Inlägg
Andra bloggar om: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
Technorati tags: svenska akademien, lars forssell, anders olssonintressant.se
fredag, februari 22, 2008
Anders Olsson efterträder Lars Forssell i Svenska Akademien
Jag såg just att Svenska Akademien har tillkännagett att det blir författaren och litteraturforskaren Anders Olsson som efterträder den bortgångne Lars Forssell på stol 4.
Andra bloggar om: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
Technorati tags: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
intressant.se
Andra bloggar om: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
Technorati tags: svenska akademien, lars forssell, anders olssonintressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Verkar vara ett bra val. Fast jag hade hoppats på en kvinna. Eva Ström t ex.
Ida-Karin
Och de gör det igen: tar in en snubbe som ingen människa ens hört talas om. Jag har varit bokslukare i 30 år och hade ingen aning om att vare sig denne man eller det förra intaget existerar.
Martin: varför skulle det vara ett kriterium när de letar kunniga litteraturvetare och språkmänniskor?
//JJ
Till Martin.
Att säga sig vara bokslukare i 30 år och ha missat Anders Olsson? Antigen läser man då bara skräp eller så ljuger man.
anonym: Inte då. Man ska inte göra misstaget att tro att ens egen indelning i kvalitet och skräp stämmer överens med någon annans eller (värre) på något sätt är objektiv.
Bäste Hans Persson. Det tror jag att man kan göra. Estetiska frågor är inte så skilda från etiska frågor i den meningen. Man kan ha goda argument, kriterier osv. som underlag för sin åsikt. Man skulle inte ursäkta etiskt tvivelaktiga beteenden med att man har olika kriterier för vad en god handling är. Visserligen finns den en skillnad i sfärerna, men logiken är ändock densamma. Att det sedan är subjektivt är en annan sak, men jag anser inte att subjektiv inbegriper att alla åsikter är lika välgrundade eller välargumenterade. Därav tror jag att man kan skilja på sådant som är skräp och kvalitet.
Som om etik skulle vara ett objektivt ämne...
Voilà! (Ett sista inlägg.) Det är ju precis poängen! Det är inte objektivt - men det finns rätt och fel. Det är klart att man kan säga emot detta, men det gör bara vad Platon skulle benämna som "söndagsnihilister" - de säger sig inte tro på värden (etiska, estetiska etc.) men agerar som om de gör det i alla fall. Om man exempelvis inte trodde på estetiska värden kanske man inte skulle ha en litteraturblogg, men att jämställa det som skrivs här med TS Eliot skulle väl ingen människa komma på tanken att göra (?). Man kan inte ens komma undan det genom att mena att allting som skrivs med intentionen att vara litteratur också är det. För att motbevisa detta behöver man bara plocka upp valfri bok från Piratförlaget för att inse att så inte är fallet.
Det är inte objektivt - men det finns rätt och fel.
Uh. Nu är du förvirrad.
Om man exempelvis inte trodde på estetiska värden kanske man inte skulle ha en litteraturblogg
Jag tror absolut på estetiska värden. Däremot tror jag inte på absoluta estetiska värden. Jag skriver om hur jag uppfattar saker i hopp om att andra som har liknande preferenser ska ha nytta av det. Jag har inget problem med att det finns stackare som har helt omvända åsikter om vad som är bra och dåliga böcker. ;-)
Man kan inte ens komma undan det genom att mena att allting som skrivs med intentionen att vara litteratur också är det. För att motbevisa detta behöver man bara plocka upp valfri bok från Piratförlaget för att inse att så inte är fallet.
Hur många har du läst? För inte är du väl så inskränkt att du förkastar saker du inte har läst?
Gör ett avsteg från min princip att behöva kommentera saken igen. Objektivt: helt oberoende av människan. Rätt och fel är inte objektiva kategorier. Exempel: det är fel att döda. MEN skulle det vara fel om det inte fanns människor? Givetvis inte. Objektivt: den matematiska additionsprincipen 2+2=4 (renodlad form: x + y = q). Detta är helt oberoende av människan. Det finns alltså en gedigen filosofisk tradition att skilja på objektiva fakta och sådant som är rätt och fel- Därav uppdelningen mellan praktisk och teoretisk filosofi. Objektiva frågor är kunskapsteoretiska spörsmål (teoretisk fil.) och etik (rätt/fel) är praktisk filosofi. Så jag har mina begrepp väldigt klara.
Angående att läsa alla böcker. Bourdieu talade om detta: om man har en viss form av habitus kan man givetvis på (för vissa) ytliga kvaliteter avgöra en boks litterära kvalitet. Därmed inte sagt att man kan ha fel, men det sker sällan. En erfarenhet som bygger på att man med erfarenhet kan avgöra sådana frågor. Jag antar att det är samma sak som att en van förhörsledare kan avgöra om en person ljuger. Nu inte sagt att detta skall tillhöra några få i en elitistisk mening - alla kan uppnå det genom att både läsa teoretiska verk om litteratur (för att öka sin förståelse av litteraturens komplexitet) och en stor mängd skönlitteratur. Dock skall man givetvis inte bara läsa vad andra stoppar i handen på en. Men, välj ut några som verkar tillförlitliga. Exempelvis; Barthes, Blanchot, Bloom för att nämna några på B. Slutligen tror jag att mängden du frågar om ("hur många?") är ointressant. Detta helt enkelt för att man kan nöja sig med att läsa Platon eller Montaigne ett helt liv och inte bli färdig medan man kan läsa tiotusentals Harlequinböcker och inte ha lärt sig ett skvatt förutom att pavlovsk reagera på uppblåst sentimentalitet. Jag har nu inte läst de senare, men jag tror däremot inte att jag har fel. En god bok räcker hela livet nämligen tror jag. Men då måste man välja med omsorg.
Bäste herr/fru Anomym, om det nu är ditt riktiga namn, det där var i mina öron en hel rejäl hög med färskt bajs i form av elitistiskt trams.
En bok som jag tycker är bra är en bra bok för mig.
Om jag inte begriper vad en högtravande författare från för hundra år sedan skriver och blir uttråkad så är det inte en bra bok för mig.
Svårare än så kan det omöjligen vara. Rätt och fel är helt ointressant i sammanhanget.
Att säga att det någon annan läser är skräp är bara ett bevis på att man behöver dra ett tio meters kvastskaft av titan ur röven och skärpa till sig. Eller i alla fall låsa in sig där uppe på sin elitbergstopp och låta folk vara i fred och läsa det som fungerar för dom.
Jag tycker mig se en genuin tradition av att försöka gömma dumheter bakom filosofiska dimridåer.
Exempel: det är fel att döda. MEN skulle det vara fel om det inte fanns människor? Givetvis inte.
Bara för att något inte går att genomföra (på grund av ett tänkt icke-realistiskt tillstånd där människor saknas) betyder inte att det slutar att vara fel i de tillfällen där det är relevant. Att argumentera från ett undantagsfall där man definierat bort problemet känns inte speciellt givande.
Efter att ha sopat bort diverse filosofiskt namedroppande ser jag att du fortfarande gärna argumenterar som saker som du inte vet något om. Nu har vi åtminstone kommit så långt framåt som till att du erkänner att du inte läst det du argumenterar om, vilket är ett framsteg. Jag noterar också att du byter från Piratförlaget till Harlekin, antagligen i hopp om att detta förlags sämre rykte ska göra att ingen vill argumentera mot dig. Du vinner så till vida att jag inte läst något ur deras utgivning och därmed inte heller kan uttala mig om den.
Skicka en kommentar