inte står "NASA" på rymdskeppet utan "PanAm".)
En annan bok som handlar om astronauter är Dan Simmons Månens dragningskraft. Nu skulle man kunna tro att det här är mer science fiction, men så är det inte. Boken handlar om en liten men existerande yrkeskår, astronauterna, och vad som händer med dem efter genomfört uppdrag. Boken beskriver den tomhet en astronaut känner efter att ha lyckats genomföra den prestation en månresa innebär. Hur får man ett nytt mål i sitt liv efter en sådan bedrift, när det känns som att allt annat i jämförelse är futtigt? En mycket bra bok som nog inte fått den uppskattning den är värd. Jag vet inte om den finns i tryck, men man ser den rätt ofta i antikvariat.Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjanintressant.se
11 kommentarer:
Åh, är det bara jag som fyllt i ännu! =) Det var svårt den här gången.
det blev något fel, men här kommer det igen ...
Jag börjar med P O Enqvists Ett annat liv. En berättelse om vägen från vaggan till en nystart som tycks stå farligt nära gravkanten. Jag gillade boken skarpt, dock mer för dess litterära kvaliteter än för de ... vad ska jag säga, mänskliga kanske. Det är så skickligt byggt att det nästan gör ont. Jag såg en gång en erfaren styckare i arbete och det kändes inte helt olikt. Denna rakbladsvassa kniv som med sådan precision skiljde kött från ben och filé från fransyska ... Är det Enqvist som håller i kniven? Nej, han är snarare knivsliparen ... Och boken är kniven och kroppen som styckas är det som ska berättas. Jag läser ett kapitel och kniven gör några snabba snitt, jag behöver inte styra, det är bara att låta handen följa med. Kapitel för kapitel blottläggs vägen från vaggan till gravkantens nystart. En väg som alltså är Enqvists egen. Men ... det är inte bara det faktum att han skriver om sig själv i tredje person som får åtminstone denne läsare att läsa berättelsen som en konstruktion, som en historia som egentligen är frikopplad från upphovsmannen. Jag har inga problem med det - det är en roman, kort och gott.
Det är gott om biografier och självbiografier just nu. I en hög för nyss avklarat häckar en snygg liten bok av C J de Geer - Jakten mot nollpunkten. Här handlar det om ett mer personligt tilltal, ett mer oreflekterat ösande ur minnesbanken. Struktur saknas nästan helt (jag har i alla fall inte upptäckt någon) - han hoppar fram och tillbaka i tiden, kommer in på ett stickspår, noterar detta men fullföljer ändå färden, väljer så småningom en ny tråd till synes utan större urskiljning ... och ändå blir det aldrig ointressant. Tvärtom. Det är underhållande, det är rikt, det är roligt och stimulerande för fantasin och den egna kreativiteten. Precis som hans konst i övrigt, tror jag. Jag har bara sett några installationer (Tårtan såg jag aldrig), men jag fick samma känsla där. Och precis som han själv, får jag för mig. Det finns mycket vi inte får veta om hans livstråd, betydligt mindre än vi får veta om Enqvists. Men vi får kanske ändå mer av författaren själv. Vilket det ju kan finnas något slags poäng i. Även om jag skattar fiktion och gestaltning högre, egentligen.
Apropå gestaltning: Göran Tunström. I hans romaner finns mycket självbiografiskt stoff – fadern och avsaknaden av densamme, psykisk sjukdom, frun, graviditetspsykos, hemstaden Sunne, behovet av att finna en balans mellan det sinnliga och det översinnliga, etc. Men – Prästungen undantagen – här handlar det just om ren och skär gestaltning. Ökenbrevet, exempelvis, som i princip handlar om hur Jesus (bokens jag) slutligen accepterar sin roll som Messias – visst finns det en massa religiös tematik där, men jag läser den främst som en klassisk bildningsroman, en skildring av en ung mans tillblivelse (eller snarare författarens upplevelse av sin egen). Att acceptera Messiasrollen är att acceptera att man är människa bland människor. Ungefär som Djungelboken. När Mowgli ger upp sina försök att bli, i tur och ordning, varg, björn, orm, apa och gam och går in i mänskobyn – då blir han vuxen. Den här tematiken finns också i Juloratoriet (som f ö går som följetong på P1 just nu). Det var den första bok jag läste av GT. På ett 28-timmarståg mellan Bombay och Calcutta. En så jävla rik roman med ett sådant överflöd av grovt & lent och upp & ner att jag kände mig som ... centrifugerad. Det var, för att citera Tunström, ”ett sådant där ögonblick som bestämmer en”. Min riktning hade justerats ett tvåsiffrigt antal grader när jag anlöpte Calcutta Central Railway Station.
Ett liknande ögonblick: När jag läste En världsomsegling under havet av Jules Verne. En polare som är psykolog påstår att jag egentligen upptäckte mitt undermedvetna när jag läste den, själv tror jag att jag upptäckte världen. Att jag förstod något om den. Att det finns grejer i den man inte vet något om, sådant som inte syns på tv, platser inga skyltar pekar mot. Och att man måste uppsöka dem. Jag minns nu mycket lite av storyn, det är mest bilder. Och så kapten Nero, förstås. En gestalt som f ö Enqvist använt.
Yosh! Jag är ifatt! Å jag tyckte denna kedja var roligast tema på hittills :)
En bokkedja till: Bokblomma
Nu är den gjord efter mycket tankearbete. Kan du inte ta något lättare nästa gång?
Bättre sent än aldrig. Jag är äntligen ikapp.
En bokkedja till: Kate Reader Diversifierad
En kedja till: En full bokhylla är en rikedom
Ett hem utan böcker har också gjort den här bokkedjan.
Nu har jag också gjort denna bokkedja!
Skicka en kommentar