Inlägg
Envar börjar på huvudpersonens begravning, med att vi får se hur hans barn och bror beter sig där. Sedan tar historien ett stort kliv tillbaka i tiden, till den namnlösa huvudpersonens uppväxt. Hans far har en juvelerarbutik som går bra trots knappa tider, mycket för att han döper den till "Everyman's Jewelry Shop" och verkligen säljer till alla så länge han åtminstone får täckning för sina kostnader. När kreditkunderna lyckas betala av sina skulder till affären är det bra för affärerna, och deras tacksamhet för att ha fått handla är även de en tillgång. Redan som barn hjälper han sin far att transportera dyra diamanter genom stan. Barndomen under tämligen knappa men dock trygga förhållanden porträtteras ganska ingående, och redan här börjar hans återkommande sjukdomsproblem av olika sorter.När han blir vuxen får han jobb på en annonsbyrå och gifter sig, men han är inte någon bra make eller far. Även om han verkar inse vad det kommer att leda till så tycks han oförmögen att låta bli att gå dit kuken pekar. Hans första två äktenskap och föräldraskap havererar på grund av honom. Tredje gången han gifter sig är det med en dansk fotomodell som bara är hälften så gammal som han själv. Hon är sexig, men när han blir sjuk bryter hon ihop istället för att vara det stabila stöd hans tidigare fruar försökt att vara.
Boken tar oss till slut tillbaka till den punkt där den började: att huvudpersonen dör. Hans liv utgör fokus, men personerna runt omkring honom porträtteras lika levande.
Jag gillar Envar. Även om den är kort så lyckas den skapa både intressanta och trovärdiga människoporträtt, samtidigt som den är väldigt välskriven och lättläst. Är Roth alltid så här bra? Jag har inte läst honom förr, men det måste nog bli något mer rätt snart.
Philip Roth: Envar (Everyman)
Bonnier Pocket, 2007 (originalet 2006)
192 sidor
ISBN: 9789100120610
Andra bloggar om: böcker, läsning, philip roth, envar
Technorati tags: böcker, läsning, philip roth, envarintressant.se
5 kommentarer:
Jag vet att Tony Elgenstierna pratat om Roth sedan kanske mitten av 80-talet. Har alltid sneglat på honom, men liksom dig aldrig läst något av honom.
Ja, Roth är nästan alltid så här bra.
Det låter lovande.
Jag hade tänkt att se den, men när det väl var dags lyckades jag missa den i alla fall...
Lite svårt har jag för Roth; lite för många av hans verk handlar om hur åldrande litteraturvetare visar sig oemotståndliga för studentskor i tjugoårsåldern. Det här brukar ursäktas med att ett av hans centrala teman är manlig promiskuitet, och det är det förvisso, men frågan är väl om han gör mycket mer av det än bara skildrar det. Med tanke på att den kanske oftast förekommande protagonisten i sådana texter dessutom är hans alter ego Nathan Zuckerman (eller, inte så sällan, den fiktiva gestalten Philip Roth), känns intellektualiseringen rätt omotiverad.
Vilket inte hindrar att Roth har skrivit lyckade texter. The Plot Against America är ett gott försök i alternativhistorisk sf, även om den kunde varit mer genomtänkt. I Married a Communist gillade jag. Our Gang var en lyckad Nixonsatir. American Pastoral är en imponerande roman. Så visst har du en hel del att se fram emot.
Skicka en kommentar